Idag har varit en riktig djävulsdag. Har haft en enormt dominerande huvudvärk hela dagen som tvingat mig i framstupa sidoläge mest hela tiden. Inte kaffe hjälpte, är inne på min tredje Ipren och inte heller de hjälper. Surt läge. Har endast intagit flytande föda ( potatismos är gränsfall) i hopp om att den skall stanna kvar i mitt system och är därför som en disktrasa på alla nivåer.
Funderade på framtiden medan jag låg där och var oproduktiv, inte bara har det inte blivit något pluggande att tala om idag, utan inte kunde jag följa med Marie heller... känner mig som en stor svikare skall erkännas, men friska tag senare.
Kändes fint att läsa BB kommentaren dock, den värmde...jag menar BB kan ju inte mäta sig med Eldorados pulvermos direkt... Så det så!
Nej om man skulle i alla fall försöka styra upp kvällen lite..Kanske med lite Mask ( Marx) eller Tålin ( Stalin), eller tidig kvällning helt enkelt...
I Tapelake får barn alltid leka med knivar!
Första mocks veckan är över och visst överlevde man. Jag tror att människan är som en kackerlacka egentligen, ska dock låta atombomben vara osagd i människofallet.
Ska sätta mig och plugga lite nu, passade på när det var fint soligt väder att dra upp persiennerna och snabbt som attan lurva in mig i sängen. Lite kanske man sov till och med? Inte helt fel alls ;)
Dock är det fortfarande ingen hejd på den arktiska temperatur som råder här inne.
Lade mig att sova med dubbla strumpor, fleece, filt, två täcken, två handukar ovan det och som topping på det hela en min badrock. Fortfarande kallt om tårna dock.
Annars är det en riktig sådan här dag då man saknar Tapelake eftersom vår är bortkastat på städer. Vädret är en typisk rida till älven och frysa diverse kroppsdelar av sig slags väder.
En typisk sådan dag då hästarna har tappat så mycket päls att det aldrig verkar ta slut och katt-olof sitter på altanen och iakttar då de omgrupperande myrorna har manöver.
På ämnet saker man saknar måste jag också ta upp Julia's tolkning av Tyskland's national anthem, har skrattat åt den hela veckan mellan proven. Själva miljön inbjuder till den liksom när IBO får bestämma, och Julia har en så underbar version av vers 2 så att säga.
När man avslutat:deutschland deutschland über alles
über alles im der welt
( give or take grammar and spelling) så kommer Julia med vers 2; man klämmer i och har en guttural överton i melodin så att säga ( fundera på det ett slag...):
schütze tütze...
och längre hinner hon aldrig för då håller jag på att dö av skrattkramper, oslagbart helt enkelt. Väljer att inte se det som ett utslag av extremt dålig humor utan helt enkelt "all work and no play" syndromet som bekant från The Shining.
Nej jag har hört att den där Mussolini var en riktig wild child så det är väl bara att hänga på MC Duce ett tag ner på autostradan ett tag, eller som Generalissimus brukar säga när vi diskuterar ämnet diktatorer; Ja så går det när man är uppfödd på pasta! Inte övertygas att det inte ligger något i det faktiskt ;) Tacka vet jag....
The Party wants you!
Japp det är precis så jävligt som det låter. Positivt dock att 8 av 15 prov nu är avklarade och imorrn har jag bara två prov woho! ES och matematik dessvärre så jag skall snart omsätta mina pluggplaner i praktiken.
Intet ont anande satt jag idag redo för att skriva paper 3 i filosofi trodde jag, men så var dock icke fallet skulle det visa sig.
Paper 3 är en historia där man ska beskriva filosofi som aktivitet utifrån hur det blir beskrivet i en text man får som man aldrig sett förut, den vi fick att titta på var snäll och fin men denna!
WITTGENSTEIN!
Inte snäll alls, får Kant att framstå som mysfarbror nummer ett! Oh lord parallella verkligheter filosofi som ett instrument att koordinera språkl och koncept då man använder språk för detta och inte behöver några andra verktyg för att man inte får någon kunskap utan bara kommer ihåg gammal! Kants åsikter och tankar kring skönhet framstod lika fromma som en pekingnes!
Ach mein gott! Ach mein gott I tell you! Aldrig fått läsa något av männsikan föut och så kommer detta, ja leendet stelnade ju lite kan man säga men nu ska jag plugga ES
Hugs and kisses mocking birds, hahaha!
Mocks är igång och yours truly är i köttkvarnens grepp så att säga. Jovars, sitter och läser igenom Kant's förbenade estetik... som andra skriver dagböcker skrev den jäveln estetik; random ramblings kryddat med ett ogenomträngligt språk, ja jevvlar ni....
Idag fyllde Pilli år! Grattis!!
Följdaktigen samlades vi i familjen Pillis kök till ett smörgåsbord av olika bakverk och diskuterade Döden.
Oklart hur detta kom på tal men det hade något att göra med en falskspelande trumpetare på Lars Åkes begravning, och hur Mums kom på detta är det ingen riktigt som vet. Som alla vet planerar vi redan nu våra begravningar eftersom vi alla har ett visst kontroll behov; man lämnar intet åt slumpen!
I vilket fall, Ts begravning skulle tydligen bli en kremering eftersom man äter i sig så mkt konserveringsmedel under sin livstid, iaf om man är London bo.
Pilli låg lågt i frågan medan Ju slog på i stor Bolsjevikstil.
Mums är fast övertygad om att Freddie Mercury skulle förhöja hennes tillställning, men Julia tyckte att Patrick Fernandes "Born to be alive" passade bättre.
Som sagt Julia ville i sann Bolsjevikisk anda ha både palmer och vodka samt en manskör som sjunger om Samovarer....Hmmm, det enda som förstörde upplägget var visst att hon inte kunde närvara själv, eller ja närvarande är hon ju fast ändå inte så att säga.... Hon kom också fram till att jag skulle få "Campione", den gamla E-type dängan med tillhörande Mussolini lipsync.
Annars har dagen inte bjudit på så mycket värt att nämna; har greatly roat Familjen genom att ha frisyr med en touch av 90's boyband phenomenon Nick Carter idag, jawohl, dags att färga mörkt igen tror jag bestämt...
Pilli fick en massage i present av Teresa att avnjutas nere bygden, hade dock haft ett större underhållningsvärde om det hade varit en kroppsvaxning.
Pi är ju nämligen också känd som Pyotr, eller Eugene Arselman( Onegin inspirerat without doubt ;) ) och hans ansiktsbehåring slås endast på fingrarna av mkt och jag menar mkt ludna djur, modell myskoxe.
Nästa fundering följde alltså logiskt; får man som massör/ös säga att nej tyvärr hördu, kom tillbaka när du ansat ryggen lite? Diskriminering mot halvapor eller protective measures for the psychological health of the masseus?
Nu ska jag läsa lite till om mellankrigstiden och sedan gå och lägga mig!
Var hos tandläkaren idag, kan inte hjälpa associationerna jag får av att sitta där. Hela upplägget känns inte helt trivsamt och jag börjar tro att det kan vara värt att consider en alternativ yrkesbana. Kan hända att man bör överge alla planer på att bli förhandlare av något slag - hell när man drabbas av Stockholmssyndromet bara av att gå till tandläkaren så kan jag inte tro att diplomat karriären blir särskilt lyckad."Ehm jaha, ni tänker ge mig en spruta i munnen ja...ja ni vet jag är ju lite skeptisk till det, men om ni tycker att det är rätt sak att göra så varsågod."
" Fan vad schyssta ni är som borrar i min mun alltså, Anders du var vä
l go' lite hungrig kanske, magen kurrar lite? Ja men bryt till lite du bara, det blir så bra så, i alla fall övre tandraden sitter ju kvar i vilket fall som helst vet du, höhö. Jag förstår dig helt att du måste ta i för kung och fosterland, absolut, go you!"
M ina läppar gick raskt från att vara ordinär Angelina Jolie size till det riktigt imponerande Pete Burns omfånget. Japp dock har jag inte lika fräna örhängen
Helg hemma i Tapelake igen.
Som vanligt har vi sett mkt film ( oh vilka filmer sen!) och pluggat.
Sitter just nu och ser på världscupen i hoppning med Mums. Red för första gången på väldigt länge igår men det var ganska trevligt, fick den stora äran att barbacka kamikaze rida Sacja och Kariya.
Har fortfarande uttänjda ljumksleder eller vad fasen det är som gör att benen sitter fast på resten.
Maken till rullad har icke skådats eller för den delen upplevts förrän man har suttit på Kariya, ach mein Gott! Hon var utan att alls överdriva lika bred som hög... Sacja var däremot pigg och glad fast utan kondition så det gick ganska lugnt där med.
Igår avnjöts Rothenburg a.k.a Grimm Love med alla vår egen favorittysk Kretschmann i huvudrollen. Mkt bra film, riktigt fin gestaltning av kannibalen som den känsliga kuvade under sin moders fot schizofrena mannen som bara hade en litet udda favorit rätt. Det var så fint när han närhelst det frivilliga offret önskade avbröt ritualen utan att på Amerikanskt manér bara säga "oh but too late!" och slakta hänsynslöst. Han kunde inte ens ljuga för homeopaten om vad som hänt med dockan hon gav honom; "I *förläget smile* ate it... ( tittar bort och små ler igen)children do the funniset things hehe?" Vackert samspel mellan offer och kock.
Man kan ju börja att fundera vad Mill skulle ha sagt om kannibalism såsom det framställdes;
injourous by example ELLER excused by the harm principle?
Sedan övergavs den seriösa kannibalfilms genren för den lite nyare och hjärnfattigare ( haha) nazistzombie genren! "The Outpost";det var ju faktiskt fantastiskt hur pass clever de var Nazisterna då de lyckades att upphäva the laws of physics för att skapa supasoldiärz som varken ryssen, afrikanen, amerikanen, eller skotten kunde ta död på!
Haha, självklart hittades experimenten någonstans ute i Eastern Europe i en bunker med ett högtalar system á la Lost som spontanspelade Beethoven, och ja jag spoilar slutet genast och berättar att alla dör utom the undead ofcourse som lives on under the command of an undead super SS soldier, men inte var de bara kapabla av att escape death dessa supertyskar utan de kunde också iscensätta spektakulära ljusshower på 3 sekunder och skjuta med splittrade kulor! Wow, säger jag bara...
Lyckades med en hårsmån undkomma Schnidler's List (correct spelling jag lovar), med ett löfte om att vi ska se Ralph Fiennes glorious tysk dialekt ikväll istället... Oh my...
På mitt skrivbord ligger nu och väntar på uppmärksamhet Eugene Onegin. Ralph Fiennes utstrålar maskulinitet på omslaget med begynnande vikar, kindpolisonger sluttande ögonbryn och en mun som darrar av känslig grymhet. (Heathcliff anyone?)
Bara käkat en liten munsbit av romanen, översatt från ryska till engelska, rimmad vers och I love it. The Russian directness är oslagbar,
"his father listened, frowned and groaned,
and mortgaged all the land he owned"
Jag menar, bara attt hitta en roman med en Eugene i känns som ett accomplishment :) Och som alla vet är ju Eugene ett alldeles oslagbart namn faktiskt... Och sedan är det något med både Pusjkin och Bulgakov som är enastående, någon slags ödmjukhet.
Karaktärerna( nu kände jag mig busig, för så får man ju inte säga) i Mästaren och Margarita säger med bitterhet i rösten att manuskript kommer man ihåg så länge man lever och kan skriva om dem ( precis som Bulgakov fick göra) och Pusjkin ber kritikerna vara snälla med hans verk. Ett slags skört författarskap som är guld värt, och tro fasen att det bvar skört i Bulgakovs fall. Antar att man inte är så kaxig när Stalin sitter hemma och personligen censurerar ens verk.
Dostojevskij går å sin sida över denna gräns mot sinnesjukdomens land, för i all ära visst gråts det och gnisslas tänder också i Mästaren...,men de hamnar obönhörligen på sinnessjukhus där kamratskapet är stort men så också ensamheten. Polisen dyker med jämna mellanrum upp och söker efter folkfiender mitt i de övernaturliga inslagen, det blir oväntat och mycket bra.
Kan med fördel kontrasteras mot Zola; lite fransk hårdhet som förväntar sig att världen ska buga för hans naturliga élan. Eugene... (för att använda Jus ord) känns som Raskolnikovs och Dorian Grays kärleksbarn.
Ja så här blir det när man slutar tidigt och pausar pluggandet en stund, för Kant; mänsklighetens bäste vän skulle ju sagt att allt detta bara är en question of preference och sålunda ganska intetsägande.
Så var det Onsdag morgon och veckan har flutit på snabbt. Sitter och dricker en kopp kaffe (men det hade jag ju slutat med ! Shock horror men jag har tyvärr börjat igen)och gnuggar gruset ur ögonen.
Hade en peculiar dröm inatt.
Jag drömde att det var någon som stod och ropade: Historisk determinism! till mig hela tiden och jag svarade: ja Marx ja, Marx ja... Mkt övertygad om att denna någon hade rätt, och när sedan telefonen plingade så vaknade jag och tänkte att nu har the means of production ändrats, nu skulle Marx bli glad...
Får väl vara glad att man ine blev föröföljd av CHEKAn, Soviet Unionens hemliga polis eller skälld på av Lenin, Kungsörnen för det har också hänt i mina drömmars land. Man kan tolka det på två sätt antar jag:
Antigen är hela jag inklusive mitt undermedvetna (damn right! ) inställd i revision mode, eller så är jag under ytan en riktigt Stalinistisk Marxist...Ojojoj om Generalissimus får veta det :S
Komplicerade saker...
Appropå Ryssland och saker som ingen får veta, men vet ändå(långsökt Brott och Straff syftning...) så var jag och provade Student mössa igår, and oh my lord! I exclaim in agony.
Men i övrigt så flyger tiden fram och jag borde redan vara på väg till skolan, så jag ställer dagens stora fråga, mycket viktigare än "To be or not to be?" i en mini edition av Språklådan.
Vem fan såpade lianen? - vilket apparently var Tarzans sista ord, får skriva mer i eftermiddag istället.
Som Mussolini brukade säga när han drog i väg på sin vespa ( måste ha sett ut som ett halvätet kinderägg): Ciao!
Ja, idag har vi varit insnöade i Tapelake, tjocka skyar sprängfyllda med fallande bomull skiljde av oss från världen. Lyckligtvis hade vi varken indiangravplatser, hotell eller labyrinter i närheten så vi klarade oss fint.
Generalissimus var på gott humör idag och berättade att Perry Mason hade viktproblem, han kom även fram till att om han bara sköt mig och de äldre syskonen blev han ensam arvvinge eftersom han redan skjutit sin yngsta dotter ( se banner ovan).
Dock avtog det goda humöret lite när han kom på att han endast fick ärva sig själv... Det får nog räcka för idag.
Ju har frågor om historisk determinism och jag ska kliva upp 3.15 a.m för att åka till Ups.
Ja, vad ska man säga?
En stor tragedi har idag inträffat i Uppsala för andra gången på ett år. Det är liksom ofattbart för en som stod offret så nära att en sån här sak kan hända - utanför ens eget hus och med någon man känner så väl.
Detta blir en hyllning till den vän jag miste idag.
Detta var inte bara min trofaste vän som hjälpt mig genom vått och torrt, utan också en nära vän till min familj, främst min mor. När helst vardagen kändes som en enda lång uppförsbacke så gav den hjälp att lägga i en ny växel så att det gick lättare att nå toppen.
Men inte var min vän någon direkt dununge heller , för när man väl var på topp så hjälpte den lika raskt till att skjutsa en ner för långa utförsbackar. Men visst kändes det tryggt att veta att den alltid fanns där, redo att hjälpa en att bära en bok, eller kanske en matkasse från Lidl, det var de små sakerna som räknades och som gjorde vardagen lite lättare.
Allt som någonsin efterfrågades var lite uppmuntran ibland som oljade upp maskineriet igen och lite hjälp att få luft. Det var inte mycket möda för en så kär vän och stöttepelare.
Vännen stod ut med mitt usla morgonhumör och genomled flera bilresor mellan Tapelake och Uppsala, och den väntade trofast på mig utanför skolan i ur, skur och bister kyla tills jag kom så att vi kunde ta oss an vägen hem i gemensam tystnad.
Min vän var fåordig och fick väl därför för lite uppskattning., men den ska veta att den är innerligt saknad.
För var du än är, vem som än håller dig fången nu ska veta att inte bara stal en mycket kär vän från mig utan också en famlijemedlem som jag har stor saknad efter, för imorse när jag kom ut till det vanliga stället där vi brukar mötas- så var där tomt.
Min vän var borta, och i den yrande snön fanns inte ens ett fotspår eller en karaktäristisk etikett från Biltema, där fanns ingenting. Och då visste jag med vemod och sorg i hjärtat att nu var vår tid över. Det kändes bittert att den vän som överlevt att krascha rätt in i en björk och som oräkneliga gånger skrämt slag på gamla damer som sniglat sig fram på gång och cykel vägarna med sina vänner ack så långsamt, nu hade lämnat mig så odramatiskt och nästan i smyg.
Detta inlägg skrevs i minne av den blå cykel med svart korg som lämnade Solskensgatan någongång under natten den 4e till 5e Februari 2009 i sällskap med gangsters, hoppas du får ett långt och lyckligt fortsatt liv.
// I stor saknad
Idag stod filosofi på schemat.
Allas vår egen mr S hade idag laddat upp med mer John Stuart Mill att analyseras under två timmar innan lunch.
Joy and glory må tyckas men det kan bli så att blodcirkulationen går i stand by läge när man bara sitter där i tisdagsrummet
Röd khmer eller pink cashmere, kanske Röd Tsar?
för filosofi som ligger längst upp i skolan (där fönstren överhuvudtaget inte är tätade eftersom värme ändå stiger uppåt...).
Mr S brukar på grund av denna risk avbryta sina långa strövtåg ut i filosofins vindlande gränder med att gå loss på Sverige. För att provocera och göra något oväntat med lite shockvalue?
Idag stod kulturella jämförelser mellan Sverige a.k.a "Rich Russia" och Ryssland ( eller ja strictly speaking the USSR) på menyn.
I vanlig ordning drog han igång om att uniforma samhällen gör att även avvikelserna från de uniforma normerna blir uniforma; ett populärt inslag i dessa sammanhang. Eftersom stackars S ofta har något att säga om mr S (lägg väl märke till skillnaden mr S och "bara" S) påståenden fick han idag en släng av
sleven.
Mr S tog upp hans skägg ( big fan av ad hominem fallacies) och det lät a little something like this: You should shave that beard off S. Everybody knows that you just keep that to look like Stalin. It is no good, shave it off... and besides young Stalin was much more beautiful. Huh?
Blodcirkulationen kickstartade och skickade friskt röda (ha ha) strömmar av energi ut i systemet!
What?! Mr S- en beundrare av den unge Stalins skönhet?
Detta fann jag vara stor humor och framförallt lite av en överraskning. Det gjorde även M bredvid som vet att jag uhyser en viss uppskattning för den unge Stalin, rent ideologiskt så klart...
Men något stämde inte riktigt....Så jag började gräva i mina gamla historiska kunskaper och funderade på hur mr S menade. Stalin var vacker i sin skägglösa ungdom, och S skulle vinna lika mycket som Stalin förlorade utseende mässigt på att låta skägget vara kvar genom att raka sig?
Subsequently cyklade jag hem efter avslutad dag och kollade upp mina fakta. Och ja, saker och ting stämde inte riktigt.
Så jag ber dig rikta ögonen mot bevis 1 högt där uppe. Där finns unge Stalin som ser på dig med sina honungsfärgade rådjurs ögon. Säg hej (privjet)!
Vänd nu blicken mot bild 2 nedan.
B1& B2
Här sitter en (fortfarande) ung Stalin med Kungsörnen och poserar.
Här kan jämföras skäggväxt. 1. Stalin är mindre skäggig här än på bilden ovan. 2. Lenin outskäggar Stalin på båda bilderna.
Och nu the final stage: jämförelse mellan Stalin på bild 1 och 2. Med hande
n på hjärtat; vem är stiligast? Borats lookalike eller rådjursögat? Ja, just så, tänkte väl att du skulle hålla med!
Så kanske blev det lite förvirrat för mr S? Kanske det var så att det inte var "mannen av Stål" som var stilig i sina yngre dagar utan i själva verket "mannen från Lena"?
Nej, Lena var inte hans mamma
Bevis 3 presenteras här bredvid för att visa på hur en ung skägglös Vladimir Ilitj Lenin såg ut. Han kan ju förstås också slirat lite på kronologin, men Lenins ansiktspäls utvekling passar onekligen in i resonemanget as it stands.
But hey, no harm done, dagen gick vidare parallellt med dessa mkt viktiga funderingar. Mot dess slut hade vi mock-exam-möte. Det var mycket tal om "invigilators" hit och dit, rules och penalties spelade också centrala roller. Finast av allt tyckte jag att det var då allas vår egen BL stod längst fram och sade att det var ju faktiskt viktigare än allt plugg i världen att man "eat and sleep well" när det är dags för exams. 3 veckor fyllda med ENDAST prov är väl ingen match, varför skulle man bli stressad då?
BL eller i vilket fall hans tvilling T.Kretschmann
Höjdpunkten i denna hedersstund av värme och svallande känslor var dock när BL försökte visa hur förstående IBO är mot dem som för medicinska förhinder till att skriva slutproven. Med det bredaste leendet och en snäll nick berättade han att en elev faktiskt fick skriva sina exams på sjukhus och inte tvingades åka till skolan för detta efter en olycka eller något dylikt.
Jag andas, är lugn och fin tänker ljusblått, andas persikofärgat....i korta intervaller.
Japp, idag är sista dagen innan ToK uppsats deadlinen. Måste spendera lite tid på att förklara situationen innan jag ägnar mig mer åt studierna känner jag.
Theory of Knowledge a.k.a ToK är en av de saker som gör gymnasielinjen jag går, IB till vad den är förutom då att den är strukturerad kring inlärning helt på engelska och den slutar i maj med cirka tre prov i vart av de sex ämnen man läser och dessa prov är 80% av de slutbetyg man får.
I vilket fall.
ToK är tänkt att undersöka kunskap, den centrala frågan för kursen är; Hur vet vi? Låter smått filosofiskt, är också det men mest bara svårdefinerbart och ganska krångligt. Man blir "assessed" på en uppsats och en presentation (gjorde presentationen för 2 veckor sedan, skönt att det är över), som ska behandla "knowledge issues". I presentationen behandles djurs kapacitet till smärta och nu i uppsatsen ska jag skriva 1600 ord om till vilken grad vi borde låta teorier guida våra handlingar. Man ska kontrastera rollen teorier spelar i två "areas of knowledge"( naturkunskap, samhällskunskap, psykologi, historia, matematik etc.) och vilka "ways of knowing" vi använder för att tillgodogöra oss kunskap inom dessa områden med teoriernas hjälp.
Det värsta är dock att man inte som i filosofi får hitta på egna exempel(thoughtexperiments) utan måste använda riktiga exempel från ens eget liv :(
Det kan väl vem som helst lista ut hur det går... panik! Inte har väl jag erfarit några kulturella krockar eller problem att göra sig förstådd borträknat de gånger Uppsalalänningarna inte följer mitt tanketåg.
Sedan gick det upp för mig att så nära inpå mina knutar finns ju en guldruva av språkligt slag. Inte behöver man nödvändigtvis uppfinna nya ord för att förståelsen ska brista och därför tänkte jag att en "way of knowing (WoK)" så god som någon skall få lite utrymme; språket.
Käre far har många uttryck på sitt samvete, och jag tänkte att några av de skulle få demonstrera de hinder som finns i kommunikation med andra människor, även om de delar samma kultur och till synes samma språk.
Dagens språklektion.
Exempel 1:Puppa - kan ha betydelser som följer:
A. Stadiet larver genomgår för att bli fjärilar,
i.e "Larven blir en puppa som blir en fjäril". Synonymt men kokong.
B. Att sitta i fars sängkläder, där man inte har någonting att göra.
I.e "Sluta puppa i mina sängkläder, brukar jag sitta och puppa i dina kanske?"
Här blir alltså puppa ett verb som används för att direkt kommunicera den skada som man gör på hans sängkläder när man sitter på dem. Anar att han i praktiken inte skulle kunna puppa i någons sängkläder eftersom han saknar utrustning för detta, endast honor kan "puppa ner" någon annans sängkläder.
Exempel 2: Hormoslyr
A. Bekämpningmedel som används för att (helt överraskande) bekämpa ogräs och plantor som inte är välkomna, mycket hälsofarligt.
I.e "Spruta hormoslyr på maskrosorna så försvinner de."
B. Kraftuttryck för stark frustration.
I.e "Men jag får ju hormoslyr på den där!"
I B blir hormoslyr alltså något helt annat än i den ursprungliga bemärkelsen, vilket kan ge upphov till oanande situationer förekommer ofta i samband med trafiksituationer och mycket noggranna låsningsprocedurer av ytterdörrar.
Exempel 3: Messerschmitt
A. Tyskt flygplan som utvecklades under andra världskriget (WW2).
I.e "Messersmith planen hade en snillrik konstruktion"
B. Synonym för besserwisser.
I.e "Var inte en sån jävla messersmith"
I exempel B blir messersmith en imponerande synonym för besserwisser eftersom det klingar lika tyskt och vackert. Det gör motparten osäker på vad som faktiskt uttrycks och blir mycket effektfullt som föroläpning eftersom mot parten troligen inte förstår vad som menas.
Förolämpningen blir då dubbel; dumhet och besserwisser in one.
Ja, det var ett smakprov när Tapelake meets ToK so to speak, måste nu faktiskt fokusera på uppsatsen men återkommer med mer "språkförbistringar" senare.
Inleder med ett inlägg i sann naturalistisk anda, kryddad med ett chock element och en kort introduktion.
Hemma hos familjen i Timrå, där finns 8 stycken hästar, 3 st hundar, 1 katt och lite folk.
Bror och hans familj är 3 i deras gråa hus, och vi ( när jag är hemma) är fyra i vårt gula. Alles by the lake...
Själv går jag på gymnasiet sista terminen på Katedral i Uppsala, International Baccalearueate, ber om ursäkt för språket på grund av denna lilla detalj.
Idag har det inte hänt så mkt, klev upp med ambitionen att plugga men hamnade istället vid frukostbordet med familjen.Åker tillbaka till Uppsala imorrn istället.
Beslöt mig senare på dagen att börja dokumentera våra göranden och skeenden :)
Idag var nog ändå middagen höjdpunkten, för att introducera familjen och ge en smak av vad som försiggår.
Vi åt någon slags väldigt mör och trevlig köttbit och diskuterade the origin av mitt namn; det kom fram att Dear Jessie var en låt som Madonna släppte någon gång kring den tid då jag föddes. Julia är av den fasta åsikten att Madonna är av ett sällsynt lättfotat slag och tvekade därför inte att utveckla sina teorier ytterligare, orkar dock inte återge hennes mycket vackra men inte helt linjära logiska övningar.
Rätt vad det är så hörs ett hulkande läte och hunden spyr på golvet, samtalet avstannade omedelbart. Julia trycker in ett finger i varje näsborre samt ett i varsitt öra och springer hon lika hulkande från bordet. Mor och far sitter kvar och tittar vad hunder lade upp åt oss. Det var ett potpurri av färger med inslag av köttbit (stekt rare), kokt potatis, lingonsylt samt lite stekt lök. Julia kastar i farten en blick på denna nyskapande palett av färger och lämnar i galopp köket.
Mor tyckte att detta var mycket roligt och garvade så till den vida grad att tonsillerna klingade mot varandra muntert, även far tyckte förstås att detta var mycket underhållande och hans aaxlar hoppade upp och ner på det typiskt roade sättet. (Julia satt inne på mitt rum, som för övrigt nu är ommöblerat till någon slags hotellreception...) Alla har vid den här tiden glömt bort var hunden tog vägen och till min stora förvåning fick jag reda på vart hon var då hon lade en pizza vid mina fötter. Mycket aptitligt.
Detta gjorde förstås att mor höll på att dö av sina krampaktiga skrattattacker, hennes ansiktsfärg var lika röd som Julias nattliga fantasier om Stalin och hans hov.
Kände att detta var ett fint sätt att inleda denna lilla blogghistoria med en riktig historia från verkligheten; ett mått naturalism i vardagslivet so to speak.
Denna lilla episod följdes raskt av en annan liten händelse då Julia hade målat skotthål i pannan på det senaste objektet för mors flammande begär efter smäckra arabhästar. Hon skrev headshot bredvid och lade som skrivbord på datorn.
Mor blev genast rosenrasande och satte igång att anfalla Julia som låg på min säng och släppte ifrån sig små pustar av "förväntning" medan hon väntade på att mor skulle se hennes "dåd". Och att se mor i sina yoga byxor och mörka blick komma tjurrusande med siktet inställt på "total destruction" är inget man kan beskriva så här egentligen utan det måste upplevas.
Julias uppsyn kan jämföras lite med det av ett rådjur i strålkastarskenet av ett annalkande tåg; det vet vad som kommer att hända därnäst med någon slags djurisk instinkt men kan inte för sitt liv räkna ut hur det går att undkomma. Då sjunker den nedre käken ner lite saliven glimmar på tänderna och pupillerna vidgas till kattstorlek samtidigt som mungiporna rycker. Man kan bara skratta eller gråta, det går liksom inte att göra båda sakerna samtidigt och då blir det lite ryckigt.
Sedan kommer åsknedslaget och Julia började hysteriskt skratta. Mammis kan ju faktiskt bara åsamka ytliga sår ;) om man bortser från de själsliga...
Inget gör å andra sidan Julia så lycklig som att bli hjärtligt attackerat av mors vrede! Själv nöjde jag mig med att titta på för att inte bli "fast i dreven" så att säga.
Dagens inslag av populärkultur från Sundvall får väl också redovisas, fast än att det intogs i förrgår, men herregud
se INTE Valkyria, det enda värt att se( och historiskt korrekta) i hela filmen är jag rädd består av den scen då T.Cruise alias Överste Stauffenberg faktiskt blir skjuten.
Oh lord! Tänk själv då Stauffenberg med endast två fingrar på den ena armens hand och ingen hand alls på den andra armen skulle skjuta members ur Hitlers armé får ett skott i den friska användbara armen med, så hopplös var hela filmen!
När jag tänker efter var det nog också värt att se den man som spelade general i denna film, och tysk soldat av någon grad i alla de andra WW2 filmer jag sett. Blir bara bättre med åren, och uniformen :D
Nu måste jag verkligen fortsätta skriva min ToK om teorier och deras begränsningar.
