Back in the USSR

Medan jag sitter här och funderar på symboliken i "snowpeaked mountains way down south" kan konstateras att jag åter anlänt till staden på slätten. Har finns dock inga riktiga sådanadär slättbönder vad jag vet, istället bara en massa regnblöta slättbor. Fast nej, jag såg nog bestämt inga slättbor när jag kom glidande heller.

Börjar så smått tro att jag likt herr Hauptmann har ett mentalt förhållande med hestapo- på väg ner fick jag en plötslig impuls att sänka farten med x antal kilometer helt ute i tvåfiliga nowhere nedanför Gävle. Och, here comes the great part, efter endast en km (elller en och en halv då, för jag vet att Herr Hauptmann utan överdrift kommer berätta för mig på pricken hur långt det var mellan brojäveln och Gävle, han har sånt minne för sånt ser ni, fruktansvärt minne t o m! ) så står de där på en bro och skjuter på folk med laser de svinen! Men lilla jag, jag körde så snällt jag så, gullemig vet ni!

Annars sitter jag nu och insuper good old The Kristet Utseende också punk och sunk, I love it. Kom på att imorrn är officiell sunkdag också, jag ska för första gången i världshistorien skita i att göra någon slags effort på morgonen och gå i all glory till Lubjanka. Inte ens under de sömnlösa (och ibland erkänt duschlösa också) dagarna i vintras ska jag vara så oförställd som imorrn, hahaha. Konstaterade tyvärr att min sunkigaste tröja blivit kjympen av det ruskiga torktumlar mönstret så den var tyvärr så täckande som en medelsizad bh (säger ganska lite på en sådan planka som jag, anticipating the objections and answering them Millian style, men point being, den var väl kort för att vara anständig på den här sidan år 2000, speaking of year 2000, har någon hört Silverchair? Har jag fantiserat ihop en video med robotar eller fanns den på riktigt?)
Känner att det här blev ett private party of amusement tyvärr, back on track.

Kom ner till Uppsala hungrig som få, på äggmackor, fy fasen vad gott! (Generalissimus skulle varit stolt) men hade inga ägg, så det blev mackor med solrosfrö, ketchup, vitkål och pusztasallad på som substitut. Nom Nom Nom, blundade man så smakade det nästan bra....nästan alltså. Kom inte och säg att jag inte har fantasi!
Gordon Ramsay är avundsjuk, I promise, kommer att ringa och be om receptet imorrn...ja just ja...kanske inte behöver det nej....så gott att jag lämnar hälften till frukosten.

Har annars jobbat som ett hjon denna vecka, ja herregud!
Kontrasterar de ryssar som skådades i gårdagssända filmatisering/ tv anpassning av Krig och Fred (genialisk titel förövrigt) hårt gnoendes med Raskolnikovs tillvaro, han som bara glider runt och gnäller över hur synd det är om honom i hans sysslolöshet och ni förstår vilken skillnad att jobba mot annars. Har dock slutat sova igen, mindre bra men obstacles är väl there to be worked around I suppose, har snart läst ut Med Livet som Insats om Majakovskij istället. Fantastisk människa och stor idol, mest fantastisk som människa för att han som ensam tvåmeters ryss hade ett badkar av gummi som dessutom var ihopfällbart på grund av hans förmåga att använda båda händer och inte vara höger eller vänsterhänt. Måste lära mig använda vänstern, en hyllning!

Och appropå idoler, kan man inte annat än fundera om Osip har läst boken om Lenin som hon så fint snällt och alldeles oskyldigt fick i julklapp...snart studenten och då måste hon nog få lite läsning på planet, och då är sådant viktigt att veta- ska man ge bort ett nummer av rebell eller alla volymer av Kapitalet, det är ju frågan som måste svaras på liksom. Osip ska flytta till en regnig ö för att jobba förstås det, och då behöver man ha läsning, kärleksfullt utvald att ha på planet dit. Frågan "Om du fick ta med dig någon till en öde ö, vem skulle du ta med då?" är inte helt irrelevant, även om jag inbillar mig att denna ö är befolkad av diverse mer eller mindre skumma människor. Ett briljant tillfälle till att börja stalka Sturmis och Osips gemensamma porr objekt Robeson Green kanske?

Nej nu skall här lyssnas på punk och läsas Majakovskij tills ögonen faller ihop inåt.