Underbara helgmorgon!

Finns det något bättre än att kunna vakna (av klockan visserligen, men mycket senare än i vanliga fall) långsamt och ta sig en liten hundpromenad för att sedan frukostera i timmarna tu innan det är dags att dra igång vad jag gör mest, nämligen pluggar. Bara vetskapen om att det är helg gör att hela dagen känns otvungen och plugget spontant fastän det följer precis samma mönster som under arbetsveckodagarna. Det är så härligt!
Det har varit enda helgen på ett tag då vi inte har haft basgruppsduty att ta hand om och det är underbart att kunna ta allt i sin takt utan att känna pressen.

Nu blir det Daft Punk och plugg...

Vardagsmysterier

Vilket träd växer dammsugarpåsar på?

Remember it is Valentine's Day

Låt er inte skrämmas av det mangainspirerade, det är en bra låt.

Kalle och jag lyssnar på Daft Punk och väntar på att gå och möta Ju. Tiden är knapp men inte rätt för att möta henne just än.

Att det är Valentin idag har har väl inte gått någon förbi cis- sexualitetens egen dag på året, för det har min twitter sagt. Fast jag skulle nog Valentina idag ändå bara jag hade någon att Valentina med, den springande punkten liksom. Istället ska jag dra norr till nyblivna fastighetsägare och tillika simstjärnor samt en del släkt som bara blir äldre och äldre men iallafall har vett att bjuda på tårta för att fira processen.

Den mest minnesvärda Valentin grejen är väl för min del att det var då jag fick ny definition av mig själv på papper. Två år sedan på dagen. Läskigt men den verktyg (gräsklippare) som behövdes för att få lite fason på det inre landskapet.

Mellandagarna - alles ist gut

Julen är över, maten är snart slut och plugget är tillbaka till nästan normal nivå. Sitter fortfarande och knattrar i Tapelake bland familj och o/djur så helt normalt är ju sakens läge inte. Här händer alltid något nytt och spännande, ibland så spännande att det hamnar i tidningen. Nog om det.

Idag besökte vi shoppingkomplexet för lite kapitalism och kom därifrån med mer handlat åt Calle än någon annan av oss. Sådan abstinens fick vi på de timmar vi var borta att vi var tvungna att införskaffa en minichivvis och en ny tuggleksak åt honom. Nu har han till samlingen en gris som är nästan lika stor som honom och som grymtar då den blir biten. Helt till Calle var det förstås inte då Julle har klämt och känt och tittat och provgrymtat med en liknande under den tid vi har haft C. Hon hjälper också gärna till att grymta så gott det går och hon får för grisfösaren. C fick också äran att vara julkort från familjen iår med sin julklädde andra bitleksak krokis som är en gummianka.
Lottlösa gick vi inte från stället dock, äger nu ett par byxor som passar igen. Alles ist gut.




Nu lyssnar jag på Random Access Memories medan Ju nap:ar i väntan på att HP och Halvblodsprinsen ska ladda klart. Hon har fått en Harry Potter knäpp, och vem är jag stå upp för mig själv och säga att jag vill se Chihuahuam från Beverly Hills istället.

Rollin' & Scratchin'

Ljudet av min kontorsstol, och likväl ljudet av Daft Punk på Runnin' listan på Spotify. En är en aning aktuellare än den andra den krispiga lördagsmorgon i årets skymning.

Besökte sjukgymnasten igår som konstaterade att min rygg var på bättringsvägen, men att jag måste stärka den så mycket jag bara orkar. Min mjuka rygg böjer sig på fel ställe, har missformade kotor och det är därför otroligt lätt hänt att samma sak händer igen utan minutiös koll på teknik. Men hon är energisk och engagerad den här nya sjukisen och jag kom därifrån med ett tusental nya övningar, så allt
är on track.
Hon var hemskt intresserad av om jag tänkte fortsätta med styrkelyftsträning (aka basövningar?) då hon tyckte det var toppen för att stärka upp förfallet igen.

Vi hann även prata igenom mina knän igår, en långdragen historia som jag säkert nämnt tusen gånger tidigare, och hon konstaterade att de var så in i bomben överbelastade. Alla rörelser gjorde ont, och hon visade mig pedagogiskt på en modell att det berodde på att ligamenten, menisken, muskelfästena, och senan ovanpå det hela allt var irriterat och överbelastat. Hopparknä samt allmän irritation. Hon tejpade och sa att det hjälpte en del, men det känns som om det rinner vatten utanpå knäna av det. Konstigt.
Till att börja med ska jag göra lite rehabövningar och inte promenera mer än 30 min/dag, inte springa något. Cykla fick jag göra eftersom det kanske var svårt att ta sig någonstans annars, men inte just mer.
Hoppas på att det är den här omgången som hjälper!


Det kanske verkar vara bara prodigy, men ja det är massor av Daft Punk också...och AFI 

Cover

Random Access Memories

Random Access Memories (det är en spotifylänk) som vi har längtat och väntat!

Daft Punk har sällskapat mig på mången terränglöpningstur, (men nu när jag tänker på det även ett antal svinkalla långpass) det kanske inte är det bästa ur ren överlevnadssynpunkt att plöja fram genom vegetationen med Daft Punk – Alive 2007 (spotifylänk) dånande i skallen, man hör ju liksom inte när Papa Bear kommer då men för psyket är det skitbra.

Solen har precis gått ned, och du som tyckte att det var lämpligt med t-tröja och shorts börjar nu inse att utan en värmande sol stämde det inte alls. Skymningen är kall och fuktig,underställ med tröja untanpå hade varit mycket bättre, och glasögonen immar igen precis omedelbart då du kommit upp för backen och står i begrepp att ta dig an stenskrovlet för att komma upp under kraftlinorna, upp på skoterleden. Så flämtande och svärande tar du dig an alla stenar och hoppas på att eventuella slingersvansar har gått och gömt sig för natten, för ett par Kinvaras håller då inte för några små sylvassa huggtänder inte. I got this tänker du och pressar vetskapen om björnar i området åt sidan. Smidig som en gasell hoppar du över alla stenar och luriga lösa bitar och tar den sista branta backbiten upp. Hal klippa, tacksam för gummiblandningen under sulorna som gör de trådtunna skorna till ypperliga terrängdojor.

Väl uppe kollar du på 310:an och inser att pulsen är någonstans i den övre stratosfären, det var jobbigt och oekonomiskt att satsa för fullt upp och nu är det bara resten kvar hem.

Valet är att till höger dyka nedför berget och förhållandevis snabbt komma hem, men leden är dåligt utmärkt, hjulspåren efter crossarna syns inte heller i mörkret och du kommer aldrig ihåg vart du ska svänga själv. Till vänster fortsätter kraftlinorna och det är fin och bred väg ned till kobönderna, och sedan grusväg hem. Totalen blir då en mil. Rätt lagomt för en oväntat mörk kväll som denna. Man får väga björnpopulationen mot risken för aliens på grusvägen. Här någonstans börjar du fråga dig varför i hela världen du inte tog pannlampan, skulle det vara så svårt?

ENTR'ACTE

Aliens.
En mörk kväll kommer de vänta på grusvägen, inget är säkrare än det. De kommer välja en kväll då passet varit hårt, knäna grinar och benhinnorna gör att du får gå svårt hjulbent, eller kanske väntar de tills du tror att äsch, här kommer inga aliens inte för då skulle de kommit redan... Surprise MF! För då, då kommer de hälsa på! Mark my words! Bäst är att alltid hålla utkik. Look out!

ENTR'ACTE

Trött och blåst redan tänker du att du måste nog ta och vrida upp intensiteten lite till för att komma hem i en bit och få det här passet att räknas, så du tänker att bästa sättet är att fixa musik som håller igång benen och då blir det Alive med Daft Punk.

 Robot Rock/Oh Yeah sätter tempot och iväg bär det snabbt som blixten mot Den Evinnerliga Nedförsbacken där hastighetsrekord sätts, till häst (uppför), på skidor (nedför) och till fots (nedför). Fötterna rullar som om de var födda till det här och du passerar som genom lager av varm luft och lukt av ruttnande ensilagebalar på väg ned mot ladugården. Nedförslutan slutar för att omedelbart övergå i  uppförsbacke, den luktar koskit och känns tio mil lång. Man kan ju inte tappa farten i den, ifall att någon är inne i ladugården - gosh, de får ju inte tro att du är ute och promenerar. Många tricks för att hålla högt tempo genom hela.

Det fina med Alive 2007 är att det är taktfast pumpande hela vägen genom, alla låtar har gjorts till grymma live versioner som passar utmärkt för sådant här. Det är bara att haka på fast lungorna håller på att sprängas och du har tappat känseln i benen, pang pang pang. Ben upp, ben ned. Jobba med armarna, anspänning i bålen, framåt inte uppåt. Det är riktigt go löpning, och det verkar finnas växlar som inte är tillgängliga annars, sånt flyt! 

Du kramar ur det absolut sista och är slut som artist när du når skylten som pekar att over this hill and far away hittar du Tapelake. Det är långsam promenad upp som gäller och passet har varit grymt.

RAM är inte ett sådant album, det kommer inte kvala in på Runnin (spotifylänk det med). Det är mer polerat och fungerar nog bättre till kontemplerande promenader, inte minst för att lyssna igenom ordentligt.
DPs kreationer går i två stilar, hårt pump / mjukare disco, det här är mesta dels ett mjukt discoalbum med den karaktäristiskta vocodern (som internet lärt mig att det heter! så jag kanske använder det fel...). Det känns som en logisk följd av övriga.
Bäst hittills är Contact, eller Within, måste lyssna mer. 

Silence is Sexy

Man kallade det för bruskultur på DN; essä - Därför är tystnaden nödvändig.
Att man aldrig är helt i tystnad, utan alla de små vardagsljuden utan att vi alltid har dem i bakgrunden, blir våra tankar påverkade av det? Eller lär vi oss att bli döva för de små ljuden?
Man får inte bo förnära järnvägar för bullret och risken att detta påverkar den mentala hälsan - det är sant. Man blir tokig av ljud, de som gör lumpen idag får sin mentala uthållighet testade med samma metoder som uppgetts användas för tortyr i t ex Abu Gharib (sp?). Man prövas och rustas inför ljudet som skärande klinga och elakt vapen. Behöver vi då tystnad, och varför? För återhämtning mentalt, eller rent fysiskt?

Jag tror att man blir tokig utan ljud också. Vad hör man i den totala tystnaden? Vad är det?Vakuum? Även om man kan vara i total tystnad, finns det en högtalare som aldrig tystnar. Jaget, självet. Tankarna som ekar i våra huvuden, alla hör dem (jag generaliserar, och utgår ifrån att alla faktiskt gör det). Kanske det är de som ekar genom hjärnan som förösker överrösta allt annat och det är därför ljudet är påfrestande, det tar mycket energi att höra sina tankar genom det, kanske måste man alltid tänka högre än blodets brusande och därför utmattas vi även av mindre drastiska exempel? Om vi inte hörde våra tankar kanske vi skulle stå identitetslösa. Precis som i den nådelösa tystnaden. För den totala tystnaden exkluderar kunnandet av ett språk? Räcker det förresten att vara erövad av språklig kommunikation.
Vi kan tänka i bilder, de kan fylla språkets funktion, eller är de symboler som kräver översättning i språk? Om man målar ett hus men inte vet att det kallas hus, kan det inte lika gärna vara färgen, eller formen i bilden som är det centrala, så det blir ett trubbigt instrument.
Ja inte vet jag om tystnaden behövs. Som vanligt finns ingen medelväg vet ni.

Å andra sidan borde man uppskatta rytmen i vardagen, bakgrundssuset av elektricitet och fläktar, det rytmiska dunket och plinget från kaffemaskinen, gnisslandet av dörrar och vanliga hostningar. Det är vardagsrytmen? Våra hjärtslag ligger som bottenbeat, och över det trängs allt annat. Alla andra ljud som ligger likt cement runt våra hjärtans stödbalkar. Är det kanske däri det jobbiga i ljud ligger, vi är en del av det som blir skadat och det som skadar. Att hörsamma hjärtats takt i kakofoni där du själv ligger som grund tycks ogörligt.

Haha fy fan.

Kalv på grönbete!

Ojojoj, nog är det vår alltid! It is frikkin' AWESOME att var människa.
Känner ni hur solen skalar av det vinterbleka höljet av trist grå dimma för att släppa fram härden som kokar där under och väntar på att få sätta världen i brand?!? Yeah! I'm feelin' it for sure.
Bar asfalt - man vill bara ta av sig skorna och känna den varm mot sulorna. Inte riktigt dags än, men då får man värma den med sulorna istället.
Gräsmattor är framme, de luktar sådär jordigt unket - som en transformering från något dött till något spirande nytt och fräscht. Det är i luften mina kära vänner, det ligger i luften!
Kvällarna ska vi inte tala om, de är fortfarande svala men vinden smeker inte river och det är framförallt inga snöflingor som hotar invadera näsan på en. Det är awesome.
Man kan (i teorin sitta iaf) hålla till på sin balkong och lyssna ut i natten på motorvägen långt där borta, bara viskningar men ändå så sköna.
Snart kommer de storblommiga klänningarna fram!

Haha googlar man "spring" och "awesome" får man upp en bild på en bult xD

Tanzomat

Damn iTunes. För välsorterad. En extraordinär buffé! Det finns bara det jag vill ha, och jag vill ha second helpings av allt. Som att gå bland chokladträd och bara plocka deras frukter helt ogenerat. Lite som Charlie i chocolate factoryn. Jag är i jämförelsen Augustus, hungrig som fan på allt jag ser!
Öronen myser och ler. More, more, more!
Complete the album kan vara kärnan i äpplet. Men inte får man neverland (full version) för det nej, bara om man köper albumet (men yougreedybastards jag köpte ju originalet för mer i affär?!?! Ni har redan vunnit!?!) Legendary pink dots, åh hela diskografin... de där chokladfrukterna praktiskt taget faller ned i skallen på mig. Det är så lätt! Nom nom nom.

Fleshdance

Jag skall gå på dans med kobonden från grannskapet, det ni!

Jag måste såklart lära mig att dansa först (på 14 dagar alltså)... men wtf! hur svårt kan det vara? Tj'nobylbarnet?
Blivit mkt mobbat å det senaste eftersom jag säge tj'nobyl istället för tjernobyl. Fack off, hoovering boots...

Räck mig Gaffatejpen Baby!

1. No Indalsledenloppet, frankly pallar jag inte med att springa i 10 h. Sjukt tråkigt! Monotont gnuggande utan något annat mål än avbryta då tiden är slut? Nej!! Jag sätter bestämt ned foten, mellanfotslandning men ändock icke. 5 km på sin höjd, och då skall det gå fort. Inte ett steg längre. Kanske är den där postmara grejen? Sprang en mara för en månad sedan kanske, bara för att det var kul en lördagsmorgon. It's just history babe! Jag har inte ens något sug efter en 310a längre, eller en Spockhoj! Wtf? Jag vill bara på sin höjd promenera och lyssna på Röd men mest av allt läsa böcker om filosofi och inte alls motionera.
2. Sitter by mah [fantastische, amazing, beautiful] MBP och söker jobb (som alltid) och planerar min akademiska karriär. Jag måste nog helt avskaffa sömn för att hinna allt. Nemas problemas. Jag ska skaffa mig ett jobb, jobba ihop en inkomst och samtidigt studera mina kompletteringar (ifall att liksom) och sedan på nätterna kan jag läsa filosofi. Jag tycker det är en superplanering faktiskt! Endast ett hinder och det är att jag tydligen inte får anmäla mig till filosofikursen? Minor prob dock, då jag helt enkelt fär charma umu lite sedan så- back on track!
3. Jag måste hinna med min nya sepåhelatiden film också; A beautiful mind- scenen där han står på taket och ropar om lesser mortals haha! Jag ska ju åka till det stora äpplet också, glömde jag nästan! Och vara på AIR och umgås med alla underbara människor i min närhet!
4. Ja just det! Sommarkursen i matematik, kompletteringarna till augusti (vet jag inte säkert än men still...) samt sommarjobbet ska också få plats, men det är inga problem - kvalitet framför kvantitet! Kommer ni ihåg vad det stod på släktvapnet? Talang framför utbildning! Man kommer nog en bit på det
5. I nästa sekund trycker jag minnesmärke-t och har helt glömt bort varför....varför?

Bygg nåt vackert som krossar allt

Det känns så otroligt bra att vara jag!

Jag tänker på veckan som kommer- awesome!
Try me, bara try me så ska ni få se fysiker o biologer och fan vet allt vad ni är (kemister?)!
Det ska bli så kul! En sådan känsla av fullkomlighet och uppdrag att jag bara vet att det kommer bli så satans bra! Oövervinnlig, stark som en oxe och ffa så super! Lyssnar på Taxmannen och rapporterna går som en dans!

Ju fler andra människor - desto mer övertygad blir jag! Great things ahead darlings!

Gud som haver barnen en gång till

Idag fick jag en sådan lust att börja läsa filosofi igen, den där argumenterande sidan av hjärnan vaknade till och började skrika om nödvändigheten av att konstruera sanningstabeller. Fick en känsla av att det var dags att sluta förneka att det var så det skulle bli från början, dags att sluta låtsas att logikcentret behandlar matematiska formler lika väl som argument och premisser och släppa efter för ödet (hihi så svulstigt...).

Helt bortglömda var de där planerna på att läsa retorik, ekonomi, matematik, webbdesign (var kom de ifrån från början?), medicin, psykologi och kostvetenskap, så där bortglömda som de i regel bli en gång om år då inspirationen rinner till och hornbågarna och polokragarna tågar i spetsiga skor runt runt i pannloben.

Men sällan har det varit så kristallklart som idag- boom! Det var ju filosof det stod i stjärnorna! Jag har glömt så där som i lejonkungen Elsa!, glömt vad jag skulle egentligen. Uppvaknandet står fullt i klass med det som hände hos Jocke Berg (ifjol vår...it's in the water baby?), det blev så klart att jag nästan tappar andan när jag tänker på det borttappade året som gått i filosofins frånvaro. Det rinner som isvatten nedför ryggraden, vetskapen om att ett hemskt misstag begås. I detta nu eller i funderingen på förändringen? Kan inte veta.

Svar som genom ett trollslag i högtalarna att now is the only thing that's real, jag är inte övertygad.

Åter hör jag samma ordande och ordande av åsikter i huvudet; ta kontroll, sluta låtsas, släpp inte kontrollen till någon annan (finns visserligen ingen att släppa någon kontroll till nu men likväl är det så ramsan går), kom ihåg att du hade a mission - har du glömt den? Se nu hur det har blivit. medelmåtta? Nej! Ödet ma chérie! The mission! The mission!

Inget uppdrag för sådana får man av andra, a mission tar man sig an helt av egen vilja.

Jag plockar ned min toolbox for philosophers och ser att ryggen inte är bruten, tar den i samma grepp som Majsan och ser på dem båda. De är så lika, de tar andan och gömmer den. Är det prestationsångest eller längtan? Den där T.Nagel i ögat gömmer sig också där. Lägger dem alla vid Heurekas sida och ser hur de skiner i jämförelsen. Det är svårt lockande att strunta i alltihop och göra vad jag var tänkt att göra så mycket bättre.

Någonstans är jag övertygad om att det inte är de annalkande tentorna som viskar filosofens lov, jag tror mig veta ganska säkert att det är självständig glöd som talar. Loggar in på studera och får tankarna bekräftade; mycket bättre än någon stadsvetenskap som jag också hunnit med.

Ack du förhatlige deadline har passerat och nu...

When I find myself in times of trouble

Ibland frågar jag mig själv varför jag gör saker och ting, svaret är då paradoxalt oftast 'cause I'm livin' the dream baby! Groovy yeah!

2011, dag 1 på resten av livet

Se på fasen. Bloggen överlever ett årsskifte till, vem trodde det?
Jag tänker inte bli särskilt djup för det, klär liksom inte bakgrunden tycker jag med sådan floskler. haha....

Idag har jag anmält min deltagan i alla de kurser jag skall läsa till våren. Upptäckte då att Umu aldrig avregistrerat mig. Se där, vilken feeling de hade! De visste att man skulle vända åter...eller något åt det hållet. Samt förklarat krig mot Miun:s jäkla system. Det är inte helt roligt.

Något som ändå måste klassas som en av dagens smilgropar är att plattformen umu använder heter pingpong. It's a sign aswell! För alla som inte vet kontexten så var det mitt smeknamn i somras, av någon anledning.
Grevinnan kallade visst sin stora fula häst för pingpong också men det finns inget samband alls där jag lovar!

Det är en markering på en början av ett år där man styr upp saker och ting, skärper till sig helt enkelt och försöker bränna bort smörpapperet mellan handen och verkligheten.
Det kommer blir ett härligt träningsår och det kommer bli ett tufft pluggår, men 2011 kommer bli fortsättningen framåt.
2009-2010 var lite speedbump/roadkill men nu är det tamigfan slut med sådant, nu kommer nästa trappsteg uppåt. Damn true!

Någon som såg poängen innan den försvann???

Party i en papperskorg

Ibland blir man sådär jävla glad, som av Peter Englunds gamla blogg om prettokakor och inavlade katter samt historisk korrekthet i datorspel eller som av att höra av en gammal vän som man inte trodde brydde sig men som verkar vara en riktigt stenhård klippa (medtaget i beräkningarna att man inte var så jävla snäll själv utan egentligen ett riktigt as), den större människan så att säga spetsad med äkta omtanke.
Ibland finns det så små saker som gör en sådär glad som att lyssna på steam machine och jogga. Det planerar jag förresten göra imorgon. Eller kanske bara dansa the st Vitus dance i korridoren.
Det finns helt enkelt väldigt mycket roliga grejor.
Som ett motionslopp om någon vecka, som att jag ouppvärmd och otränad snittade 4.00/km igår och som att det inte gör ett uns ont någonstans idag. Bara sådär så har de även reparerat vår telefonlina så världen finns igen också. Allt på en gång, miracles!

Söndagsmorgon- as in really frikkin' tidigt

Sover ni fortfarande? Klockan är halv tre och jag är lite ensam så vakna ffs!
Skämt åsido, jag är vaken men lyssnar på Daft Punk, den där liveskivan så på mig går ingen nöd.
Känner mig lite ordlös så jag har målat mycket idag, inget som revolutionerar konstvärlden dock. Men det var inte riktigt det jag var ute efter heller so it's OK :)
Vad jag var ute efter?
Låta sinnet spöka på bäst det ville och sysselsätta handen så länge, för så hightech är jag inte att jag klarar upp 2 händer samtidigt. Å andra sidan har en handsstilen fungerat rätt väl än så länge, så ingen fara är på taket.
Men nu rullar Steam Machine igång så nu måste jag dansa mentalt. See ya.