Idag är vädret vackert och som alltid då helg sammanfalller med vackert väder utropades KOD DÖD.
Alla vet att kod röd utropas när familjen fridfullt sitter och chillar vid tvn och the Roloffs och Generalissimus helt oförhappandes kommer hem. Då är det bråttom, bord skall dukas och facet skall sättas i åh vad vi har saknat dig mode.
Motsvarigheten till köd röd är alltså kod död när det gäller det äldre gardet; när farmor Steinlager med bihang kommer är det fara å färde. Raskt och koordinerat, rutinerade som vi är efter alla WW2 filmer, voltade Sturmis och jag ner på golvet och ålade oss fram obemärkta till fönstren när hundarna skällde. Vi kikade ut. Mycket riktigt dags att utropa kod död, de var här! Vi hade lika bråttom som polackerna 1939 när vi gled undan i våra gömslen. Med lite tur kunde vi passera som status: inte hemma.
Vant täckte Sturmis över sig med ett täcke i soffan och låtsades död medan jag gled in bakom kökssoffan i ett försök att dölja mig för insyn men få syn själv. Brezjnevska förstörde dock denna eminenta undanmanöver genom att skratta så Steinlager hörde att vi var hemma iaf.
Detta med warface måste helt klart jobbad på, men finger anvisningarna sitter tajt nu!
Ta inte detta på fel sätt nu, vi älskar våran farmoder, men lite i taget är inte fel.
"likt polackerna 1939", du menar att ww2 hade kunnat undvikas om bara polackerna varit bättre på att låtsas inte vara hemma? Intressant teori faktiskt. Kurragömma istället för krig.
SvaraRaderaJust det, fast det fungerade inte riktigt för Vietnameserna, de kanske gjorde fel dock som kombinerade de två...
SvaraRadera