Min käre fader tog till orda för att prisa sin maka sedan han varit på fika hos en ensam släkting.
" Ja, du är tjatig, och jobbig och fastän du är ett arsel så...ja det är ju aldrig tyst när man kommer hem..." När vi försökte avbryta honom sa han åt den berörda parten att se det som en komplimang, för det var ju vad det var. Vem hade kunnat ta det på något annat sätt? Att bli sådär Björn Ranelidskt älskad av sin äkta hälft är väl vad vanligt folk bara kan drömma om?
Den stående hälsningen till familljen då han träder in genom dörren är ju "hej döhuven" så jag tycker minsann att makan i jämförelsen skall känna sig smickrad!
" Ja, du är tjatig, och jobbig och fastän du är ett arsel så...ja det är ju aldrig tyst när man kommer hem..." När vi försökte avbryta honom sa han åt den berörda parten att se det som en komplimang, för det var ju vad det var. Vem hade kunnat ta det på något annat sätt? Att bli sådär Björn Ranelidskt älskad av sin äkta hälft är väl vad vanligt folk bara kan drömma om?
Den stående hälsningen till familljen då han träder in genom dörren är ju "hej döhuven" så jag tycker minsann att makan i jämförelsen skall känna sig smickrad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar