Sådanahär funderingar är alltid väldigt knepiga då det krävs att man idetifierar vad som är strömmar av social ängslan och allt av dylik art, den inbyggda mänskliga rädslan för ansträngning samt allt av dess art, och vad som är det JAG faktiskt har ett genuint intresse av. Vad som skulle inte göra mig lycklig eller något sådant pretto, utan iaf förgylla mitt liv. Alltså, vad är vad och vad är skillnaden mellan att fly situationen och genuint vilja förändra den, om ni hänger med på hur jag menar?
Samtidigt är det farligt att börja vandra i gråzonen där rankor av tvivel växer, för de växer sig stora och starka fort. När de blommar så slutar man försöka och då är det ju klart att allt skiter sig.
Konkret exempel:
Jag vill plugga, men har under våren funderat tusen gånger om juristen är värt det. Tar terminerna mig framåt mot ett yrkesliv jag vill ha? Leder det åt rätt håll för min del? Eller kommer tvivlen av att jag tyckte arbetsmängden var hög och latheten slog till? Tvivlade dock aldrig på IB trots den mängden på samma sätt...
Mången fundering...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar