Känner mig lite som Placebo låter, lite som Pete Steele i slutet på den där om "winters day"(med stor reservation hävdar jag att det är bloody kisses - som jag helt överilat sålde till Han på Hörnet...what a guy!) utan något att egentligen skriva, hur låter det som kontrast till den senaste tidens egoboostande?
Tillbaka kanske...
Spenderat dagen fortsatt städandes, sorterandes, brännandes- lagat pannkisar, misslyckade men ändå dugliga som middag. Ätit glass till lunch med mozzarella - you should try it! I know I'm a blob... dansat en stund, räknat en stund och en stund bara suttit med munnen öppen och väntat på att en fluga skall boa in sig.
Tänkte skriva att jag även konverserat en stund med mig själv men det var faktiskt Surmis jag konverserade med - supersvar ensured, nästan som att prata med sig själv med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar