The wooden era

Under the wooden era fanns det långhalsar, snälla och samarbetsvilliga varelser. De fann träd och hjälptes åt att hacka dem i lagom bitar medan den andre höll i. Epsilon och Timberjack (Jack the Ripper!!), är exempel på raser inom denna art. Systematiskt tuggade Jack i sig de framlagda bitarna och Epsilon kept 'em coming, tillsammans byggde de ett näste. Ett struligt och lite illa konstruerat bo av trä. Illa med tanke på att de åt trä. De var mycket harmoniska och synkroniserade, när den ena var konfliktsökande vände den andra bara sin andra kind till. Det var harmoniskt. Hitachi, en annan ras levde i mutualism med långhalsarna och samlade ihop deras stumpar för att underlätta bobyggandet. Den var nöjd med sin existens bara den fick bo under boet där inget regn kunde rosta upp dess gnisslande band.

Men såklart fanns där även fridstörare och marodörer av värsta sort. En T rex - traktor rex attackerade boet och stal de omsorgsfullt sågade stockarna med sina korta armar. Visst skulle epsilon kunnat hinna ikapp och tillochmed sprungit om t rex:en men inte ville den lämna Jack bakom, så de höll istället ihop och sörjde sitt förstörda bo. De närde en dröm om att en dag bygga ett nytt och lät sig inte nedslås. Traktor rex byggde på sin kant stora högar av veden då tänkte att det kunde vara bra att ha en kall vinterdag - just någon egentlig användning för den hade traktorn annars inte. Poänglös ondska, sant slöseri.
Även de mindre, åkklipparna var medlemmar av detta hiskeliga släkte. De kapade allt de såg för att förhindra uppkomsten av ny skog. Inte för att de tyckte gräs var gott utan bara för att vara riktigt taskiga med de långsamma, vänliga långhalsarna.

Sådant var livet i the wooden era.