Tack kattusling, tack så mycket

Ja någon råkade under ett sällsynt anfall av gosnödighet efterlämna en ohygglig parasit med jävligt stora tänder på mitt skrivbord. Jag tackar mjukast, det är ju inte så att jag är lika rädd för maskar som jag är för utomjordingar. Nej nej, på intet sätt är ju så fallet. Jag rengjorde alltså inte mitt skrivbord med diskmedel (låt oss säga ett par gånger...) och inte heller googlade jag om man kan bli smittad av kattmask. Fun facts, få av kattens maskar smittar faktiskt människan (med undantag av barn då som drar på sig allt de kan hitta i parasitväg tydligen...), den trevliga lilla jävel som däremot smittar från katt till människa är dvärgbandmasken. Japp, den finns det heller inte något riktigt bra medel mot. Tackar och bockar och Tumme är portad. På livstid.

Så nu är det åter koll av tungan på morgonen som gäller och helst även skakning av sängkläder var kväll i ett fåfängt hopp om att skaka bort eventuella lämningar om katten trots den stängda och barrikaderade dörren skulle komma in till sängen. Ve!

Tumme nu och i framtiden, ja kort sagt forever alltså!