Get the balance right

Veckan i kort:

Plugg, lite

El P, mycket

Thåström, en del

Bio, en - something something Phuket.

Elsa, en del

På det hela taget genom röva draget en god vecka.

Det låter underligt men det finns en grund nu, cementen håller på att stelna. Det är en grund till ett hus med oändliga rum och våningar, det enda som hejdar framväxten är hur högt och brett man vågar bygga. Det är så konstigt, för den där grunden är ju byggd på ett vulkanutbrott eller en kallkälla eller vad man skall kalla det men den håller på att stelna nu. Det trodde man aldrig in a million years skulle hända. 

Musik är toner och arrangemang, estetisk glädje och uttryck. Senaste Kent låten är bara en låt i mängden och man tränar utav träningsglädje. Matlagning får ta sin plats men inte mer. Plugget är inte på liv och död och man törs ha en framtidstro.

Det är högst underligt, men i all sin underlighet vackert, som att alla färger och intryck passerat genom ett kaleidoskop och kommit ut på andra sidan ordnade. Man inser att kaleidoskopet inte är ett teleskop utan att det kunde förvränga färger, det man trodde på och litade på kanske inte var helt sant. Man blir lite skrämd av upptäckten, men lättad ändå.

Inga mantran, inga kommentarer, ingen hets, ingen ondska, inget skrammel runt av lösa sladdar och falska bruksanvisningar. Man vibrerar av elektriciteten som hittar fram helt plötsligt. Det finns en åskledare mot alla blixtar som skulle sätta brand på samma sladddriga system.

Allt har ett pris, disorganisation, disintegration är de nya rädslorna. Kanske med en överton av sorg över en brist på saknad och samtidigt en rädsla för att återvända till allt som varit. Kanske till och med en tro på att man re-wired har tappat sin förmåga till extraordinariteter. Kanske var förmågan att balansera på en slak lina det som skulle göra det så mycket enklare att gå på den spänd.

Är de vad som krävs för att lyckas eller har man lyckats med vissa saker trots dem? De har förstört men det kanske var  meningen, som att fjärilen måste kräla först innan den kan flyga.

Ovissheten är läskig, men man måste våga för att få veta. Har man gått med på att omvärdera vad "lyckad" är, och kommer man en dag vakna upp och inse att det är en propaganda man köpt och slängt bort det som är JAG. Det är kluvet och läskigt men producerar inget svar i maggropen. Tänk om man gått med frivilligt på hjärntvätt och anpassning till ett system för att det är enklast för motparten, tänk om det är mormorsrösten man tystat? Tänk om det är avtrubbning?

 Å andra sidan är det omöjligt att dela det gamla med någon, och vill man flaxa som fjärilen ensam för alltid? Så många, många avvägningar att göra. Så många mål att hitta och så många att lämna därhän.