Mental shock

Ja, ni kanske undrar hur det gick det där med att rula runt Nordingrå i 4,2 mil?
Det gick rätt bra kan jag meddela. Benen sitter kvar precis som mina omsorgsfullt invaselinade fotsulor och tår. Mesta delen av tårna sitter kvar iaf. Jag kom i mål på en respektabel tid, respektabel i bemärkelsen att man inte tror att folk kan vara igång så länge. Cherry coke och resorb är skiten. Tills nästa år röstar jag dock för att svenska marathon förbundet inför vikt istället för åldersklasser!

Kamrat K var med som chaufför och fick en hel dag sitta och sova i bilen då det ösregnade mest hela tiden. Mycket storögd iakttog hon män som smörjde och tejpade sina bröstvårtor (mkt viktigt!) och vaselinade både här och där med sammetslena, garanterat hårbefriade ben. K blev efter en stund tveksam till om hon verkligen var på en löpargathering eller om det var täckmantel för mer latexinriktade aktiviteter.

Nu planerar jag såklart inför nästa helg, då 43 gastkramande kilometer skall avklaras över inte mindre än 3 frikkin berg - alltså AXA fjällmarathon. Kompass måste inhandlas, väskan vägas och maten packas. Med lite tur blir vi ett lag, el P und ich och om inte så får väl jag och Eddie (Meduza) teama över bergen istället. Vi har 10 h på oss sedan börjar banketten! Finklänning och kompressionsstrumpor, det blir grejer det.

Ikväll skall jag återhämtningsjogga med Elsa!!! Tår, you hold. Annars jävlar. Och Elsis, blir det gatlopp istället för återhämtning kommer jag nog begå mord, bara så du vet.

Och appropå mentala strapatser så lurar även ett års jubileumet sedan vi skådade skinnade puppor i bakvattnen. Så värt att minnas!