Flood II är grymt underskattad, har knatat 15 kilometer idag till denna på en gnistrande frostig grusväg och under en absolut klar himmel. Jag kunde se ändå till galaxens utkant kändes det som. Det var så vackert, alla stjärnor var kalla och klara och inte alls röda och blinkande (bara en långt borta) som alla vet UFOsar är. Det kändes rätt ok, trots att pannlampan lade ner. I vilket fall så är kombon tyst stjärnklar kväll och Flood II som sagt underbar, det flyter ihop till underbar stämning och ger tonerna den scen de förtjänar.
Sedan stämde jag träff med sällskap i mörkret, så mörkt var det att jag inte såg honom alls. Bara skorna trampade mot mig, två reflexer i kolandes mörker. Han var trevlig och rolig, stabil som ljuset från en fyr längst ut på landsänden mot havets skummande vrede. Under ett ögonblick trodde han att jag lurat upp honom på ett berg, men så var icke fallet. Let's do it again?
Right now skall jag Stephen Frya mig lite och sedan sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar