1600

Tjockisar äter på min tv, eller ja i min tv. Min pappas mammas tv.
En lös människa äter vid tvn också.

Äter sönderkokta nudlar och andas syra. Ont i strupen, när jag andas sväljer eller sådana övningar.
Har ett fruktansvärt sug som hotar förtära allt jag ser. Magsäcken kan inte bestämma sig för hur stor den egentligen är; den vill ha så mycket men det gör så ont så. Provade att äta en större lunch än vanligt idag för att se om det skulle hindra kvällsvrålenur min mage men icke fungerade det, istället höll jag å att kräkas. Äckelpäckel.
Hatar den plastiga känslan, av nöjdhet när äcklet är så stort.

Halt mich fest. *Teenagefuckupwhinybitchmomentahead*

Vill krypa ur skinnet; skriver om the despotism of custom och funderar hur mycket som är vana och hur mycket som är genuin känsla.
Kan inte släppa, vill ha och måste ha stenhård kontroll! Är det jag som bestämmer i köket?
Det är då fan inte jag som bestämmer i skolmatsalen iaf. Och inte heller i skåpen och allt som allt blir jag bara trött och matt och galla fulla jävla käften.
Har hört att var och en är sin egen lyckas smed, och jag håller med.

Imorrn har jag en uppföljningsdejt med Herr Doktor, undrar vad han tänker hitta på.