Jag har avtjänat ett nio år långt straff. I nio har jag dragit koppen mot gallret i hopp om att någon ska komma och släppa ut mig. Healat myself varje måndagmorgon, grävt tunnlar och hoppats på att kunna med löften och smicker slippa under gallret.
Gissa hur bra det har fungerat, då gallret varit osynligt och aldrig egentligen funnits. Det är inte vidare lätt att undvika det då, inte ens med lögner och undanflykter.
Gallret har aldrig funnits alls, som jag sa, men jag har sett det varje dag, som en gräns man inte får passera för då dör man. Nej, man dör inte men man passerar in i det laglösa ingenmanslandet. Utan lagformade kryckor bestämmer ju slumpen för det mesta, så släpper man kryckorna och springer ut dit kommer man oundvikligen in på minerat land.
Man vet aldrig när de där minorna eller var det minerna exploderar, man går så jäkla försiktigt. Rätt vad det är det snö överallt och man ser dem inte alls men så blåser någon huvudet av en och så är man tillbaka på senast sparade punkt. Bakom gallret. Det kan ta en dag, men aldrig aldrig längre än en vecka.
Nio år.
Tror det finns ett uttryck för det på låtsasspråket som låter lite snällare än det på svenska, "gullible". Hur kan man i nio år lova sig själv förändring och bättring och låta sig själv tro på det till fullo och fasta? Den där rationaliteten man brukar kleta på sig med för att ge musklerna glans verkar ha åkt på en nio år lång semester.
Ja man kan försöka med självhjälp men det blir till självbedrägeri, det förändrar inget. Det bara bidrar till att förlänga tidsfristen man väntar bakom gallret tills man tänker NEJ aldrig mer! Men så galopp galopp boom! och tillbaka till tunnlandet.
En vecka till har gått och inga barn har blitt gjorda. 9 år x 52 veckor = 468 veckor, och 468 löften, 468 svek. Grattis, det är rätt duktigt jobbat.
Så ibland kommer det en ögonöppnare, ni vet som den där i klockverket apelsin, den förstör nästan ögonen på en för alla skälen är så starkt lysande att t o m Spock blir blind. Men just som samme Vulcan har man ett par andra ögonlock som alltid skyddar ögonen, de är alltid slutna och vad gott gör då någon ögonöppnare? Inget alls, så kan man fortsätta en tag till.
Det blir ju alltid måndag igen. En sjundedel av livet är måndagar, right? Oskrivna blad och nya chanser - måndag vår befriare!
Gissa hur bra det har fungerat, då gallret varit osynligt och aldrig egentligen funnits. Det är inte vidare lätt att undvika det då, inte ens med lögner och undanflykter.
Gallret har aldrig funnits alls, som jag sa, men jag har sett det varje dag, som en gräns man inte får passera för då dör man. Nej, man dör inte men man passerar in i det laglösa ingenmanslandet. Utan lagformade kryckor bestämmer ju slumpen för det mesta, så släpper man kryckorna och springer ut dit kommer man oundvikligen in på minerat land.
Man vet aldrig när de där minorna eller var det minerna exploderar, man går så jäkla försiktigt. Rätt vad det är det snö överallt och man ser dem inte alls men så blåser någon huvudet av en och så är man tillbaka på senast sparade punkt. Bakom gallret. Det kan ta en dag, men aldrig aldrig längre än en vecka.
Nio år.
Tror det finns ett uttryck för det på låtsasspråket som låter lite snällare än det på svenska, "gullible". Hur kan man i nio år lova sig själv förändring och bättring och låta sig själv tro på det till fullo och fasta? Den där rationaliteten man brukar kleta på sig med för att ge musklerna glans verkar ha åkt på en nio år lång semester.
Ja man kan försöka med självhjälp men det blir till självbedrägeri, det förändrar inget. Det bara bidrar till att förlänga tidsfristen man väntar bakom gallret tills man tänker NEJ aldrig mer! Men så galopp galopp boom! och tillbaka till tunnlandet.
En vecka till har gått och inga barn har blitt gjorda. 9 år x 52 veckor = 468 veckor, och 468 löften, 468 svek. Grattis, det är rätt duktigt jobbat.
Så ibland kommer det en ögonöppnare, ni vet som den där i klockverket apelsin, den förstör nästan ögonen på en för alla skälen är så starkt lysande att t o m Spock blir blind. Men just som samme Vulcan har man ett par andra ögonlock som alltid skyddar ögonen, de är alltid slutna och vad gott gör då någon ögonöppnare? Inget alls, så kan man fortsätta en tag till.
Det blir ju alltid måndag igen. En sjundedel av livet är måndagar, right? Oskrivna blad och nya chanser - måndag vår befriare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar