Idag är det mors dag och consequently har vi varit hos Generalissimus moder och tårtat oss riktigt ordentligt. Hon är en liten dam som älskar att göda sina släktingar på effektivaste sätten möjliga; kakor och tårtor. Hela familjen gick ut med geten och satt sig och tittade på elitloppet väl där. Otippad seger vad jag förstod och det var väl fint. Den gröne kusken grät mycket.
Annars har också attiraljer till skivan inhandlats idag, klänning och lite make up. Ser kanske mer ut som en adult entertainer i vanlig ordning då man besitter läppar som kan pluta så en mindre kontinent försvinner. Å andra sidan täcker man ju upp för detta genom en platthet som också går lite till historien. Går ju som bekant under namnet Skåne, i den närmsta kretsen. Inte illa att vara porrig i prickigt dock!
Igår såg jag den första delen av det hett efterlängtade superfat vs superskinny och kan inte låta bli att fascineras. Jag älskar det! Något med plågan i de båda som får release inför tv kamerorna- ett spel för galleriet som döljer en bister verklighet som får en att dregla. Mums! Kan ju inte förneka att jag tycker att de superskinny har en sagolik display of bones and legs. Oh, how I wish... Men ja, nog om det.
Appropå delicious tv så visades även del två av "I den innersta kretsen" igår, oh ryssar överallt- igår fick t o m Stalin göra ett appearence som Autismboy. Han ville ge pojkar 10 års fängelse och när de fick mustasch 25 år, ja så till slut insåg de att de var tvungen att återinförskaffa dödsstraffet för att fängelsena skulle bli så fulla. Skillful technique there Solzji.
Skå nu återgå till mina studier av B.K Öijer, har inte hunnit genom min volym än!
Nyss hemkommen från anti EU propagerande i staden. KP hade tänkt hålla torgmöte, men det sket sig då det visade sig vara MC dag i staden. Merde, men vi delade ut propaganda ändå. Många skinnklädda människor i omlopp i den mycket varma dagen. De flesta var väldigt öppna för budskap och nåra köpte det inte alls. Sturmis flinade lyckligt hela tiden och trivdes som fisken i vattnet. Nu har hon inlett storoffensiv angående lägret i sommar.
Back in Tapelake igen. Gniden som man är åker man hit och dit för pengars skull, ja herregud! Måste delge mina fynd under dagens strövtåg, Öijers samlade dikter ( vet inte vad jag tycker so far), Bakhålls utgåvan av Ett Moln i Byxor och hör på denna, en inte helt sprättad utgåva av Elsa Triolet och Majakovskijs brevkorrespondens! Kära farbror Volodja... och så sist men inte minst I straffkolonien by Kafka. Nej det var fasen inte sist heller, sist kom borgarblocket som jag fick till ett kraftigt reducerat pris! Endast 20 kr av en fellow Majakovskijist som nyss köpt hus och kände sig lite splittrad där bakom disken. Nice nice niceties! Har också köpt examenspresent som längesedan utlovat till Osip ovetandes om hennes intressen och böjelser, nåväl, till viss del iallafall. Ska nu knacka lite på en hälsning med presenten tills jag blir trött, haha! Sov 01.00-09.15 inatt så det dröjer nog ett tag. Har även lämnat tillbaka alla IB böcker, gjorde ont att lämna tillbaka European Dictatorships, den med bilder på alla diktorer som huserade i 1900talets europas ögonpar på ryggen. Sorgligt I must say. Fick den traditionella kramen av Mr Sims också, som to the occation hade stulit ett par ungdomliga jeans, av frun kanske? Nu är IB alltså slut fo' sho'. Damn it feels good to be a gangsta!
Denna låt har bott i mitt huvud i många dagar nu, hint hint kamrat slättbonde som sitter och trycker på sådan här musik!
Medan jag sitter här och funderar på symboliken i "snowpeaked mountains way down south" kan konstateras att jag åter anlänt till staden på slätten. Har finns dock inga riktiga sådanadär slättbönder vad jag vet, istället bara en massa regnblöta slättbor. Fast nej, jag såg nog bestämt inga slättbor när jag kom glidande heller.
Börjar så smått tro att jag likt herr Hauptmann har ett mentalt förhållande med hestapo- på väg ner fick jag en plötslig impuls att sänka farten med x antal kilometer helt ute i tvåfiliga nowhere nedanför Gävle. Och, here comes the great part, efter endast en km (elller en och en halv då, för jag vet att Herr Hauptmann utan överdrift kommer berätta för mig på pricken hur långt det var mellan brojäveln och Gävle, han har sånt minne för sånt ser ni, fruktansvärt minne t o m! ) så står de där på en bro och skjuter på folk med laser de svinen! Men lilla jag, jag körde så snällt jag så, gullemig vet ni!
Annars sitter jag nu och insuper good old The Kristet Utseende också punk och sunk, I love it. Kom på att imorrn är officiell sunkdag också, jag ska för första gången i världshistorien skita i att göra någon slags effort på morgonen och gå i all glory till Lubjanka. Inte ens under de sömnlösa (och ibland erkänt duschlösa också) dagarna i vintras ska jag vara så oförställd som imorrn, hahaha. Konstaterade tyvärr att min sunkigaste tröja blivit kjympen av det ruskiga torktumlar mönstret så den var tyvärr så täckande som en medelsizad bh (säger ganska lite på en sådan planka som jag, anticipating the objections and answering them Millian style, men point being, den var väl kort för att vara anständig på den här sidan år 2000, speaking of year 2000, har någon hört Silverchair? Har jag fantiserat ihop en video med robotar eller fanns den på riktigt?) Känner att det här blev ett private party of amusement tyvärr, back on track.
Kom ner till Uppsala hungrig som få, på äggmackor, fy fasen vad gott! (Generalissimus skulle varit stolt) men hade inga ägg, så det blev mackor med solrosfrö, ketchup, vitkål och pusztasallad på som substitut. Nom Nom Nom, blundade man så smakade det nästan bra....nästan alltså. Kom inte och säg att jag inte har fantasi! Gordon Ramsay är avundsjuk, I promise, kommer att ringa och be om receptet imorrn...ja just ja...kanske inte behöver det nej....så gott att jag lämnar hälften till frukosten.
Har annars jobbat som ett hjon denna vecka, ja herregud! Kontrasterar de ryssar som skådades i gårdagssända filmatisering/ tv anpassning av Krig och Fred (genialisk titel förövrigt) hårt gnoendes med Raskolnikovs tillvaro, han som bara glider runt och gnäller över hur synd det är om honom i hans sysslolöshet och ni förstår vilken skillnad att jobba mot annars. Har dock slutat sova igen, mindre bra men obstacles är väl there to be worked around I suppose, har snart läst ut Med Livet som Insats om Majakovskij istället. Fantastisk människa och stor idol, mest fantastisk som människa för att han som ensam tvåmeters ryss hade ett badkar av gummi som dessutom var ihopfällbart på grund av hans förmåga att använda båda händer och inte vara höger eller vänsterhänt. Måste lära mig använda vänstern, en hyllning!
Och appropå idoler, kan man inte annat än fundera om Osip har läst boken om Lenin som hon så fint snällt och alldeles oskyldigt fick i julklapp...snart studenten och då måste hon nog få lite läsning på planet, och då är sådant viktigt att veta- ska man ge bort ett nummer av rebell eller alla volymer av Kapitalet, det är ju frågan som måste svaras på liksom. Osip ska flytta till en regnig ö för att jobba förstås det, och då behöver man ha läsning, kärleksfullt utvald att ha på planet dit. Frågan "Om du fick ta med dig någon till en öde ö, vem skulle du ta med då?" är inte helt irrelevant, även om jag inbillar mig att denna ö är befolkad av diverse mer eller mindre skumma människor. Ett briljant tillfälle till att börja stalka Sturmis och Osips gemensamma porr objekt Robeson Green kanske?
Nej nu skall här lyssnas på punk och läsas Majakovskij tills ögonen faller ihop inåt.
Medan jag bytte däck på Puttes traktor passade han på att måla sina tuttar svarta. Freud sjunger och hjular. Sturmis ser på Anastasia och blir upprörd över dess antibolshivikiska innehåll. Ickedestomindre kan hon inte motstå dess lockelse. Döljer sig nog en liten Trotskij där. Jag längtar efter Majakovskij. Han och Putte består till lika delar av drama fastän Putte inte leker riktigt lika mycket med orden. Han är dock lite kreativ när det kommer till att förolämpa Julia - när hon kallade honom en bajskorv med pinksås kontrade han med att kalla henne bajskorvstacos(tm). O ja Julia blev owned, big time. Sjäv måste jag åka till Uppsala imorrn, bela ciao bela ciao bela ciao ciao ciao!
Kalle Markus har fått skulden för så mycket skit att en brakafis hit eller dit inte gör så stor skillnad. Jag sprider produkten av kristalliserat abstrakt mänskligt arbete i din säng nu.
NEJ! NEJ! NEJ! Vill ju bara upplysa alla som INTE råkar jobba i Sundsvall imorgon att de bör försöka ta sig till Katedralskolan för dit kommer både RKU och Fredrik Reinfeldt.kl.10.00. ...men jag är inte alls småbitter över att jag jobbar då, nej nej inte alls...pengar är bra....jättebra...
Ja, andas den frihet som nu bekläder världen känns underbart hemskt må jag säga. Idag skall jag åka hem till Tapelake var väl planen. Frågan är om jag alls orkar.... gah! Måste ju städa först, ve och fasa! No one expects the Spanish Inquisition!(ser på Monthy Python ist) Allt haikunerande inatt gjorde en ju alldeles matt. Men är det någon som fortfarande sitter och trycker på en haiku, please tell me about it. Sturmis gick med hjärta och själ in i uppgiften och klämde in både Kretschmann och Sovjet mkt finurligt men helt sjukt, det kom något om att samla på kor också... sjuka barn. Kamrat J gick också in i uppgiften men inte med samma batteri av sjuka tankar, hennes var väna och lena.
Och här kommer en till Kamrat Slättbonde som jag unnar ett gott skratt: Inga pengar i Februari månad men kan skjuta fågel
Champagnen sprutade! Applåderna rungande! Jag muttrade pfft borgarbarn ...gick och hämtade min sovjetiska rock komplett med Imperiet och fickplunta och gjorde Kristoffer sällskap ner till bussen istället och drev runt ett par timmar på stan med Dan i öronen. (väldigt mycket örgryteyngling, eller helt rätt gjort det är frågan?) Övervägde hur borgerligt det var att köpa en anteckningsbok för 200kr ( den var svart och luktade himmelskt) och kom fram till att det var mycket borgerligt så jag gick hem. Så trött. Sovit i cirka 4h inatt. Det ni! Nu skall det ta mej fan läsas kvalitetslitteratur hela kvällen för att kurera huvudvärken som följer ett sådant oövertänkt arrangemang. Men det var inte mitt fel jag lovar, vaknade av att jag skakade så fruktansvärt att jag inte visste om jag drömde eller inte, så jag förklarade det hela mycket rationellt och sunt förnuftigt med spöken och kunde följdaktigen inte sova på ett tag...oh lord så skönt att exams är över, hade nog inte pallat mkt längre! Övervägde att indulga mig i ett 4 för 3 pocket erbjudande, men kom fram till att då hade jag "måstat" köpa både Lolita och en dag i Ivan Denisovitjs liv...oh the shame! Så jag lät bli, men Gränby har inte stängt än och The second sex hägrar fortfarande....
Idag ägnar IBO sig åt en alldeles särskild sorts tortyr, idag ska man vänta tills klockan blir ett innan man sätter sig för att skriva 2.5 timmes provet. Fy fan! Jag är a great fan of getting things (exams atleast) done in the morning. Usch! Och dessutom luktar mitt vanligtvis älskade morgonkaffe svettigt underliv. Smétana som Generalissimus ibland säger. Yes it is that bad, man blir inte direkt sugen på frukost då. Alls. Men det är väl bara att se jävligt glad ut och gilla läget. Eller som Generalissimus brukar säga- inget tvång att se glad ut.
Med andra ord är det en helt vanlig morgon in Uppsala, waiting for the miracle liksom, fåglarna sjunger och jag med. Det distraherar sort of från kaffesmaken, och har ingenting alls med att göra att min hjärna älskar upprepningar....Iiiiimmanuel Kant was a real pissant....damn! Kan inte få den ur huvudet! En annan sak som vägrar lämna huvudroten är Putin's sång som Sturmis tvingat mig lyssna till hemmavid. Och det är lite värre med den eftersom jag inte ens kan improvisera fram lite lyrics, haha! Tredje spår har Sturmis tolkning av L. Cohen's "I'm your man". "If you want kids...I guess I'll have to...and build that porch you always wanted me to....and if you want to get married first...I got no choice...because I'm your man" fylld av Cohens olika bestyr som handy man. Jopps så peppar man sig inför stundande prövningar- strategien gegen philosophien.
"Det fanns en tid då jag trodde att allt detta(böcker, kunskapstörst och vetenskap) räckte för att hedra mänskligheten och föaktade pöbeln som intet visste. Rousseau fick mig att se klarare. Min förblindelse försvann och jag lärde mig att ära folket. Jag kände mig betydligt onyttigare än de flesta vanliga arbetarna när jag inte längre trodde att blotta lärdomen var det enda värdefulla, det enda som gav rätten att kalla sig verklig människa." - Immanuel Kant.
"Money is social power in the form of a thing." - Karl Marx
Djupt blå massor moln rullar in över Tapelake. K vill bo vid havet. Det var roligt. Bortom fabriken ligger nämligen havet. Kanske en kilometer bort.
Idag är det dags att åter åka ner till Uppsala för de sista svängarna i skärselden innan det är klart, fick en smärre chock då en kamrat smsade och berättade att hon var klar. Finns det sådana på riktigt??! Är hon månne i himlen då? Sedan började jag läsa On Liberty notes-en. Det är alltid lika spännande då man kommer ihåg vad som hände runt omkring lektionerna då vi gick igenom valda delar av Mill, hur han väckte tankar som både det politiska filosofi optionet och cultural option i engelskan fyllde på, och så sedan RSs jävla svammel på det.Genomgår en process av de-Simsification just nu och detta är the secret speech - jag funderar lite kring de skilda tankesätt som spirade ur konflikterna som MacCauley (can't googla and can't stava) och Rawls och Mill utlöste. Om klass och grupper, som olika personer tog olika approcher till i bekantskapskretsen- och på riktigt Milliskt vis spinner allt på samma tråd, mynnar allt i samma flod- hur kommer individen och massan överens?
Några blev så ovänner om vilket förhållningssätt man skulle ha till den småbygd där de båda ( eller delvis iaf) växt upp. En blev väldigt stolt i rösten medan den andra förkastade alla konnotationer som följde med för att denne tyckte sig vilja växa över sådana limitations. Språkets begränsningar och ett samhällssystem konstruerat kring klasser där man kan göra allt man vill för att undkomma utom att förändra hur man tänker stodsom motvikt till stoltheten tyckte hon. Minns grälet och ser nu den flammande röda ilskan som logik, haha!
Frågade en vän om the harm principle vilket J.S Mill håller väldigt högt - Mill konstaterar att det är OK att skada dig själv på vilket sätt du vill och önskar ( droger etc etc) - så länge ingen annan lider av det. Detta var klart, men det var definitionen av harm vi diskuterade. Vännen ansåg att det var väl OK så länge det inte blev några konsekvenser av the harm caused. OK att t ex bli passivt rökt medan man väntar på bussen tyckte han eftersom det reasonably inte orskade så mycket förkortning av livet. Fortsatte att fundera kring hur det är när jordnötsallergiker går på bio- massan vs individen och konsekvenser åt olika håll.
Kommer då att tänka på en liten sak som förbryllar mig men som någon annan kanske vet- hur kommer det sig att Devlin som protesterar mot Mill's moraliskt förfallande samhälle styrt av the harm principle, kan protestera genom att hävda att ett sådant samhälle som handlar efter the harm principle inte skulle ha stått upp mot Nazisterna? Min lilla dammiga hjärna hänger inte med där.
Har utbildat Herr Hauptmanns son idag, Putte skålar nu mer på hemknackad ryska; Za zdaróvja or something. Han sköter sig utmärkt, han matchar till och med facet till den grymma skålen. Skrynklar ihop isg duktigt och ryter.
Tillsammans utvecklade också en lek som innebar att vid lunchen var man tvungen att äta upp så fort som möjligt innan J. Stuart Mill kom och tog en. Vi kortade ner hans engelska skrytnamn en aning till Fulgubben kort och gott., men önskad effekt åstadkoms när man ryckte fram On Liberty och ropade att nu kommer fulgubben och tar dig när Putte inte ville äta upp. Han tyckte detta var mycket roligt.
Ska snart införskaffa Majakovskij barnböcker till honom. The Llama and the Llama mama :) kommer att bli jättebra. Han fick också lära sig att man ska upp med knytnäven när man sjunger, han lyssnade och lärde men fnissade allra mest.
Igår talade jag och en vän både mkt och länge- framförallt länge om livet universum och om hur årgång 90 artar sig på orten. Spännande I must say. Några gravida, några redan mammor, några sluskar och några stjärnor. On top of the Bell curve liksom.
Vi såg Bergen från både norr och söder, medan staden låg i mitten som ett natriumglödande öga i vilket myriader av små pacman spel döljde sig. Vi åkte runt och gick till havet, det var så svinigt kallt att vi åkte därifrån igen och så åt vi lite och talade mer. Staden var lika död som sist, jag vet inte hur man lyckas. Inte en kö någonstans, inte en levande själ annat än på Max- för oavsett aktivitet så blir man ju natthungrig på Max!
Ja herregud, vi diskuterade feghet- är det fegt att ta det säkra före det osäkra, undvika dumma risker eller blir man som en oöppnad flaska utan ivserfarenhet var en av de centrala frågorna. En av oss ansåg att man skulle satsa på att hålla det förflutna rent till framtidens nytta medan den andre ifrågasatte vad allt detta innebar.
Till vilken nytta frågades det håller man det förflutna rent? Hur långt ska man gå för att hålla det rent, och slutligen vad är ett rent förflutet? Ska man konservera sig själv och göra vad man blir tillsagd, le och vara nöjd med det man får, punktligt och snällt ifall det händer något i framtiden eller ska man försöka finna något som gör en lycklig och nöjd? Är de två samma sak? Hur vet man skillnaden? Går livet ut på att följa order, hålla sig ekonomiskt och organisatoriskt flytande tills den dag man får ålderskrämpor och dör? Är det förflutna ett ärr att sminka över och en barndom att inte kännas vid? Smöriga klichéer men Darwinismen lyser igenom med natriumsken och allt blev gulorange. Hur får man organisationen och resten att passa ihop? Och så slutligen halkade vi in på den gamla fina Frågan Om Framtiden(tm). Den uppenbarar sig ofta i mörkret med sällskap och så även denna kväll. Vad är framtiden? Var passar hopp och realitet ihop? Den finns ju implicit i hela kvällen men den fick nytt sken då vi kommit fram till diskussionen om hur livet hittills gått för de inblandade i årskull 90. Det roliga är att det inte finns något liv hittills för att vi bara är 19 futtiga år, kan man resonably extrapolera från den ringa erfarenheten till att förutspå ett liv? Rimligtvis borde det ju vara mer än 20% av totala antalet år att arbeta med men ändå? Och sedan slår det oss funderare i huvudet att vad fan sitter vi och håller på med? Absurd situation, vi stod längst upp i tornet på det Norra stadsberget och blickade medan kamratens spottloska singlade ner mot marken. Opräglade mynt. Nihil. Slutet innan början. Åter Nihil. Och som grädde på moset fanns ett telefonsamtal på mobilen då jag lyssnade av röstbrevlådan. "Hej, det är xxxxx xxxxx från xxxxx, jag ville bara höra hur du mår..." Va fan? jag förstår ingenting, läskigt värre, professionell omtanke? Nihil, nihil, nihil. Betalning, baktankar, banktankar, masker gjorda av PVC. Alla samtal slutar som detta, sönderanalyserade som en uppfläkt dominatrix då leken gått över styr på badrumsgolvet vars mun är fylld av de fortfarande kroppsvarma klichéerna medan golvdraget fortfarande få pisksnärten att vaja.
Idag har vi varit på EU-möte hos lokala KP avdelningen. Inte riktigt lika episk inredning som Röda Stjärnan Uppsala, men en imponerande samling böcker. Till min stora förvåning hittade jag även Höger litteratur i hyllorna? Ursäktar detta med att det stärker kampen; att man känner till den andra sidan så att säga, och för att den råkar vara a guide to the final destruction of Sionism (kunde inte låta bli, men jag tyckte iaf att det var kul!).
Annars diskuterades EU som sagt, och valet är inte ett val utan valet står mellan lite inflytande som inte gör någon praktisk skillnad eller bojkotta valet för att få en principiell poäng iallafall. Inte klart än, men det skall medges att han som höll hov- en Tjernberg, minns tyvärr inte hans förnamn, var jävligt duktig på sin sak. Drog även med en kamrat- eller ja kanske blivande iaf- dit, och vi hamnade i ett dilemma angående den demokratiska processen; bojkotta valet och svika demokratiska processer (Ric's förbannade obligations...mhlragh) etc, eller som sagt bojkotta EU för dess imperialism.... Skarpt läge. Sturmis hittade" J. Stalin i urval (KPML(r) Proletärkultur)" och blek mycket lycklig över detta.
Sturmbannführer och jag fick en jävligt bra idé i insulin ruset (blodsocker topp iaf) efter pizza att vi kom på att vi skulle ha en privat renactment of general sniper battle in WW2, för att fira segerdagen lite i efterskott så att säga. I flygande fläng for vi runt vid elva tiden ute i halvmörkret, Sturmis i Ushanka och jag i sovjetisk rock och Pilotka. Dock fick pluntan stanna inne eftersom en sniper inte får dricka sig till mod! Tyvärr blev jag snipad först eftersom vissa partisaner angav min position...det var roligt så länge det varade iaf. Men jag tror att både mor och far förlorade hopp om eventuell mental utveckling vad gäller oss båda, oförhappandes råkade vi nämligen stöta på dem mitt i processen så att säga. Pupiller stora som tefat och shhh: ande så inte fienden skulle höra. Förbannade Sturmis tog mig ändå, den jäveln. Osolidariskt.
Som den psykotiska rubriken kanske gives away så har jag sett fram emot denna dag ett tag nu. Har jobbat på Onken halva veckan och då slarvat med uppdateringarna, men ingen kan väl ha missat the glory som anlänt och nu är i kollektivets ägo! Simply adorable! Jag drägglar en smula medan jag skriver och saknar på en särskild kamrat...
Är tyvärr så out of it trött att jag inte ens orkar engagera mig i pausunderhållningen i Melodifestivalen...men det kommer, det kommer!
Herr Stenmark Är hemma i Tapelake; en fin paus mitt i exams-äventyret. Lite tid för introspektion och good old fashion work. Revision idag- filosofi- Mill. Funderar och tänker på vad skulle hända om tiden/dagen för philo exams blir flyttade? Me all unaware and all. Men nej, sådana funderingar tjänar ingenting till. Alls.
Lyssnar på Nirvana och Dan Berglund, fin mix måste erkännas. Har precis druckit lite kaffe med Herr Hauptmann . Han höll på att köra ända in i vardagsrummet för att han var så less på tillvaron. Han behövde lite kaffe.Sedan åkte han iväg och jag plockade lite disk. I love symboliken. Därav Dans appearence.
Kom lagom hem till Tapelake efter att ha varit på sighteseeing i Söderfors- det var lite av en upplevelse! Jag fick se ankaret, och hjulet och bruket och min väns hus och hund såklart. Hon satt i framsätet och funderade varför jag inte svängde in på hennes gata- ja jag undrar det jag, kanske för att jag inte vet vilken som är din? Det tyckte hon var jättekul, men sade för den skull inte åt mig var jag skulle svänga....söta J.
Sedan kom jag hem och fick ett bevis på min status som RolKom - detta skall presenteras då jag hittar en kamera. Käre Generalissimus passade också på att propagera mot min sak och tyckte att det var ju förjävligt att han hade närt en KFMLr:are vid sitt matbord, fy fan. Han hade tydligen kunskap om att vi skulle kicka igång ett RKU här med ( eller iaf försöka...) fast han utpekade mig som ensam ansvarig och uttryckte därför sin besvikelse. Jag avlägsnade då lite diskret de flygblad jag just gett Sturmis från bordet, bäst så. Han utpekade också KFMLr:are som ansvariga för någon massaker i england för att den som sköt hade en/ett Kalashnikov.
Det lite jobbiga med Generalissimus är att man inte kan avgöra direkt när protesterandet övergår från protest för protests skull till att uttrycka genuint dislike.
G: Jag har hört att du tänker starta ett RKU här med.... A: Jo men det hinner kanske inte bli så mkt är ju bara här till i September (hoppas att jag kommer in ngnstans, fastän passportet är lite fult)... G: Jo jag tror nog att du hinner snärja ett par tills dess A: Ja men då kanske man skulle göra det då! G: Näe det tycker jag inte!
Så supportar han the cause or not? Det är frågan, haha. Little does he know att jag tänker ta med mig Sturmis och kamrat JOM på EU möte på Lördag, shh- don't anyone tell him!
Annars är det en mäkta underlig känsla att vara här mitt i exams n' all. Det känns så långt borta och overkligt med exams att man kan glömma dem. Fan. Man kanske inte borde det, men man slipper alla gamla frågor som surface i dess närhet. Framåt var det mot framtiden, men ju närmare framtiden man kommer desto mer aktuellt blir dåtiden genom att man ser vad till synes direkt obetydliga handlingar gör med framtidens blanka slate. Konsekvenser kanske det kallas eller helt enkelt nervklåda för alla dessa jävla prov.
Som uppmuntran kom också Bergmanska igår! En check anlände på Majakovskijskt vis i ett kuvert att gå och hämta ut, that's nice- så man kan fixa bort skivan.
Hela huvudet ekar av tusen frågor som alla ryms i ett enda tecken- som färgar varadegen och ger allt sin bestämda smak. Jag äter upp min anteckningsbok. Jag andas inte, jag ångar. Jag lär inte jag vill ut och dricka färsk björksav- klibb mellan fingrarna. Jag drar ner persiennerna och försöker intala mig att Oscar Wilde är intressant men solen bryter sig in och gör sidorna skinande bländvita- vad i helvete! Sir Wotton står tyst, spottar inga floskler och från golvet tittar Majakovskij uppfordrande på. Nihil viskar han, nihil. Högtalarna kräks på mitt bord och jag svabbar och svabbar men det kommer bara mer! Jag bestämmer mig för att fly- men trampar på byxorna och slitsar högerben ännu lite längre upp, snart en kjol. Faller. Landar hårt på golvet, ser att jag borde städa upp alla smulor som Sturmis gömt bakom bordsbenen men jag vill inte! Rullar runt lite i smulorna och hoppas att de fastnar- går ut på loftgången och drar ner cigarettrök djupt i lungorna medan jag hoppas att smulorna lossnar. It's mekkin' me smell so good! Blåsten i min byxkjol, drar kring mitt bara hårlösa knä. Går skrattande in igen,kluckar och gurglar, men inte heller den där förbannade Gatsby tycks hålla mig på mattan. Vrider mig lös ur hans stinkande andedräkts grepp och springer. Hoppar över biljardbordet och ut genom biblioteket. Nihil rosslar det från golvet nihil!
IB visslar schemat på matbordet jag aldrig äter vid men förvarar tvättmedlet på. IB therefore you are! Jag äter upp schemat, mumsar i mig alla sidorna sköljer ner med mjölk och lime. Du finns inte replikerar jag därför finns inget teleologiskt syfte med existensen! Om utan teleologi, då ansvar och därför rysk roulette! Probabaility 1/6. Jag skrattar igen, skrattar och fortsätter färglägga Marilyn, slampan på väggen som hånar mig varje dag, hennes förruttnelse och äckliga lukt kräver tjockt med smink. Jag vill saxa upp hennes kött och äta hennes samtid som råkost. Jag vill smälta hennes köttiga lår i min magsäck och ära den som äras bör på vers. Ned med er! Ned med er imperialistsvin och förtryckare, pepparkaksformar som skär av det som inte passar in. Ned med er! Ironin slår mig plötsligt i huvudet med en gummiklubba och jag inser i ryggläge på sängen att jag behöver en krok i taket för att hålla rätsida på kajutan så att den inte slår över, samt att den Röda Kvinnan är den ultimata symbolen för pepparkaksbagarna, att borgerlig konkurrens får mina känsliga röda naglar att skiva sig. Fan ta dem alla! Konformister och avvikelser lika- de åker alla med på Corioliseffektens vridna tåg. O Mitt huvud, o mitt stackars huvud, jag har ODat på sötningsmedel och koffein o nej o nej, men nej det spelar ingen större roll. Fågelsång utanför i solens stärkelse som skallarande godståg. Strandad i Irkutsk- vad fan kan man göra?
Leta upp en clown och göra ren ögonen med citrus, äta blinier och hoppas? Så kanske man kan suddigt se tidtabellen och resa vidare i historien, men så ställer sig en stor konstapel ivägen. - No passport no name. No name no man. Haha skrattar jag- inget passport? Vad snackar du om- såklart det blir ett passport, men inte fan blir det vackert- det symboliserar nämligen en skilsmässa från någonting som var främmande från första början. Lycka och välgång till era barn! Men by all means jag vill inte glömma mitt mål, här, mitt passport - ta det behåll det, jag vet inte vart jag ska åka på det, för ingen jävel behagar ju berätta vart tågen går. Och quite frankly blir jag så bländad om jag tar på mig glasögonen att mina ögon sprängs- ont som hattnålar du vet, goe konstapeln. Min mjältsjuke vän. Han tvingar av mig solglasögonen och svullnaden slår till. Men jag vägrar ta på mig förstoringsglasen och se sanningen i vitögat. Ett visum snälla! En frist! Men konstapeln skrattar- för sent- you dumbfuck, försent. Men ta en macka så länge- längre kommer du inte nu hohoho. Jag inser komiken och skränar ikapp med falkarna i träden och krypen på marken och konstapelkräket såklart; alla skränar vi ikapp som en djävulens Alexandrovkör- så många stämmor samtidigt, kakafonisk harmoni.
Ett rum, mitt rum, grönt rum- den där självgoda glädjeflickan blottandes knäna i sin vita klänning, på väggen -fastnålad- målad flourescent med överstrykningspennor. På golvet böcker med vietnamkrig, tredje riken och dystra porträtt som tittar på en. Förväntar sig saker. Vill saker. Mitt ärvda täcke biter jag i. Kväver krypen som ilar ut genom näsan istället, hjälps inte att man håller för- blir bara en hinderbana för krypkompisarna som idag är väldigt bestämda. Vart är korset som borde sitta på väggen istället? Spräckligt golv som inte rör sig alls, som inte säger någonting. Tittar på. Jag sätter en trasad fot på den funderar vartifrån småstenarna kommer? Hur hände detta? Fastnar med handen i huvudbusken. På skrivbordet nynnar högtalarna något slätstruket från Storbrittanien, någonting om ett tåg som aldrig går som redan gått som inte väntar. Någon mumlar om pojkar som aldrig gråter. På bordet en sejdel kaffe, färgad av drycken men tom, och på golvet ren tvätt i en blå påse. Vart tog smulorna vägen, vart är schemat och varför har jag så ont i magen?
Vem har ställt till allt så fult härinne och vem har stängt fönstret? Släpp in den spröda fågelsånge!. En sked i tvättmedlet. Betryggande värdinneleenden på teven, lätta skratt utan underliggande mening. Skakar lite när jag läppjar på teet, koffeinfritt och snällt- idel örter som sprider sitt fina lugn ut i systemet och tar hand om de stackars möra flänsarna. - Titta! Jag tittar på mina fingrar, de har liksom svullnat och jag tycker lite synd om dem, men tillhör de verkligen mig? Har jag skruvat på fel par, för inte känner jag igen dem. Nej, bestämt tror jag inte att jag tagit fel. Så tokigt!
Ute sprider solen sitt milda sken och lyser upp sabbaten. Man borde kanske vara duktig idag och sjunga om kärleken den vida och blida som tar alla i sin famn. Fröding och Pusjkins kärlek. Men lite orolig blir jag allt då jag inte hittar schemat, jag kan ju inte missa det bland alla mina papper- har ju färglagt det med mina självlysande pennor och allt! Jag har visst glömt detta med att koordinera tid och rörelse- tappar tabletterna. Börjar sjunga The Persistence of Loss baklänges- det blir en ganska munter melodi. Gnolar medan jag letar, sitter vid mitt skrivbord böjer mig ner och försjunker i sällskap med Dorian och Nick. De talar så vackert att jag själv bara kan sitta tyst lyssna och nicka medhållande under deras sofistikerade och förfinande inflytande- tänk vilken duktig dam jag ska bli!
Klim från sidan. Domarna har länge överlagt, instängda på sitt rum där de är kalkylerat säkra från alla försök till med fysiska medel influera deras beslut.
Resultat från klass som följer: Care and artistery:
1. Budjonnyj - motivering lyder att det krävs äkta omsorg för att se till att båda delarna av knävelborrarna slingrar sig lika långt runt respektive del av huvudet. Att dessutom hålla "cirkel" symmetri i de ystra "looparna" som odlats fram förtjänar en extra applåd och 1a platsen som i en liten ask. 2. Voroshilov - Blek två i jämförelse med den självskrivna första platsaren, icke desto mindre hade han formen och engagemanget långt innan Hitler blev uppmärksam på dess glory och förtjänar därför lite cred. Denne man tar håvar in poäng i kriteriet care. Glans och tjocklek överglänser vida Hitlers.
3. Hitler - symmetri poäng, men lite för lång och lite för tunn, bättring beordras till nästa år.
Bismarck fick gå utanför tävlan på grund av the lack of artistery, såvida inte poängen med hans stilbrott är att starta en ny trend eller make a statement, either way kan inte domarna enas om detta innebär att Bismarcks skägg är att betrakta som konst eller ej och därför krävs större conformity till nästa gång, då och endast då kan ett seriöst deltagande övervägas.
Yes, med approval från Generalissimus ("det är bara en fas...det fattar ju jag med..måste det ju vara om man, som jag tror du har, har sunt förnuft....men det svider ska du veta!") och ont i halsen drog jag mig neråt staden för att sälja lite Rebell. Prickade tyvärr den enda gången tydligen då varken flagga eller flygblad var på plats men vi producerade dock en fin notering i försäljningsstatistiken ackompanjerat av lite hurtig blåsverksmusik.
Försäljningen var tyvärr inte min förtjänst då jag endast bidrog med konversation till members och ja blev lite raggad på av några trevliga holländare. De var ju dock av "ärliga intentions", inte ville de lura med mig under false pretence - bemödade sig to m om att fråga om jag ville träffa familjen först men de jävla typerna ville inte ha någon tidning för det, och då fick de fan inget annat heller haha.
Anyways, sedan till Röda Stjärnan för kaffe och samkväm, nu har jag material så det bara är att starta upp Sundsvalls fraktionen, oh yes. Planerar besök hos Röda Stjärnan Sundsvall nästa helg, någon som vill följa?
Och jag lovar, det alla väntat på, upplösningen in the skäggshowdown är på g.
Matematik bortgjord, alles klar försvann ut genom fönstret. För att fira gick jag till stadsbiblioteket och lånade mig lite böcker att läsa i helgen om Engelska pluggandet blir för svårt- gissa nu vad engelska plugget går ut på.... Jo just det! Korrekt! Precis, man ska ha memorerat böcker, men vad fasen lite nöjesläsning måste väl gå att klämma in tycker jag. Kristovskajas bleka nos sa annat men jag sa åt honom att livet inte slutar för att man har exams! På detta tänkte han inte länge utan bara fnös varpå verkligheten gjorde sig påmind. Den blåste dock bort med allt grus runt vägarna på min cykeltur hemåt och då jag kommit från Katedral/Lubyanka till Stadsbiblioteket ville jag ändå ha böcker!
Jag gick in till Majakovskij hyllan förutsägbart nog och roffade åt mig inte mindre än två volymer medan barnen grät för att jag tog deras favoritpoet. Har redan hunnit halvvägs genom brevkorrespondensen mellan Lili och V.V. Sicket underbart språk, om än medgett i inledningen att det tonats ner en aning i översättningen. Så synd.
Äter nu min favoritmaträtt lunch nummer två, och drömmer om det uppslagaverk över rim och versmått jag skådade på Celsius. Där skådade jag även något annat, om än av ganska limited intresse. Denne man tittade nämligen på mig.Precis! Herr Kafka minsann.
Stor underhållning när Majakovskij skriver långa smäktande kärleksförklaringar till fru Brik men får ett bitskt svar som upplysaer honom om att hon visst vet att han är ute och super med lössläppta fruntimmer på nätterna, hur mycket är hans ord värda då?
Och jag vet att jag har gått och blivit lite åt det youtubehoriga hållet men jag tycker att man behöver sig lite (valda delar) av För Full Hals (tonsatt) så här en fredag!
ES är över, aldrig mer ett spadtag ner i myllan på jakt efter spännande textures eller olika soil layers ever! That's pretty damn nice, vad som är less nice är att jag har paper 2 kvar i matematik och detta under skall alltså ske imorrn, but whatever will be will be. Man kan nästan tro att man blivit religiös, detta är dock inte fallet- jag lovar. Jag mediterar istället över Majakovskij, och framtiden- han väntar mycket av sin framtid. Men jag ska inte drifta ut i tirader om honom igen. Jag ska lära av historien och plugga mer matematik.
Idag slog det mig i huvudet vad det här är för någonting- för vem fan behöver gå 4 år i svenskt gymnasium? Vem har så mycket press på sig att man behöver dela upp gymnasial skolgång? Nej just det- idioti och jävulskt trams. Vad var det detta skulle förbereda för? Vi kan hålla deadlines men vi kan också sila mat genom näsan eftersom magsåren ätit upp vårt innanmäte. Studiemotivation? Nej inte verkligt - vi börjar med att ta ett år för att vila upp och sedan? Sedan är oklart.
Ja vet, alla andra visste detta redan men för mig tar det ett ordentligt tag för tåget att komma fram- det är nämligen inget litet hålrum som ljuset ska lysa upp.
To: (censur) Subject: Ang. Gorbys From: Emilia.Stensson@dafgard.se Date: Wed, 6 May 2009 08:34:53 +0200
Hej Sturmis (censur igen),
Ja, din teori stämmer. Vår Pirog är döpt efter Sovjetunionens sista generalsekreterare, Michail Gorbatjov. Sen kom vår kära pizza och den är döpt efter hans motsatts, USA:s president Bill Clinton därav namnet Billys.
Med vänlig hälsning
Emilia Stensson Produktchef Konsument Gunnar Dafgård AB tel: 0510 - 82137 mobil: 0708 - 386546 e-mail: emilia.stensson@dafgard.se www.dafgard.se
Har haft historia idag, två prov, och svenska, ett prov, mkt kommunism i omlopp så helt propaganda fritt blev det ju kanske inte. Väldans svårt att hitta limitations också men nu tar fan frikadellerna- ES imorrn och moar history! Nu ska här drickas kopiösa mängder kaffe med tungmetaller i nom nom nom! Kan någon förklara varför man hade så vida stövelskaft ovan- det är essentiellt för paper 3 i historia
Woho! day one down, imorrn vankas 2x historia och 1x svenska. Mlarg genom näsan så att säga. Imorse var inget bra alls- följdaktigen blev inte resultatet på ppr 1 i engelska så bra som man kan tyckas att det borde bli efter tre fucking års jävla nötande! Suck, nåväl nåväl svenskan kändes bättre, mkt bättre och ja nu blir det väl till att göra som Knutna Nävar- lära sig av historien en stund.
Men först lite påfyllning av depåer, har druckit sådan mängd kaffe att jag tror jag producerar damm istället för saliv, räknas det som påfyllning av depå att se top model också kanske?
Well sedan blir det iaf Mussolini, en man som inte lärde sig mer av historien än hur man lagade pasta, fast mina källor säger att han mest åt såsen ändå...så han kanske inte lärde sig så mycket över huvud taget?
Jag har iaf lärt mig av historien och får be Kata Dahlström om ursäkt ( appropå de som hade samröre med Musse, hon stack till Soviet sedan men blev inte kvar så länge vill jag minnas - hör med Göran Hägg för närmare detaljer) det var inte samma Kata Sturmis.
Min revival av begreppet socialfascism blev brutalt nedröstat dagen till ära också. Kristovskaja trodde att jag nog var den enda i svensk politisk historia som skulle kunna ena högern och vänstern nöjd blev ju jag men icke, han trodde att de skulle finna common cause mot mig allihopa. De asen! Bara rörmokare i långrockar ändå...
Sitter här och funderar på om man skulle tågluffa i sommar. Runt runt i Europa vore väl inte helt fel under en månad sådär lagomt...med gott sällskap av en glad kamrat. Eller kanske vore Transsibiriska ännu bättre, där får man till och med träffa på Kretschmann för det har jag sett på film! Jag har dock ingen lust att bli strandad i Irkutsk p g a oberäkneliga tågtidtabeller och språkhinder, så Europa låter fint.
Annars åker Sturmis hem idag - inte roligt alls men jag fick tydligen offra mig för den kollektiva glädjen som skulle produceras när hon kom hem sa hon. Jag undrar jag i mitt stilla sinne om detta stämmer då konfrontation med pappa står på menyn.... *sound of Wagnermusic*
Har nu varit på teater med Kamrat Sturmis. Det var en fri tolkning efter Berthold Brechts Den goda männsikan i Sezuan som då utspelade sig i Jenin och hette följdaktigen den goda människan i Jenin. Istället för Brechts gudar fanns goda västerlänningar på plats redo att ge hjälp åt den stackars utsatta befolkningen som rånades av ockupationsmakten på friheter och förnödenheter. Byråkratin var framträdande och uppbackad av rått våld.
Mycket fina amatörskådespelarinsatser och ett rakt meddelande omöjligt att misstolka- alltigenom en fin lördagskväll med våra nyfunna kramgoa kamrater.
Nu sitter vi åter här med Dan och är lite molokna över att Sturmis måste lämna battleship Potemkin imorrn. Fy fasen, dock tror jag att den gode Kamrat Sturmis mest sörjer att hon måste lämna RKU Uppsala bakom sig och åter vända hem till den föga aktiva Sundsvallsavdelningen. Jag, jag är ju faktiskt bara en kugge i maskineriet- en län i kedjan.
Idag ska vi på teater på kvällskvisten Sturmis och jag. Vi blev inbjudna till "Den gode människan i Jenin", vill någon följa med och få sig lite billig härlig proletärkultur så hör bara av sig ;) Den handlar om Israels förtryck av Palestina ( among other things one can guess).
Oh the irony, vi stod igår hållandes anti-nazist flaggan som sade "stoppa nazist våldet", medan vi glatt lyssnade på talare som ville krossa sionismen. Wait just one minute there...men men härlig stämning blev det ju i alla fall.
Idag har det varit action in Uppsala! Glada i hågen efter gårdagens peprally så bar det av till stadsbiblioteket för demonstration- dagen till ära. Vi kom en halvtimme förtidigt men det gjorde inget för många RKUare var redan där. De hade ställt upp fanorna mot trappan och stod glatt samspråkande med armbindlar. På dessa röda armbindlar fanns både hammaren och skäran och från Universitets husets flaggstång vajade den stolta röda fanan med samma symboler på. Underligt nog var linorna avkapade så man kunde inte hissa ner den. Enligt vad jag hörde så blev brandkåren inkallad för att plocka ner den igen. Anyways, så blev vi raskt intervjuade om vad vi var för ena och varför vi var där. De bliev mkt imponerade av att Sturmis åkt 40 mil enkom för detta ändamål, det visade sig också att hon var den enda i sällskapet som läst Stalin, hon fick genast ett litet hov.
Sturmis ville bära fana, och det fick hon också och då tyckte jag att det var lika bra att ta den andra fiolen så tillsammans bar vi antinazistflaggan i RKUs demonstration längs gågatan ner till Forum torget.Vi lyssnade på tal innan vi gick och åt lunch på Röda Stjärnan med våra nyfunna vänner. De var mycket trevliga och berättade om sina aktioner och ideér.
På Forumtorget hade de en röd talarstol med en gul stjärna och hammaren och skäran. Vi sjöng Mina herrar som räknar profiter av Dan Berglund och Internationalen så klart. Totalt hundra personer joinade vårt tåg.
På Röda Stjärnan skådade vi den mest episka inredning som möjligtvis kan finnas. Vid borden där vi satt fanns porträtt av Stalin, Lenin, Engels och Marx. Detta överträffades endast av den jättelika avbildning av KFML(r):s vapen på väggen. Det täckte verkligen hela väggen och var mycket vackert och respektingivande. När man kom in genom dörren hälsade en bokhylla med Lenins ansikte en varmt välkommen till källaren i det gröna huset.
Sturmis (som nu måste byta namn) fick många fans för sin hängivenhet, även om de kanske inte var så intresserade av Marx som att strukturera om samhället och uppmuntrade henne att starta ett lokalt förbund i Timrå med omnejd. Sturmis tände rejält på denna idé. Medan jag blev uppmuntrad att sprida verksamheten till Örebro, men också varmt välkomnad att sprida läran på stora torget på fredagar. See you there.
Insåg vidden av Sturmis engagemang då de kopplade samman punkterna åt mig; "hon är femton år, har läst Stalin och ville då bli kommunist - de flesta blir ju bortskrämda av de stalinistiska elementen." Då trillade poletten ner och jag insåg att Marie kanske har en poäng trots allt... Något kommunisterna skrattade gott åt var dock att Sturmis fått bokförbud då hon kommit hem med Kapitalet till sin faders förtret.
Idag skall det tågas friskt framåt under fanor och banér! Sturmis har under hela morgonen hummat Internationalen och marscherat. Igår kväll arrangerade hon Knutna Nävar maraton ackompanjerat med trubadurering på PET flaska. Hon spelade så hårt att hon har brännsår på knogarna, detta trots att Sången om Stalin är utan ackompanjemang. Jag var också med på ett hörn- på en mindre PET flaska som flöjt/trumpet i Ho Chi Minh och en arbetarkvinnas sång till sin son. Man täcker hela diskografin rätt kvickt upptäckte vi. Sedan urartade det hela en happy hardcore version av Tetris med medföljande dance of insanity.
.jpg)
