NU ÄR DET NYTT ÅR!! DET FIRAR VI!!!

 

Kick those black dogs and white mice out

Kokat mig det starkaste kaffet,

myst med den gosigaste hunden

om inte det är uppvärmning för en champion då vet inte jag...

iPhone 5s

Min nya telefon anlände idag. Vi håller fortfarande på att lära oss komma överens, men det ska nog gå bra med den spejs grå med.

Burials

Nu finns nya AFI albumet på spotify.
Låter som de går på halvfart, saknar det halvdesperata.

I use to dress in black every night, but something happened to me, yeah something happened and now I dress primarily in white aka Something Wonderful

Två dagar nu på raken har varit apbra!
1. Jag är så glad över att ha alla jag har runt mig runt mig! Som en Jupiter sitter man där i mitten med sina månar runt sig. Sturms är Io (de har en flux tube mellan sig - har hört att det kan vara lite kryptiskt att vara uppefter oss två tillsammans så det passar bra), resten får ni sortera bland er, för de är en aning snällare.

2. Igår blev jag bjuden på Lussemiddag hos Iosefin, kickade bort allt plugg redan på förmiddag och var en fri människa resten av dagen! Tända ljus och dålig komedi.

3. Samma melodi gällande plugget gällde idag, men det är inte huvudmomentet.

3.a Huvudmomentet var inte heller att jag pratade så E knappt fick luft på det förbannade basgruppsmötet. Samma basgrupp som i onsdags tog ett snack med mig om varför jag aldrig öppnade munnen på seminarierna, ville jag prata så skulle de vara tyst. Jag behövde bara knacka dem på axeln för att få ordet.... conspiring bastards.

3. b Nej förstår ni huvudmomentet inträffade på stadsbiblioteket efter skolhelvetet var slut för dagen.
Rätt var det var sa någon "ja hej du ja är här". Tror ni jag blev en liten aning förvånad kanske när det var min vän från apoteket som ville diskutera allt mellan tigrar och cancer med mig, i inte mindre än 2 timmar... han pratade och pratade och pratade. Är OK att lyssna på en stund men sedan måste jag hitta på en pojkvän att åka hem till.

3.c Filmerna på stadsbiblioteket ÄR GRATIS ATT LÅNA!!!!

3.d När jag stod där fastnaglad mot golvet av ordskuren om det mesta, och konspirationsteorier om varför läget är som det är kom där en vrålsnygg ung man gående som var mycket lik Michael Fassbender. Jag tappade hakan på golvet och hittade den inte mer. Det var Viktor som jag gick IB med som numer läser till ingenjör på Cambridge som nu var hemma på jullov. Kramkalas!

3. e Viktor hade inte mindre än bestämt träff med Simon som snart dök upp, och kramkalaset blev än större. Min apoteksvän pratade dock ihjäl dem och de drog. Jag stod hövligt kvar. Ångrar att jag inte förihelvete följde med dem för att fika. Tvingade mig på dem även om de inte bjöd med mig. Snake you hold.

4. Viktor undrade vad jag gjorde nuförtiden, och jag svarade sanningsenligt att jag läste juridik. Men hur blev det så frågade han. Han fick en axelryckning till svar. Du som var så duktig på engelska och att skriva att lärarna brukade läsa upp dina alster.

Högg till lite solar plexus. Ja varför skriver jag inte mer? och varför har jag inte mer språk i livet? Är det juridik jag vill göra? Wow!
På traditionellt vis rusade det så jag var tvungen att sätta mig ett tag tills det slutade så jag kunde leta reda på några filmtitlar att ta med mig hem. Men ruset var inte ett tunnelhål ned i den ihåliga underjorden som brukligt är med lång period av sitta och vänta utan snart gick jag med starka steg därifrån.
I jämförelsen är det fortfarande osäkert var jag står, men jag uppskattar alla detaljer det är då så säkert som det kan bli! Kompassen kanske snurrar lite fortfarande med det antar jag är normalt.
Uppskattar alla människor, uppskattar att lyssna på Kent utan att det går rätt in i hjärnan(jag lyssnar aldrig på Kent längre, men ändå), uppskattar att allt är helt enkelt så mycket jävla bättre än när jag träffade Viktor och Simon sist.
Det var diploma ceremonin och jag körde ned på kaffe och allt i hela världen jag kunde köpa och stoppa ned i strupen så fort det gick. Genomförde en buffé på samma sätt i "glada vänners (fan jag var fortfarande övertygande om deras konspirerande natur och blev som brukligt var inte klok på deras falska dubbelspel)" lag och sedan den där ceremonin.

En paus på väg dit var hos Johanna på ön, det var roligt och vacker, var ju förstås medveten om hennes dubbelnatur men went with it . Även ett stopp där på vägen hem för att träffa familjen och bli bjuden på en kopp kaffe.

Men det är inte det jag tänker på utan exams, som den sista egentliga gången vi träffades.
Natt och dag, mina vänner! Natt och dag!

Love you all!

AE 35

Hmm...lyckokaka you say?

Nu Bach och PerMartin!

Det var någon som launchade en idé om en halvmara till våren idag...hmm....

All these worlds are yours except Europa attempt no landings there

Ja återigen har jag tagit fel på dag och vi har missat astronomin. Bättre att komma på det nu än ikväll antar jag men ändå. Suck...

Har i vart fall avslutat den andra odysséen, 2010, nu: 2061 och 3001 kvar.
Slutet gav upphov till många intressanta frågeställningar då [spoiler alert] Hal upptogs i samma rena energiform som Dave Bowman, efter en diskussion om maskinen lärt sig att till fulla imitera Dr Chandras känsloruttryck, som fö var rätt få, eller om den faktiskt kände sig ensam då det var klart att Discovery inte skulle få följa med Alexei Leonov tillbaka till jorden.
Det tycks dock råda enighet om att Hal var psykotisk i 2001, det blir rätt snårigt där. Hursom förklarar Dr Chandra läget för Hal som accepterar det så länge han får fortsätta att kommunicera med Leonov och Chandra, något de gör flera timmar om dagen. Man förklarar sedan att det är för att Chandra ska bygga en HAL 10 000, men även för att alla tror att Hal är snakis. Han/den hinner inte vara det så länge  dock, för Jupiter är about to blow. Monoliterna är bra till mycket visar det sig.

Dave Bowman, rymdbäbisen som Julle säger, har varnat Leonov för detta och börjar även han känna sig lite smått orolig för att bli ensam. Det är alltså bara människoresterna som är lite orolig men detta löser energierna bakom monoliterna med att uppta Hal i samma energiform som Bowman då Discovery slits i bitar i explosionen. Intressant vändning!

Kanske får svar i 2061, vem vet.

Efterskalv

Efter middagen klämde jag in lite avtalsplugg, idag blev det ogiltighetsregler. En av ogiltighetsgrunderna är psykiska defekter. Lagen om dessa härstammar från 1924 och innehåller en del guldklimpar om själsliga abnormiteter. PK maffian var otvivelaktigen i underläge då. Men om ni någonsin sluter avtal med någon ni har skäl - för det måste ni ha - att tro är under hypnos då ni kommer överens om avtalsvillkoren vet jag precis vart ni ska vända er.

Annars är resten av kvällen en väntan på måndag. Så jag tänker se på tv!

Forgive me any pain I may have brought to you

 Snurrade runt som en packe djupfrysta sniglar i en blender. Mycket skrammel, shaky feel to it och passar man sig så smyger motorn iväg. Jobbig känsla.
Jag gick ned i källarn och lyfte those god damn heavy ass weights som terapi. Mindful är man med kroppsvikten(jaja, eftersom ni frågar...lite till) hängande i händerna på väg på top positionen i marklyft med svetten som rinner i en flod nedför nacken och ögonen fästa uppe i skyn.
Koordinationstränade lite med kettlebell efteråt. Hittade en 16 kg och en 24 kg, lille- och storebror helt enkelt. Fick nöja mig med 12an i windmill:sen dock för min koordination hade tydligen gått hem till gud. Planerade säckterapi också, men några övade steppdans därnere så jag fick ge mig.
Nu ska jag lyssna på weeping willows och tänka på min pm.

Fö älskar jag att ICA är storebror, fick mig en feting på 25kr idag och 20% på eko snabbkaffe - som att fylla år! Naw, de håller koll de...haha....

Hörde händerna mot himlen idag också. Grymt besviken. Lyssnar på Morrissey istället.

Ja just det, jag var ju på skrivkurs igår - första gången!
Vi fick 20 min på oss att knåpa ihop en story och jag gjorde min till en cowboy story som involverade 300 nakna soldater samlade av studentnationerna i hopp om gratis öl, eldsprutande drakar som drack glädje från akkis, svarta riddare och gun fights vid universitetshuset. Needless to say var det en dunderhit.

Northlandian SpaDay

Japp, idag blev det norrländsk spa-dag. Följ instruktionerna så bli're bra:

1. Gå till ditt nyupptäckta källargym som alltid legat i huset bredvid och som var så mycket bättre än bilderna sa. Keep calm and lift weights, keep calm and run.

2. Kom hem mörbultad.

3. Äntra duschen i den mån du kan utan att slå ihjäl dig då benen inte svarar på kommando. Ground control, over?

4. Raka benen, kom ihåg att du inte har så allvarligt synfel egentligen, men just ljuset i duschen, bristen på glasögon och feelingen av bic-bladet får dig att göra som Jack the Ripper. Allt som sticker ut i någon mån, hälsenor, fotknölar etc, skala bort dem så gott det går.

5. Nu kommer the good part - handsprita resultatet av dina karvningar.

6. ???

7. Profit.

I feel alive before the sunrise

Ja fy fan, 5 dagar och inte ett ljud. Så oförskämt av mig!

Så undrar ni, vad har min dyrbara tid gått till? Jo vi tar det i ordning:
Bad med liten Putte (Sturms och en s*tans vattenkanon inkluderad).
Film: Fish tank - varför hette den så?
Träning: spring, kettlebell, NTC appen, kettlebell och imorrn lite springa av om träningsvärken lagt sig, annars cykel.
Farmodern
och sedan är det mest white noise resten, men det gillar vi ändå!

Nu väntar vi med spänning över helgen för att se om det blir adressbyte inom en kort framtid, stay tuned!

Take it away, Tuben!

Tut i luren!

Det är nu du ska gråta

Han kunde ju sjunga, så han sjöng för mig

fylld av förväntningar på gråt och tandagnisslan

Det är ju lite horeri att lämna ut sådant här, med tanke på privatlivets helgd och sådant men, tja ämnet är gammalt och utnött. 

 Tar med mig ljuset och låter resten vara glömt. 

Strålskadade atoller

Litegrand som Briksen, fast de var fler ändå. Vuxna människor som bor tillsammans i mutual agreement. Likt liknelsen finns en lägenhet i stad för att få arbete gjort. Må vara att liknelsen inte alls håller längre än så. Men det behöver den inte göra heller, för de är vi ju. Fyra vuxna människor bor tillsammans inom ramarna för familj.
Helgen har inneburit god mat, många skratt som alltid och en mun som bara aldrig vill bara tyst. Många skämt, lite kamp då motparten upplevde att det var för eldfängt. True that, true that.
Ämnar imorgon förklara PMet klart och fortsätta på inslagen väg mot tentamen. Framåt, no stopping.
Fan vad bra det här ska bli, det är järnet som gäller fram tills elddopet. Blott en månad kvar sedan är det dags att för sommaren flytta hem. Så konstigt och underligt långt borta det känns.
Då återupptas livet som proletär, personnummer tack? Då skall cyklas runt hela socknen minsann. Avundades tiden jag sprang 4 mil på en lördagsmorgon idag när jag körde på den vägen. Vill gärna göra det igen. Förhoppningsvis när finanserna gett någon eller annan sjukgymnast tillfälle att kika på mitt Satansben. Då kanske...ett fjällmarathon sommaren efter? Eller ett redigt lapplandsmarathon på vårkanten, man vet aldrig.
Blott en månad av detta kvar tills dess, men en avgörande månad likväl!
Helvete, vad jag ska ha bra resultat att presentera då! Motorväg framåt! Det känns så bra med en plan, det känns utstakat med ljusstavar och smällande raketer. God damn! Rusar framåt!

Behind the Wheel

The way the morning broke was quite unusual.
Det var en solig morgon och jag vaknade med ett hopp ut i verkligheten. Snöt bort blodet ur näsan, vred ur lakanen all svett och
slogpådatornstädadediskadefrukosteradesminkademigfixadehåretgjordehåliöratkläddemigiuniform.
Sedan var klockan 6 och det var dags att börja med dagens PM. Jävlar vad bra det gick! Bam bam bam! Ända fram till lunch. Efter lunch började skoldagen.
Föreläsning med en rätt cool gubbe idag, han var professor, hade suttit i HFD och varit JO. Ni vet sådant där som barnbarnen bara måste få veta. Tror att hans plats inte så mycket var att undervisa som att påvisa hur bitchin' good man kan vara om man är ambitiös. Unga jurister skjuter tydligen ambition som om det vore både kola och hagelgevär?

