På väderkvarn finns två våningar av gymlisciousness.
Går man upp finns ett utrymme med ett räcke vid där man kan göra kroppsviktsövningar eller stretching eller så vidare, en öppen golvyta mellan räcket och väggen. Några meter brett. Det är alltid bara honor där. Jag gick dit för att göra situps.
Som den analretentiva gymmare jag är bokför jag varje pass noga. Så även detta pass. För detta ändamål har jag alltid ett litet block och en penna med mig. Lite som Sherlock Holmes.
Just idag tog jag fram en matta för att göra mina situps på och placerade den vid räcket. Jag brukar alltid bara släppa pennan och blocket på golvet där jag vill att det ska ligga, inget konstigt med det. Gör så att jag kan börja plocka med vikterna på en gång. Förutom idag då.
Blocket landar som vanligt på golvet med ett litet "plaff" men pennan kommer lite efter och min fot lite före. Jag skulle bara ta ett steg fram och sätta mig ned försäkrar jag er.
Men som sagt, lite för tidigt och lite försent möttes i form av min tå och pennan och likt en projektil sköt pennan iväg mot trappan. Räcket är av förklarliga skäl placerat vid trappan. Med avsevärd fart susade pennan rätt in i huvudet på en man som kommer upp för trappan. Pang! En riktig tåfjutt no less.
Mannen blir mycket förvånad och jag önskade att jag vore blott en en tum hög. Ett ögonblick övervägde jag om det var värt att bara vända sig om och låtsas som det aldrig hänt, men mitt andra jag vann så jag var tvungen att gå och se hur det gått med mannen. Han försäkrade att det var lugnt och en andra man från under trappen sträcker upp sin hand och undrar vems penna det var. Två flugor i en smäll alltså. De båda ser måttligt roade ut, vilket bara förstärkte den komiska effekten som händelsen hade i all sin absurda pinsamhet.
Jag försäkrade att jag inte försökte skjuta på dem med min penprojektil men de båda var inte helt övertygade. Kanske för att jag log, kanske för att jag egentligen tyckte det var rätt kul i all sin absurda pinsamhet, för det händer bara mig. Det bästa jag kunde göra var helt enkelt att gå min väg och göra det jag skulle.
En vanlig dag på väderkvarn.
Går man upp finns ett utrymme med ett räcke vid där man kan göra kroppsviktsövningar eller stretching eller så vidare, en öppen golvyta mellan räcket och väggen. Några meter brett. Det är alltid bara honor där. Jag gick dit för att göra situps.
Som den analretentiva gymmare jag är bokför jag varje pass noga. Så även detta pass. För detta ändamål har jag alltid ett litet block och en penna med mig. Lite som Sherlock Holmes.
Just idag tog jag fram en matta för att göra mina situps på och placerade den vid räcket. Jag brukar alltid bara släppa pennan och blocket på golvet där jag vill att det ska ligga, inget konstigt med det. Gör så att jag kan börja plocka med vikterna på en gång. Förutom idag då.
Blocket landar som vanligt på golvet med ett litet "plaff" men pennan kommer lite efter och min fot lite före. Jag skulle bara ta ett steg fram och sätta mig ned försäkrar jag er.
Men som sagt, lite för tidigt och lite försent möttes i form av min tå och pennan och likt en projektil sköt pennan iväg mot trappan. Räcket är av förklarliga skäl placerat vid trappan. Med avsevärd fart susade pennan rätt in i huvudet på en man som kommer upp för trappan. Pang! En riktig tåfjutt no less.
Mannen blir mycket förvånad och jag önskade att jag vore blott en en tum hög. Ett ögonblick övervägde jag om det var värt att bara vända sig om och låtsas som det aldrig hänt, men mitt andra jag vann så jag var tvungen att gå och se hur det gått med mannen. Han försäkrade att det var lugnt och en andra man från under trappen sträcker upp sin hand och undrar vems penna det var. Två flugor i en smäll alltså. De båda ser måttligt roade ut, vilket bara förstärkte den komiska effekten som händelsen hade i all sin absurda pinsamhet.
Jag försäkrade att jag inte försökte skjuta på dem med min penprojektil men de båda var inte helt övertygade. Kanske för att jag log, kanske för att jag egentligen tyckte det var rätt kul i all sin absurda pinsamhet, för det händer bara mig. Det bästa jag kunde göra var helt enkelt att gå min väg och göra det jag skulle.
En vanlig dag på väderkvarn.
Ahahahah! Jag ser framför mig hur det är en spetsig kulspetspenna och den ställer sig i pannan på gubben med ett vinande ljud. ;)
SvaraRaderaYes yes, den bilden leder dig helt i rätt riktning =)
SvaraRadera