Mellandagarna - alles ist gut

Julen är över, maten är snart slut och plugget är tillbaka till nästan normal nivå. Sitter fortfarande och knattrar i Tapelake bland familj och o/djur så helt normalt är ju sakens läge inte. Här händer alltid något nytt och spännande, ibland så spännande att det hamnar i tidningen. Nog om det.

Idag besökte vi shoppingkomplexet för lite kapitalism och kom därifrån med mer handlat åt Calle än någon annan av oss. Sådan abstinens fick vi på de timmar vi var borta att vi var tvungna att införskaffa en minichivvis och en ny tuggleksak åt honom. Nu har han till samlingen en gris som är nästan lika stor som honom och som grymtar då den blir biten. Helt till Calle var det förstås inte då Julle har klämt och känt och tittat och provgrymtat med en liknande under den tid vi har haft C. Hon hjälper också gärna till att grymta så gott det går och hon får för grisfösaren. C fick också äran att vara julkort från familjen iår med sin julklädde andra bitleksak krokis som är en gummianka.
Lottlösa gick vi inte från stället dock, äger nu ett par byxor som passar igen. Alles ist gut.




Nu lyssnar jag på Random Access Memories medan Ju nap:ar i väntan på att HP och Halvblodsprinsen ska ladda klart. Hon har fått en Harry Potter knäpp, och vem är jag stå upp för mig själv och säga att jag vill se Chihuahuam från Beverly Hills istället.

01:03 on a Friday Night: feber

Ligger och kallsvettas, väntar på en sömn som inte kommer. Lyssnar på snusande hund och sjungande Nick Cave på låg volym för att sysselsätta hjärnan som producerar kaleidoskopiska visioner när jag blundar.

Drar mig till minnes konserten, försöker hålla hjärnan sysselsatt medan den producerar illamående. 

Sluta bitcha nu och sätt igång och sov din geleklump!

You have been weighed, you have been measured, and you have been found NOT wanting

Norman Osborn

Japp, beauty shots på hjärnan, all clear.
Test av my lemony essence lämnat, förväntat all clear, då den var klar, catch my drift?.
3 liter blod, förväntat all clear.
De hade haft ett fall en gång med en psykpatient som också defied all nature och hade syfilis så de testade det med. Just for the fuck of it som den store Trent Reznor brukar säga. Men på den fronten måste jag säga att jag tror att det är hemskt lugnt. Om det är något the great Norman Osborn inte har så är det Hitlersjuka.

(Hade här en bild på en syfilissjuk människa från tiden innan antibiotika, följare på twitter har redan sett den men den tåls att visa igen. Resten av er får helt enkelt använda hjärnkontoret, eller söka reda på @historyinpics på men for the love of sanity googla det inte. Jag gjorde det nyss. Sittandes in the open på campus. Oh my...)


Måste nästan uttrycka min besvikelse över hur odramatiskt det här med ryggmärgsvätskeprovet var. Internet [flashback, men även vårdguiden] hade ju lurat i mig att det skulle ta en halvtimmes droppande lidande följt av minst två dagars, men mest typiskt två veckors blixtrande huvudvärk i sängläge.

Det tog allt som allt 2 minuter, och det som gjorde ondast var när han petade på nerven med nålen, men det är liksom ingenting mot hur den blixtrar (mycket blixtar idag) ned i benet. Mycket odramatiskt alltså. Han gav tandläkarbedövning i ryggen som hette xylocain, dess likhet med kallocain var väl det mest oroande med det hela. Detta var så klart mycket bra när jag tagit fel på dag och således hade gjort schemat klart i tisdags för att jag inte skulle några huvudkrävande aktiviteter igår. Idag är det däremot business as usual.

Stormin' Norman

Ju har hittat ett nytt smeknamn åt mig när vi talade om våra freakish leder, vi var ju som x-men. Nja vissa av oss hade ju mer gemensamt med Norman Osborn, Green Goblin, tyckte hon.

Det var den dagen jag slutade laga mat åt henne. Så, nu får hon också veta det.

PM DL

Dags för inlämning idag och det känns särdeles tröstlöst måste jag säga. Hoppas på att bli godkänd, med tummar och tår ihopknipta men det känns ändå inte som jag producerat mer än hyperventilation och löst tyckande. Det får väl lösa sig som det heter. Ska snart åka till biblioteket för att skriva ut och lämna in, men först lite kaffe.
Kalle ligger i sin säng i köket och snarkar högljutt som sällskap. Rätt mys. Vidare kan också konstaterats att jag trots en vilja under hela november att sätta upp ljusstakarna, så fick jag inte upp en enda i fönstren när det var första advent n'all. Föll på målsnöret, var väl PM:ans fel men idag ska de iallafall upp på fönsterbrädorna!
Andra delar av familjen har firat in advent med att äntligen få knäcka chokladkalendern, inte en chans att de glömde bort det!

Headcleaner

Hade igår sällskap av både familj och hund till Upplands Wäsby för att få lite beauty shots tagna. Ja, av min hjärna alltså. För detta skruvade de fast huvudet på en och sköt in i en sådan där bullrig maskin. Bullret var OK, med öronproppar och hörlurar utanpå (har gjort lite tankearbete och kommit fram till att de måste vara som gjorda för Magneto, som buren i X-men filmerna, för de kan ju inte gärna ha några metallelement osv? Detta låg jag och funderade på...) det hackade och dånade och bullrade som en värsta Neubauten konsert.

Men det där med att de skruvade fast huvudet på en, och att maskinen ifråga var så liten att jag, som inte är särskilt axelbred) fick ligga och dra ihop dem allt jag kunde. Hur får de in vuxna män i den där saken? Det blev liksom för tight och fruktansvärt otäckt att huvudet var fast. Ja inte fast fast, men fast nog. Så i 20 minuter övade jag på självbedrägeri, om att det ska gå bra och fint och försöka andas i de där jävla kvadraterna, och det kan vi ju säga gick så där. Det var mer som ingen luft alls.

Alla körtlar som reagerar på sci fi och aliens med adrenalin och skräck reagerade likadant på den här maskinen, för ska de trepanera en någon gång så är det ju när man ligger som sin egen lilla packade sill så där. Fy fan!

I vilket fall så kom vi som sagt därifrån i ett stycke, utan medvetandeförlust, eller tidsförlust - båda typiska tecken på aliens, fråga Mulder.

Resten av dagen, såväl som dagen innan var en trevlig historia med mys med modern och Julle, och Kalliam såklart. Det åts och mystes och så där, mycket trevligt!

På tisdag följer nästa övning: Ryggvätskeåderlåtning. Sedan har de allt de vill veta för att göra kloner!

Street Smart Kalle

När vi skulle gå på promenad förut styrde Kalle vart vi gick genom att helt sonika vägra gå om vi inte gick just dit. I normala fall har det inte godtagits, men idag fick han lite fri lejd när vi faktiskt är en man kort. Tror att det var just det sistnämnda som K hade i kikaren också när han valde väg för vi gick åt fel håll för långpromenad och skulle sedan prompt över vägen och fram till det ställe där han tyckte det var troligast att Ju kunde tänkas hålla till, om inte med oss nämligen ICA.
Inte ville han ge sig heller väl framme vid ICA utan gå ända till dörren, men då fick jag övertala lite så förflöt vår promenad dit jag ville sedan.

Rollin' & Scratchin'

Ljudet av min kontorsstol, och likväl ljudet av Daft Punk på Runnin' listan på Spotify. En är en aning aktuellare än den andra den krispiga lördagsmorgon i årets skymning.

Besökte sjukgymnasten igår som konstaterade att min rygg var på bättringsvägen, men att jag måste stärka den så mycket jag bara orkar. Min mjuka rygg böjer sig på fel ställe, har missformade kotor och det är därför otroligt lätt hänt att samma sak händer igen utan minutiös koll på teknik. Men hon är energisk och engagerad den här nya sjukisen och jag kom därifrån med ett tusental nya övningar, så allt
är on track.
Hon var hemskt intresserad av om jag tänkte fortsätta med styrkelyftsträning (aka basövningar?) då hon tyckte det var toppen för att stärka upp förfallet igen.

Vi hann även prata igenom mina knän igår, en långdragen historia som jag säkert nämnt tusen gånger tidigare, och hon konstaterade att de var så in i bomben överbelastade. Alla rörelser gjorde ont, och hon visade mig pedagogiskt på en modell att det berodde på att ligamenten, menisken, muskelfästena, och senan ovanpå det hela allt var irriterat och överbelastat. Hopparknä samt allmän irritation. Hon tejpade och sa att det hjälpte en del, men det känns som om det rinner vatten utanpå knäna av det. Konstigt.
Till att börja med ska jag göra lite rehabövningar och inte promenera mer än 30 min/dag, inte springa något. Cykla fick jag göra eftersom det kanske var svårt att ta sig någonstans annars, men inte just mer.
Hoppas på att det är den här omgången som hjälper!


Det kanske verkar vara bara prodigy, men ja det är massor av Daft Punk också...och AFI 

Kajs poolare

Snodd från medori.se

Crawlkursen är nu slut, och för att fira införskaffades Kajs poolare knappen längst ned till höger och en tablettask med Kaj motiv. Storstilad avslutning alltså!

Kvar efter kursen finns en vilja att fortsätta simma, det är så snällt mot kroppen jämfört med att både cykla och springa, med vissa förbehåll. Hade präktigt ont i knäna dagen efter att ha använt fenor men annars har det gått bra. Sista gången kunde jag t o m  gå som folk efteråt för första gången!
Ledaren för det hela sa t o m  under simningen att min teknik var perfekt och sådant tar skruv.

Lite spejsigt var det sista gången när vi fick använda paddlar, dolmar, flytbrädor och ovan nämnda fenor, det är liksom det ända materiella man kan investera i för att blir bättre på sporten. Helt plötsligt kände man sig som ett reaplan i vattnet med alla hjälpmedel.

Nu är grunderna fräscha och här ska crawlas!

Kraftwerk 21 jan 2014 !!!!

Tack vare en mycket observant, och streetsmart syster blir det Kraftwerk i januari då de gör 3 konserter i Stockholm i samband med en utställning på moderna muséet.
Tror ni jag är glad?
Tror ni jag är svettblöt mellan skinkorna av glädje?
Vavavava?!?

The Old Reader

Har sökt efter ett alternativ till bloglovin för att samla bloggar på ett tag men inte hittat något bra. Bloglovin har ju sin uppenbara brist i att bloggaren måste vara ansluten till tjänsten vilket gör att den får en ganska begränsad funktion. Feedly vill inte vara med fast det såg skitbra ut från början osv osv, men så tipsade twitter om The Old Reader och jag provade.

Bloglovin hade ju den fördelen istället att det fanns en mobil version också, men fear not det har TOR med, den heter feedler för iOS, finns även andra för andra typer av enheter.

Det är tydligen beta version fortfarande men fungerar som en charm eller hur nu jänkarna säg' 'et. Jag kan nu samla alla världens bloggar och det blir  markerade som lästa bara jag scrollar över dem. Interluktikus perfektum, eller hur Tapelakianerna säg' 'et.

Nick Cave and the Bad Seeds @ Annexet

Det tog tills idag för det att sjunka in i hjärnmoset vilken fruktansvärt bra konsert det faktiskt var. Man kan säga att den hade det höga och det låga. Bara merchen illustrerade detta genom att varva lite stilrenare svartvita tröjor blandat med de där motivet var en karikatyr av en naken NC. Det är väldigt typiskt för mannen som skrivit No Pussy Blues och God is in the House och så passande.

När jag skriver att den här läckerbiten var så lik min mamma i facet 

när han var in action är det ingen som tror mig, 

men utan att på något sätt vara taskig så var det så det var. 

Samma mimik tror jag.

Väl konserten kickade igång varvades gammalt varvat med nytt, under otroligt mycket publikfrieri i form utav klättring på staketet där framme så publiken fick beroende på mod smeka, klappa eller känna efter lite. Kvällen till ära var den tunne mannen med pipan klädd i något slags väldigt tighta, blanka byxor som avslöjade det mesta när han flög omkring med svanvingar till armar under sporadisk och väldigt karaktäristisk dans.

Nu vet ju alla att det inte är byxornas tightness som avgör om det är OK att tafsa på någon eller inte, 

för INGEN ber om sexuella trakasserier men vissa brydde sig ju inte om sådant finlir inte.

Resten av the bad seeds stod vid sina stationer och utgjorda lite syner utöver det vanliga de med med hårväxt utöver det vanliga.

The Bad Seeds

Kvällens genomgående reflektion var vilken otrolig röst NC har. Djup och klangfull som sätter känslan i rummet från att ha sjungit om att "Billy Dilly slobbered on his head while Stag filled him full of lead (Stagger Lee)" till att viska "Can you feel my heartbeat? no no (Higgs Bosson Blues)" med infinte sadness så att alla lutar sig närmare bara för att vara nära, ja inte de som var helt okänsliga och gjorde en undersökning för att se att han släppt ned kulorna då, men resten. Man tycker att det inte borde komma som någon surpris riktigt om man hört honom på skiva, men det gjorde. Wow. Det kändes oviktigt om ljudet i övrigt var bra för rösten var så uppenbart centrum ändå.

3 favoriter:
Push the Sky Away
God is in the House
Red Right Hand

Breaking news

Ju tafsade Nick Cave på paketet!

Visst hävdar hon att det skedde genom att hon halkade när massan tryckte sig framåt men....nja....

Teuben Madsen

Vi googlade feta chivvisar och Ju tyckte de såg ut som tubar/er. Genast blev det bestämt vad Kalle kommer byta namn till när/om han blir gammal och fet. Gammal blir han ju alltså men inte nödvändigtvis fet.

Kändisar och diagnoser

Kändisar och diagnoser <<---saxat br="" fr="" n="" psykiatrin.blogg.se="">

En del är intresserade av kändisar och deras liv, tänkte att de kanske var intresserade av deras själsliv också.

KÄNDISAR OCH DIAGNOSER 

Justin Timberlake 

I en intervju med Collider.com avslöjade Justin Timberlake att han har diagnosen "add mixed with ocd".

Det har inte stoppat honom från att bli en av världens mest framgångsrika artister.

ADD=Attention deficit disorder (uppmärksamhetsstörning)

OCD=Obsessive-Compulsive Disorder (tvångssyndrom)

Steven Spielberg:

Regissören Steven Spielberg ­delar sällan med sig av sitt privatliv. Men han har berättat om sin dyslexi.Han fick diagnosen 2006. Huffington post citerar sajten Friends of Quinn där Spielberg ­säger:

– Jag kände mig aldrig som ett ­offer. Filmer hjälpte mig. Räddade mig från skammen och skulden. Att göra film var min stora flykt.

Numera förstår han varför det tar ­honom dubbelt så lång tid att läsa ett manus eller en bok.

Frank Andersson:

Under hösten 2010 fick Frank Andersson diagnosen adhd.

Diagnosen fick han fastställd efter en omfattande utredning som bland annat bestod av ett koncentrationstest och en djupgående intervju. Nu äter han medicin varje dag och har märkt en markant förändring hos sig själv.

– Jag kommer ihåg var jag lagt saker, jag vet var telefonen och nycklarna ligger. Det visste jag aldrig förut.

– Dessutom är jag mer pålitlig nu. Tidigare ville jag inte ha en stor roll i mitt företag eftersom jag inte kan ha det och bara vara ”på” två dagar i veckan.

Ben Stiller:

Stiller avslöjade 2005 att han har diagnosen bipolärt syndrom.

Genom terapi redan som barn har Stiller fått kontroll på sina problem, berättar han i en intervju från samma år.

– Jag känner mig skyldig väldigt lätt. Och jag är väldigt medveten om hur jag påverkar andra människor. Så det handlar mer om hur min insida än världen utanför fungerar, säger han.

Jean-Claude Van Damme:

Actionstjärnan har berättat för E! Online att han behandlas för bipolärt syndrom med medicinen sodium valproate.

– Sedan jag började med det var det som "boom!", och det kickade in. Störningarna omkring mig, som var som vågigt vatten blev som en stilla sjö, säger han.

Sinéad O'Connor:

 O'Connor medverkade på "Oprah Winfrey show" där hon berättade om sin kamp mot bipolärt syndrom. Hon berättade att behandlingen gjorde att hon kände sig pånyttfödd och kunde få ett nytt liv.

Carrie Fisher:

Utöver sina tidigare drogproblem har Fisher talat öppet om sin strid mot bipolärt syndrom. Hon trodde under en tid att hon var beroende av droger, men kom senare fram till att hon var manodepressiv.

Linda Hamilton:

Hon blev känd som Arnold Schwarzeneggers stenhårda motspelerska i "Terminator 2".

2005 berättade hon om sina problem med bipolärt syndrom. Under 20 års tid kämpade hon mot sprit, droger och demoner.

– Ju mer berömd jag blev, desto större blev mina problem, berättade hon.

Det började redan i tonåren med hetsätning och våldsamma humörsvängningar. Vid samma tidpunkt kom drogerna in.

– Jag var vild. Under lång tid var jag en riktig alkoholist. Jag höll på med droger, kokain.

I efterhand har det visat sig att hon är manodepressiv.

– Framgången gav mig en plattform att låta raseriet få fritt utlopp. Folk sa ”Du är så bra på att spela arg”.

Catherine Zeta-Jones:

Zeta-Jones är drabbad av bipolärt syndrom. Hon har öppet och ärligt berättat hur det är att leva med sjukdomen.

Tidigare har Catherine Zeta Jones sagt att det ”kan vara smärtsamt” men hon vill också berätta för sina fans att det finns sätt att undvika situationer som triggar de negativa perioderna.

– Det smartaste jag gjort var att jag slutade surfa på nätet. Jag är en sån person som letar efter negativ kritik.

– Michael kan inte riktigt förstå, men det är så här jag är. Med min bipolärgrej letar jag efter dåligheter, det är som ett gift. Så jag slutade. Bara så där. Och det är så bra för mig, fortsätter Zeta-Jones.

Catherine berättade om sin sjukdom för första gången i 2011. Hon säger att orsaken till att hon valde att berätta är att hon hoppas kunna hjälpa andra.

Jamie Oliver:

Stjärnkocken Jamie Oliver hävdar att han hade adhd som barn, men att hans funktionsnedsättning försvann när han började äta nyttigt. Men dyslexin har han kämpat med hela livet (han läste sin första roman som 38-åring).

– Jag ångrar att jag inte klarade skolan bättre. Folk trodde att jag var trög, men det var en kamp. Det fanns ingen som förstod dyslexi och kunde ta fram mina styrkor, säger Jamie Oliver i en intervju.

Ryan Gosling:

Gosling blev mobbad under gymnasietiden, och han hade få vänner innan 15-årsåldern. Han sattes in i en specialklass då han diagnostiserades med adhd och hade lässvårigheter.

Han lämnade senare skolan och fick hemundervisning i stället, enligt sajten Digital Spy.

Daryl Hannah:

Hannah, som när hon var barn fick diagnosen autism och lider av ”extrem blyghet”, uppger att hon äntligen börjar bli bekväm med sig själv.

- Jag är vuxen nu. Jag har lärt mig några saker som jag sannerligen kunde ha haft nytta av om jag hade lärt mig dem för 20 år sedan, säger hon i veckotidningen People.

Senare har hon berättat att hon har aspergers syndrom. Hannah menar att det fått henne att bli svartlistad i Hollywood, eftersom hon inte ställer upp på att göra pr och intervjuer eftersom det kräver att hon träffar folk.

Jonas "Basshunter" Altberg:

Altberg har diagnosen tourettes.

– Många säger att det är en sjukdom, men det är ett funktionshinder, något man föds med. Det yttrar sig som tics, ryckningar, och tvångstankar. Att ha Tourettes syndrom är som att ha en annan människa som lever inuti en själv och som hela tiden försöker ta sig ut, från tåspetsarna till toppen av ditt huvud. Anledningen till att det inte märks på mig är att jag har lärt mig att ta kontrollen över det, säger Altberg till Metro.

Petter Askergren:

Petter Askergren kände att han behövde svar och gick till läkaren.

Ett halvår senare fick han sin diagnos – adhd.

– Mest av allt känner jag mig lättad, sa rapparen till magasinet Café 2011.

Adhd:n har påverkat honom sedan barnsben. Inte minst under skolåren då han ofta kände sig ”dum och akademiskt underlägsen”.

– Som psykologen sa till mig nu efter det IQ-test som ingick i undersökningen: Nu har jag slutligen papper på att jag faktiskt är normalbegåvad. Vissa saker är jag bättre på än andra, vissa saker är jag sämre på, sa han till Café.

Stephen Fry:

I dokumentären ”The secret life of the manic depressive” berättar den brittiska skådespelaren Stephen Fry om sina upplevelser som drabbad av bipolärt syndrom, eller närmare bestämt cyklotomi som är en affektiv störning, en mildare form av bipolär sjukdom.

Richard Dreyfuss:

”Hajen”-skådespelaren Richard Dreyfuss pratade ut om sin bipolära sjukdom 2006 i dokumentären ”The secret life of the manic depressive”, gjord av britten Stephen Fry. I dokumentären berättade Dreyfuss att han har använt sig av litium och andra mediciner för att kontrollera sinnestillståndet.

Burials

Nu finns nya AFI albumet på spotify.
Låter som de går på halvfart, saknar det halvdesperata.

Nålens öga

Den där lilla lilla isnålen som petar bakom skallbenet när den bredvid, oh så diskret,  med kompisens hjälp försöker viska fram vem Allilujeva är. Vår mellankamrat försöker hyssja och nicka diskret åt mitt håll men den andra fattar inte galoppen.

Var kom den ifrån? Ursprung på nålen tack!

Viskandet och fnittrandet följde med. 

 Det stannar hela dagen, följer efter, snett bakom. Är allergisk mot det, får sådan öronklåda att jag vill klösa bort bägge skinnlapparna..

Känsla, utanpå resten.

 Jag har slutat känna mig så hålig jämt och det är bra för då slipper man vara rädd att det inte finns någon kärna.

Birros brott och straff

Läste imorse Birros krönika om brott och straff och blev lite konfunderad. Skriver från mobilen och kan inte få till en vettig länk, men ni kan googla ,visst?

Först tar han upp att Sverige behöver sluta prioritera gärningsmännen och fokusera på brottsoffren. Detta ska åstadkommas strängare straff för gärningsmännen men även  lag på att brottsoffren, eller någon som bevittnat ett brott ska vittna om detta. Anonymt.

Han erkänner att detta tär lite på rättssäkerheten, men jag måste säga att jag inte riktigt förstår...lite?

 Hur skulle detta hjälpa brottsoffret som ex våldtagen ung flicka, rädd för sitt liv att man kriminaliserar att inte vittna? Det tycks mig att man resonerar mot ett greater good, få fler gärningsmän dömda och därigenom uppfylla en mer samhällelig nytta, genom att låtsas prioritera offret. 

Offret har ett intresse av att få gärningsmannen dömd, så att likt exemplet i krönikan, ingen gangster undanröjer vittnet också. Frågan är hur säker denne skulle känna sig då den vittnat anonymt. Någonstans måste det finnas dokumenterat vem som vittnat, annars kan lika gärna vittnesmål fabriceras på löpande band för att se till att staten fyller fängelserna fulla. Var dras gränsen?  DDR någon? Hur lätt är det inte då att döma Sture Bergwall varje gång för att ha någon att sätta någon bakom galler?

Sedan finns såklart många värden som gottgörelse och liknande som kanske också ses till genom att gärningsmannen döms, om det tänker jag inte spekulera. Jag har till skillnad från Birro ingen offersituation att relatera till.

Jag håller med om att straffen för våldtäkt/narkotikabrott kan förändras. De stämmer inte överens med mina önskemål heller, men jag är långtifrån säker på att rätt sätt att komma till rätta med detta är att skapa ytterligare börda för offret, eller att skapa ett rättsväsende höljt i dunkel.

Kaj Krokodil

saxat fr Fyrishovs hemsida

(under min googling såg jag pannkakor - feed me pannkakor nowz!!!)

Helgen efter PM inlämningen, krävs lite återhämtning så Lilla familjen lämnade Kalle hemma igår och såg på karatetävlingar på Fyrishov. El P hade rest långväga ifrån för att coacha sina adepter som skulle försöka ha sönder andra. Tyvärr hann vi inte tala så mkt med El P för hon var så busy
MEN
vi hann få kontakt med Kaj Krokodil - Fyrishovs maskot som var ute och kramade barn. Ju blev mycket förtjust men tordes inte riktigt kramas. Kaj uppfattade dock Ju:s fascination och lekte lite med oss. Den dagens sociala träning minst sagt!
Efter detta blev vi angripna av akut Putte-snak då lite Kaj och lite äventyrsbad säkert hade tickled his fancy. Med lite tur kanske vi kan fixa det på något sätt.

El P påminde också om att Nick Cave närmar sig med stormsteg! Det ska bli nice, så nice. Placebobiljetten anlände för någon vecka sedan också - ett halvår efter order! Köpte dem på en fan presale eller något sådant, men har väl antagit mig lurad då den aldrig dök upp. Fryshuset 5 Dec, appropå social träning om jag tvingas åka själv...
Loud like love släpptes igår så nu har ni massor att plugga på tills dess, eller om det var jag....?

Ska nu väcka Julle och övertala henne att göra pannkakor till mig haha hahaha hahahahahaha!

SPN S09E01

Supernaturals nionde säsong har äntligen kickat igång!
Sam ser ut som en arabhäst i nyllet!

Rapport

Hemma i Tapelake över helgen och firar moderns födelsedag såhär en vecka sent.

Kalle leker med broderns barn, de tar varsitt bit på krockis (den pipande...nej tjutande gummikycklingen) och piper med den så det står härliga till. K anpassar attackerna efter motståndarens styrka och dreggelmängd. Sockrigt!

Familjen har klämt tårta och eftertårta  och mår finemang sånär som på Generalissimus vilken tycks vara flunsig och ligger frusen under sitt rosablommiga  täcke. Även Ju knoppade efter eftertårtan  och fikabrödet.

Det är mys i Tapelake.

Send in the Sunshine

Inatt kom första frosten

Jag såg den vid halv fem-draget då jag var ute med den lille. Han väckte mig med blazing diarré ca en halvtimme tidigare fast han försökte gömma sig i hörnet, längst bort bakom skrivbordet (vilket gjorde skurningen desto jävligare). Han tassade moloken fram genom kristallerna på darrande stackars små ben så det krasade. Det var stjärnklart och alldeles tyst (föutom kraset då...) då  inte en enda cykel rasslade fram, och i hela området var endast tre taklampor tända.

Lite tjatigt men

Så gos att ha en liten doggy som supportar ens plugg genom att sova i knät med huvudet inborrat i armvecket på en. Sitter med filt över benen och doggy ovanpå, supermys!

Läksamtal

Fick ett samtal med min VC läkare idag ang. det fortsatta läget gällande ryggen. Hans idéer var sådana:

1. Gå ned minst 10 kg, min övervikt orsakar smärtan eftersom jag bär på så mycket extravikt.

2.Börja träna överlag och speciellt magmusklerna. Ta maxdos alvedon för att klara av det, och plåga igenom smärtan. Alvedonet sänks eftersom. Detta skulle bryta den sk smärtcirkeln.

3. Gå till sjukgymnast för att få program för träningen, samt tips om hur anpassa vardagen.

OK, nr 3 tycker jag, verkar logiskt.

Nr 1 kan ju ha en poäng men har svårt att se hur det påverkar en smärta som uppkom vid diskbråcket och inte gett med sig sedan....jag var ju inte direkt slimmad innan heller men hade inte ont.

Nr 2 däremot är ju tvärtemot vad han sa i våras! Den här punkten har jag störst problem med bara att köra så det ryker? Tycks mig inte realistiskt då jag knappt ens kan gå utan att få ont. Men har bokat en simkurs om 3 v (1gg/v*4v), så jag får väl prova trappa upp tills dess och se.

Slutkörd Kalliam

Har varit mycket då Kalliam för första gången fick stifta bekantskap med Tapelake:ianerna. Barn, hundar, katter och stora okända karlar tog på en liten Chivvis!

För hundförarna har det känts som 40 år sedan vi var hemma sist. Både barn och djur tycks ha växt under frånvaron, inte minst när man jämför dem med Kalle. Katten är ENORM!

Endlos Endlos

Har just skickat iväg modern efter en kvick visit här på slätten. Snakis! Snakis!
Hon kommer åter imorrn turligt nog.

Annars går det bra att starta den nya terminen. Trodde på katastrof, måste jag erkänna, senast på tisdagsmorgonen. Det var lite krångligt där med att få luft och hålla åter det där blöta i ögonen. Det rann aldrig över turligt nog då allt gick mycket bättre än förväntat. Bättre litteratur, bättre grupp, bättre ämne (tja läs inga sokrater istället). Jag kände bara att jag inte orkade med en termin till med det där energitjyveriet.

Det enda som inte är som det ska är den där träningsbiten, och den har jag lite svårt att se var på schemat det ska passas in även om det var aktuellt. Mina schemaläggande vanor måste bli lite flexiblare än vad de är, och bara det är värt lite luftlöst väsande. Helt utanför boxen.

På tal om boxen måste jag också säga att det här med hund, efter snart en veckas hundägande, är rätt bra för den där sociala rädslan. På något sätt är det lättare att bryta bubblan genom att ta en hundpromenad så till den grad att det hjälper bubblan att aldrig riktigt bli en bubbla. Det är en trevlig utveckling. Det var inte roligt förra terminen att vara i bubblan. Har inte direkt blivit sociala navet, jeez jag är ju Silent Bob, men kan iallafall andas i samma rum som andra. Bra utveckling, bra startpunkt. Uppmjukad till den grad att jag funderar på att gå på klassfesten...kanske...om vinden ligger från rätt håll...och kanske...och funderar.

Welcome to Uppsala KJ

Igår flyttade vi...lilla familjen?...ned. Kissekattfamiljen passar ju inte riktigt när Putte inte är med, och Karl Jan är.

KJ är en liten chihuahuahane som flyttat in med oss, för att sprida hår och glädje. Han grymtar och snorklar mycket så det var ett tag stor risk för ett namnbyte till Glitzy, men jag blev nedröstad. Inatt sov han hos Ju som är favoriten. Jag försökte osympatiskt nog ta med honom på en morgonpromenad vilket inte uppskattades alls, värmen mellan Jus fötter var mer lockande.

Studybuddies :)

Welcome to Night Vale

Vad är grejen med ovan nämnda podcast? Har läst transcriptsen men blir inte mycket klokare, t o m provat lyssna på ett halvt men nej.

Transcripts!

Eleanor Longden: The Voices in my Head

Hittade ett till TED talk med hon som pratade om värdet av introverta, tänkte att det kunde vara intressant att höra henne tala om ett annat ämne.

Curra-hee!

Brodern med familj har ju varit på semester i halvvägs in i långtbortistan med El P. Ja, för henne var det förstås hemmaplan (får jag säga så?) men för oss här hemma tycks det jävligt långt borta.
Brodersfamiljen hade varit på High Chaparral och beskådat riktiga indianer som flyttat dit från sitt ursprungliga fäste. Det fanns även cowboys men det var ju självklart. Det hade införskaffats knallpulverpistol och gevär som souvenirer och dessa invigde vi på klassiskt sätt idag med taktiska övningar i fält.

Vad som inte var fullt så taktiskt var att gömma sig i brännässlorna. Det bränner både lite här och lite där  och gör lite (ganska mycket) skyldigt ont i ryggen men vad ska man göra liksom. Vapen kräfva dessa övningar.

How old are your ears?

Måste vara 1080p!
Jag hör inte de högsta 2 och det stämmer därför att jag är under 24, hörde dock bara 1a 2 då jag inte hade 1080p. Ganska coolt.

Sushi

8 things worth knowing about eating sushi according to ilovecoffee

Säkerhet

Det är viktigt med säkerhet men som med allt annat skämmer det att ha både för mycket och för litet av det.

Om man är för säker är det farligt, för då kan mattan lätt dras undan från under fötterna. Har man å andra sidan för lite så är det som att mattan är täckt av rök likt golvet på melodifestivalscenerna och det blir omöjligt att veta vart man törs sätta foten. 

Olika saker kan man böja kraven för olika mycket och knepet för att finna bot och balans är att avgöra vilka som är vilka. Det är svårt för de stora sakerna man bygger på är ju de som är farligast, men viktigast att vara säker på t ex rummets dimensioner.

Atomvinter!

Tentamina skriven och inlämnad. Hoppas att det går bra på den.
Men inte fan skälvde jorden eller blev skyn röd när jag var klar heller! Grymt besviken då jag tänkt fått skratta sådär rått och mörkt medan de tu betedde sig så. För att markera att jag är klar liksom. 4 lediga veckor! Ska inleda dem med tidig middag nu, Julle har våldsamma begär efter bacon och fängelsetv. Nu får hjärnan coola ned sig en aning!

Don't fuck it up

Sovit förvånansvärt gott inatt, fastän jag drömt mycket om kvinnliga interner. Ja inte så konstigt som det låter, vi har sett ett par avsnitt av Orange is the new black, en fängelseserie, som matunderhållning de senaste dagarna. Säsong 2 av Twin Peaks har inte lockat.

Solen börjar nu titta fram lite, fara för regn trodde jag, och om 10 minuter ska jag väcka Julle.
Duktig som hon är, och oförmögen att hålla detaljerna i styr som jag är, kom hon på igår kväll att jag inte alls ska dit jag var sist för att skriva utan ned på stan någonstans. Har ett hum om vart det är men inte mer. Ingen fara dock då Ju gått med på att cykla med mig till tentalokalen och bära mina heavy ass books för att skona min rygg. Mycket pussgurkigt av henne!

Det firar vi med disco!

House Phone

Lyssnar på Kraftwerk och konstaterar att dagens plugg är över. Nu är det alltså bara morgondagen kvar och sedan smäller det. Total atomvinter följer på det!

Bad med ET
Metro 2034
Samkväm med K
Slöande på altanen
och inte att förglömma - massor av The Boys!

fast mest lockande är det att försöka skapa en av dessa: Snickersmonstret, skulle ha den under kudden på nattwn, borde gå om jag fryser om den varje dag?

Misha!

Idag ringde jag o Ju Misha Collins efter att han publicerat sitt tfn nr på twitter. Vi kom till voice mail. Det var all excitement vi kan ta på ett tag!

Few and far between, hey hey hey

Mina posts alltså. Pluggar för fullt, go-time om en vecka och annars lite bad och haltande med stavar. Känns inte som jag har så mycket att komma med, och så har jag aldrig igång datorn just heller. Tålamod dock mina darlingar, come backen kommer!

Ju 20 år!

Hurra hurra hurra!!

Åh flashback...

Paradoxal trådstart?

Stavprommisar

Fyller kalendern på funbeat med 2k stavprommisar med mammis!
Igår var vi till kosera på andra sidan sjön, idag till DöTsbaKKen.

Kåsserna gömmer sig i mörkret

Mys fastän det är farmorshastighet (jag som drar ned speeden) på det hela!

Klockan är elva och här är ekot

11.15 på TV3+ dk, mån-fre!
SPN S8!

IWTV II

Som belöning för några seminarier till ser vi slutet på vampyrfilmen. Åh så gothigt och underbart, åh så nostalgiskt...

Interview with the vampire

Mer minioner/kusiner

Ju kallar ju minionerna (ur Dumma Mej filmerna) för kusiner och idag skådade vi kusiner inte bara på bananklasen, på en buss (så vi tog bild och skickade på jätteminionen till Puttis) utan Ju hittade även ett receptochpysselhäfte i kusinstil på ICA (fanns vid bananerna - ut och sök med er!) som vi måste prova vid tillfälle.

Datortomografi

Idag hade jag ett rendezvous med en datortomograf, ordvalet är korrekt då jag likt tåget åkte in genom den ringformade maskinen. Ring som i badring, med snurrande jonkar inuti. Tog 10 minuter med inställningar och allt. Inte så likt det jag blivit ledd att tro av vissa erfarna. Inte för att det spelar någon roll.
Nu kan jag alltså bocka av på saker att göra innan jag dör CT, MR och vanlig bloody benröntgen. Fun fact va!

Mat, skuld, norm, feminism, media. Och Mat.

Att förminska kvinnors storlek och betydelse
Om att mat aldrig får vara just mat
Woman laughing alone with salad
Women struggling to drink water

Liknande:

Hej kroppen
Stop female death in advertising

Klololokt

Står med datorn upppallad för att surfa i lyxstort format och lyssna på M83 så att alla andra kan höra det. Känns som DJ:igt att stå med datorn på detta sätt, upppallad på en högtalare no less. Mobilen bjuder ju trots allt på budgetsurf och nya spotify-uppdateringen stänger ned hela tiden. Appropå musik, letar å Jus vägnar efter en väldigt populär dance remix av en orientalisk låt, var jättepoppis för några år sedan, men jag kommer inte på vad den heter. Sitter någon på tips så kommentera bitte!

Var ute och gick förut med hundarna, mina 2 km, och insöp hur fint det är nu med sommar och sol och hela paketet. Hunden i band stannar och väntar på mig när hon tycker jag går för långsamt - och bandet är ca 3 m- slick på handen och svansvift med klappkalas som följd varje gång jag hinner ikapp. Det är rätt mysigt!
Långsam promenad, halvt linkande lämpar sig bättre än löpning för att uppskatta omgivningen. Så ska det ju inte behöva vara och det kanske är värt att se över prioriteringar och strukturer på den fronten. Alla pass behöver ju inte vara runner's high betonade, men nog ska man kunna känna solskenet och inte jämt bränna skiten ur sig med följd av skador.

Yeah, vuxenpoäng och klokpoäng och alles gut!

Keep on rocking in the free world

Livet flyter vidare i tapelake, nu 14 veckor sedan ryggpajen, och en månad in på sommarlovet. Galet!

Sakta blir ryggen nog bättre, kan gå och stå, och sitta utan smärta ibland. Varit till lokala sjukgymnasten som ska sticka nålar i muskulaturen i svankryggen, vilken är inflammerad och elak, imorgon. Hoppas det hjlälper. 

Den träning jag gör är en promenad på 2 km vilken jag blivit rekommenderad då jag fortfarande inte kan göra McKenzie övningarna som är standardprocedur.

Istället ser Ju och jag filmer, jag tittar på när resten gör ved och tar det överlag varligt. 

Bakade t ex kanelbullar igår och såg på X-men och Supernatural, nice. Ian McK är en riktigt awesome Magneto och Cas var med i dagens SPN. Ja som ni märker så kör vi repriser, det är ju faktiskt sommar.

Idag stod en re-run av Dumma Mej på schemat. Tror att jag och Ju är mer frälst än Putte fast han gillar den. Gru är grejen!

Alternativen

Diskuterade imorse med fadern om alternativen. De andra möjligheterna än juristen alltså och kvarnarna började att mala och fundera på alternativ till juristkontoret med fancy dress.

Sådanahär funderingar är alltid väldigt knepiga då det krävs att man idetifierar vad som är strömmar av social ängslan och allt av dylik art, den inbyggda mänskliga rädslan för ansträngning samt allt av dess art, och vad som är det JAG faktiskt har ett genuint intresse av. Vad som skulle inte göra mig lycklig eller något sådant pretto, utan iaf förgylla mitt liv. Alltså, vad är vad och vad är skillnaden mellan att fly situationen och genuint vilja förändra den, om ni hänger med på hur jag menar?

Samtidigt är det farligt att börja vandra i gråzonen där rankor av tvivel växer, för de växer sig stora och starka fort. När de blommar så slutar man försöka och då är det ju klart att allt skiter sig.

Konkret exempel:

Jag vill plugga, men har under våren funderat tusen gånger om juristen är värt det. Tar terminerna mig framåt mot ett yrkesliv jag vill ha? Leder det åt rätt håll för min del? Eller kommer tvivlen av att jag tyckte arbetsmängden var hög och latheten slog till? Tvivlade dock aldrig på IB trots den mängden på samma sätt...

Mången fundering...

För Dig Naken

FDN gick häromkvällen i repris på svt, det är en dokumentär om hur Lars Lerin, akvarellkonstnären från Värmland och Manolo aka Junior från Brasilien träffade varandra. Tänkt se den sedan jag såg Det perfekta livet- avsnittet där LL och J var med, där fortsättningen på deras gemensamma liv behandlades men mindes aldrig vad dokumentären hette och blev därför glad över att se att den gick.

Meddelandet var i grund och botten fint, att det går att finna kärlek i det mesta, men det jag reagerade mest på var avsnittet där LL och J tar en paus pga LLs psykiska...skörhet som blottas iochmed Manolos beslut att paret ska ha en hund. LL säljer hunden då han inte orkar med dess närvaro vilken ger honom ångest, sårbar utan medicin, och paret tar då en paus från varandra från att känna efter. En jävligt läskig och stark scen där LL försöker förklara sig. Turligt nog kunde de överkomma detta och leva lyckliga, men den var ändå läskig.

Glad midsommar!

Midsommarafton har varit en redigt bra dag med familjen. Ätit gott och mycket, umgåtts med brorsönerna, och spelat monstertennis med Ju. Det var ett axplock alltså, inte highlightsen om ni förstår vad jag menar. Allt var riktigt trevligt! Osedvanligt lugn dag med plats att riktigt uppskatta de sina. Hunnit med barnfilm (W &G + Varulvs Kaninens Förbannelse) och komedi ( Mina Jag & Irene).
Trist var att Ju stukade foten i en dramatisk match monstertennis när vinden mojnat och knotten vaknat. Hoppas hon mår bättre imorrn.
Varvar nu ned med Isis & Bast och lyssnar på regnet. Tur att vi hann några matcher kantboll innan skyn öppnade sig.
Huvudet vacklar från ena sidan till det andra och jag kisar lite mot skärmen, men skam den som ger sig. Har ju glömt blomstren.

Imorrn fyller yngsta brorsonen Erik 1 år, det ska såklart firas med mängder tårta och bullar ni inte kan föreställa er. Så är brukligt, så ska det ske.

För att muntra upp storebror P och Ju ska vi se Dumma Mej 2 på smygpremiären på söndag, så helgen är fullsmetad med familjegrejer. Det är mysigt.
Det som kontrasterar är den där cykelturen vi lovat varandra ET och jag. De nya dhb bib-brallorna från UK med stjärtlapp och stoppad röv ska då invigas. Har stora förhoppningar på dess lämplighet för cykelstrapatser.

Kissekattfamiljen på nya upptåg

Imorgon åker jag till Uppsala för en dejt med läkarkåren. Hon läkardamen är en särdeles dålig maskhållare för hon ler när en av alla de utläggningar man ofta blir ombedd att dra har sin gång och anlägger en min av olycklig hund möter största medkänslan i världen då man berör något som hon inte tycker låter bra. Det var dock inte huvudsaken. Nej!

För både Ju och Pu följer med (ser ut som en kemisk formel) så vi ska vara kissekattfamiljen* i stora världen. Det ska bli roligt att ta med Puttis och visa honom legohusen. Han har velat följa med ned ända sedan han hjälpte till att flytta in....mig tror jag det var...? Då han slog huvudet i TV-bordet efter att ha misslyckats med en rodeo på en vildsint gymboll.
Höjdpunkten för resan är dock inte själva resan i sig om man frågar den lilla herrn med hett humör, utan det är att Pappa Pilli blev tvungen att överta plikten att göra rent kattlådan. Det är inte lätt att vara liten...

*= Som Kissekattfamiljen brukade Brikskan referera till Majsan, Osip och henne själv när de levde tillsammans i parets lägenhet. Detta nämnde jag någongång när vi tre Pu,Ju och jag, skulle hitta på något och han snappade detta omedelbart. Sedan dess refereras vi också till som kissekattfamiljen.

Sommar

Så efter tentan och allt drog jag mig hem till Tapelake, där kohuden ligger kvar på gräsmattan och allt är som de brukar. Ja förutom den där lilla förändringen då att jag ska bli faster en tredje gång! Woop!
Inget jobb denna sommar, och det är otroligt skönt att ta det lugnt! Återhämta lite efter vårens olika strapatser.

Vissa av de strapatserna gör ju att sommaren inte blir riktigt som jag tänkt, har provat cykla och springa lite men tycks få ont i ryggen av det. Måste uppsöka den där naprapaten. Så istället för att cruisa funbeat cruisar jag nätet efter nämnda naprapat för att böja och bända på ryggen och försöka komma på något att göra istället. Något med ett litet mål - ironin i att surfa efter detta är uppenbar. Ironin i att njuta av ledigheten men måsta ha mål är också uppenbar.

Alla goda ting är tre

Dag 1: en ryggåkomma blev 3, deformering, blockering, bråck.

Natt: njurstensanfall --> akuten för smärtlindring.

Läk testade om det var njursten genom att ge mig en jävel på berört omr i ryggen, gjorde tvekan ont. Mannen blev mkt röd och ursäktande när jag sa att jag hade diskbråck sedan tänkte han injicera migm diklofenak = big nono m mina andra meds.

Han  var dock hemskt lugn o trevlig o hittade snart rätt i medicindjungeln. Fick lightweight stolisar som inte hjälpte - spasmofen och sedan en tyngre spruta i magen, någonting på p, pallodin? Något sådant, lät som palliativ :s Denna gjorde mig snurrig i huvudet och hemskt kräknödig = trevligt hela den här dagen med.

Så nu ligger jag lite febrig och fryser och försöker vänta ut njursmärtan utan fler spasmofen då jag inte vill riskera fler kräkanfall. Tar alvedon men de hjälper inte.

Två saker kan high lightas:

1. Imorrn är det tenta - tveksamt performance. Får sikta på omtentani aug. Kanske?

2. Ju har varit supersnäll, hon skjutsar o handlar o sköter kök o alltihop. Mkt tacksam.

Tveksamt om jag får ngn effekt...?

Black and blue, and broken bones

Gör mitt fortsatta bästa för att hålla lul med jobb. Har idag hunnit med vc läkare och MR. Rtg var lite av en besvikelse då jag väntat mig stora slamrande maskiner och en 20 minuters nap men istället blev fastspänd på en brits och lagd under en stor kamera i 5 min och vips var det klart! väldigt mycket mindre dramatiskt. Sköterskan drog runt madrassen på britsen, och britsen själv så jag trodde ryggen skulle gå i två men såklart log jag bara och sa ingenting om det. #Bob.
Man ville kika på både länd och bröstrygg, eftersom jag tydligen är lite speciellt utformad gällande ryggraden. Läkaren demonstrerade på en modell, att min ryggrad är lite mer framåtlutad i bröstryggen än normalt och att det därför är väldigt väldigt viktigt att fortsätta träna styrka för eländet, annars skulle jag helt säkert få ont. Det var endast tack vare träningen hittills som jag klarat mig gjorde han mycket klart.  Påpekade för sjukgymnasten att jag även hade ont där uppe, men denne sa - som jag alltid trott - att jag sitter fel vid skrivbordet. Bäst vore om jag kunde stå och plugga sa läkaren. Han gjorde även lite böjtester av benen och när jag nästan skrek vid helt harmlösa rörelser så sa han att jag borde gå till en naprapat och få någon blockering han hade hittat tittad på.
Diskbråcket tordes han inte säga så mycket om, utan ville att jag skulle röntgas för det med.
Ju mer man söker desto mer finner man?

Cover

5. Seeking Solace

Solace låter väldigt högtidligt. Kan övetsättas till tröst eller lindring vilket jag tycker låter mer jordnära, fast ändå mycket kaleidoskopiskt. 

Tröst får man som barn, mamma blåser på fingret och vips är det onda borta. Allt blir bra bara mamma finns där. Hon suddar bort det dåliga vips med en liten pust. Snällt och varmt.
Tänker tröst och ser gråfärg som klippor med sådan där målarsvampskonsistens, fast lite torrare. Lite mer åt de där orangea/gröna grejerna man fuktade frimärken på, fast den har stått i solen lite väl mycket, halvt stenhårda. Det går att andas djupt i sådan tröst, och sträcka på sig så bröstkorgen kan vidga sig och ta in mycket friskt. Trygghet är rökigt grå.
Den trösten skiljer sig mycket från tröstpriser dock, de är förödmjukelse på pinne. Bjärt färgad.

Lindring har mer klang av något obotbart, något som aldrig blir bra. Däri ligger det att Solace är en uppsnoffsad distraktion. Låter nästan som solförmörkelse. Lite skrämmande där.
Tänker lindring och det är vitt som bandage, och lika fladdrigt. Inte så konstigt LINDring, linda, fladder.

Om man istället ska tala i andra termer som tröst kommunicerad mellan så verkar tröst oftast bestå av uppmuntran och tillförsikt till någon slags mening, fortfarande som en distraktion grundad i goda avsikter.

Mer Gear

Var på barfotalöpningsföreläsning igår med ET. Spännande grejer togs upp, och årsfärska skomodeller fanns på plats för att långsamt strykas mot kinden tills man blev motad därifrån. Vidare fick man 20% på sportaffären där han jobbade med att göra skoinlägg...Så jag ska gå och smeka på ett par Salomon sense  mantra imorrn med sällskapet för att se om de kan tänkas vara så bra som det sägs...ehm... jag tror.

Föreläsaren var ortopedtekniker och förespråkade inte så mycket barfotalöpning som framfotalöpning överlag och demonstrerade lämplig teknik - POSE inspirerat. Han var rolig att lyssna på, och dessutom bjöd han på ett tube:athon, det är ju aldrig fel.

Läste en artikel om vikten av att skrubba fötterna som alla andra kroppsdelar för att undvika uppluckrad hud- något som lätt kan misstas för fotsvamp. Ryser vid blotta tanken. Skrubba fötterna, bara ta i dem är  otänkbart. Fy fan.

Lika som bär

1.1 Renly Baratheon, GoT

1.2 Henry Knight, Sherlock

2.1 Olenna Tyrell, GoT

2.2 Taskmaster

Bättre en tomte på loftet än en trickster i hallen...?

Var hemma igår, hela dagen. Ju var iväg och skrev tenta och sådant där som andra inte behöver göra förrän om en och en halv vecka.
Bäst jag satt och läste Håstad och tänkte på traditionsprincipen så knackade det på dörren. Jag rullade på min kontorsstol så långt det gick och öppnade dörren genom att låsa upp den och knuffa den utåt. Sedan gick jag därifrån, för att Ju skulle kunna följa efter in. Men hon gjorde inte det.
Nehej tänkte jag, är det en sådan här gång när hon är på lekfullt humör och gömmer sig bakom väggen tills jag sticker ut huvudet, ja hon har sådana.

Så jag vände om och gick ut i hallen. Tomt.
Kände mig otroligt korkad när jag fick stänga dörren igen och hoppas att ingen såg. Ingen såg väl va?

Susan Cain: the power of the introvert

Mozart

Ju är en fin kännare av folk, bara genom musiken hörde hon att Mozart hade livliga rörelser under håret  - alltså att han uppskattade bajshumor. 

3.Light/ 4.Dark

Som mest tar det tre dagar. Tre dagar kan jag vara nöjd och förhållandevis lugn. Andas och smaka på andetaget, uppskatta nyanserna. Det kan vara lagomt med solsken i tre dagar, lite vind men ingen blåst att tala om. Jag tänker mig att det är så bra det kan vara. Jag tänker att jag har hittat en plattform att jobba ifrån. Det kommer göra lite ont, men ingen fara på taket. I got this. Ser en spikrak väg framåt, med delmål och ambitiösa deadlines.

Sedan kommer den fjärde dagen.

Det börjar gnaga lite, som att dra lite i en sårskorpa utan att lossa den mer och mer.  Det kittlar och jag måste vrida på mig och stampa med foten mot golvet. Gnuggar mot nervändarna. Tuggar på kinderna, andas grunt och det sticker sticker sticker i armarna, och benen. Rummet känns för trångt, och himlen för långt bort för att det ska vara tryggt och bra. Bröstkorgen pumpar som för att hålla elden brinnande, för glatta livet pumpar det med blåsbälgar av syre. Stackars Ju får ta utskällningar på löpande band för det som inte var ett problem igår är ett mount everest av skit idag.

Allt jag tänker på är en enda sak. Varje tanke är ett försök att låta bli men det går bara inte, hur jag än vrider och vänder på det så går det inte att bli kvitt. Lovar belöningar, hotar med bestraffningar. Inte nu tänker jag, inte idag, inte igen någonsin. Först bestämt och punkt och slut, sedan bedjande att få slippa och till slut bönande efter att göra det och slippa vara ensam med tankarna på det. Bara gör't så är det gjort sedan, så skönt att ersätta nötandet med malande. Känslan är så stark att det känns som längtan. Sista gången, jag lovar för jag pallar inte med en gång till.

Absolut sista, så låt oss göra något av den som räknas.

Alla tankar på skadekontroll och bara stå tillbaka och känna av försvinner, för har man lagt i växeln då är det fullt spjut som gäller. Det är ju sista gången, då gör det inget att släppa koncepterna helt. En gång är ingen gång, imorrn är det ett dåligt minne. Det här är grande finale, sista gången någonsin. Det här är inte en vana säger jag till mig själv, det här är undantagstillståndet.

Imorrn. Ja, imorrn ja.

 Imorrn  går det bättre, imorrn är en ny och ljus dag, imorrn går det bra, Måste gå bra, ska gå bra, det kan gå bra, snälla får det gå bra? Morgondagen är ren och obefläckad, för precis imorgon vid den här tiden kommer jag att ha skärpt mig och bivit disciplinerad. Det är svaret och lösningen, och imorgon då har jag sådan karaktär att jag kommer lyckas. Och visst stämmer det, jag lyckas, i 70 % av fallen iallafall, att "hålla ut" i tre dagar. Tre bra dagar som reparerar självbilden lite, lagom för att tänka att jag slipper det där skiten någonsin igen. Stängt kapitel! Så kommer dag nummer fyra igen, med den efterlängtade kulmen på dagen.


Jo jag vet, det är ett val. Varje jävla gång är ett aktivt val att let's do this, en eftergift för dålig kontroll och karaktärssvaghet. Förstärker mönstret, impulsen.

Och på den första dagen i den nya cykeln, inte fan är det nollställt - resultaten finns där, bara att se sig i spegeln för en reality check, de ackumuleras där. Det syns att det är en vana och inget undantagstillstånd. Det går att se vartenda misslyckande, och bakslag klart som en sommardag i den där (jävla) förhatliga bilden. Det är den som ådrar sig avsky, den visar på hur stark den där impulsen är och hur otroligt svår att se igenom och hur jag är oförmögen att besegra den. Bilden lurar inte någon, och den stör mig fruktansvärt just därför. Så synliga förluster. Segrarna och vinsterna måste vara så många under lång tid för att det ska synas lika klart. Det är inte rättvist mot  bilden men så är det.


Sårbarhet, trigger, känsla, tanke, Problembeteende, kort/långsiktiga konsekvenser.
SOAL, och skills
men mest en stark känsla av misslyckande.