Farmen

Jag och Sturmis har bestämt vad våra förstfödda ska heta.
Sturmis; Alexej Yosif = nickname: Alosha Yosif
Allilujeva: Vladimir Joseph= nickname: Volodja Joseph
och dessa ska avlas och växa upp på vår kolchoz.

Poesi, right?

Mot oändligheten och lite till...eller en gång till?

Sitter och funderar. Djupt och seriöst alltså.

"Det som irriterar mig med dig är att du finns". Det tror jag är en komplimang jag, men jag är inte säker.

Står man på repeat, eller krävs det hårt arbete för att nå resultat och man får ta lite motgångar i början? När är loppet kört och var är väggen skulle jag vilja veta. Hur vet man att man träffat den? Hur tjock är den? Vad gör man sen?
Ja det är så klart funderingar om hösten som står på agendan. Örebro universitet ringde häromdagen ochj skickade brev om hur välkommen jag var.

Idag har jag iaf varit på gymmet och pratat med en instruktör som föreslog lättlätt styrketräning och mycket kondition för att kunna springa seriöst igen. Jag är på. Han tyckte också att ju lättare man är när man springer desto bättre.

Konverserade också lite med Generalissimus om detta men han vägrade att bryta min monolog med sina inlägg eftersom jag ändå inte skulle förstå. Det var en spännande upplevelse. Förstår att det är lite så hunden Greta känner när jag bara säger determinism till henne utan att förklara vad det betyder. Lärde mig alltså något av det med, något i stil med att man ska vara snäll mot barn och djur. Låter som något man broderar en väggbonad med. Råkar ju veta att vissa sitter hemma och inte gör något produiktivt, så det kanske kan vara en idé?

Imorrn efter jobbet ska jag, Sturmis och kamrat K till gymmet.

Long time no blogg

Men idag är man tillbaka på banan!
Ett par kayanos (asics värsta överpronationssko) rikare och lite knäont fattigare (hopefully), för att inte tala om tusenlappar... var tvungen att testa dem omgående och åkte till gymmet på vägen hem. Kändes fint! Har också anmält mig och kamrat K till "Ladies night" på gymmet. Vad detta betyder vet vi inte riktigt än, men stora förhoppningar innehas om att det ska likna endagsläger (är det en slump att man skriver endgas ist för endags? I think not) på karaten.
De som äger gymmet har enligt Sturmis alltså ihop det. Det är alltså lesbisk kärlek vi pratar om här. Alla som följt TVserien om Sky lab ( sky någonting om gym i LA iaf) vet hur mycket respekt det är att ha två powerles inom räckhåll. De kontrollerar världen according to Sturmis. Personligen skiter jag i deras personliga status så länge de håller gymmet öppet och tillgängligt. Men riktigt pisk förväntas också på denna kväll, har inte gått på något pass här än.

Anyways, idag sitter vi efter shopping, träning och jobb och tittar på friidrott. Frågan dyker upp, om inte de fartriktigt tajta kläderna inte är till för publiken till störst del ändå. Jag menar, hur mycket döljer de egentligen? Hur mycket lämnar de åt fantasin? Just det inte så mycket... dock kan det observeras att den som skiftar PTV med PTH springer snabbare än de som limmar fast den på ena benet.... vissa nyintresserade har alltså konstaterat detta tillsammans med anmärkningar om rytm och att inte byta sida på balans verktyget.

Sturmis födelsedag.

Jo, Sturmis fyllde ju då år som sagt och i sista minuten lyckades jag komma på vad jag skulle köpa henne. Eftersom Sturmis inte riktigt är som tonärsflickor brukar vara så inhandlades följande:
1 st termosmugg
1 kilo naturgodis
1 st bok; Antony Beevor Mysteriet Olga Tjechova- Hitlers älskarinna eller rysk spion?
1 st dubbeldvddokumentär 238 minuter- Auschwitz
1 hg Georgiskt te

Fyllde muggen med godis och gav bort röda paket till min kära lilla syster. Hon blev förtjust och vi avnjöt genast en del av dokumentären i sällskap av Generalissimus och godiset.En typisk 16års dag skulle jag väl säga, eller?

Dokumentären var bra till skillnad från den film vi såg dagen innan nämligen Shockwaves som handlade om nazizombies på Floridas kust... från 70talet. Kass är bara förnamnet och hur the nazis hamnade där de hamnade förstår man inte riktigt fortfarande...

Dålig speed på uppdateringar....

...ja jag vet. Men på onken är ju allt konfidentiellt, och resten av tiden har jag varit på gymmet nu.
Men härda ut!
För imorrn, imorrn, imorgon har Sturmis födelsedag; big happening- skall rapporteras!
Jag tänkte överraska Sturmis imorgon med en present när jag kommer hem, hysch hysch inte berätta! Och då kom jag oavsiktligt att tänka på andra surpriser.

Det var en gång en föderska och två avkommor som skulle äta pannkaka, men mjölken verkade ta slut innan blaskig pannkakskonsistenspå smeten hade åstadkommits. Den stackars föderskan var alldeles ifrån sig, hur skulle hon mätta sina avkommor om inte den sista mjölken räckte?

Hon sökte desperat efter den sista slatten i var förpackning som fanns på deras stora stora diskbänk. En hel skog avv mjölkförpackningar som hade gått åt till smeten försökte hon förgäves mjölka på den sista slatten mjölk. Tillslut hittade hon en mjölktetra som kändes tung, den här, tänkte hon, den här kommer att räcka väl att göda mina avkommor tjocka och nöjda och tysta med. Hon hällde i medan hon tittade på spisen den sista mjölkförpackningen- rakt ner i bunken utan att titta och rörde om med yviga tag!

Sturmis, som det ena barnet hette, fick den första pannkakan och åt förnöjt. Nästa pannkaka var den äldres- Allilujevas. Hon hade tittat på då den yngre hivade i sig gaffel på gaffel av god härlig pannkaka, och så fick hon en egen att hugga in på.

Hon skar den första biten som ett tvärsnitt genom den ihopvikta pannkakan och såg hur alla lager gav illusionen av en tjock pannkaka som skulle mätta en halv armé. Hon stoppade den första biten i munnen och tuggade långsamt. Hon njöt av smaken som var så förträfflig att intet har skådats sedan dess, tuggade och svalde.
Sedan skar hon en ny bit och stoppade in i munnen.

Men smaken och konsistensen var annorlunda. Associationerna från pannkakan var inte längre barndomens ljuva utan snarare köksvasksbittra. Det krasade på ett underligt sätt som den första tuggan inte alls hade gjort. Hon kände något hårt mellan tänderna och kollade efter vad som dolde sig i pannkakans bedragande mjuka form.

Äggskal. Kaffesump. Äppleskal.

Allilujeva påkallade uppmärksamhet från föderskan som höll på att steka nästa omgång pannkakor. Förvåningen var total, var hade detta kommit ifrån och smugit sig in i pannkakssmeten?!

Plötsligt brast Föderskan ut i ett rungande hjärtligt gapskratt. Ingen förstod någonting när föderskan dubbelvikt av skratt med en tomatröd färg i ansiktet försummade nästa omgång pannkakor. Flera minuter härskade kaos i deras hjärnor tills Föderskan tillslut halvkvävd av skratt tog till orda.

Hon förklarade att hon tagit en av de tyngre av de många mjölktetrorna på bänken och hällt i smeten utan att tänka efter så noga. MEN den tetra hon hällde i av innehöll resterna efter att hon hade gjort rent slasken istället för mjölk.

Sturmis och Brezjnevska skrattade länge och gott åt det missöde som drabbat Allilujeva.
Allilujeva sj'älv kände en lätt våg av kväljningar som effektivt raderade all glädje förknippad med rätten.
En gång, aldrig mer- pannkaka surprise.

Spies in the wires

Ja, här sitter man och har lite smått tråkigt faktiskt.
Jag har eldat upp allt som brinner. Jag har kastat bort allt som sitter löst. Rena ytor. Fullproppade hyllor. Stapla på höjden.
Jag har handlat med Generalissimus och Putte.En tant skrattade högt åt att jag försökte stoppa Puttes framfart med att säga att jag blev ledsen om han gick. En riktig nazimamma säkert. Stram disciplin. Renborstade naglar och kammad snebena med linjal. Jag har fixat Puttes hår med både mousse och hårspray. Han är taggig och stickig enligt sig själv.Som de stora pojkarna. Enligt Brezjnevska luktar det horhus av alla produkter vi använde och hundskit av rökelse. Sånt får man ta när man är rädd om Puttes känsla för stil. Eftersom Sturmis är frånvarande men dock på väg hem, så underhåller jag honom helt på egen hand. Oh yes. Han fick dra vagnen när vi handlade och han sprang runt och hejade på alla han hittade och frågade vad de gjorde och vad de hette. De flesta handlade, något han blev mycket förvånad över. Fast vi var på ICA....jaja, det kommer väl sedan det med induktionen. Just nu får man väl vara nöjd med att han vet att jag är överordnad, men sympatisk ändå.

Igår gymmade jag med Elsa Triolet, cardio i 90 minuter vad nice. Hon var imponerad över min rikliga svettproduktion, något som hon hävdade att hon själv inte kam i närheten av, med genuin avundsjuka i rösten...eller ja... något annat hon var imponerad av var mina lår "som bara var muskler" yeah right, jävla spyfluga den där Elsa säger jag! I kväll ska jag gymma med kamrat K. Efter mörkrets inbrott. I källaren. Cardio. Styrka imorrn om jag hittar ett lämpligt schema att följa på kolo eftersom jag varken bedömmer mig själv kapabel eller tillräckligt pysslig för att ordna ihop ett eget. Fantastiskt att tänka tbks på Friskis tiden när man tog 16kg hantlarna till att träna axlarna. Herregud, vilket monster! Jaja, det kommer väl tillbaka det med kanske...eller..ja.

And I don't have a gun

Efter påtryckningar från ett Lysekilskt håll kommer nu ett inlägg forcerat ur den livmoder mn kreativitet är för dessa små oäktingar till osammanhängande inlägg...Nej, så pretto det blev. Jag är inte pretentiös,jag är lika genuin som... mumintrollet ( jag vet ingenting om mumintrollet f ö).

Idag har alltså jag varit och skaffat mig ett gymkort, kan ju inte säga vart såklart men ett ställe med mycket förmånliga öppettider så att säga. Äntligen ett ställe där man kan träna på kvällskvisten med. Ja, var ju såklart tvungen att inviga detta kort på kvällskvisten idag, så jag och kamrat K drog dit. Jag i ackjan, hon på apostlahästarna. Vi crosstrainade(tills jag nästan stupade), vi löpbandade (yes jag löpbandade utan knäsmärtor, vem hade trott det va?), vi styrketränade (sporadiska muskelgrupper) och vi kända oss så jävla duktiga! Som icing på the cake liksom så gick vi också en promenad med hundarna när vi kom hem till Tapelake.
Summa: Dryga tre timmars träning, and I say delicious! Mår så jävla bra! Dopamin ( or whatever som träningen hjälper till med) knarkare som man är infinner sig en viss upprymdhet någonstans vid 1h20min och håller sedan i sig. Vid tre timmar när vi beslutade oss klara så var jag glad som tre spelemän med handklaver vilka det satt bjällror och tofsar på. How lovely.

Damn nice dag som dessutom var min andra dag på Onken, vi slutade tidigt mor och jag. Det var vi värda ( joho! Vem har hoppat på positivitetståget??!) sedan åkte vi hem och ja kollapsade på varsitt håll, något som inte riktigt pleasade Generalissimus. Så ja... jag flydde senare, men schhhh om det...

Ja och Sturmis har jag faktiskt fått kontakt med idag, hon såg fotbollsmatch med Proletären FF och Benny (Bennu på göteborska/kommunistspråk), valet stod mellan en glass och ett nr av Proletären. Kampen var hård. Hon skulle tydligen repetera med sin brigad ( that's right) innan öppna scenen började, men de spelade fotboll.

Jag måste också passa på att tacka för tipset om dokumentären som behandlade Stalins död, Dear Particano, men jag var just när du ringde i närstrid med en crosstrainer och hade siktet inställt på att ja vinna den. Såg du den? Var den bra?

Nej nu fyra meter hög and rising ska jag nog stretcha ( väldans olikt mig) och spikmatta mig till sömns. Godnatt kära vänner och fyrfota kamrater!

Tills Sturmis kommer åter...

...blir det Depeche Mode och marcherande (let's pretend atleast) ryssar. Så det så.

Mol allena...

Idag har jag varit kulturell. Jag har lyssnat på musik. Klassisk sådan, det ni!
Idag har jag varit svensk så det sjunger om det. Jag har sett allsång på skansen. Marcus Birro var där. Har även pga min övergivenhet sett Victoria firandet. Fy fan. Så går det när man bara har Brejznevska att stå efter! Ja jag har också på äkta adopterat Ric Sims vis hatat på det svenska.

MEN detta har gett mig en lysande idé. Jag ska bilda ett enfrågesparti. Just precis, och vår enda fråga, eller snarare krav på det svenska folket och dess system skall vara:
Bort med idrottsstjärnor ur tv!
De är duktiga absolut, men de bör inte öppna munnen. Någonsin i ett tv program. Det blir pinsamt, det blir billigt det blir inte bra. De skelar och dreglar och visar omänskligt mycket tandkött, spare us please!

In your room...

Nej, faktiskt i mitt rum, där har låtsasbjörkiga EXPEDITskrivbordet parat sig med låtsasbjörkiga EXPEDITbokhyllan och ovan på allt står KVART oförskämt morsk och fluktar (KVART är förövrigt röd som...ursäkta franskan banderola rosa) och bredvid står SKRUVSTA i svart skinn imitation och bara väntar på sin tur medan det svarta skinnet bleknar i ren upphetsning (som negrerna (Bulgakovs phrasing) i Bulgakov blir smutsbruna av upphetsning när de ser Margarita) och stämningen höjs. Det enda som hindrar denna IKEA orgie att expandera är kvadratmetrarna här inne. De räcker inte till fler! Jo, tidsskriftsamlarna FLYT har också klämt sig in, men de blev så suspekta att inkludera i storyn att jag låter bli.

Kamrat K (Lämna mig du bara Sturmis, jag har också vänner!) och jag har gjort IKEA i högklackat. Helt utan hjälp. Sedan kom vi överens om att hon skruvar och jag slår, sedan gick det i en fart att få upp alltihop. Nu saknas bara en glödlampa så att KVART ser ordentligt. Nu har jag ett stort skrivbord, nästan som i Uppsala. Damn nice I tell you....

Alla mina utmärkelse hattar ligger längst upp- studentmössan, sv. officersmössan (stor dag i mitt liv när jag fick den) och pilotkan från Röda Arméns ÖB (ännu större dag när jag fick den), och längst ut ligger den största utmärkelsen av dem alla. ROLKOM mössan. Röd och stickad med gul text ditsydd där det står ROLKOM, rolighetsministern liksom. Fick den av Sturmis för att jag är så rolig tycker hon. Hihi, kan inte annat än att hålla med faktiskt. Sturmis måttade dock efter sitt eget huvud vilket medför att jag kan bada i den. Hon har ehum "lite" större huvud än mig ( ja take that Sturmis!) Under den ligger en vykortssamling som jag fått av KP föreställande Lenin, Marx och Engels i olika stadier av ålder och poser.

Ja och tro inte att Sturmis är den enda som övergett skeppet, nej Generalissimus har åkt till Hacksäng så det är bara jag och Brejznevska hemma... Men vi har roligt ändå! Vi tittar minsann på Family Fat Surgeons och Dr. 90210 har det bra så det så!

Sturmis är på färd.

Jopp, de där satans kommunisterna tog min Sturmbannführer, how rude! Hon drog iväg med dem i skydd av mörkret, men jag hann vinka av henne. Hon sitter nu på en buss på väg till Lysekil för en veckas hardcore indoktrinering (vilken film fick du se Sturmis?). Hon ska t o m laga mat! som på en riktig kolichoz, inte illa vill jag säga, för utom för mig själv då förstås som sitter här som en innekatt och jamar lite tyst. Ingen hemma att tala med (till egentligen för hon har svårt att behålla fokus), ingen hemma att delegera lite housework till, och ingen som lårplaskar så hela kåken skakar... ska det vara så?!

Näe, nu åker jag till kamraten.

Frossa- IKEA frossa.

Jag har akut drabbats acv IKEA frossa, ut med det gamla in med det nya. Jag har insett att ska jag bo kvar här i ett år till måste jag re-decoratea mitt rum. MÅSTE! Bort med alla IB papper, in med milda färger, batshit mönster, och klassisk musik (med undantag av Bauhaus) här ska skapas en trivsam miljö att vara i. Måste ha nytt skrivbord! Måste ha en ny stol! Måste ha en lampa!
Här skall i Gorkijs ära skrivas under vintern, i lätt Kentiga IKEA möbler! Medan jag går igenom hela Kahls tesortiment alltså, och åker till Partisanen, för det har jag ju inte annat än tid med!
Farligt det här med att tappa rutinerna märker jag, vad ska jag nu göra?...FÖR farligt t o m så jag måste nog köpa ett träningskort också.


Ja jag är inte världens bästa ekonom, men som Generalissimus brukar säga, det finns fabriker som inte gör annat än pengar. Jag hjälper Sverige ut ur lågkonjan. Jag tar två och får rabatt- tjänar mkt på dealen.... jag använder utropstecken efter varje mening, jag har drabbats av köpmani. Ja, planekonomi vore nog det bästa i det här fallet. Men säg det inte så att Brejznevska hör...that title is not decieving.

Appropå utbrändhet...

Herr Hauptmann konstaterade med ett självklart fnysande:

"Utbränd? Det har ju jag vetat hela tiden! Du har ju ingen veke kvar...."

Riktigt ljushuvud(höhö) den där Hauptmann....

The ultimate failure.

Och som inte det räcker till med dagens bravader i jakt/fiske affären så lyckades jag också få mitt bankomatkort spärrat.

Detta är dock tämligen enkelt- slå fel kod 3 ggr och det är spärrat. Nej, det som är remarkable med detta är att jag samtidigt som jag fick det spärrat med att slå fel kod 3 ggr lyckades betala en tankning med det! Vad sägs om det? Jo ganska bra ordnat tycker jag själv. Sedan blev det uppätet av en bankomat pga att jag slagit fel kod på macken, damn right! The ultimate fail har alltså tre steg:
1. Macken. Slå fel kod (x 3??).
2. Macken. Lyckas betala med fel kod ( kunde inte få hela beloppet tillbaka när kassörskorna slog in det som retur, gjorde ont in i kapitalistsjälen...).
3. Kolla om kortet bara var spärrat på macken (matade in det i en bankomat som inte gav tillbaka det. Hade jag väntat till imorgon hade det inte blivit spärrat).

Lyckligtvis hann jag dock in på banken innan de stängde för helgen och beställa ett nytt. Kommer på torsdag, vackert vackert. Men ja man gör ju inte av med dem då iaf, så det är väl positivt?

Skam den som ger sig, som Stalin brukar säga...

A midnight snack for thought eller Lärdomar från Partisanen.

Sitter och tittar lite slött på Tremors- hotet från underjorden. Det är nostalgi det!. Ingen är uppe.
Brejznevska sover, Sturmis har precis gått och lagt sig, men Generalissimus har rymt. Putte var här en sväng förut också, han luktade sig till att vi köpt godis till en Brejznevska med cravings och mjölk till Generalissimus. Its a plain night. Kevin Bacon blir jagad av jättemaskar, JÄTTEmaskar alltså. Stora som pipelines. Så huvudpersonerna bestämmer sig för att mata dem med dynamit och...fly i en bulldozer.
Maskarna är dock smarta. De gräver under jord och fäller bulldozern! Oh no! Maskarna är nämligen smarta, "and getting smarter by the minute", så de gillrar fällor för dessa dumma människor som de tänker äta upp.

Har redan sett 2/3 av Das Boot idag,och det stora frågetecknet kvarstår, får man verkligen flatlöss i ögonbrynen?

Jag visste det, så botas en människohungrande mask- dynamit.
Ska aldrig från och med nu gå ut utan en dynamitgubbe i västen. Aldrig. Nej, ingen mask ska få mig. Icke. Tufft när det regnat dock att tänka ut en bra placering på gubben i fråga så att så många maskar som möjligt stryker med utan att jag själv gör det. Kan också bli vissa problem i sociala situationer, men å andra sidan kickar väl inget igång en konveration så som " Åh, det där är bara min dynamit gubbe...ingen fara jag har den alltid med mig"? Nja, kanske inte så bra idé iaf.

En annan idé är kanske att försöka använda zyklon b på dem.
Läste( i expressen) om en medlem på flashback(internetforum som vet ALLT- tror de själva- och är tämligen främlingsfientliga) som köpt hem zyklon b för att förgifta sin flickvän, men köpt så mycket att det hade räckt till att ha ihjäl halva Luleås befolkning, ja se dessa tokiga norrlänningar... tackar Particano för den artikeln precis som jag måste passa på att tacka för introduktionen till denna eminenta film Tremors och introduktionen till nazizombiefilm-genren (Död Snö, Outpost etc.).
Tack och bock. All klass 1 inom smak och tycke har verkligen koncentrerats till denna enda människa.

Övriga förslag på hur man håller maskarna borta är som vanligt varmt välkommen. Eller nej, de är de förresten inte. Applicerar principen som jag också fått från Partisanen- vendetta principen.
Den bygger på följande resonemang: Om man dödar en/ett av de djur man fobiskt ogillar (spindlar, maskar, valar etc) så kommer en vendetta med blodhämnd starta, och motsidan är i regel alltid fler och har större släkt än de goda i den striden. Either you lose, or you lose så att säga.

Summa summarum, jag går och lägger mig på min spikmatta eftersom logikens lagar slutar gälla efter klockan blitt 00:00. Det går ju inte eller?

Happenings of the day.

Idag har jag vallat Sturmis runt shoppingkomplexet för att införskaffa pinaler och grejer till hennes vistelse i Lysestrand på Kommunisternas sommarläger.

Bland annat så införskaffades en spork - vilket nog måste vara det yttersta beviset på människans förträfflighet. Genialt helt enkelt att eliminera den ena handens funktion. Brilliant, faktiskt när man tänker på det. Ett subtilt sätt att kontrollera evolutionen.

Vi besökte också en butik- Barracuda och införskaffade en termosmugg. Vi blev ganska uttittade där vi snodde runt hyllorna fulla av fiskespön och knivar och hölster till nämnda knivar samt diverse annat. Kassören höll oss under noga uppsikt och frågade om vi skulle ha spö (hö hö), men det skulle tråkiga vi inte. Jag kände mig ute på djupt vatten (hö hö hö) när jag hamnade mellan en man och hans spön, hans blick var långt bort i horisonten där han stod och betraktade ett drag men såg bara fisken som nämnda drag och spö skulle bringa honom. Han mulnade när jag höll på att snubbla över spöt som var ställt på golvet. Vi hittade iaf en termosmugg man kan köra över med bandvagn utan att skada så nu är Sturmis nöjd. Hon åker till Lysekil utrustad med Röda arméns finest utrustning och en spork på det och ja termosmuggen som komplement. Kan inte bli mkt bättre!

Vi som kom in!

Grattis alla de som kom in på de önskade utbildningarna och fick veta det idag!
Fy fan vad bra att tre års (beroende på när man började slita) slit lönade sig, ni kommer att bli det där ni drömt om! woho! Jag kom också in! Jag har en plats i Örebro på Retorikkonsultprogrammet som bara väntar på bekräftan. Skål och tack för det! En kamrat kom in i Edinburgh, en annan i Härnösand- grattis på er you're so damn good! Nu är framtiden ljus och prunkande- mer nu än på studentdagen tycker jag !

Men...

Jag vet inte om platsen ska få fortsätta att vara reserverad för mig...

Åskbollen.

Idag har en åskboll rullat runt i det där shoppingcomplexet nearby. En boll utav åska och huvudvärk rullade runt och spred glädje till alla som ville lyssna. Det var dock bara en så den blev speciell måltava då åskbollen inte orkade sprida blixtrande lycka längre än så. Åskbollen köpte ingenting, för snart kommer Bauhaus hem i brevlådan. Efter ett tag tröttnade dock både kamraten och Åskbollen på detta och åkte och köpte kamraten lite lunch. Åskbollen själv åkte hem och drack mycket och såg på en film ( Barberaren i Sibirien- mkt sevärd för huvudrollsinnehavarens skull inte mkt annars).

Besked ficks också igår om att fortsatt skolgång inte är rekommenderad nu av en Herr Doktor. Å andra sidan sökte Åskbollen en arkitektutbildning igår. Spridda skurar av ambition där, så man får se vartåt det lutar när det blir skarpt läge.

Annars inte ett skapandes gram har gjorts. Men det är väl ett sätt att fördriva dagarna det med antas det i väntan på ryss-värmen.

Resultat - no more IB. eller Goodbye IB.

Nu har resultaten kommit. Tre års slit, och ett års uppsatsskrivande för detta moment. Och så var det över så fort som det kom- NOT! Lång jädrans väntan, men nu är IB helt borta ur huvudet. SKÖNT! Äntligen. Nevermore

Hemma igen efter en lång helg.

Varit i Skåne i helgen och tittat på arabhästar.

Kom hem klockan tre inatt och är fortfarande zombified i huvudet.

Åkte ner i torsdags för att se hästar på Blommeröd; Scandinavian Open Championships.Många var fina, men få exceptionella. Skåne är alltid fint dock med sina många... krematorier (man vet att man har sett för många WW2 filmer då alla större tegelbyggnader (med skorstenar) påminner om krematorier). Magnusj visade hästar och orsakade lite drama med Kulla Gulla men allt löste sig till slut.

På väg ner till Magnusj och hästarna stannade vi till hos Grevinnan i Katrineholm och tittade på lite fler hästar. Det var mycket vackert och Breznjevska vlev mkt förundrad över att det inte fanns en enda ogräsblomma i hela kommunen. Ogräsblommor är vildblommor i dikeskanten som man skulle kunna se som ett tecken på svensk sommar men också i Generalissimus ögon ett tecken på oordning och impeding kaos. Allt han vill är att betesputsa bort dem och göra all tillgänglig mark jämnklippt och fin som en green man golfar på.
Hon kom efter lite funderingar fram till att det nog var en man som skötte växtligheten i kommunen och nöjde sig med det.

Vi stannade också till hos Partisanen bland slättbönderna och fick VARSIN TOMTEKLUBBA! Ja! Talibanklubborna hade tydligen fastnat i tullen... Middag intogs också på/i/hos Thai hoa, och vad vi alla funderar är hur man tänkte där?

På fredagen lyckades vi köra fel på vägen ner och hamna i Örkelljunga ( på väg mot Halmstad mer än Höör) och fick under tidspress navigera rätt och fort. Typiskt när man har bråttom. Annars var fredagen föga händelserik och kretsade mest kring att spinka och prata och spinka och prata mer.

Nu orkar jag inte mer. Måste sova. Återkommer med mer dravlande senare.

Helgens planer (Lika som bär)

you babyblue sexy beast you...

Imorrn åker vi till Magnusjs trakter.
och inte fan är det LA!

Rockin' Rollin' Ridin' ho!

Idag har Elsa Triolet och jag varit ute och ridit(!).

Jag vet, det var ett ordentligt tag sedan sist men idag har jag ridit och barbacka på Sacja till på köpet. Det var roligt, men vad roligare var var att Elsa Triolet hängde på ut i grönskan. Högst informellt och uppkastad hux flux på en fux ( woho on fire här!) i haremsbyxor och djurrättighetströja satt E.T där lite nervöst småpratande med Kia (fuxen alltså) för tröst. Första gången på en häst tror jag visst, så pedagogiskt nog fick hon skritta runt lite för att lära sig unset hjälper på plan' ( norrländska för liten paddock) innan jag själv ålade upp på Sacja och sedan bar det av ner i det gröna. Visserligen bara en kort tur men det var riktigt härligt.

Gammal bild på yngre fetare Sacja.

Karres psyksjukhet är som bortblåst från Sacja som bara var lite lätt fnoskig för att hon inte fått gå på ett...år. Men ändock helt harmlös fnoskighet till skillnad från Karres jävla idioti som förstörde hennes ben och min tillit till hästrasen. Sacja är positiv och snäll till skillnad från Karres karaktäristiska misstro på ryttaren och sitt eget förnuft så turen var en sommardröm. Hon tycker ju däremot inte om när man tar i hennes mun alls men i skogen behövs inte så mycket.
Kia däremot sniglade sig fram med samma takt som vanligt, aningen frustrerande men därför med avsikt satt under den ovana ryttaren. De såg ut att trivas bra tillsammans, fast jag får väl erkänna att min sikt var aningen begränsad då de hamnade efter. Hela tiden.

Måste fortsätta att gå an lite till om den nyväckta ridningen. Det var roligt att rida helt utan någon slags plan, skulle få mig att bli vansinnig efter ett tag, men det var så långt bort ifrån allt dåligt samvete som fanns för Karre så det var befriande.

Anyhow, allt avlöpte väl och vi har redan planerat en uppföljning.