11.22.2011

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg

Vi dygnade ju som vanligt, man hinner tala igenom konserten så mycket bättre då. Man hinner med mycket annat också, vandra mellan storstockholms alla seveneleven, och prata om allt allt allt. Det är rätt nice. Tyvärr gav ultrafikan rätt kraftiga hostattacker som övergick i feberdrömmar på bussen och sedan ännu fler hemma. Men det var trevligt som sagt.

Jag hann med att börja läsa The Fry Chronicles också, jag gillar mr Fry tycker han är lite häftig. Detta var dock inte så häftigt, den är en självbiografi som spänner över åtta år - universitet och lite framåt. Man vill bara ge honom en kram för han avskyr sig själv så intensivt, han försöker vara rolig om sina brister men det blir bara sorgligt. Jag tänker därmed inte sluta läsa nein.

6 kommentarer:

  1. Vi bygger ett runt hus!

    Du skulle satsat på den andra boken, av Mrs Fry...

    SvaraRadera
  2. Ja den kan ha haft större haha-underhållningsvärde, sant.

    Gah! A round square, a green house.... hur tänkte de är frågan el Humorlös, hur tänkte de? Kanske som de som tycker att elefanter och tåg är hilarious tänker... oförståeligt!

    SvaraRadera
  3. I'll shave it for later...

    SvaraRadera
  4. Tror jag ska börja twittra. Korta kärnfulla oneliners, komprimerad kunskap. Vad tror du om det?

    SvaraRadera
  5. Nooo! Våga inte Seana mig off detta! F ö klart jag stöder din twittrande visdom!

    SvaraRadera
  6. Jeklar vilken stor Fry det blev btw, men det bjuder jag på.

    SvaraRadera