Idag har varit en sådan där osynlig dag. En dar ingenting händer alls, jag har sovit två gånger, ätit fyra gånger och varit ute och promenerat en gång komplett med hundar och solsken och alltihopa. Börjat på en till bok också, Min Barndom av Gorkij, samt druckit ofantliga mängder svart te.
Har nyligen kickat the habit so to speak och lagt av med kaffedrickandet men jag är ensam om detta i huset och for därför ner till centrum för att köpa kaffe, blev lite te till mig själv- ja planerat alltså för det visar sig att finanskrisen har drabbat Swedbank så hårt att den inte bara låter bli att leverera folks skattepengar utan också dra in på kontoutdrag och service överhuvudtaget.
I det lilla samhället vars centrum jag vallfärdade till finns endast en bankomat och den fungerade inte och i affären i samhället fungerade inte mitt kära kort. Åkte då till staden och försökte i alla automater men ingn bättre lycka där.
Anar en konspiration då E4an på väg till staden är avgrävd, det är mikrobiologiska organismer i Karlskoga, och bankomat kortet fungerar inte. Som grädde på moset tycker inte KP om mig längre heller. Vad konspirationen har för mål är dock ännu inte klart men detta är too much to a coincidence.
Utan pengar och med tvivel och skam brännande innanför både revben och ögonlock färdades jag och Sturmis hem fantiserandes i vår förtvivlan om hur gott en stor latte på Donken skulle smaka.Då har det gått långt när man tänker begå svek mot sig själv och på MacDonalds dessutom. Å andra sidan har jag hört att en liten finanssmäll ger en väl markerade kindben, inte fel.
Förstå lynchstämningen här hemma då jag kom hem med ett enda ynka kaffepaket till kollektivet som önskat sig iallafall två och inget te blev det heller. Herr Hauptmann som heroiskt givit sina sista kaffebönor till oss får väl vackert vara utan imorgon. Stackaren.
Nu sitter Sturmis och jag och ser på Hammarkullen för att ja ... ta vara på natten? Höra lite go "Göteborgska"? Eller ja följa upp ryssfluktandet i Sex and the City med lite Finn-ryss flukt också. Har ännu inte sett filmen om Speer som kamrat Slättbonde skänkte kollektivet dock, men Stenmarck har bringat stor glädje.
Har lyckats bjuda in mig själv på frukost hos Kristi Brud imorgon, det låter som ett möte med potential det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar