Släpp taget - omfamnar okänd mark-
så ytterst underligt - hur? Så här?
- Förtjänat- javisst år & år & år
tvivel, ärr, förakt & tvivel, cirklar
tills äntligen!
Förkylningen släppte och själen är fri!
Världen är vacker, färgerna ler! Så fräscht,
måste vara nymålat
jag lovar. Ingen har trampat på
golvet-
skinande hälsar morgonsolen.
Varannan sekund sker återfödseln; resurrektionen
den nya dimensionen lägger av gamla skal.
Världen sover- ett sådant slöseri, hur kan inte
leendet hålla dem vakna?
Solen kan aldrig lämna sitt sken obrukbart.
För allt det vackra jag ser- alla tusen detaljer i ultra HD
lämnar gråleran i vinterns armar.
Med gräset växer livslusten - genom sprickor i
den gamla bitterhetens stenblock.
Världen glöder av rosenkvarts & solen reflekterar
- hur underbart att vara människa!
[Obearbetat endast översatt till knapptryck istället för bläckdrag,
men en ganska superhärlig känsla måste jag erkänna.
Radbyten för att raderna inte ska ta i kanten- det är allt.
Inget poetiskt mästerverk smickrar jag mig med (jag har annat att göra).
Bara en anteckning.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar