First Day

Vi gillar crossovers, jag menar mashups, jag menar dark, jag menar.... feat. helt enkelt.

The rocky horror picture show på silverskärmen

Yes, inom en snar framtid kommer TRHPS att gå på en lokal biograf - hur awesome är inte det?!? Ni som bor i närheten, förvänta er hårdhänta inbjudningar att följa med och avnjuta mästerverket!

"Arne Norlin skrev i Aftonbladet 7.6.78: ”Historien är larvig, musiken svag och sexskämten många och dåliga. Filmen ryker av gammalt teaterdamm.” Mikael Jansson skrev i UNT ”Katastrofen fullbordas av att musiken – för det är ju en rockmusikal – inte på något vis håller måtten, ens om man anstränger sig att sänka anspråken. Texterna förbigås lämpligen med tystnad. […] Nej, den här tre år gamla filmen är fullständigt onödig.”

TLC/ Ritual Noise/ You can't lose what you haven't got

Jag var ute och cyklade lite med Sturmis på kvällskvisten. Vi har självklart inga lampor på, självklart benreflexer till hästarna på armarna och den där skriktröjan från HK maran. Vi syns?
Så i en uppförsbacke vilken sluttade uppåt mot hemmet dök ur fjärran upp en bil.

Det var en röd cabriolet med något slags tygliknande skinn till tak. Den stannade av och föraren ropade till mig. Jag stannade. Blondinen som körde ropade igenkännande "Allilujeva!", jag hade ingen aning om vem hon var. Hon berättade i vart fall att vi hade en lös hund efter oss. Jag svarade att besten följde med oss hem. Så var det korta mötet i månskenet och natriumlampornas rundlar på den mörka grusvägen över.

Vem var det?

You don't make room for your loved ones

El P, Hauptmann + familj samt modern till el Haupt åker idag ned till slättbondelandet.  Hur skall helgen fördrivas då? Man skulle kunna vara dekadent, njuta av det sista som går att krama ur sommaren och dess upplevelser och dansa med elekttriska féer, eller...
ELLER...så springer man lopp på lördag med backar på flera kilometer, varv på varv på varv på varv i karaktärsdanande hastghet, åker frikkin' rullstol på söndag (same same kanske oavsett?) och

sedan

är det måndag
igen....

Party i en papperskorg

Ibland blir man sådär jävla glad, som av Peter Englunds gamla blogg om prettokakor och inavlade katter samt historisk korrekthet i datorspel eller som av att höra av en gammal vän som man inte trodde brydde sig men som verkar vara en riktigt stenhård klippa (medtaget i beräkningarna att man inte var så jävla snäll själv utan egentligen ett riktigt as), den större människan så att säga spetsad med äkta omtanke.
Ibland finns det så små saker som gör en sådär glad som att lyssna på steam machine och jogga. Det planerar jag förresten göra imorgon. Eller kanske bara dansa the st Vitus dance i korridoren.
Det finns helt enkelt väldigt mycket roliga grejor.
Som ett motionslopp om någon vecka, som att jag ouppvärmd och otränad snittade 4.00/km igår och som att det inte gör ett uns ont någonstans idag. Bara sådär så har de även reparerat vår telefonlina så världen finns igen också. Allt på en gång, miracles!

Ramm Lied

Japp, jag är i Mjulby nu. Har varit i Göteborgen (med stora äpplet yes!), Borås, Alingsås och Uppsala senaste veckan. That's nice =) men jag ljuger faktiskt. Jag räknade bara där vi stannade upp lite. Göteborg är sant dock. Har sett Rammstein för andra gången på bananpiren, oh yes!

Sprutkanon med påsittande sadel var där, så var Till Lindemann och hela paketet(haha). Han sprutade skum över oss alla medan han skrek att han hade en dikkah! sedan kom konfettiregnet. Hörsel var begränsad, syn mycket begränsad. Jag stod en kort stund inne i en hårig pubertetsarmhåla med tillhörande smala smala stickeben, det var rätt trevligt som kontrast mot köttpaketet som frustade på scen.

Vi började längst fram sedan tappade jag fästet och flöt bakåt sedan kantrade hela alltet. Jag och fyrtio pers till ramlade ned i en sprattlande hög där nästan alldeles längst framme vid staketet. Någon vänlig själv hjälpte mig sprattlande hostandes skum upp. Jag höll krampaktigt i mina glasögon, de blev faktiskt inte så fina. Men jag har böjt till dem igen, ser hyfsat nu.

Sedan skulle vi då åka hem. Vi körde lite fel, blev lite ovänner, fick några övänner på färjan som gav Sturmis komplimanger för norrländskan, El P för gnällbälte målet och mig för Stockholmskan. Rätt förfriskad var han Benke men inget mot Perra. Vi skulle hälsa Skåne och fick se hans båt Calimero, en Flipper. Han var stum över att vi inte uppskattade detta. Sedan fortsatte vi tillbaka till Mjulby i regnet. Vi studerade kartan och funderade men hamnade rätt.

Nu skrivs uppsats med full blowing stickande lemmar och South Park i bakgrunden.

Prime time of your life it's now live it

Hur mår ni idag alla sötnosar? jag hoppas ni mår bra :) Själv är jag övergiven av Sturmis. Den jäveln prioriterade övningskörning framför mig. Vilket sätt. 

MEN

hon lämnade mig med en historia att berätta:

Det var en gång miss X, hon hade dröjt sig kvar i klassrummet lite extra länge eftersom hon var tvungen att packa sin stora väska.Medan hon packade upptäckte hon att hennes byxor hade en obehaglig doft. Inte så farligt tänkte hon.
Miss X's lärare var också kvar och hon ville konversera lite med miss X. "Vet du vad det är får lunch idag?" Miss X hade ingen aning och sade det till läraren. "Okej, det kanske är fisk?" Läraren sniffade i luften."Det luktar fisk". "Ja kanske det" svarde miss X sedan sade de hejdå och miss X gick till matsalen.
Väl där upptäckte hon att det var kyckling till lunch och insåg rådnande att det var dags att tvätta byxorna.

Hoho, inte så roligt i tredje hand men tänk själva vad roligt jag hade! Haha!

Natasja from Russia

En av mina största sorger här i världen är ju i min Sturmis ögon att jag inte är ett luder.

Hon tycker att jag är så snabb att dra på mig päls och stövlar och blir då automatiskt begåvad med ett plut och engelska med en rysk brytning som förklarar att jag är doktor och heter Natasja from Rassja. Hon kan nog ha rätt att i mitt förra liv var jag postorderbrud, för inget faller sig så naturligt som att automatiskt övergå till Natasja så fort man är lite uppklädd.

Något som jag också är lite sådär ledsen över men som jag självklart aldrig erkänner är ju att jag inte är en man. Ja alltså, jag skulle bli världens bästa transvestit med samma attribut som ovan, och handen på hjärtat låter inte Natasja som ett tvättäkta dragshowstar namn? Jo det gör ju det. Och dessutom har de jävlarna både långa ben och fina kindben. Dessutom kan ingen gå i klackar som Frank N Furter.

Jag överväger att vara dragshow artist i mitt nästa liv, någon som hänger på?