Vad fan hände med andra andningen?

Ja, ska det inte bli så att man börjar springa/skriva etc och sedan när det är som jobbigast så kommer ljuset och allt blir mycket lättare igen- bokstäverna flyter ut på skärmen, steget får mer power etc.  men nej, jag stannade istället. Det var ju synd. Oh well som Tony Hill skulle sagt.

Idag har iaf avnjutits en kvalitets Dr Hill i högform (det var inte två mördare utan han hade anemi så de fyllde på blod och då fick han två uppsättningar DNA!), avvärjt en smärre nuclear reactor explosion (kolla upp de som startade Stig Dagerman sällskapet btw) (med hjälp av allas våran Pillesnork) (Btw no2, så är NRE  ett kickass bandnamn ) samt införskaffats en färgexplosion till halsduk för 30 pix. 
Det är unset naturgodis eller ca 6st chokladkakor eller varför inte 1/3:s pocket. Go me! liksom.

Hur klarade sig el P i vimlet månne? 
Jag blev bl a bjuden på chai som hade pompösat till sig till en "chailatte" som de handpumpade ner sirap ("extrakt"- my ass!) i botten på. 

Ja just det, har förstås masserat pannan på el Sturmo också till mitt eget höga nöje, hon teg och led sig igenom det.

-

Väntans tider

Vi ser på snakes on a plane. Toppen, verkligen. Sheldon har precis uttryckt en önskan efter hiney och Tony Hill är på väg att inta vår TV.

Sturmis älskar Dr Hill lika mycket som jag har djupa varma känslor för The Doctor (finns ju bara en really) som idag blev robbad på sin TARDIS. Inte snällt, men såklart ordnade sig allt till det bästa. Generalissimus å andra sidan avskyr Dr Hill- " engelskt intellektuell skit". Sturmis nickar med åt intellektuellt för det tycker hon låter mycket bra. 
Men jag vet att allt Lullis är ute efter är S/M vibbarna som doktorn skickar ut.

Misuse of Mind => Happiness Overload

Digital Gunfire

Jag konverterar Putte från man till machine.
Nu står han bredvid mig och dansar lite lagomt svängigt till EBM från fina källor. Inget gör mig gladare än att se han utvecklas helt i rätt riktning.
Igår lärde jag honom att säga "shit happens" när något som kvalificerar sig för den kategorin inträffar.
Han har potential.

Lek med liv och död.

Jag överhörde Puttes lek med sina bilar idag medan jag vaktade honom mot vargarna.
Brandbilen kom uppenbarligen till en olycksplats då dialogen mellan ansvarig polischef och brandman gick som följer:
- Bebobebobebo!!!
- Vad har hänt? Hur gick det med gubben?!
- Det gick bra.
- Är han död?
- *djup suck* Vad kan jag säga (med gråten i halsen)?
- Jag har klistermärken!
- Ja ! :D:D

Sedan körde den dekorerade brandbilen därifrån igen för att ta sig an nya olycksfall och platser.

No more CSI for Putte.

Benpass & hur man vördar Gud.

Jag tränade ben idag. Den bästa prestationen kansägas vara vadpressen med hela magasinet vikter på. Inte Titus vader men going there ;)
På gymmet spelades Rammstein och Mann gegen Mann från albumet rosenrot när jag kom. Precis som igår faktiskt. Men det var inte poängen.

Sturmis och jag diskuterade svenska kyrkan en dag med botten i partiorganet "KK", ska man vara medlem eller inte? Då tog jag upp den gamla anekdoten om bonden som tyckte att detvar bttre att sitta i traktorn på söndagen och tänka på gud än att sitta i kyrkan och tänka på traktorn. Sturmis hakade på och sade att den hade hon minsann hört förut, men hon mindes inte vart....Jag hjälpte såklart till i hennes funderingar.

Jag föreslog att först att det var en av Generalissimus skapelser men det trodde hon inte. Det var i ett annat sammanhang påstod hon. Då kom jag på det.
En prisvinnande och mycket känd roman hävdade jag att scenen kom ur, en roman som började med att fem präster kommer till en by någonstans i alperna där det bor en flicka med korpsvart hår bland byborna. Sturmis stämde in att det lät bekant. Jag fortsatt.
Då prästerna kom till byn blev det stor fest där en av prästerna såg denna flicka och fattade tycke för henne. Mycket längre hann jag tyvärr inte förrän Sturmis förstörde slutet och frågade hur många präster det var som pryglade sig själv och hur många präster som lämnade byn.
Då kunde jag naturligtvis inte hålla mig längre.Jag var avslöjad.

Skämmer bort the blog med ett helt seriöst inlägg

Funderar på om det inte är dags att sluta lura sig själv. Jag kommer inte kunna springa något jävla marathon oavsett hela fötter eller inte.  Jag för krupp av 1.5 km i elljusspåret, inte av utmattning i ben eller andningsapparat utan för att jag får någon slags mental blockering; jag är övertygad om att jag inte kan. Att det inte går och att det bara är att sluta på en gång. Huvudet kräver en km tid jag inte kan prestera- en km tid jag vet att jag presterade som kattskit innan senaste avbrottet men nu vill det sig inte längre.Jag älskar det men, kanske dags att göra slut med löpningen på ett tag iaf.
 Jag kan inte andas när jag är i elljusspåret för att jag måste springa på den där kilometertiden jag bestämt. MÅSTE MÅSTE MÅSTE, annars är det inte värt något alls. Tills det tar stopp i huvudet är löpning det bästa som finns- trivs grymt bra när jag får vara ute i timmar och löpa men inte som det är nu. Har inte känt sådan fixering vid km tider förut men nu så finns den där och jag tänker inte nära den. Jag tar ett steg bakåt.

Jag gillar att vara bra på det jag gör- precis som alla andra- och därför satsar jag så mycket jag kan, tyvärr innebär detta att kroppen rätt fort säger STOPP också. 
Jag ska fotrehabba i en månad nu pga okänt fel i nämnda fot. Eftersom det finns "smärtproblematik" från quadriceps femoris och nedåt till tåspetsarna som fortfarande saknar naglar så är det väl bara att acceptera. Det är kanske fjärde gången (minst) nu som jag rehabbar fötter/hälsenor/knän på 2 år så det känns inte riktigt värt det längre.  

Löpningen är inte en safe zone längre, det gör mig väldigt ledsen men det får man väl acceptera antar jag och finna en annan utväg.

Jag tänker tillbaka till den näst sista rehabperioden när jag tränade rätt mycket styrka också. Jag tror på att börja med det igen.  
BB/BF när ett helt annat kroppsideal, jag tror att det kan vara bättre att satsa på just nu. Ett ideal som jag iaf har en chans att kunna uppnå med mina stubbgener och kärlek till tunga vikter även om jag är medveten om den disciplin som krävs där med.
Jag börjar om, jag vill bli vän med maskinen inte spendera onödigt mycket tid till att förakta den för den disciplin som anden saknar och som den får bära vittne om. Varenda led protesterar mot styrketräning just nu och det betyder ju att den har förfallit. Så kan vi inte ha det.
Jag vill föreslå ett samarbete istället för ett krig. Maskinen ska fungera länge till, och mjukvaran kommer ta slut innan hårdvaran gör det om inte något görs åt läget snart.

So bear with me, men bloggen kommer nog att få uttrycka annat än bara försök till humoristiska anekdoter från och med nu.
Jag tänker redovisa min träning lite för att ha koll själv.
Går det över styr så vikter blir press istället för km tider så backar jag direkt. Då blir den som vanligt igen, men for now gör jag ett försök. Ett ärligt försök. Jag startar ingen ny blogg- jag vill ha kvar den här men innehållet kommer skifta lite mer.
Och ja, jag kommer tillbaka till kolo också.
Reflektioner och åsikter?

Bloggen tagen vid hornen

Jo jag bloggar ju inte så väldigt flitigt nuförtiden. 
Denna blogspot kämpar för sitt liv men har inte dött, bara det att den behöver kreativitet att leva av och just nu finns det inte så mkt av den varan.

What to say, I'm a bad caretaker?

I vilket fall, snart måste det ju vända och börja hända massor av saker som ger gnistan som antänder den komprimerade blandningen av kreativitet och syre, yes?

Så länge kan man ju fundera kring V. Nabokovs Lolita en slags Dorian Gray med backen ilagd?
Vem allusionerar (japp- hemfabricerad) monsieur Humbert till?

Jag har sett Majsan

Och han var singel.