Köttfärskonfetti

Det är så tyst. Ett tomt dokument. Vitt och blankt, helt utan begränsningar som ligger under i relief.
Det känns så konstigt, man vaktar på sig själv för att inte smutsa ned det med ett tumavtryck. Kreativiteten ser hur mycket man kan göra. Det gäller bara att välja ett alternativ och satsa. Så ovant! Den fria skapelsen kan bli en vana. Vanor skapar man ju rätt snabbt bara man slutar vakta på sig, men det är svårt. Varje penseldrag gör att jag håller andan och kisar, blev det fel nu? Men för var drag blir den nya bilden tydligare, riktlinjer kanske man kan kalla det som framträder.
Viktig men scary business!