Min farmor behöver hjälp med lite allt möjligt. Hon är skröplig kroppsligt men på bettet mentalt. Jag och Sturms skulle dit för att handla lite åt henne då hon inte gärna är ute och går längre. Vi åker till henne för att handla lite åt henne.
Vi ringer på dörren i vad som minst verkar som en kvart, mer en halvtimme. Ingen svarar, så vi går runt och tittar på balkongen, ingen där. Har hon kanske åkt med farbrodern någonstans? eller ligger hon medvetslös inne i lägenheten? Frågorna hopar sig och oron knyter sig i våra magar.
Vi ringer brodern som ringer farmodern på typiskt manér för min kära familj. Brodern får kontakt med farmodern som är inne i lägenheten men inte hörde dörrklockan men som lovade att öppna dörren till oss meddelade brodern då han ringde tillbaka.Vi var oroliga och tålamodet var påfrestat av den långa väntan och ramlar därför muttrande och buttra in i lägenheten. Jag beslutade mig för att lätta upp stämningen med lite komedi på flajjen, för att avdramatisera lite.
"Vilken tur att du öppnade, det tog så lång tid att jag trodde du flyttat till sydligare breddgrader!"
Farmoderns anletsdrag frös, hon vände sig bort och gick in i köket. Halvvägs genom den välplacerade och högst genomtänkta kommentar hörde jag att det inte alls lät som jag tänkt det, en anspelning på att många pensionärer flyttar till Florida, utan snarare som att den kära farmodern hade kilat vidare till Lucifer. Helvete. Fan. Jävlars!
Sturms pep av återhållet skratt och jag tänkte febrilt på bra sätt att släta över men kom inte på ett enda. Hur än jag vred och vände på det blev det bara värre. Jag önskar att någon hade gett mig en portion "sshh!" likt Dr Evil ger Zach, men nej.
Vår Urmoder köpte inte för en sekund att jag anspelade på något jävla Floridaresidens. Så hon gav oss pengar och instruktion till shopping med anletsdrag som fortfarande var frusna i ogillande, och vi gick till Konsum för att införskaffa de önskade varorna.
Väl ute i verkligheten igen kunde varken jag eller Sturmis hålla oss för skratt.
Vi ringer på dörren i vad som minst verkar som en kvart, mer en halvtimme. Ingen svarar, så vi går runt och tittar på balkongen, ingen där. Har hon kanske åkt med farbrodern någonstans? eller ligger hon medvetslös inne i lägenheten? Frågorna hopar sig och oron knyter sig i våra magar.
Vi ringer brodern som ringer farmodern på typiskt manér för min kära familj. Brodern får kontakt med farmodern som är inne i lägenheten men inte hörde dörrklockan men som lovade att öppna dörren till oss meddelade brodern då han ringde tillbaka.Vi var oroliga och tålamodet var påfrestat av den långa väntan och ramlar därför muttrande och buttra in i lägenheten. Jag beslutade mig för att lätta upp stämningen med lite komedi på flajjen, för att avdramatisera lite.
"Vilken tur att du öppnade, det tog så lång tid att jag trodde du flyttat till sydligare breddgrader!"
Farmoderns anletsdrag frös, hon vände sig bort och gick in i köket. Halvvägs genom den välplacerade och högst genomtänkta kommentar hörde jag att det inte alls lät som jag tänkt det, en anspelning på att många pensionärer flyttar till Florida, utan snarare som att den kära farmodern hade kilat vidare till Lucifer. Helvete. Fan. Jävlars!
Sturms pep av återhållet skratt och jag tänkte febrilt på bra sätt att släta över men kom inte på ett enda. Hur än jag vred och vände på det blev det bara värre. Jag önskar att någon hade gett mig en portion "sshh!" likt Dr Evil ger Zach, men nej.
Vår Urmoder köpte inte för en sekund att jag anspelade på något jävla Floridaresidens. Så hon gav oss pengar och instruktion till shopping med anletsdrag som fortfarande var frusna i ogillande, och vi gick till Konsum för att införskaffa de önskade varorna.
Väl ute i verkligheten igen kunde varken jag eller Sturmis hålla oss för skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar