11.08.2013

Nick Cave and the Bad Seeds @ Annexet

Det tog tills idag för det att sjunka in i hjärnmoset vilken fruktansvärt bra konsert det faktiskt var. Man kan säga att den hade det höga och det låga. Bara merchen illustrerade detta genom att varva lite stilrenare svartvita tröjor blandat med de där motivet var en karikatyr av en naken NC. Det är väldigt typiskt för mannen som skrivit No Pussy Blues och God is in the House och så passande.

När jag skriver att den här läckerbiten var så lik min mamma i facet 
när han var in action är det ingen som tror mig, 
men utan att på något sätt vara taskig så var det så det var. 
Samma mimik tror jag.

Väl konserten kickade igång varvades gammalt varvat med nytt, under otroligt mycket publikfrieri i form utav klättring på staketet där framme så publiken fick beroende på mod smeka, klappa eller känna efter lite. Kvällen till ära var den tunne mannen med pipan klädd i något slags väldigt tighta, blanka byxor som avslöjade det mesta när han flög omkring med svanvingar till armar under sporadisk och väldigt karaktäristisk dans.
Nu vet ju alla att det inte är byxornas tightness som avgör om det är OK att tafsa på någon eller inte, 
för INGEN ber om sexuella trakasserier men vissa brydde sig ju inte om sådant finlir inte.
Resten av the bad seeds stod vid sina stationer och utgjorda lite syner utöver det vanliga de med med hårväxt utöver det vanliga.
The Bad Seeds

Kvällens genomgående reflektion var vilken otrolig röst NC har. Djup och klangfull som sätter känslan i rummet från att ha sjungit om att "Billy Dilly slobbered on his head while Stag filled him full of lead (Stagger Lee)" till att viska "Can you feel my heartbeat? no no (Higgs Bosson Blues)" med infinte sadness så att alla lutar sig närmare bara för att vara nära, ja inte de som var helt okänsliga och gjorde en undersökning för att se att han släppt ned kulorna då, men resten. Man tycker att det inte borde komma som någon surpris riktigt om man hört honom på skiva, men det gjorde. Wow. Det kändes oviktigt om ljudet i övrigt var bra för rösten var så uppenbart centrum ändå.

3 favoriter:
Push the Sky Away
God is in the House
Red Right Hand

3 kommentarer:

  1. Couldn't agree more. Stagger Lee har aldrig heller varit så knäckande bra Jag är f ö helt med på likheten mellan din mor och Nick, såg det också!

    SvaraRadera
  2. Har talt med modern och hon blev riktigt förolämpad av liknelsen. Inget ont menat med den såklart!

    SvaraRadera
  3. Förolämpad? Woot? Det är ju en sjuhelvetes fin komplimang!

    SvaraRadera