Processen

Jag har fått registreringsinfo till juridiken. Min totala kostnad för kurslitteratur denna termin uppgår till 3 500 kr, wtf?! Då är dock lagboken av 2012 års upplaga borträknad eftersom den inte utkommit än, den alone går på nästan lika mycket. Oh my...

Ni som vill vara gulliga kan alltså nu ge mig den lilla boken och supporta mitt leverne i form av till PWOs, protte och ett gymkort, yes?
Visste att ni skulle ställa upp, superschysst!

Dagmar was his name

Dagmar.
Dagmar!
Stjäl strömmen,
stjäl sömnen.
Jävla Dagmar.

 Vi är inte prio eftersom vi har något exotiskt fel på vår el. Tyvärr. Luckily bor vi med en elektriker. Så nu har vi en trampcykel kopplad till TVn, annars skulle vi slå ihjäl varandra. Så här börjar zombieapokalypsen, det vet alla. 3G masten har redan återvänt från de döda, vem vet vad som kommer näst?

Varning utfärdas: Falska tomtar!!

Ja min lille Puttis tyckte det var rent utav sagt förjävligt hur alla fejktomtar gick runt och tog plats av den riktiga. De hade minsann varit på julskyltningen trots att där fanns män med K-pistar och bandvagnar. Det borde vara olagligt ropade han och dängde sin lilla näve i bordet.

Inte anade han att han skulle få besök av en sådan där förbenad bedragare nästa dag.
Lille P hade väntat hela dagen på tomten, kikat ut genom balkongdörren och ropat efter tomten. Han hade även kollat genom ytterdörren och varit ned flera vändor till sina grannfastrar och frågat om de sett tomten. Han höll på att förgicks av spänning och förväntan över tomtens ankomst. Inte anade han att det iår precis som ifjol var faster Allilujeva som var tomten.

När mörkret inträtt smög fastrarna upp mot Pillis hus för att dela ut julklappar. Sedvanlig mask och jacka skulle smusslas till Allilujeva ut genom sovrumsfönstret. Självklart kom den lille utspringande glad över att se fastararna då dessa var på väg för att klä på A. Damn. Sturms fick leda en distraktionsmanöver inne i huset medan A klädde på sig. Utomhus. I kylan. Jättekallt.

Strategin gick ut på att A skulle smyga runt huset i mörkret och knacka på balkongdörren där Puttis skulle vänta. Han hade ju väntat hela dagen, han var om något så beredd det gick att bli!! Oh så glad den lille skulle bli! Så A tog säcken, krånglade på sig masken med hjälp av Pilli samt  på med den dvärgsizade jackan och smög snabbt och tyst som en katt runt huset. För snabbt och tyst.

Puttis som väntat och var så till sig det gick av antici....pation! Blev livrädd då A knackade på. Med gapande mun och stora ögon snubblade han förskräckt bort från dörren och sprang det fortaste han kunde därifrån. Förtvivlad gråt ekade i hela huset efter stackars Puttes framfart. Han blev livrädd för denna smygande tomte som gjorde allt i sin makt att inte skratta ihjäl sig utanför.

Tomten blev insläppt i värmen men Puttis vägrade smyga sig fram, tomten hade aldrig varit så läskig. Han tänkte minsann inte visa sig för någon tomte. Pilli som van fader hämtade Puttis på armen, P hade fortfarande inte slutat gråta och var fortfarande förtvivlad. Tomten försökte hohoho:a lite för att göra det klart vilken ful gubbe det var som kommit men dessa läten triggade bara igång ännu en attack av snyftningar och gråt hos den lille som fortfarande försökte fly med all sin styrka. Det tog en lång stund innan han repat mod nog att titta på tomten, ännu längre innan han kunde ta emot någon gåva från tomten. Men tillslut övervann han sig själv och kunde berätta för tomten hur rädd han hade blivit, han gav dock inte tomten skulden för det var ju klart att tomten inte menat att göra något ont. Det var ju tomten!
Är det inte sådant barndomsminnen och ärr för livet är gjort av?

Efteråt berättade dock den lille att det varit en bedragare hos dem för A som genast kände kallsvetten, skulle detta vara året då det stora avslöjandet skedde och tomtemyten föll?? Men nej, P hade inte identifierat någon som bedragare. Han hade endast lagt märke till att tomten hade konstigt snoddar på öronen. Puh!
Ett år till i tomtens tjänst - check!

GOD JUL!!

Puttis, f'låt Spot och jag, menar Data har bakat peppisar ikväll. Sturms, eller ja Spocks pappa var såklart med. Det är aldrig så klart dock när jag övergår från Data till Kirk till Buffy, men Puttis gillar female fighters alright. Vi gjorde iallafall de sista förberedelserna, imorrn kan Mr Tåmte bring it on då får det vara jul!

Har fö hört att vissa små tycker det borde vara olagligt med fejktomtar, oops....hoppas han har överseende imorgon annars blir det inte nådigt!

"Allt är ok, det här blir bra"

Jag vaknade av en djup kvinnoröst imorse. Det känns betryggande att allt blir bra.

Oscillate wildly

Allla mår bra, som stor tur är.

Annars är det så att det lackar mot jul, lussebullarna är uppätna (- starkt tecken på att det närmar sig) t o m lussesniglarna har gått hädan och lusseormen med för den delen. Några köpta pepparkakor finns kvar, men det är för att de köptes igår. Det är snart jul helt enkelt.

I övrigt närmar sig flytten med julen, och med flytten terminsstarten. Den nionde skall jag infinna mig för registrering och tillika brännmärkning. Sedan är det game on.
Är mos efter ett axel/bröst/tricepspass. Kan knappt tänka, är bara varmt mos.

nameless

Life Becoming a Landslide

Jag har kommit in på den där juristutbildningen, ska alltså bli Uppsalabo igen.

Framtiden ter sig ljus, utbildning - check! Boplats - check! Finans -? Men nu kan ju söka iallafall.

This is my place, there are many others like it but this one is mine.

Men det är först efter jul. Just nu är det tid att vira in sig i ljusslingor och dansa runt i snövirvlar, helst i mot-helljus. Det tror jag kan vara rätt fint, om än lite [jävligt mycket då egentligen] oorginellt. Inget Kentande får förekomma i anslutning till detta, då blir det outhärdligt. Möjligtvis lite vacker Chopin.
 Det känns lite som att jag smutsar ned cyberrymden med ord just nu, 
Stop.

men jag skriver vidare ändå. Koketterar med lite självkritik och fortsätter sedan lisma egot om den ljusnande tid som är vår, eller jag eller vad det nu kan tänkas vara. Fan. Jag hade en plan när jag började skriva,en den halkade visst och slog stjärten på en isfläck i minnet, det blir let it heal för den på obestämd framtid.

När fan blir gammal blir han religiös

eller när Colting blir tvungen att DNFa Ultraman blir han en förespråkare av mindfulness i vardagen? My godness me....Vad hände med RedBullathon:en?

Julien; revised ed.

Jag vill gärna umgås, tala bara inte med mig.

Hade skrivit ett massivt högeligen bittert och passivt aggressivt inlägg, men kosmos beslöt att blogger skulle fucka ur och sålunde får ni detta istället. Ni fick den bättre änden måste jag säga så här i efterhand.

Luciapokalen

Idag är det luciapokalen, varje år blir jag lika sugen att ställa upp.

Entertainment or death

No sleep = entertainment.

Tuppis

Putte förklarade för mig i bilen hem från dagis med darr på rösten att maskiner var det bästa han vet. Han förklarade också att Sturms sätt att tycka om Star Trek var precis som hans sätt att tycka om maskiner. Det var det absolut bästa de visste. Därför måste han få en väghyvel av plast i julklapp.
Han skall nog bli försäljare den.

Senare på kvällen sade Sturms till honom att han var så torr att han nästan fjällade. Med stolthet i rösten svarade han att japp, mamma hade torkat honom med hårblåsen. Han är skön den lille.

Däremellan hann vi med att se på Buffy och vampyrerna. Höjdarshow. Putte tar intryck och lägger ihop dem till lekar för oss tre.
Putte var först Spock, Sturms Sarek och jag är alltid Kirk, det är så klart Putte som bestämmer. Spock skär alltid halsen av/ fasrar bort huvudet/ suger blod/ mindmeldar men steker egentligen hjärnan på Kirk. Tough luck. Sedan blev han Buffy, sedan vampyr sedan horta. Jag fick också vara vampyr och Buffy sedan T rex, och Mugatu, men då blev Tuppis rädd så då drack han upp allt mitt blod. Sturms var fortfarande Sarek men Spock hade ingen pappa(?) sedan blev Sarek också förbannad på Kirk och var tvungen att hacka hans gurka. Det tycks mig att Kirk förlorar hur än han gör.

Saffransormar och lord Garth of Izar

Lyssnar på Valentine, känner mig lite som en orm. En proppmätt orm. Inbillar mig att ormar kan bli mättare än alla andra djur, tror att det har något med förmågan att haka ur käkarna. De kan trycka i sig mer mer mer! Har ätit säsongens första julbord idag, därav de ormiska funderingarna. Det var inte så mycket som det kan vara, men mer än nog utan tvekan. Det var IKEAs julbord, med kräftströmmmingar och lakritssmakande skinka. Nja, fjolårets var nog mer i familjens smak. Efterrätterna är det så klart svårt att misslyckas med så de klämde vi i oss utan råge. Mätt var ordet.

Och appropå ormar, vi bakade saffransbullar idag. Lussekatter - f'låt- med Putte. Han bakade en saffransorm dekorerad med många många russin. Även Sturms hjälpte till genom dekorering och kreativa idéer, vi gjorde efter ett tag saffranssniglar  också. Det var rätt lyckat och blev rätt många bullar med men högst tveksamt att de räcker fram till jul. Bitch please liksom.
Medan vi bakade lyssnade vi en del på Velvet Underground, Sturms är frälst och försöker få mig att haka på. Tja, det går bättre än korståget som hålls till Bob Dylans ära iallafall. Som mot prestation har den gode Sturms börjat lyssna på Systrarna - halleluja!

Lagom jästid för lussebullar är 40 min - alltså alldeles lämpligt för att hinna se lite Trek. Dagens episod handlade om lord Garth of Izar, min favorit villain i ST:TOS utan tvekan. Efter att ha varit commander i Starfleet förklarar han sig själv master of the universe och skjuter sönder en planet, bara för att visa att han menar allvar. Alltså blir han inspärrad för medicinering och terapi - Cpt. Kirk ska leverera medicinen . Garth kan dock shapeshift:a och allt blir så mycket svårare då. Garth's awesomeness ligger nog i den balanserade kylan han utstrålar. Wouldn't you say?


Boom!

Och på en helt annan tråd, Svetlana Allilujeva dog idag.

Meanwhile in the Ukraine

Det är ju inte bara tyst ro som snö för med sig, nein nein, då är det visst dags för Död Snö [Norska zombies och nazi gold, kommer ni ihåg?!?] igen och då är det fritt fram för zombiemarathon, och är det fritt fram för zombiemarathons måste det vara fritt fram för kannibalsmarathon och är det fritt fram för kannibalsmarathon måste det vara fritt fram för b-filmsmarathon ayayay!

Började igår med Death Race, inte den med Statham utan den med Stallone. Den var inte helt straightforward, men ok jag köper slutet. Även i framtiden där man har bilrace mellan kusterna i USA, komma fram snabbast eller ha flest poäng (dödade peeps) är slutet gott, betryggande! Dock den enda film där den gode Stallone riktigt övertygat, så inte var det så illa inte. Nazis fanns visst där också för återknyta till Död Snö och ja Outpost då om ni minns det pärlan.

Snö.

Foto: Fru Hauptmann, en svunnen februari

Nu kommer det där vita vaddiga täcket alla ville ha till första advent. Tajming? Indeed. Sjön är mörkgrå, och snöfallet så tjockt att man inte ser stranden på andra sidan. Det är som att vattnet gör sig redo. Inte för att frysa och vänta otåligt utan för att lägga sig till vila tills isen smälter igen. Det är rofyllt, som en spegel av nirvana. Allt i en stackars gammal sjö.

Inne är det adventspynt som gäller, rött och mysigt. Inga glittrande renar eller så, stämningsfullt. Det är till och med så städat att Sturms går omkull då hon skall ta husets kurvor. Det är inte jag som är skyldig till det, långt ifrån. Jag har blott städat mitt skrivbord till hälften. Sedan fanns där nog med utrymme att förvara datorn igen. Know your limits heter det, and I do, yes I do. Men jag vek faktiskt kläderna i stolen också som saknar plats någonannanstans. Så det så. 

Flood II

Flood II är grymt underskattad, har knatat 15 kilometer idag till denna på en gnistrande frostig grusväg och under en absolut klar himmel. Jag kunde se ändå till galaxens utkant kändes det som. Det var så vackert, alla stjärnor var kalla och klara och inte alls röda och blinkande (bara en långt borta) som alla vet UFOsar är. Det kändes rätt ok, trots att pannlampan lade ner. I vilket fall så är kombon tyst stjärnklar kväll och Flood II som sagt underbar, det flyter ihop till underbar stämning och ger tonerna den scen de förtjänar.

Sedan stämde jag träff med sällskap i mörkret, så mörkt var det att jag inte såg honom alls. Bara skorna trampade mot mig, två reflexer i kolandes mörker. Han var trevlig och rolig, stabil som ljuset från en fyr längst ut på landsänden mot havets skummande vrede. Under ett ögonblick trodde han att jag lurat upp honom på ett berg, men så var icke fallet. Let's do it again?

Right now skall jag Stephen Frya mig lite och sedan sova.

För alla med humor man kan ifrågasätta även om det är kl 3.00

All is Vanity

It's not "What's wrong?"It's "What's right?"

Makes you feel like I'm talking a foreign language sometimes

It's not "What's wrong?"It's "What's right?"

It's the facts of life sunshine

It's the facts of life sunshine

It's the facts of life my sunshine

Jag hatar sådana här blogposter på andras bloggar. På min - alles OK eftersom det är jag som postat. För mig är det alltså inte bara kryptiskt pseudodjupt mumbojumbo som egentligen bara är lyricsen till låten jag lyssnar på just då (även om facts of life biten är en tankevärd nagelbitare) utan någon vidare djup motivering.

Oh Yeah...

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg

Vi dygnade ju som vanligt, man hinner tala igenom konserten så mycket bättre då. Man hinner med mycket annat också, vandra mellan storstockholms alla seveneleven, och prata om allt allt allt. Det är rätt nice. Tyvärr gav ultrafikan rätt kraftiga hostattacker som övergick i feberdrömmar på bussen och sedan ännu fler hemma. Men det var trevligt som sagt.

Jag hann med att börja läsa The Fry Chronicles också, jag gillar mr Fry tycker han är lite häftig. Detta var dock inte så häftigt, den är en självbiografi som spänner över åtta år - universitet och lite framåt. Man vill bara ge honom en kram för han avskyr sig själv så intensivt, han försöker vara rolig om sina brister men det blir bara sorgligt. Jag tänker därmed inte sluta läsa nein.

We forgive as we forget (eller när jag mötte Andrew)

The Sisters of Mercy. Jag fick se, på riktigt, The Sisters of Mercy! Det var mäkta coolt må ni tro. Tempot var högt, small talket stinker fortfarade(jaja, det är Bauhaus men...ja det passade) och vi fick sjunga allsång med Andrew Eldritch. Det var coolt. De spelade massor av godbitar, Flood I, Rain from heaven, etc etc. Det var jävligt bra. Han har sådan mäktig röst, mannen från Leeds.  Det var så mycket rök överallt vilket passade utmärkt till den (upspeedade) malande musiken. Det byggdes upp och var underbart. Speciellt Rain from heaven var intro fick vara i minst tio minuter innan det drog igång. Underbart. Så klart skedde inget direkt tal till publiken "I like you rotten people" var väl det längsta han sa, som det skall vara. Han anmärkte också "please" en gång då vi tydligen applåderade på fel ställe. Lite som Blixa på Berns som även han avslutade applåderandet omgående. Vet de att de är awesome och det räcker så?

På slutet kom en ung man fram till staketet där vi stod el P och jag. Han började spotta mot scenen och ge fingret. Han skrek att de förtjänade det som svek så. Sedan gav han sig av igen. Får nog aldrig reda på vad som skedde. Men då vi dröjde oss kvar lite fick jag setlisten av ljudteknikern. Nice nice!

Publiken var allt mellan  sju och sjuttio, det var rätt coolt att se gamla Agda bli ledd av sin medelålders son upp till salen där konserten hölls. "Merchen" sålde talande nog slut i storlekarna L och XL först, även tröjorna det stod "Fuck me and marry me young" (det är ett citat från Driven like the Snow, från Floodland inte random tackyness). Några tyckte detta var talande för att alla gother är overviktiga andra tyckte det var talande för att SoM generationen var medelålders och bekväm nu. Jag säger ingenting. I egenskap av överviktig ex goth med tveksam smak.

För åsikt kika här

visdom

NäR JAG BERäTTADE FöR LILLA PUTTIS ATT JAG SKULLE SE SYSTRARNA SOM KOMMIT äNDA FRåN ENGLAND GAV HAN MIG ETT RåD: TA MED MAT! DE äR NOG JäTTEHUNGRIGA EFTER ATT HA åKT Så LåNGT. SKARPSINNIGT MåSTE MAN SäGA.  TJA ALLA SäTT ATT BLIDKA DEN LILLE MEN TJURIGE MANNEN äR NOG BRA, UNDRAR VAD HAN KAN VARA SUGEN På? SITTER ANNARS På BUSSEN NU På VäG MOT GäVLE. 

Crank + Crank 2: High Voltage

Har jag berättat om Sturms nya men inte favourite obsession? Jason Statham. Han är stjärnan i ett nummer spännande och känsloladdade filmer. Crank och uppföljaren High Voltage är två av dessa, precis som Transporter (1,2,3...4?) etc etc. Alla känsloladdade dramer.

Crank till exempel, börjar med att denne känslige man vaknar upp groggy och upptäcker med hjälp av en DVD att den kinesiska maffian injicerat honom med ett gift som kommer döda honom om ca 2 h. OM han inte håller adrenalinnivåerna skyhöga (hans livslånge vän mr. deranged doctor upptäcker detta). Alltså sätter sig den väne mannen och gråter i de 90 minuter filmen varar och man får följa hans väg mot sitt oundvikliga öde. Mycket sorgligt. Det alternativa slutet är dock helt annorlunda.

Alt. end

Chev(Statham) vaknar upp och ser DVDn inser att han måste hämnas hårt och få tag på ett motgift. 90 minuters adrenalinstimulerande aktivitet följer. Biljakt, bilkapning, innovativ bilparkering, slagmål, offentlig kopulering, knarkande samt intriger med flickvännen och småprat med Pedro (Napoleon Dynamite ni vet), alla stereotyper som finns används nonstop. Massor av gunfights, fistfights och helicopterbattles.

Får fem motorsågar av fem möjliga, ganska påhittig film med enormt tempo. Stor humor också.

Crank 2 är i samma anda ett känsligt drama om hur den kinesiska maffian byter ut hans tidigare hjärta mot en maskin som bara kan hålla Chev vid liv i 2 h. Här porträtteras en helt annan sida av dödskampen då Chev denna gång inser att detta bara är ett grymt skämt, en parallell mot Raskolnikovs kamp med sitt samvete.

Alt. end

Eftersom batteriet till hjärtat går sönder är det akut att få tag på Chev's "strawberry tart" och vild jakt följer med inslag av innovativt elchockande. Battle med asiater överallt, mycket naket, offentlig kopulering och småprat med Pedros tvillingbror som är extremt hämndlysten (TS de är tvillingar i verkligheten) och vill kicka asian butt. Fler intriger runt flickvännen följer också med fortsatta nakenheter  till följd.

Lite långsammare tempo mer naket, inte lika intressant men med guldkorn här och var. The baddie heter Poon Dang. Jag menar... ja, tänk själv. Tre motorsågar.

Warrior's dance alt. are we human or are we dancer?

Jo, det var dans igår. Den där lila regn låten, den där om Carina och en klämmig bit om vad Rut hade under blusen. Det var kobönder och öl, gratis nötter (hehe..) och några rundor av foxtrottande runt rotundan. Rätt trevligt var det. Träffade en grabb som bodde fågelvägen över berget. En kallhänt dancer med facebook.
Nu blick mot Söndagen, kådisar och mörka toner. Fan tar den som dansar då!
 Måste komma ihåg att hämta ut den där biljetten!!

From disco to disco

Ja imorrn blev man så snabbt medbjuden på Lars Kristerz dans. Neat neat, kan fortfarande inte dansa men men. Termen för män på sådana tillstälningar är klamydia prinsar, har jag hört. Vad kallas de man träffar på Systerstillställningar? Kådisar?Höhö.

Sitter annars på tal om högt och lågt och allt däremellan och lyssnar på HIM (bara så att du/ni som kritiserar frekvensen av Eminem på "mest spelade"listan på mitt spotify account vet att det försiggår mycket som inte borde vara officiellt där). Minnen av sommar i svarta jeans för att förihelvete inte bli solbränd på sjön kommer till ytan. En tappad åra som drog iväg. Dödsföraktande dyk efter densamma och akrobatik då det visade sig att grannen tittade i teleskop.


Imorrn skall jag även till shoppingkomplexet med kamraten K, okristligt tidigt måste man då kliva upp för att slänga ut hästar, vatten och mat till dessa. Jisses! Solen hinner knappast gå upp.

Tack kattusling, tack så mycket

Ja någon råkade under ett sällsynt anfall av gosnödighet efterlämna en ohygglig parasit med jävligt stora tänder på mitt skrivbord. Jag tackar mjukast, det är ju inte så att jag är lika rädd för maskar som jag är för utomjordingar. Nej nej, på intet sätt är ju så fallet. Jag rengjorde alltså inte mitt skrivbord med diskmedel (låt oss säga ett par gånger...) och inte heller googlade jag om man kan bli smittad av kattmask. Fun facts, få av kattens maskar smittar faktiskt människan (med undantag av barn då som drar på sig allt de kan hitta i parasitväg tydligen...), den trevliga lilla jävel som däremot smittar från katt till människa är dvärgbandmasken. Japp, den finns det heller inte något riktigt bra medel mot. Tackar och bockar och Tumme är portad. På livstid.

Så nu är det åter koll av tungan på morgonen som gäller och helst även skakning av sängkläder var kväll i ett fåfängt hopp om att skaka bort eventuella lämningar om katten trots den stängda och barrikaderade dörren skulle komma in till sängen. Ve!

Tumme nu och i framtiden, ja kort sagt forever alltså! 

Black mariah in your eyes

This very söndag mina kära är det dags!!
Crap on the famous pancake eller alldeles alldeles alldeles underbart!

De nådefulla systrarna kommer till Stockholm, och jag ämnar vara en av de betalande som sponsrar huvudmannens fortsatta leverne. El P, är du med eller är du?? 

Solitude sometimes is

Today is caturday. Jag sitter hemma och är sjukling. Alldeles ensam. Detta känns mycket hårt såklart. Inte ens Sturms kommer hem i ordentlig tid. Nej. Mycket tråkigt är vad det är. Det måste vara såhär att vara innekatt. Mjau mjau.

Så jag beslöt att bli utekatt istället och gick ut till kamelerna. De var mycket gosiga visade det sig. En gamm'häst somnade medan kliad i pannan, en annan yngre förmåga men med samma färg hade samlat en halv bal i pannluggen som jag plockade bort under små protester. En tredje kliade det mest i tänderna på. En fjärde var bara mysig och tänkte äta upp min näsa. Det var mycket mysigt. Så här fint kan det vara en höstdag. Men de vill ju inte gosa föralltid de där kamelerna utan de drog och vad gör man då? Jo sitter ensam igen.
Då fattade jag beslutet att bli innekatt igen, med TV privilegier. På någon kanal måste det ju finnas en Will Ferrell film?

B.u.f.f.é - it's the law (and it ain't gonna rain anymore)

Jag har whinat och dinat Elsa Triolet idag. Det var onekligen en riktigt stor ljuspunkt! Jag har också åkt häst inte mindre än 2 ggr. Här görs inget halvdant!

Så trött nu. Inte mindre än 4 omgångar buffé gör det med en. A round of applause, bitte!

Zoo station

Hear ye, hear ye! Läste för någon vecka sedan i någon press om att Nine Inch Nails skulle göra en cover på U2's zoo station. Kul tänkte jag, lite Trent livar ju upp! Till och med U2 . Jag kan förstå vari deras storhet ligger. Lite svängiga gitarrer och en to say the least hyfsad röst. Krydda det med lite väderspännande...jag menar världsomspännande lyrics och voila! U2 är världsrockartister. Som ni kanske anat faller de inte mig på läppen riktigt, saknar sting. Men jag är inte okänslig för deras charm, de är bara inte top notch.

Anywho. NIN och U2 alltså. Skulle ju kunna vara roligt att höra Trent ta sig an lite gammal arenarock, han har ju talang för det där lite svulstigare och fartigare, så det hade all potenetial i världen att bli bra. Tyvärr blev det ju inte så. Nej, för vad som hände med stackars Zoo Station var Ghosts. Med andra ord (och detta stjäl jag helt rätt av) crap on a pancake.

Ghosts i sig är inte dåligt. Nej, det är meditativt och lugnt. Minimalistiskt så det förslår och allt det där, men vissa vibbar får man ändå när det är NIN som kör igång. Ungefär som att man förväntar sig mästerverk varje gång Thåström slår an en ton. Detta blev det alltså intet av utan istället kan det höras ekon, hastiga hasplanden av ord, en xylofon/marimba ngt dylikt samt en del repetitiva gitarrer. Ghosts alltså.

Synd, hade ju kunnat gjuta lite liv i U2 detta och Trents avsomnade projekt NIN med men icke, nej icke. Det har inte ens behövt varit rock eller så, inte ens 12 minuter långt bara lite mer stuns. Nu blev det tråkigt med motiveringen jag har hört det här förut, t o m partiet runt 5 min återfinns på ghosts/ year zero/the slip. Det som stör är nog främst att jag inte får ihop lyrics med låten. Distanserade Trent skall vara redo för vad natten har att bringa?
Jag gillar egentligen ghosts etc, i korta bitar men förstår inte riktigt vad temat eller vad jag skall säga har här att göra?

Hear själv, hear själv. Missa inte pipet runt pipan i refrängerna, det är något han är bra på den gode Mr Reznor.

The Centre Bullet

Varje ton jag lyssnar på framkallar gamla minnen. Kan se där jag går, höra vad jag tänkte, känna det jag kände då. Som att hitta en malström i tiden.



Att skriva över är en utmaning.

Mr Awesome-o

Liten Rune Larsson afton idag.

Titta på Rune

Lyssna på Rune

Läs om/av Rune

Rune är jävligt awesome. Han är en maskin laddad med blodpudding och smörgåstårta som är helt ostoppbar. Han drivs av limpmackor med honung och har sprungit tvärsöver Amerika, från Portugal och hem till Trollhättan och har nordiskt rekord i antal km sprungna på 24 h. Han är überawesome-o.


"På tävlingsdagen vaknar jag så sent det är praktiskt möjligt. Personbästat är 50 minuter innan start. Det var perfekt och jag sprang på 6:51 (Lejonbragden i Lund 1986). Till frukost äter jag svårsmält mat. Innan mitt bästa 100-kilometerslopp smällde jag i mig ett halvt kilo ostkaka med två deciliter vispad grädde och en massa blåbärssylt en timma innan starten. Innan loppet i Hultsfred 1998 åt jag en rejäl laddning blodpudding. Maratonlöparna kan gärna sitta där vid frukostbordet med sitt vita, lättsmälta bröd. Men vi som ska springa hela dagen behöver nog en frukost som räcker länge. Visserligen belastar ostkaka och blodpudding matsmältningsapparaten mera och kräver mer blod till inälvorna för att spjälkas upp, men vi har andra marginaler till vår mjölksyratröskel under loppet än vad maratonlöparna har."

Gimmie back the Berlin wall, gimmie Stalin and St Paul. I've seen the future brother - it is murder.

Så jag har fått en lägenhet till våren, från december rättare sagt. I Uppsala. Det är tydligen rekordmånga som sökt dit denna termin, yay. Men slutgiltiga intagningsbeskedet anländer inte förrän i december - första i november. Lite knivigt läge då jag måste acceptera lägenheten snarast för att få skriva kontrakt på den. Det skall alltså betalas 3 månadshyror om jag inte kommer in men har skrivit på kontraktet.

Man är ju tvungen att börja tänka sådanahär gånger, ska jag flytta nu? What's up with that? Bort från flocken? Hur kul låter det. Ja, det är utvecklande och karaktärsdanande på många sätt men... jag minns ju liksom hur det gick till i Uppsala. Jag kan få som flashbacks av det. Som genom en lins av Birro-ism.
Cykling i regnet, gråt till oHGr, oh all that fucking gråt till allt möjligt. Alla vakna nätter stirrandes ut från mina fönster över den natriumstinna staden, räknandes timmar och minuter. Alla gånger jag sa till mig själv att jag var en maskin och att jag borde bete mig som en. Alla gånger jag kollade tungan efter maskar då jag faktiskt sovit. De kunde byggt sig ett bo medan jag sov, i svalget. Övertygad. Kände dem vrida och åla där. Sömnbrist does that to ya. Allt det där kan man låtsas inte hände, inte är en del av mig.

 I all ärlighet var det väl knappast Uppsalas fel, men visst spelar det in för magkänslan. Jo visst det var roligt också men för sådana här beslut tenderar ju det tråkiga att spela in. Det är inte samma sak nu heller. I min 2a bestämmer endast jag och jag är äldre och klokare, hoppas jag iallafall. Kan kanske ta ett steg tillbaka och säga stopp istället för att bita i bettet som en skenande häst. Dessutom rör det sig om en termin innan Sturms kommer efter. Det är svårt att dels inte låta det förflutna definera och dels att kännas vid det som en aspekt av verkligheten som påverkar. Jag vill ju inte bortse helt från historien men jag vill inte låta det styra heller. Mycket svårt att träda okänd mark med gamla kartor så att säga.
Visst, jag har fortfarande sk panikattacker, ibland i dagar. Men... det tycks inte förbättra sig. Jag tror den käre flockledaren har rätt då han säger att det handlar om att leva med det. Go Chuck Norris on it's ass so to speak, det har ju gått att tygla förut, yes little Alex? Det kan ju inte gärna vara en orsak att undvika, yes little Alex? Man kan fråga till vilket pris little Alex. Vilka villkor krävs för kontroll och vilka krävs för att undvika, little Alex. Vilka villkor krävs för att det skall vara en tillgång och inte en nackdel.
Linehan, har poänger i mycket men det vettefan om skills är så jävla användbara. Jag förstår inte tänket bakom kanske. Värt att fråga är om man måste tro på det eller om det är troligt. Det är svårt det där. I don't do gyllene medelvägen (sa hon som nyss blivit äldre och klokare...).

Eller gjorde inte iallafall, vem vet egentligen hur det blir nu?

Vem är Björn och vem är Benny? eller Picard?!?!

Hauptmanns fru, T fyllde år i helgen. Där var en massa boms if you know what I mean. Och såklart en och annan el P samt en jävla massa tårta. De följs ofta åt fast i omvänd ordning. Where tårta is el P will be och där Horta is, Sturms will be. Så är världsordningen.
Hauptmann råkar ju ha en massa släktingar som inte är mina släktingar, och några sådana dök upp för att fira T. Samma problem infinner sig varje gång, vem är Björn och vem är Benny?! tacksamt nog avgjorde en tröja frågan denna gång. Motivet var en toalett kastad i huvudet på en streckgubbe. Innovativt. Men det var alltså Björn som hade tröjan och Benny var då följdaktigen den som inte hade det.

Det är dock inte det värsta, det där med att det kommer boms och äter upp tårtan - utan det är vad jag fick höra först i efterhand och grunnat på sedan jag fick vetskap om detta. Det visade sig att en av dessa snyltare av tårta, och skördarkännare tillika ("skördarhuvudet var stort som en liten folkvagn - jag lovar!") faktiskt, och på allvar (wtf!?!) hävdade att Picard var en bättre starship fleet captain än Cpt. Kirk. I am baffled.


And so is Leonard Nimoy


Hur man på allvar ens kan skämta om en sådan sak, det förstår jag inte! Upppumpad som Sturms var av av att kasta in 11 ton ved hade ju situationen kunnat urarta. Kanske var tur att vi inte fick veta. Just to set things straight, så är det alltså så här det är iallafall.

Beware of romulans bearing gifts, ey?!? 

tubVision

Somewhat shitty song, the video is great though.

De Välvilliga

Har jag nämnt De Välvilliga? av Littell? Uttal som varmkorvarna tänker jag mig.

Det är i vilket fall en roman som handlar om en bisexuell SS soldat under andra världskriget. Huvudpersonen heter Max. Denna roman behandlar, östfronten - Stalingrad, Frankrike,Ungern, språkutvecklingen i Kaukasien, maktkampen inom SS/SD och en hel massa byråkrati, förintelsen och Max privatliv. Totalt täcker den 900 sidor. Man kan slå ihjäl folk med den. Max är pervers. Han tycker, att aliens, och systern Una är hot stuff. I brist på dessa två duger diplomater eller rentboys. Det är en annorlunda roman no doubt.

Det har tagit mig inte mindre än ett halvår att ta mig genom tegelstenen men nu finito. Ryssarna kom. Det känns mycket tomt även om jag inte tyckte att det var en direkt lysande skildring av just någonting. Jag fick känslan av att författaren bitvis tappade konceptet Max helt och lät honom bli en dröm. Sedan tog han på sig uniformen och gick till jobbet igen. På slutet slår han ihjäl folk utan anledning, av en händelse bara. Underligt.

Har ni problem att sova rekommenderar jag dock denna skarpt eftersom den räcker så lång tid i taget, även om det dröjer sin tid mellan de gånger man ger sig på den eftersom handlingen är som den är.

zero. beep. fiftyfour.

http://asplund.blogg.se/images/2011/20110727108_159077219.jpg

Där är halva jag.

Andra halvan sitter vid skrivbordet och försöker värka fram en uppsats om normativa värdeprinciper medan armarna och benen vill springa iväg åt varsitt håll med Usain Bolt fart. Huvudet? Frikkin' svampmoln!
Man ska göra tvärtemot.
Man ska hånflina åt det och aktivera sig, ge bort något, jämföra (tänk förihelvete på barnen i afrika?), man ska uppleva det motsatta, skjuts ifrån sig,tänka på annat, ersätta det med starka sinnesintryck, fantisera, be, slappna av, finna en mening i situationen, uppmuntra sig själv, följa med i andningen.

Vem har kommit på det? Samma enar som tror att människan kan hela sig själv från allt? Jag går med på distraktionsbiten och därmed att tänka på annat sålunda även aktiveringen, men hur är resten tänkt? Beats the crap out of me...really does...

 10 km FiveFinger med Sturms senare blev det Rocky Horror  istället. God damn it!

Easy listening whilst I freeze to death and read Nozick

Computerwelt

Timmar blir till dagar blir till år. Jajamen, så Kentigt.
Idag är en lysande bitskt vacker höstdag. Det är la gött! som grädde på moset har jag städat HELA mitt skrivbord. Jupp. Tänkte städa rummet men efter skrivbordet tog orken slut. Man får ju veta sina gränser så att säga.
Eventuellt borde man förgylla dagen med en dusch, men som vanligt är det mer osäkert än framtiden.

En helg för inte så länge sedan, rättare sagt då Brez fyllde året var urmodern hit till orten. Hon undrade vad i hela friden som täckte mitt huvud? En buff var svaret. Men varför? Hon kunde då rakt inte förstå varför man hade den där anskrämliga saken på huvudet. Jag vill inte duscha så ofta svarade jag sanningsenligt. Detta var tydligen helt fel svar av ansiktsuttrycket att döma. Du skojar väl?! sa hon. Nej svarade jag. Icke. Detta är ändå min käre faders upphov, mannen som duschar först när ljumsksvetten får det att tåras i hans ögon då det är dags för morgontoaletten. Det skall dock noteras att jag var nyduschad vid tillfället, men jag gillar buffen. Den är fö rosa och brun, rather smashing.

See you in CERN

Tänkte posta Distractions som tubVision här men kom på att jag säkert redan gjort det. Idag, en dag som andra har solen belyst våra anleten medan vi putsade fönster, bar ved och funderade hur långt det var värt att springa idag.
Hade varit mysigt med Syket här men nu blev det inte så. Cry about it.

Hello Darkness my old friend

Long time no seen. Återigen som lätt blir.
Har inga uppslag till vad jag skall skriva riktigt. Återkommer med mer substans vid ett senare tillfälle. Så länge kan man ju alltid youtuba lite.

And when your nerves break your thought// and my word breaks your will

Den är fin.

Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå

- Sprungit 9 km till morgonen, opti i neongröna skor, tröja och väst/jacka. Supergållan!
- Kastat ut hästarna (tog sedan in de i sin hage senare, morotsmys med Sz fast hon inte tycker om morötter, tycker om mys däremot... inte snodda morötter alltså utan köpta...[för gratis hehe!])
- Börjat på uppsatsen [yihaw cowboys]
- Lagat dubbla middagar


- Rest of the day














?????
=>

They are bery alike

Damn it Jim - you're a master!

Beautiful People

Jag måste bara säga att jag har världens finaste familj. That's all folks.

Samhälls- och kulturanalys HT 2012?

Ja det lät ju som en liten dröm i en ask med skirt rosa prasselpapper det där med att bli få en kandidatexamen i praktisk filosofi, mumma mumma. MEN eftersom jag inte är läskunnig börjar ju inte detta förrän till hösten... well... man kan läsa kurser till våren? Eller så kan man bli jurist...eller så kan man bli spykolog eller så kan man....läsa samhälls och filosofisk analys i Umeå eller så kan man... ja nu är det helt enkelt dags igen att tänka över vad man vill bli när man blir stor.

Kanske man skulle bli....ja beats me...?

Sjuklingarnas afton

Sturms är sjuk, Brez är sjuk. Jag är snorig men inte längre sjuk (vägrar vara!). Poor babies.
Sturms är hemma och har planlagt dagen. Lunch 13.00 och därmed pasta. Hon pluggar körkortsteori för fulla muggar och jag pluggar filosofi, eller truth be told sitter i Cambro forumet och kritiserar the lesser mortals.

Tanzomat

Damn iTunes. För välsorterad. En extraordinär buffé! Det finns bara det jag vill ha, och jag vill ha second helpings av allt. Som att gå bland chokladträd och bara plocka deras frukter helt ogenerat. Lite som Charlie i chocolate factoryn. Jag är i jämförelsen Augustus, hungrig som fan på allt jag ser!
Öronen myser och ler. More, more, more!
Complete the album kan vara kärnan i äpplet. Men inte får man neverland (full version) för det nej, bara om man köper albumet (men yougreedybastards jag köpte ju originalet för mer i affär?!?! Ni har redan vunnit!?!) Legendary pink dots, åh hela diskografin... de där chokladfrukterna praktiskt taget faller ned i skallen på mig. Det är så lätt! Nom nom nom.

Tour de France

Öppnar Cambro. Finner mappar.
Öppnar mappar. Finner filer.
Öppnar filer. Tomt. Error. Tomt. Error.

Jodå, vidare uppför alptopparna!

Fall into you is all I ever do

Skjutsat Sturms. Skall snart hämta Sturms och eventuellt ta en dusch däremellan...kanske...om jag fortfarande vill då jag kommer till duschen... i vilket fall så regnar det ute så jag kommer bli blöt då... kanske lika bra att vänta? Jaja, jag måste väl... sådana här situationer skapar alltid frågan: Är jag inte kapten över mitt öde eller hur ligger det till?! Och så vägrar jag dusch en dag till! Freeedom!

Idag har all potential i världen att bli en jekkla bra dag! Skall påbörja mitt filosofiska pluggande idag, ignorera regnet och uträtta ärenden. Trés magnifique! Cambro fungerar äntligen så det går på räls som Kraftwerk brukar säga! Kanske kan jag klämma in lite choklad någonstans också, det vore rätt bra... för hjärtat självklart?

Det enda som tar ner dagen är att jag har energi till att lysa upp tusen glödlampor men en vilopuls på 70 slag (brukar ligga runt 40) och alltså vill inte min förlängning i rummet vara med på ansträngande aktiviteter. In return drömde jag inatt att jag sprang Vertex, sprang som vinden och var så nära målet när jag   blev väckt av någon som skulle åka till "IHLÖ sen ska man dö". Åh så jag vill springa! Men får väl utnyttja all energi till att lusenläsen Nagel istället. Take my hand, come into the land som han brukar säga.


Eller kanske... plugga koreografi istället?

Terminsstart

Dumdidum... klick klick klick...dumdidum.... umus hemsida...lalalala... taggad!...klick klick klick....terminsstart är grejen! Vässa sinnet....lesser mortals haha! dumdidum.... nya trådar på flashback?Hmmm... nej nej nej! Terminsstart! Fokus! ... men...ah kolo! nya poster i löpartråden?! NEJ NEJ NEJ TERMINSSTART!! FOKUS GODDAMN IT! Runner's flaggar för nya Craft plagg?? Skinny Puppy släpper nytt?!? Thank god for facebook!...host host snörvel snörvel...sjuk är man också....borde sova....Nej! Terminsstart!! Terminsstart?!?!

Håkki Båkki

MåDå, förlorade. Jag satt med K(amraten) och ugglade, ho ho!
De slogs därnere och jag ville bara skrika VÄX UPP!!! Sedan tänkte jag på att andas aprikost och gjorde så. Det var en fin kväll i arenan. Fivefingersen var lämpligt färgade, för laget som var röd/vitt (1 dags vila) vann. Klackarna ville slå varandra i taket men hindrades av runtrusande smileys. Likt ett pacman spel uppenbarade sig alla färger. Fel mål.  2 000 människor smattrade loss med händerna.
Kickade igång med pumpmusiken. Ville dansa på raderna, svinga mig till nätet som hindrar pucken från att träffa oss dödliga. Tänkte på Prodigy, funderade på en sportbar till nästa gång. Fladdrade med händerna och önskade ljuden så höga det gick. Planerade kadrilj för zambonisarna med kamraten - skitbra idé.
Den som tror att ljuset i tunneln var en jumbotron blev lurad att ett kort för säsongen inhandlats. Bitch please? Kanske returmatch, bara inte på en gång. Lite gott skrattade kamraten åt denna räviga list och lovade rå fisk imorgondag.
Somnade så nästan med pausmusiken. Pssst! Luften.
Sedan åkte jag hem och stoppade huvudet fullt med mat. och te. och mat.
Nu: exit stage left. Fast inte så dramatiskt. I skolen sova. I är så jefla trött. Trött. trött Trööött! Matkoma? Jawohl.

Heading for a distant sun , evening air fills my lungs

Cowboys & Aliens!!!

Hade ju glömt att det är premiär ikväll!! Låter ju onekligen episkt!

EDIT: Var inte episkt, var tråkigt. :(

Tommy Tommy jag vill veta allt

Ja vad är väl ett bättre sätt att starta eftermiddagsrapporten på än att sjunga lite TKU. Full fart mot helgen är det, lönehelg till på det!
Det har utlovats dansbandsgala i en intillliggande stad, det är ju nära att man springer dit (höhö höhö)! Men eftersom kavaljeren skulle, enligt utsago, köra skit idag vet man inte riktigt hur det blir med det.

Mina dekadenser sträcker sig inte så långt dock, ack nej ack nej, får jag blott köpa mig ett par skor och myspysjogga lite är min lycka gjord. Jag är av det trötta släktet som ämnar gå i vinterdvala nu, hade jag haft med livet som insats som ljudbok är det så helgen hade spenderats. Som åhörare och kontemplerare med min bruna (brunt på brunt på brunt) BOOM pläd alltså. Den har får på ena sidan och velour på andra - ultimat må ni tro! Lika mysigt som en kulturkofta? Ack så nöjd!

Nu har jag ju inte det så jag måste komma på annat...hum hum hum, då kanske svettiga omfamningar i rotundans versmått är ett fullgott alternativ? Dock måste jag erkänna att jag mer är en vän av den fria versen än ghazeler och trokéer.

Det är slut på veckan...

Grannen har som strikt rutin att ha fredagsmys varje veckoslut. Ibland bjuder jag in mig själv att vara med och tömma skålarna (grannen ser så fruktansvärt förnärmad ut så jag bara måste göra om det!) och tömma det gör jag. Just denna vecka blev jag inbjuden tre dagar i förväg av min nya gymkamrat Puttis.

Förtvivlat utbrister han om jag planerar åka utan honom: "Men hur ska du klara dig utan coachen?!?" Det är såklart värt att hålla i åtanke.

Fredagsmys och gymmet går liksom hand i hand så bra, likt vänner sedan urtiden. Man gymmar och måste äta för att växa, eller man gymmar och har utrymme för att okynnesäta. Det blir bra i vilket fall. Just denna fredag vill jag mysa med keso. En gymskada?

Men tänk er själva, keso. Och tesked. Mmmm. Lite cayennepeppar/ piri piri eventuellt, men då är det mycken lyx.

Klockan är halv tolv och det här är lunchrapporten.

Känns konstigt att skriva detta ordinära inlägg utan att mena något metaforiskt alls. Det är som om en dammsugare gått genom skallen. Jag sover (ca 13 h/ dag) och tränar lite åt gången (en halvtimme om dagen). Balans? 

The wooden era

Under the wooden era fanns det långhalsar, snälla och samarbetsvilliga varelser. De fann träd och hjälptes åt att hacka dem i lagom bitar medan den andre höll i. Epsilon och Timberjack (Jack the Ripper!!), är exempel på raser inom denna art. Systematiskt tuggade Jack i sig de framlagda bitarna och Epsilon kept 'em coming, tillsammans byggde de ett näste. Ett struligt och lite illa konstruerat bo av trä. Illa med tanke på att de åt trä. De var mycket harmoniska och synkroniserade, när den ena var konfliktsökande vände den andra bara sin andra kind till. Det var harmoniskt. Hitachi, en annan ras levde i mutualism med långhalsarna och samlade ihop deras stumpar för att underlätta bobyggandet. Den var nöjd med sin existens bara den fick bo under boet där inget regn kunde rosta upp dess gnisslande band.

Men såklart fanns där även fridstörare och marodörer av värsta sort. En T rex - traktor rex attackerade boet och stal de omsorgsfullt sågade stockarna med sina korta armar. Visst skulle epsilon kunnat hinna ikapp och tillochmed sprungit om t rex:en men inte ville den lämna Jack bakom, så de höll istället ihop och sörjde sitt förstörda bo. De närde en dröm om att en dag bygga ett nytt och lät sig inte nedslås. Traktor rex byggde på sin kant stora högar av veden då tänkte att det kunde vara bra att ha en kall vinterdag - just någon egentlig användning för den hade traktorn annars inte. Poänglös ondska, sant slöseri.
Även de mindre, åkklipparna var medlemmar av detta hiskeliga släkte. De kapade allt de såg för att förhindra uppkomsten av ny skog. Inte för att de tyckte gräs var gott utan bara för att vara riktigt taskiga med de långsamma, vänliga långhalsarna.

Sådant var livet i the wooden era.

Klockan snart 9, en ordinär tidig höstmorgon

God morgon, lite av en favoritfras att inleda inlägg med måste erkännas. Det är höst nu, Sturmis har börjat skolan. Lyckligtvis har Putte semester ett tag till men sedan...mjau. Tumme och jag är utelämnade till varandra.
Det börjar kanske bli dags att googla, bokusa och sådant där då skolstart väl sker om än en vecka (kanske två)? Men jag tror det kan vänta lite till, en aning mer slösurfande sedan så!
 Men annars är jag lite alltiallo. Idag till exempel skall jag följa med Urmodern till sjukhuset, så även imorgon och se på fan ska jag inte jobba dagen efter? Jo, verkar troligt. Fyller en dominant roll det där sjukhuset.

Hade inget att dela egentligen så det blev utfyllnad istället.

Selånger marknad eller so much WT so little space

Kompade med Tuppis och hans moder på Selånger marknad idag. Jisses så mycket WT och folk öht. Men det var rätt lugnt ändå. En initial förgrymmelse över att inte ha pengar men en lust att köpa allt solen rör vid (majskolvar?! jajaja swivelsweeper?! jajaja Kokosbollar?! jajaja etc etc) och lite funderingar runt hur detta skulle kunna lösas avtog snart då vi blev bakade medan Tuppis åkte tivoli. Allt på hela tivolit skulle han gå igenom, systematiskt men...lite långrandigt kanske? Glad blev han den lille iaf och så även jag då modern finansierade en körv till mig, sig och Tupplas. Patrik blev plötsligt akut "Skitnödig mamma. Nu!" så jag satt kvar i solgasset och nommade på en grillad medan modern och barnet jagade en bajamaja.

Medan jag satt där var det så lugnt. Strålarna från solen mattades i den lugna auran omgivandes mattälten, skrämmande och spännande (mest skrämmande faktiskt men ändå annorlunda). Smörpapperet tycks lossnat  i kanterna? Det är så annorlunda! Så konstigt att ställa frågan "...eller?" och inte få något svar av minst tre antagonister, i dess ställe en lugn nick. Så underligt att kunna överväga att gå och sätta sig ensam någonstans och bara se hur det utvecklar sig utan konspirationsteoretisk uppbackning.

Zen? Och vad gör man sen? Får man sakna argumentationen?

Är det faktiskt så att det här är melodin? Att stå utan ursäkter och på egna ben mot en framgångsrik framtid låter ju inte som det sämsta som kan hända om än den inte motsvarar intensiteten i ett kall. Det krävs att man bygger om lite, men det skall nog gå.

Class

Nå...agreed? En klass? Åh vad jag vill vara drag king ibland...

Köttfärskonfetti

Det är så tyst. Ett tomt dokument. Vitt och blankt, helt utan begränsningar som ligger under i relief.
Det känns så konstigt, man vaktar på sig själv för att inte smutsa ned det med ett tumavtryck. Kreativiteten ser hur mycket man kan göra. Det gäller bara att välja ett alternativ och satsa. Så ovant! Den fria skapelsen kan bli en vana. Vanor skapar man ju rätt snabbt bara man slutar vakta på sig, men det är svårt. Varje penseldrag gör att jag håller andan och kisar, blev det fel nu? Men för var drag blir den nya bilden tydligare, riktlinjer kanske man kan kalla det som framträder.
Viktig men scary business!

TLC/ Ritual Noise/ You can't lose what you haven't got

Jag var ute och cyklade lite med Sturmis på kvällskvisten. Vi har självklart inga lampor på, självklart benreflexer till hästarna på armarna och den där skriktröjan från HK maran. Vi syns?
Så i en uppförsbacke vilken sluttade uppåt mot hemmet dök ur fjärran upp en bil.

Det var en röd cabriolet med något slags tygliknande skinn till tak. Den stannade av och föraren ropade till mig. Jag stannade. Blondinen som körde ropade igenkännande "Allilujeva!", jag hade ingen aning om vem hon var. Hon berättade i vart fall att vi hade en lös hund efter oss. Jag svarade att besten följde med oss hem. Så var det korta mötet i månskenet och natriumlampornas rundlar på den mörka grusvägen över.

Vem var det?

AXA fjällmarathon 2011; an epic saga

Ja mina kära, det var ett äventyr i Vålådalen. Det var ruskigt vackert - att stå på toppen av ett fjäll, se ut över en sjö, se fjället mittemot och veta att där uppe var man för en timme sedan. Det är mäktigt. Man får för sig att människokroppen måste användas till sådant, att arbeta sig fram mot robust hälsa och välbefinnande genom flera timmars endorfinduschar. Jag blir så lycklig av sådana här saker att jag inte kan formulera korrekta meningar efter ca 3 h, allt jag gör är att pipa av lycka och ge pepp i form av korta fraser till allt jag ser. Jag high fivar kilometerskyltar för att allt i universum hör ihop och att allt måste få ta del av lyckan. Det var så vackert att varje steg borde vara en bild, men man förstår inte stigningen och häftighetskänslan ur en bild.

Starten gick i Edsåsdalen, på en  åker som sluttade nedåt. Från den arbetade vi oss från en skogsbilväg in på en mycket lerig stig som sedan kringlade och ringlade hela vägen upp på fjället. Innan jag hann första kilometern hade jag redan trampat av mig skorna två ggr. Första panikattacken 3 km.
Det var såsigt värre och halva fältet hade redan hunnit genom och trampat upp det ytterligare. Man tror lite naivt att lutningen någon gång skall övergå i platt, bara som paus men icke. Motluta efter motluta stiger allt brantare tills skogen är ett minne blott. Plötsligt kommer man upp dit det är soligt och en aning plattare. Man ser utsikten - den mäktig! Man kunde se ned över hela dalen, en bonde som eldade, vattnet och de andra ringlande längs stigen uppåt. Där uppe stod funktionärer och fotograferade, jag gjorde tummarna upp och tjoade lite. Sedan sprang jag fel trots att de sa åt mig vartåt jag skulle. Oops. Okontaktbar? Nästan. Upp på absoluta toppen och stämpla. Pip.

Sedan ned igen. 7 kilometer rätt ned till Ottsjön. Låt benen gå över stockar och rötter, genom lerbad på lerbad och såsmåningom genom myrmark. Man fick springa ett tag på spångar för att omgivningen var så blöt. Det var häftigt. Runt en inhängnad med getter och fortsätt nedåt. Sprang om massor.Går skitbra! Vittring på pallplats tamejfan! Så kom man ned och sluttningen börjar åter stiga åt fel håll. Fikapaus vid kontroll, go'bulle, sportdryck och vatten. Knähelvetet börjar vara kinkigt out of the blue. Vristerna känns väl tänjda och instabila efter ruschen nedför. Träffar en arbetskamrat som hade stuga i närheten, hon hejade friskt på. Talar lite med en skadad medtävlare peppar och hejar på. Hon måste tyvärr bryta.
Nu är det är dags för Ottfjäll.

Promenad. Ont knä gör att resten blir promenad och alla de där löparna springer om igen och flinar. Arrgh!! Uppför går det bra trots mycket stora stenar. Kvällen innan klippte jag sönder stortårna så blod/västska/varet kunde rinna ut. Slår i stortårna. Skriker av samlad frustration. Ensam i snigeltakt. Snart hinner de sista ikapp. Dåligt humör. Vandrar så snabbt det går uppför. Träffar på ett gäng islandshästar med ryttare som hejar på. Inte alls trött bara frustrerande ont. Ser fler löpare framför- inte så långt efter ändå! Så blir det nedför, bred fin väg skulle kunna tjäna mycket tid men får linka i sidled nedför tack vare knäet. Passerar högfjällshotellet.Frustration. Når så småningom Nordbotten och nästa fikakontroll med dåligt humör och uppgivenhet. De sista löparna är ikapp nu och uppsamlingslöparen försöker peppa på. Går snabbt iväg mot Välliste - väggen, där det är omöjligt att springa mer.

Lodrät är stigningen uppför Välliste - ett rakt spår upp upp upp är stigen. Dricker ur fjällbäckar och blir mer och mer less. Panikattacker - omöjligt att andas. Pip och väs. Om och om och om igen. Svär och går vidare. Tar sikte på gubben framför som stavgått ändå hit. Träffade honom vid förra kontrollen också. Gnetar uppför i maklig takt, fot för fot framåt. Hänger av de sista löparna och går så snabbt jag kan då det planar ut halvvägs uppe. Gör mer ont. Även i små nedförslutor får jag gå i sidled. 30 km, bara 13 kvar. Drar ifrån uppför, blir efter nedför. Insanity att bryta! Inte det minsta trött i benen - känns hånfullt. De sista springer om och säger att det bara är att bita ihop, de har samma problem men kan ju springa! Då kan jag också kom igen. Men nej, inte ett steg går det. Surt surt. Går vidare, närmar oss toppen. Uppsamlingslöparen plockar bort banan efter mig. Säger åt mig att skynda på, snart uppe nu. Jaja, snar snart. Väl uppe plockar jag ihop en mugg godis och fortsätter genast. Måste skapa lite avstånd till uppsamlingslöparen, varje nedförssteg smärtar och nu är det 8 km kvar från Vällistes topp ned till Vålådalens fjällstation. Lika rätt ned som det var rätt upp hit. Bittert bittert, skulle kunna tjäna så mycket tid!! Men får vackert gå sidledes ned. Lägger inte märke till om det är vackert eller inte längre, bara ont. Gråter svär och lyssnar på Eddie Meduza, snart nere. Allra sist. Fler panikattacker. Omsprungen av sista löparen med 5 km kvar. Han plockar bort banan men säger att jag hittar, inga problem. Ok tänker jag. Kommer ut på grusväg som sluttar rätt ned även den. Powerwalkar utav helvete fast det gör ont. Måste gå i sidled i de allra brantaste delarna sedan snabb powerwalk in på elljusspåret som är upploppet. Spring! ropar uppsamlingslöparen, du kan springa i mål! Nej, säger jag det går inte. Bara överansträngd säger han, pain bara weakness leaving the body. Nej säger jag, jag går. Provar springa några steg, gör för ont.

Så till slut framme vid fjällstationen och springer med uppsamlingslöparen de sista metrarna in i mål! Det gör ont men alla applåder och hejarop från de som väntar på mig som siste man tar bort det tillfälligt. Uppsamlingslöparen berömmer och skakar hand, jag vill bita strupen av honom. Hade sprungit banan 3 ggr denna vecka, tacka fan för att han inte är berörd! Jag lämnar sportident grejen till speakern och går in för att duscha. All lera och bottenlösa träsk har gjort fötterna till blåsiga köttsår. Tejpar med Pillis tejp (tack som fan!!!!) så jag kan ta på skor och gå till banketten.

Vilket äventyr!!! Inte ett uns träningsvärk står jag med efter äventyret tack vare ett uslingsknä. Lite snopet måste jag säga.

Alias teammember grejade galant 13 kilometraren medan allt detta went down! Good job!

Tunnelvision and the scars to prove it

Jag överlevde alltså 43 kilometer, 3 fjäll. Det var jäkligt vackert måste jag säga men lodräta lutningar. Race report kommer då jag sovit en aning.
JAG ÄR ULTRA!!!

Sturms sprang korta banan och vann spurtstrid, grymt jobbat!

På plats i Hässleholm

Nej, skojar bara, på plats i Vålådalen. Ätit pastabuffé med Sturms och nu är det lite mys vid TVn som får gälla och sedan sängen. Skittrött rätt ut sagt, en lång dags färd mot nuet tar ut sin rätt. Fått en ny funktionströja (43 km, 1800 höjdmeter)!! Samt ett nummer outside från januari(!?)
Imorrn gäller det! Sturmis laddar för 13 km eller Macmarathon om hon känner för det. Revelj 6.00, out and good night!

Ja just det, Sturms har köpt en fisk också. Hon skrattade så mycket att vi var tvungna att köpa den. Vi fann även en bäver som var så lik tumme att jag var tvungen att klappa den. Hon kallar fisken för Susanna Kallur, det är det facet den gör. G är förebilden för Susanna Kallur, se ovan.

Peace out!

QotD; George Eliot

He was like a cock who thought the sun had risen to hear him crow.

George Eliot (1819-1880)

Kommentar: ?!???!
For teh lulz?

For what it's worth

Har den där Placebosången i huvudet på repeat. Mycket catchy! Idag jobbas det nästsista dagen, och då imorgon är en kortisdag kan man nästan säga att det är den sista. Sedan får man lite ledigt sedan skall det minsann bli lärt däruppe i huvudknoppen. Inte illa!

Imorgon är det färd bortma Vålådalen som gäller iiiihh!!! Lika delar dregel och kallsvett samlas i en pöl på skrivbordet. Det har ju regnat en del där i fjällen, arbetskamraterna (av vilka 75% har sommarstuga däruppe verkar det som...) varnar att det är mycket kallt på fjället. Jag packar snällt de obligatoriska extrakläderna och hoppas på en mild dag. Vad är det för stil att ta fram långtightsen i augusti?!

Jag delar in äventyret i 3 delar:

1. Pastabuffé, hur mycket pasta kan man klämma i sig i nervositet? Jag gissar på rätt mycket, men det återstår att se. Ev. får man låta banketten gå under detta också, hur mycket middag kan man få i sig innan det är dags att dansa robotdansen, för något annat blir det inte av.

2.Loppet, hur bra går det att springa efter att man dragit i sig så mycket kolisar att man hjular av sockerrush? Skitbra tror jag! På hemsidan har de även presenterat vad som bjuds efter banan- bl a espresso och chokladboll på sista toppen. Nom nom nom. Likt hästen springer jag dit moroten finns.

3. Återfärden, efter en förhoppningsvis god natts sömn, hur i h-vete ska jag ta mig till bilen?? Hoppas Sturmis följer med och kan bära mig sårad soldat style. Backa nedför trappor är ju en klassiker- men räcker det? Benen brukar svullna så mycket att kompressionsstrumporna skapar en känsla av sockerdricka. De komprimerar alldeles för mycket. Hoppas också på bättre duschar än i Nordingrå, alltså mer varmvatten. Det hade nämligen tagit slut innan det var min tur :(

Så idag är det shopping för proviantering mellan kontrollerna som gäller, för tänk om jag är sist dit och allt då är slut?!? Tänk om jag (min nyinförskaffade communicatorkompass till trots) går vilse?!
Jag är lugn och andas, ser möjligheterna inte begränsningarna- vem vet man kanske får se lite av Norge också? Eller kommer uppför en jela lång sluttning och vips är man på Åreskutan?!? Jaja, shit will go down helt enkelt =)

Blå himlen Blues

Det var kallt imorse. Blåste en snål vind runt dörrarna på den blå bilen då vi åkte ned i garaget. Passande kan tyckas.
Är det något lönt att gnälla över årstidernas natur? Nej, det kan man väl inte säga. Väl. Men eftersom detta är skriven text så är det ju självklart metaforiskt mitt gnäll. Men iskalla soliga höstdagar som bits likt hästflugor är ju så vackra. Inte av hin håle skapade utan bittersweet värre. Om det gör ont då knoppar brister är det än värre då stjälkar viker sig. Men det är ju som sagt fasligt vackert. November lär ju bli goth, brukar vara så - säkerligen iår, amma rite? Bara att sätta sig i vagnen och föras dit, ackompanjerad av Joe Strummer?

Jag har läst en massa GW därav denna utläggning av intet intresse....jag blev inspirerad.

Jag censurerar mig själv och tog bort den här biten, den kunde lätt missuppfattas insåg jag. Allt inom en näsvidd kan jag se.

Den 666e posten; the way the morning broke was quite unusual

För broke var ordet, glad ihågen(well...) klädde jag på mig efter frulle och tänkte fasen vad jag gillar de här byxorna, de sitter inte som korvskin men är inte bylsiga, ett par tunna helt ok kontorsbyxor. Lade märke till en fläck på knäppningen...köttfärssås? Skrapade bort den med nageln och kände brisen mot min bakdel. Väldigt tunna, men gsg tänkte jag. Allt gnussande på stolen på jobbet kommer nog göra dem kortlivade... mycket riktigt hinner jag inte längre än ut i bilen. Ritsch. Arslet sprack pengarna tillbaka. Fan också. En prydlig öppning från midjan till grenen tillät den kallare utomhusbrisen att fläkta min bakdel. Merde. Korvskinnsbyxor på och till jobbet. Panikattacker kommer prägla denna dag som följd av andnöd. 4 dagar av detta men sedan mjukbyxor!
Tur att träningsperioden efter Vertex/AXA fm redan är planerad.

Mental shock

Ja, ni kanske undrar hur det gick det där med att rula runt Nordingrå i 4,2 mil?
Det gick rätt bra kan jag meddela. Benen sitter kvar precis som mina omsorgsfullt invaselinade fotsulor och tår. Mesta delen av tårna sitter kvar iaf. Jag kom i mål på en respektabel tid, respektabel i bemärkelsen att man inte tror att folk kan vara igång så länge. Cherry coke och resorb är skiten. Tills nästa år röstar jag dock för att svenska marathon förbundet inför vikt istället för åldersklasser!

Kamrat K var med som chaufför och fick en hel dag sitta och sova i bilen då det ösregnade mest hela tiden. Mycket storögd iakttog hon män som smörjde och tejpade sina bröstvårtor (mkt viktigt!) och vaselinade både här och där med sammetslena, garanterat hårbefriade ben. K blev efter en stund tveksam till om hon verkligen var på en löpargathering eller om det var täckmantel för mer latexinriktade aktiviteter.

Nu planerar jag såklart inför nästa helg, då 43 gastkramande kilometer skall avklaras över inte mindre än 3 frikkin berg - alltså AXA fjällmarathon. Kompass måste inhandlas, väskan vägas och maten packas. Med lite tur blir vi ett lag, el P und ich och om inte så får väl jag och Eddie (Meduza) teama över bergen istället. Vi har 10 h på oss sedan börjar banketten! Finklänning och kompressionsstrumpor, det blir grejer det.

Ikväll skall jag återhämtningsjogga med Elsa!!! Tår, you hold. Annars jävlar. Och Elsis, blir det gatlopp istället för återhämtning kommer jag nog begå mord, bara så du vet.

Och appropå mentala strapatser så lurar även ett års jubileumet sedan vi skådade skinnade puppor i bakvattnen. Så värt att minnas!

You don't make room for your loved ones

El P, Hauptmann + familj samt modern till el Haupt åker idag ned till slättbondelandet.  Hur skall helgen fördrivas då? Man skulle kunna vara dekadent, njuta av det sista som går att krama ur sommaren och dess upplevelser och dansa med elekttriska féer, eller...
ELLER...så springer man lopp på lördag med backar på flera kilometer, varv på varv på varv på varv i karaktärsdanande hastghet, åker frikkin' rullstol på söndag (same same kanske oavsett?) och

sedan

är det måndag
igen....

Happy birthday 2 ya!

Generalissimus - fader och tillika upphovsman fyller år idag! Congrats!
Han ville ha väckning imorse men motsatte sig alla försök att faktiskt väcka honom då det kom till kritan. Han var dock vaken nog att framkasta hur snällt det var att gratulera då han själv beklagade att det gått ännu ett år (logiken är inte glasklar här) i all sin sömndruckenhet. Så jag pep snällt iväg och kvar låg han och snusade vidare, little did he know att uppvaktarna kommer vid eight-hundred-hours!

Fick se bilder sedan det glada 60talet på den goda generalen- an actual raggarkung appeared med pollisar som sträckte sig ända ner till hakan och utsvängda bruna manchesterbyxor. En sådan där häftig hårlimpa also appeared, men den tillhörde inte Generalen. På andra bilder förekom den goda generalen smal som ett pinnesstreck iklädd en gul poncho, ränderna går liksom aldrig ur. Finns också en pärla där G poserar med sockerbitar som tänder, en kudde under tröjan och pilotglajjor - det ni!
Här hade det ju varit utmärkt att lägga den där bilden, eller varför inte lite räggerrrmjosik, men det kommer!

We'll meet again // don't know where // don't know when

Avtackning på jobbet för chefen, sommarfysikern och mig. Det var snällt- jag fick en biobiljett som tack för det jag får lön för. Lite Jul(i)bonus! Framtidsmolnen hopar sig dock, vad skall jag göra till hösten? Ja...inte lätt att veta än så länge. Har svarat på ALLT och har beslutsångest fortfarande.... what to say?
Ska man bli...

jurist

läkare

idrottspsykolog

psykolog

filosof?

Som Björn Ranelid skulle sagt; vart pekar hjärtat?

Som Mr Spock skulle sagt: cease to express your emotionalism

Jag vill ju göra allt!! Däri ligger felet tror jag bestämt, och på fullaste allvar är jag nog rätt övertygad om att jag skulle kunna det med. Jag menar vad är det som hindrar från att på distans bli filosof samtidigt som jag på plats någonstans blir något av ovanstående alternativ?
Det där med att skapa gränser är något man gör hela tiden men just den här är så svår.
Where does one draw the line?

Mellan reveries och möjligheter att leva på pensionen? Hur mycket är det rationellt att planera i förväg?
The rational bet puzzles me truly.

Samtidigt är det väl vad det går ut på, skapa en nisch åt sig själv? En håla i världen så att säga, eller hörn om man så vill. Òch nöjd det blir man väl alltid, för vad är alternativet? Många frågetecken i denna sektion.

Crying People, People Crying

Ledsna röster. Vems fel?

Foxy fathers

Imorgon mer jobb. Idag blev jag spökbiten i vaden igen. Skitont, i vattnet. Sturms tog min upphöjda krampande onda vad och tryckte ned min fejja i vattnet - snällt? Jo verkligen. Gör fortfarande ont fast jag druckit resorb så det står ut genom öronen- ska ju springa lopp till helgen wtf!!!
Sömn är essentiellt. Borde sova. Vems fel?

Regroup and retaliate!

Ja, fan vad jag är utan koll, jag blir så arg, så less, så frustrerad på mig själv!!
För läkarstudier saknas en hel massa kurser varav mest viktigt MaD vilken jag inte kan läsa.
För juridikstudier saknas samhälle A visar det sig (men B har jag behörighet på...)
Vad gör man då då? Hänger sig åt vidare drömmerier? Hoppas på komvux? Idrottspsykolog?
Regroup and retaliate...!

Pointed Eared Bastard

Jag jobbar ju som receptionist, då träffar man en del människor. Man ska vara trevlig och så, går rätt bra om jag får säga det själv. Man ska också se proper ut, eller iallafall försöka.
Så idag har jag hela morgonen och förmiddagen stått i min lucka och varit trevlig och proper. Tills jag lät handen vandra upp mot ena örat då det kliade där. Orsaken visade det sig var en halvmeter svart tejp som satt fast i mitt öra. Hur kom den dit? Vet inte. Men det måste ha förtagit mitt trevliga och propra intryck en liten aning.

Nå Täfteå

Nej, det blidde ingen resa. Sällskapet och tillika motorn fick förhinder. En snabbis på Air och sedan Picard istället. Vad säga? Ladda inför långlöpning imorgon istället. Exciting times ahead!


Gotta love 'em- clichées

Boys n' their toys [I most certainly failed to close that damn gap, deadline delayed 2 weeks]

Det är fredag, en underbar, kort och ynklig fredagsjävel. Imorgon är det lördag, ofrånkomligen. Då skall jag åka till Täfteå dansbana. Panschiz?Näe, goddamnit det heter mogen!

Annars har jag idag the träningsvärk from hell, joggade med Elsa-hot-to-trot-Triolet igår. Återhämtningsjogg sa jag, javisst om jag orkar sa hon, bitch please sa jag, challenge accepted sa hon. Sedan löpte hon iväg och allt jag såg var en stjärtspegel vajande i vinden. Nej, jag hängde på men den där återhämtningen blidde det nog inte mycket av med. Kort distans istället, så jag bättrade på återhämtningen då jag kom hem med liten runda till. Days like this in times like these är man glad åt sitt stillasittande jobb väldigt mycket!
Till min stora glädje hänger Puttes träningsintresse kvar! Igår på väg till badet sa han att saknat att träna och att hans stora armmuskler ville ha meeer! Min hakade plockade jag upp från gräsmattan och lovade rematch på lördag.

På tal om bad, Sturms försökte rida in en uppblåsbar drake igår, gick sådär. Men segern var stor de sekunder hon lyckades! Hon hade smort in ansiktet med gräsklipparolja för att vara lite Rambo, var nog däärför det gick så bra! Såklart var även jag tvungen att prova. V for victory är min story and I'm sticking to it.

ST:The Next Generation förkovringen fortgår, bårdisPicard samlar inte många poäng, nej nej, bara icke händelser. Men the Q! Dekadensens förridare i rymden, han motiverar alla hardships som besättningen utsätts för med att han skall testa deras godhet, haha! Splendid! Dessutom introducerades karaktären genom en episode där han i röd silkig domarutstyrsel (mer kardinal men ändå) laid down the law. Nice nice.

Vi hade även en liten Spock/Kirk kväll härom kvällen, inte slash you filthy microbrains utan med hjälp av spotify. Sök på Spock and enjoy what's coming. Mexicanare älskar Spock, de älskar att sjunga - hur bra kan det bli? 

Nej, nu är det jobb som gäller. Sitter på min post och säger välkommen, lite som en gränsvakt. Sedan skriker  jag raus när de passerar på vägen ut. Man måste förgylla vardagen.

Hirnsäge; an attempt to close the gap finally

Go placidly amid the noise and haste,

And remember what peace there may be in silence.

As far as possible without surrender

be on good terms with all persons.

Speak your truth quietly and clearly

and listen to others,

even the dull and ignorant

they too have their story.

Avoid loud and aggressive persons,

they are vexations to the spirit.

If you compare yourself with others,

you may become vain and bitter;

for always there will be greater and lesser persons than yourself.

Enjoy your achievements as well as your plans.

Keep interested in your own career, however humble;

it is a real possession in the changing future of time.

Exercise caution in your business affairs;

for the world is full of trickery.

But let this not blind you to what virtue there is;

many persons strive for high ideals;

and everywhere life is full of heroism.

Be yourself.

Especially, do not feign affection.

Neither be cynical about love;

for in the face of all aridity and disenchantment

it is perennial as the grass.

Take kindly the counsel of the years,

gracefully surrendering the things of youth.

Nurture strength of spirit to shield you in sudden misfortune.

But do not distress yourself with imaginings.

Many fears are born of fatigue and loneliness.

Beyond wholesome discipline,

be gentle with yourself.

You are a child of the universe,

no less than the trees and the stars

you have a right to be here.

And whether or not it is clear to you,

no doubt the universe is unfolding as it should.

Therefore be at peace with God,

whatever you conceive Him to be,

and whatever your labours and aspirations,

in the noisy confusion of life keep peace with your soul.

With all its sham, drudgery and broken dreams,

it is still a beautiful world.

Be careful.

Strive to be happy.

Vissa tankar måste man tänka 30 000 gånger, det tråkiga är att de ofta låter likadant den 30 000e som den första. Sedan klickar det till och man insåg hur fel man hade hela tiden. Oops. Slutsats?

Ibland slår det till, någon dull insikt eller annan. Inte alltför vässade utan mer som förnimmelser av att man är tvungen att möta sig själv.

Tiden går så fort! På en 24 timmars cykel, på årliga cykler, på livscykeln. Racing, rejsing.