9.28.2015

The longhaul

Drack ett glas apelsinjuice idag, passade på då det var extrapris att köpa hem. 

Det kändes så pirrigt, ilande busigt att dricka ETT HELT outspätt glas juice rätt upp och ned. För att släcka törsten efter cykelsvängen hem från affären, bara sådär medan knäna sjöng sin post-cykling sång. Jag hoppade inte över ngt annat, tömde inte kartongen eller crosstrainade på kvällen. 

Det var inte så gott, godare att äta med matsked och smaka av varje mun, men det var sött så det förslog. Fantastiskt vilken glädje i ett glas billig juice av koncentrat till extrapris!

1.5 år senare är det här vi är. 

Jag satt även häromdagen och funderade över lättnaden i att ha shoppat billiga t-shirtar för att hålla mig varm under skjortorna i vinter. Jag förtjänar att ta sådan hand om mig att ha varma kläder i lämplig storlek. Jag behöver inte frysa tills jag passar i mätplagget som är hopplöst för litet. 

När vi gick från kassan med kassen väntade jag mig nästan att blixten skulle slå mig till backen för att jag var så övermodig, men hittills har jag klarat mig. Det kändes som att jag bröt mot en helig lag och undkom oskadd.  

Det sitter liksom djupare än medveten tanke och strategi, är mer som en buckla i bottenplåten, ren vana som sker på automatik. Så känslan av att ha gjort något för mitt välbefinnande som bröt mot en av grundsatserna var rent av  smått otrolig. 

Allt detta pga ett glas juice och rea t-shirtar!

9.24.2015

All god's children

Igår sa fadern åt mig att lägga tidningen vid hans gravsten den dag när ETsarna landat så även om han inte kunde vara där och bjuda dem på kaffe, kunde han iallafall läsa om det.

Hopp och förtvivlan. 

9.20.2015

25 yrs and counting

En vän fyller 25 (GRATTIS!!) och det fick mig att tänka lite. Vännen hade lite panik över att det nu gått 25 år under vilken hon varken gjort något märkvärdigt/varit med om något märkvärdigt, naturligtvis tänker man ju på sig själv och frågar: Vad har jag gjort för märkvärdigt?

This one's not gonna join any clubs...

Inledningsvis tänkte jag bara nämna att min 25:årare inte var the dopest ( i utsvävande traditionell mening..missförstå mig inte, jag gillade den), för det sparar jag tills jag fyller 30. Ni ser jag har hört rätt många gånger att jag aldrig kommer se min 30-års dag, så jag tänker när den dagen kommer ska den firas rejält. Känner jag mig själv har jag inte riktigt växt i tokfirande tills dess, men man vet ju aldrig...som man brukar säga finns det ju mer än ett sätt att flå en katt! Kanske blir Vegas ändå...

30 år - 30 på rött!

Så vad har jag gjort som är så fantastiskt unikt? Inte mycket. Vi snävar av det: Vad har jag gjort som är så fantastiskt? Jo!
Jag har kickat två destruktiva vanor. Jag har vågat söka vård. O C H
Jag fattade beslutet att skaffa mig en utbildning och en framtid, och stuck with it så här långt.

What he said!

Det ser kanske inte mycket ut för världen, men är jävlar i mig det som gör att jag kommer ge haters fingret när jag blir 30 år, och det är rätt fantastiskt i sig!


 TL;DR: OPTIMISM!!!

9.14.2015

Elektrokardiogramm

Upplevde idag mitt tredje EKG så långt. För den orosbenägna kan jag meddela att det visade "sinusrytm normal"som det ska göra. Thumbs up!
Imorrn ska jag tillbaka för vidare koll av instrumenten och utreda vad min bröstsmärta beror på.

9.11.2015

We're happy ma, we're having fun

Efter att ha blivit utsatt för en Dickhead-attack av en BASGRUPPmedlem (oh joy det ska bli att jobba med denne ett par månader framöver då...) skärpte dagen till sig och jag utväxlade några hälar med Ju efter att ha lagat världens (näst) bästa pastasås till middag. Den innehåller mest kidneybönor och krossade tomater, men även paprika, pepparfrukter, basilika, oregano, gul lök och oliver. Yum yum. Proportionerna blev lite off tyvärr, men det kan fixas. Det saknades en aning krossade tomater för att få såsen att såsa till sig och slibba fast sig på pastan, men som sagt det kan fixas.
Ju bjöd på fredagsmys i form av billighetsmelon och kvarg -  yummie det med! ICA har uppfunnit hjulet genom att smaksätta kvargen med vit choklad och kokos, så himmelskt gott! Jag som trodde att Lindahls nötchoklad var grejen, men ICAs sätter den på skam.
Vi telefonerade även lite med modern, som lade på inte mindre än TRE gånger för att vi var så muntra att hon fann det omöjligt att kommunicera med  oss som människor. Åh så roligt det var! Vi stalkade även lite under hennes ledning, men det tar vi en annan gång...



9.09.2015

SETI - det saknade inlägget

Lyckan när jag i lördagens Ergo såg en annons om att det fortfarande fanns platser kvar på kursen "sökandet efter intelligent liv i rymden, (5 hp 33% kvällstid)". En kurs jag inte visste fanns, men som är så rätt för så många skäl! Sen anmälan!

Lyckan på introföreläsningen när föreläsaren under en snabbgenomgång av kursen rör så mycket sci fi att man blir lite yr: AI, tidsresor, theory of mind, skalor och ekvationer, SETI@home, möjligheten till liv på Europa etc etc. Open book exam, BYOB. Dessutom slut lagom till PM-dags, alldeles perf!

Olyckan när man nästa dag kikar på antagning.se och ser att man är RESERV no 45!

.





Lyckan när man senare tittar på studentportalen och kursen finns som tillgänglig under terminen!

Ännu större lycka när kurskansliet på Ångströms bekräftar att antagningen inte sköts genom antagning.se (som föreläsaren specifikt frågat mig om jag anmält mig via, för annars måste jag göra det...) utan hanteras internt: hjärtligt välkommen!

Ikväll är det föreläsning om grundläggande astronomi, och astrobiologi - hemskt intressant!

Swing low

 Just nu innebär business alltså att använda kartläggningsmetoder över sanningshalten i barnvittnens utsagor gällande sexbrott, lagom muntert. Muntrare är att ha chivvisen i knät medan jag gör detta och knaprar alvedon mot min envisa förkylning. Lungorna är mos!


9.05.2015

Bum-bait

Vi firade lite helg med att svänga in på den där second hand butiken på väg till Willys, social ekonomi, och botaniserade loss. Vi blev kvar så länge att de till slut slängde ut oss för att de ville stänga (OK, inte jättelänge i verkliga världen eftersom vi var ute lite i sista minuten, men betydligt längre än vi tänkt oss)! En liten guldklimp, då det inte alls var lika urplockat där som i centrum. Det var nice! Gick därifrån med två svarta skjortor (en kortärm, en långärm) med ganska stor krage vilket är nice, en väst och BLOMKRUKOR! så inte bara har vi två blommor i hushållet nu, utan även krukor till dessa!  Någon slags vuxenpoäng på det tack...och ja  vi kommer snart till gardinerna jag lovar...snart...bara...snart...bara....not today.

På vägen hem blev Ju antastad (som man säger) av en alkoholist/hemlös som ville smiska henne på röva (?!?!?!?!???!!!) som jag körde iväg. Schas på sig för HELVETE! De dras till henne i den här stan! Han menade ju inget illa och ville bara vara rolig sa han, men fuck off vad roligt det var då! Där myntades termen: bum-bait = Ju.

Nu ska jag återgå till att läsa om lögnens psykologi, för det är sådant jag gör.

Iakttagelser under promenaden

I.

Den unge mannen som just flyttat in, vilken jag erbjöd hjälp upp med matbordet som han tackade nej till, vars föräldrar just kommit med bil. Med sig hade de hans cykel och krukväxter, klockan sju på kvällen. Han uppmanade dem att låsa fast cykeln nere vid cykelställena med nyckeln som han kastade ner, och sedan kunde de väl släppa in sig själv eller? För han var ju mitt i maten och kunde inte tänka sig att gå de två trapporna ned (och tacka dem för hjälpen)... tacksamhetsnivå: stabil nolla.
Kvar på  marken låg prislappar från IKEA som spreds för vinden första helgen på terminen.

II.

Det har öppnat en ny pizzeria i grannskapet vilken vi passerade på prommisen nyss med Kalle. Han stannade i dörren in då det var automatiska skjutdörrar som gick upp då hans lilla själv närmade sig dem. Han vägrade att gå vidare då det måste luktat mycket gott därifrån och damen bakom disken erbjöd sig genast att komma med skinkbitar till honom. Hon pratade länge med honom om hur söt han var, och han verkade inte misstycka utan stod snällt och väntade på sin skinkbit. Alla vet ju att K inte får äta skinkbitar bara sådär efter sommaren magbreakdown så han fick tyvärr ingen, men nog måste det bli vår stammispizza som har så fin attityd!

9.01.2015

A wandering man, call me Sand

Lite hårgoogling ledde mig in på känd mark. Suckar och pustar, sådan var tiden. Blev helt plötsligt lite nostalgisk. Gick förbi rektorsvillan igår på min väg mot Jontes, och de bygger om där nu, en hel trädgård att räkna små blå blommor i ska tydligen göras om. Vad ska ES:arna göra då?! VAR SKA DE KASTA SINA RUTOR?!? Åh, its all the same Henno är ändå borta... Helt plötsligt känns det som om jag bott här så länge, fastän det bara är sammanlagt...7 år?!? 

Känslan späds på då jag går förbi Katte och hör den där sörjan av engelska med olika dialekter. Ujuj, jag som bara häromdagen skröt om min lokalkännedom, dividerar man den på antalet år är den ju skrämmande låg! Får ibland impulser att söka upp någon gammal IB:are bara för att stöta och blöta lite, men sedan kommer jag ihåg vilket kräks den där tiden var och då liksom står det mig upp i halsen igen. Onwards and onwards, and onwards we go... I år är det inte jättelängesedan jag var där (typ 10 år sedan jag började där nästa höst...) men oj vad mycket annat det hänt sedan dess, allt handlar om perspektivet och det har den hänt otroligt mycket med, helt som sig bör alltså!
Kvällen till ära sitter jag och läser om schemas och scripts, och psykologilektionerna (evinnerliga 2 h block, inte lika långa som svenskan dock där klockorna gick baklänges...) kommer tillbaka vilket förmodligen startade den här nostalgitrippen.

Anyways...

Denna bild nedan. Gymnasiefasen. Omg. Så inspirerad. Smalt! Svart! Ögonsmink! Spännen! Young woman share your fire with me...



Denna bild nedan. Högstadiefasen. Omg. Så inspirerad. Svart och awkward.


Utifrån dessa bilder undrar ni då säkert hur hårfunderingarna gått, och jag har nog inte mycket att komma med på den fronten är jag rädd. Någon slags sluttande lugg blir det nog till slut.