Awesome låt, ni borde lyssna. Remake av DMs gamla dänga.

Sedan åkte jag till en vän. Hon bjöd mig på mat, och alla vänner som bjuder på mat har liksom en särställning i hierarkin. Studentbudget. Sopnedkast. You do the math!
Ratatouille, eller var det bouillabaisse? Det var hursom inte helt relevant. Mat kan vara god men sällskap mycket mer!
Vännen var lika breathtaking som vanligt. Självklart omger jag mig bara med vackra människor, men just idag känner jag för att dela med mig av att de är det!

Get the balance right

Veckan i kort:

Plugg, lite

El P, mycket

Thåström, en del

Bio, en - something something Phuket.

Elsa, en del

På det hela taget genom röva draget en god vecka.

Det låter underligt men det finns en grund nu, cementen håller på att stelna. Det är en grund till ett hus med oändliga rum och våningar, det enda som hejdar framväxten är hur högt och brett man vågar bygga. Det är så konstigt, för den där grunden är ju byggd på ett vulkanutbrott eller en kallkälla eller vad man skall kalla det men den håller på att stelna nu. Det trodde man aldrig in a million years skulle hända. 

Musik är toner och arrangemang, estetisk glädje och uttryck. Senaste Kent låten är bara en låt i mängden och man tränar utav träningsglädje. Matlagning får ta sin plats men inte mer. Plugget är inte på liv och död och man törs ha en framtidstro.

Det är högst underligt, men i all sin underlighet vackert, som att alla färger och intryck passerat genom ett kaleidoskop och kommit ut på andra sidan ordnade. Man inser att kaleidoskopet inte är ett teleskop utan att det kunde förvränga färger, det man trodde på och litade på kanske inte var helt sant. Man blir lite skrämd av upptäckten, men lättad ändå.

Inga mantran, inga kommentarer, ingen hets, ingen ondska, inget skrammel runt av lösa sladdar och falska bruksanvisningar. Man vibrerar av elektriciteten som hittar fram helt plötsligt. Det finns en åskledare mot alla blixtar som skulle sätta brand på samma sladddriga system.

Allt har ett pris, disorganisation, disintegration är de nya rädslorna. Kanske med en överton av sorg över en brist på saknad och samtidigt en rädsla för att återvända till allt som varit. Kanske till och med en tro på att man re-wired har tappat sin förmåga till extraordinariteter. Kanske var förmågan att balansera på en slak lina det som skulle göra det så mycket enklare att gå på den spänd.

Är de vad som krävs för att lyckas eller har man lyckats med vissa saker trots dem? De har förstört men det kanske var  meningen, som att fjärilen måste kräla först innan den kan flyga.

Ovissheten är läskig, men man måste våga för att få veta. Har man gått med på att omvärdera vad "lyckad" är, och kommer man en dag vakna upp och inse att det är en propaganda man köpt och slängt bort det som är JAG. Det är kluvet och läskigt men producerar inget svar i maggropen. Tänk om man gått med frivilligt på hjärntvätt och anpassning till ett system för att det är enklast för motparten, tänk om det är mormorsrösten man tystat? Tänk om det är avtrubbning?

 Å andra sidan är det omöjligt att dela det gamla med någon, och vill man flaxa som fjärilen ensam för alltid? Så många, många avvägningar att göra. Så många mål att hitta och så många att lämna därhän.

Coming up for air

Dagens föreläsning var spännande, kurslitteraturen mycket intressant!
Och imorse, på F&S väderkvarn ya'll know kom en gubbe fram och meddelade mig att för att vara tjej hade jag ett par jävligt grymma axlar. Men tillade han som eftertanke, jag kanske bara styrketränade som komplement till någon annan sport? Nepp sa jag, bara lightweight(s) baby! Awesome! sa han och återgick till sitt cablecrossande. Nice! Annars är jag inte säker på att renoveringen var helt nödvändig...

Anywho, guten nacht welt (or smthn smthn)!

Gott nytt år

Nytt år, ett fräsch 2012. Det ska bli skitbra eller hur?

Gimmie back the Berlin wall, gimmie Stalin and St Paul. I've seen the future brother - it is murder.

Så jag har fått en lägenhet till våren, från december rättare sagt. I Uppsala. Det är tydligen rekordmånga som sökt dit denna termin, yay. Men slutgiltiga intagningsbeskedet anländer inte förrän i december - första i november. Lite knivigt läge då jag måste acceptera lägenheten snarast för att få skriva kontrakt på den. Det skall alltså betalas 3 månadshyror om jag inte kommer in men har skrivit på kontraktet.

Man är ju tvungen att börja tänka sådanahär gånger, ska jag flytta nu? What's up with that? Bort från flocken? Hur kul låter det. Ja, det är utvecklande och karaktärsdanande på många sätt men... jag minns ju liksom hur det gick till i Uppsala. Jag kan få som flashbacks av det. Som genom en lins av Birro-ism.
Cykling i regnet, gråt till oHGr, oh all that fucking gråt till allt möjligt. Alla vakna nätter stirrandes ut från mina fönster över den natriumstinna staden, räknandes timmar och minuter. Alla gånger jag sa till mig själv att jag var en maskin och att jag borde bete mig som en. Alla gånger jag kollade tungan efter maskar då jag faktiskt sovit. De kunde byggt sig ett bo medan jag sov, i svalget. Övertygad. Kände dem vrida och åla där. Sömnbrist does that to ya. Allt det där kan man låtsas inte hände, inte är en del av mig.

 I all ärlighet var det väl knappast Uppsalas fel, men visst spelar det in för magkänslan. Jo visst det var roligt också men för sådana här beslut tenderar ju det tråkiga att spela in. Det är inte samma sak nu heller. I min 2a bestämmer endast jag och jag är äldre och klokare, hoppas jag iallafall. Kan kanske ta ett steg tillbaka och säga stopp istället för att bita i bettet som en skenande häst. Dessutom rör det sig om en termin innan Sturms kommer efter. Det är svårt att dels inte låta det förflutna definera och dels att kännas vid det som en aspekt av verkligheten som påverkar. Jag vill ju inte bortse helt från historien men jag vill inte låta det styra heller. Mycket svårt att träda okänd mark med gamla kartor så att säga.
Visst, jag har fortfarande sk panikattacker, ibland i dagar. Men... det tycks inte förbättra sig. Jag tror den käre flockledaren har rätt då han säger att det handlar om att leva med det. Go Chuck Norris on it's ass so to speak, det har ju gått att tygla förut, yes little Alex? Det kan ju inte gärna vara en orsak att undvika, yes little Alex? Man kan fråga till vilket pris little Alex. Vilka villkor krävs för kontroll och vilka krävs för att undvika, little Alex. Vilka villkor krävs för att det skall vara en tillgång och inte en nackdel.
Linehan, har poänger i mycket men det vettefan om skills är så jävla användbara. Jag förstår inte tänket bakom kanske. Värt att fråga är om man måste tro på det eller om det är troligt. Det är svårt det där. I don't do gyllene medelvägen (sa hon som nyss blivit äldre och klokare...).

Eller gjorde inte iallafall, vem vet egentligen hur det blir nu?

Fleshdance

Jag skall gå på dans med kobonden från grannskapet, det ni!

Jag måste såklart lära mig att dansa först (på 14 dagar alltså)... men wtf! hur svårt kan det vara? Tj'nobylbarnet?
Blivit mkt mobbat å det senaste eftersom jag säge tj'nobyl istället för tjernobyl. Fack off, hoovering boots...

The good, the bad, the ugly

Det var jag, Sturmis och hästarna. Sturmis smackade med läpparna och hoppade lite, när hon inte hotade folk med stryk. Själv bet jag i cigaretten och kisade ut över vidderna. This is trouble coming your way, satte en på Brez näsa och sade åt henne att gå tillbaka in i köket. Inga muffins fanns i närheten därför kastades ingenting, eftersom ingen av oss ville sjunka till samma nivå som Tony Olsson. Ett rån - OK, kasta bajs? Nej, bitch please. Man är inte kung då, inte ens i Texas.

Vi rättade till hattarna sade ett artigt "ma'am" och störtade våra hästar iväg. Sturmis tår pekade mot Ånge och Ystad där hon var "one with the horse" Spock-style. Det gjorde en skön syn där hon smackandes med läpparna hetsade sin häst snabbare och snabbare. Själv hade jag vissa problem att komma iväg med väl uppe fart flög även jag likt ett reaplan. Fartvinden fick aldrig bli så stor att den släckte cigaretten som dinglade nonchalant i mungipan. Någon måtta får det vara men snabbare än ökenvinden susade vi fram.

Vi pausade runt kvällningen för att låta hästarna vila, de var täckta i Swith pour on och blev därför inte påverkade av kusarna. Själva bröt vi svampiga utväxter - mykorrhiza? från träden och lade på elden då man blev lärd i skolan som barn att göra så. Snart skingrades krypen, till och med knastrandet från elden verkade mer avlägset. Kanske var det Sturmis kokkonst som gjorde det?
Den futuristiska sydstatska nationalrätten Bourbon n' beans stod på matsedeln. Tusen burkar beans och tusen flaskor bourbon rasslade och klirrade i våra sadelväskor men ingen av oss klagade vid utsikten av skörbjugg. Vi var ju men not mice, spartanstyle. Sturmis hade dock ett ess i rockärmen- marshmelons! Vi trädde dem på våra knivar och lyssnade då de karamelliserades, ljudet lät likt skinn som kuvade sig för elden. Knastret ekade i våra öron.

Så plötsligt bryts vår allsång upp, row your boat no more. Sturmis drar snabbare än man hinner se fast rörelsebanan hänger i luften, dallrar och skimrar. Hon ser drakar bakom träden. Jag hoppar lika snabbt upp och viftar undan ponchon. Vi har drakar i vardagsrummet, det finns bara en sak att göra, dra snabbare än dem innan vi är lika grillade som marshmallowsen. Jag ställer mig framför Sturmis, jag ska skjuta den där jävla draken i knäet vid första rörelsen. Jag går först kapten. Sturmis drar runt mig i axeln och hennes ormögon väser åt mig "Damn it Allilujeva, du är en cowboy ingen deflectorshield!". Jag insisterar på odödligheten, visar min stålponcho som bevis och går ändå först genom buskarna. Men vi har gått i cirklar för då jag kliver genom buskaget finns där draken.  Han är snabb som tusan och bränner mig på benet. NEEEEEJ! Jag inser att jag blivit Katlabränd, allt är förbi. Jag tappar cigaretten och klistrar genast händerna till låren. Jag faller och Sturmis vet att hon måste bära mig likt den sårade soldaten tillbaka. Hon skjuter draken i förbifarten och springer med mig hängandes över axeln. Hon smackade vilt med läpparna och hoppade. Jag såg hörde två meter långa tånaglar slita upp mossa skrikande med rötterna. Tusen små röster skriker som stekta ägg "NEEEEEEJ!". En väckarklocka mitt i allt.

Vi måste hoppa i Jordgubbsfloden och släcka elden som invaderar benet som ett virus säger Sturmis. Jag litar på henne genom att smacka tillbaka i morsekod "Damn straight partner". Genast finner vi oss flytande i Jordgubbsfloden. Sasquatch ger oss varsin gummiring att flyta med i, det är två duschringar ser vi. Men mer hinner vi inte tänka förrän gräset lyser i neon och theremins spelar fågelsång i bakgrunden. Sasquatch skyddar oss mot allt ont, och brännsåret efter Katlaelden är långt borta nu.

Nästa dag vaknar jag på stranden vid sjön. Jag har klädbadat och någon jävel har stampat ut elden. Sturmis smackar god morgon och jag höjer hatten till svar. Sedan tänder jag morgonens första cigarett och vi äter Bourbon n' beans till frukost. Hon erbjuder mig en marshmelon som tilltugg och vitaminkomplement men jag väser fram att jag inte behöver några vitaminer, vi måste bara get the hell out of Dodge. Sturmis smackar medhållande. När vi går till det träd vi bundet hästarna i finner vi dock att någon skjutit en av dem. Tråkigt, men kosten blev ju iallafall varierad. Vi har oss en riktig frukostfeast och rider sedan med all packning smackande vidare på den andra med varsin cigarett och en blick som skulle döda småvilt.