Ibland tror jag att någon annan har skrivit här. Hur tänkte jag där? Knackar på skallen och liksom känner efter vad som skramlar runt därinne.
Idag är iallafall den första dagen på vecka 16 och tillika den första dagen på resten av livet. Känner ni strupgreppet? Jag med. Eller som jag tänkte igår när jag var och handlade (mind you, har gjort köttgryta [tänkte nästan ringa pappa, så stolt jag var!] av segjävel, köttbullar av segjävel, chili con carne på segjävel och för att avsluta köttfärssås av segjävel) för matlådeproduktion. Ja jag gör matlådor av det jag hittar i frysen och tänker alltid att "det är ju bara det som kom ut därifrån som ska in igen så det borde ju gå", mind me jag har alltid fel.
Lyxproblem! Smaka på ordet. I like it.
Jo var var jag. Just det, som jag tänkte igår ja.
Det finns för lite nu, alltid för lite nu, och alltid för mycket sedan. Jämt i tid, men ojämt i distribuering?
Accepterar man det då som en konstant i universum? Ungefär som... ja jag vet inte, kanske som Cpt. Kirk skulle ha sagt:
"Maybe we can't stroll to the music of the lute. We must march to the sound of drums."
(lustigt nog när man söker på "this side of paradise quotes"får man inte upp något om squatting on a mushroom)
Sedan är trumman och lutan är nuet. Positivt much?
Men det gäller inte framtiden som helhet utan snarare endast konsekvenser, visst var jag rolig nu? För framtiden utgörs ju inte av konsekvenser... men inte endast iallafall(?)men men.
Tanken var iallafall att dagen är vacker, till och med lite solig men sedan slår på sin trumma och harklar sig inte vidare diskret. Åter till pulpeten, åter dra fram plogen och köra igång.
Sedan är dit man ska, nu är varifrån man åker. Men nuet som existerar i den stunden boken blir plöjd då? Det kallas så fint icke-tid. Frånvaro av tid. Den flyter snabbast av alla tider.
Idag är iallafall den första dagen på vecka 16 och tillika den första dagen på resten av livet. Känner ni strupgreppet? Jag med. Eller som jag tänkte igår när jag var och handlade (mind you, har gjort köttgryta [tänkte nästan ringa pappa, så stolt jag var!] av segjävel, köttbullar av segjävel, chili con carne på segjävel och för att avsluta köttfärssås av segjävel) för matlådeproduktion. Ja jag gör matlådor av det jag hittar i frysen och tänker alltid att "det är ju bara det som kom ut därifrån som ska in igen så det borde ju gå", mind me jag har alltid fel.
Lyxproblem! Smaka på ordet. I like it.
Jo var var jag. Just det, som jag tänkte igår ja.
Det finns för lite nu, alltid för lite nu, och alltid för mycket sedan. Jämt i tid, men ojämt i distribuering?
Accepterar man det då som en konstant i universum? Ungefär som... ja jag vet inte, kanske som Cpt. Kirk skulle ha sagt:
"Maybe we can't stroll to the music of the lute. We must march to the sound of drums."
(lustigt nog när man söker på "this side of paradise quotes"får man inte upp något om squatting on a mushroom)
Sedan är trumman och lutan är nuet. Positivt much?
Men det gäller inte framtiden som helhet utan snarare endast konsekvenser, visst var jag rolig nu? För framtiden utgörs ju inte av konsekvenser... men inte endast iallafall(?)men men.
Tanken var iallafall att dagen är vacker, till och med lite solig men sedan slår på sin trumma och harklar sig inte vidare diskret. Åter till pulpeten, åter dra fram plogen och köra igång.
Sedan är dit man ska, nu är varifrån man åker. Men nuet som existerar i den stunden boken blir plöjd då? Det kallas så fint icke-tid. Frånvaro av tid. Den flyter snabbast av alla tider.
Spock has a logical hurt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar