Mot oändligheten och lite till...eller en gång till?

Sitter och funderar. Djupt och seriöst alltså.

"Det som irriterar mig med dig är att du finns". Det tror jag är en komplimang jag, men jag är inte säker.

Står man på repeat, eller krävs det hårt arbete för att nå resultat och man får ta lite motgångar i början? När är loppet kört och var är väggen skulle jag vilja veta. Hur vet man att man träffat den? Hur tjock är den? Vad gör man sen?
Ja det är så klart funderingar om hösten som står på agendan. Örebro universitet ringde häromdagen ochj skickade brev om hur välkommen jag var.

Idag har jag iaf varit på gymmet och pratat med en instruktör som föreslog lättlätt styrketräning och mycket kondition för att kunna springa seriöst igen. Jag är på. Han tyckte också att ju lättare man är när man springer desto bättre.

Konverserade också lite med Generalissimus om detta men han vägrade att bryta min monolog med sina inlägg eftersom jag ändå inte skulle förstå. Det var en spännande upplevelse. Förstår att det är lite så hunden Greta känner när jag bara säger determinism till henne utan att förklara vad det betyder. Lärde mig alltså något av det med, något i stil med att man ska vara snäll mot barn och djur. Låter som något man broderar en väggbonad med. Råkar ju veta att vissa sitter hemma och inte gör något produiktivt, så det kanske kan vara en idé?

Imorrn efter jobbet ska jag, Sturmis och kamrat K till gymmet.