It must feel nice to know that somebody needs you eller bloggen livet och allting

Bloggmässigt

Som man kan se av årssummeringarna till höger så har jag inte bloggat mycket iår. Lägst antal inlägg hittills faktiskt. Det har mycket att göra med att jag vill skriva så mycket som jag inte är helt bekväm med att publiken läser och kommer ihåg, tolkar och donar med. Jag funderar på att starta en ny anonym blogg och ösa ur mig allt där. Man kan ju fråga varför det är så viktigt med en blogg när man kan skriva för dagboken, men då skulle man ju gå miste om meglomani-känslan när 150 personer läst ett av mina många ramblings födda ur skaparlust utan eftertanke. Jag gillar den känslan, och jag gillar att kunna diskutera saker i bloggformat, den kommentar som ibland trillar in får mig att känna mig som Dostojevskij och det är trevligt.

Kanske lösenordsförse den här bloggen och fortsätta här vore ett alternativ...eller ha en öppen och en stängd eller vad fan vet jag hur bloggbrudarna brukar lösa det. Har ni åsikter, now is the time. Berätta hur ni löser/ vill se lösning, och för all del inkorporera gärna tips om andra bloggplattformar på en gång.

Ståaldrigstill aka Daytripper

Så gärna jag vill blogga om något, men nej, torka mellan öronen.
Vart är ni ordjävlar? Kom fram kom fram where ever you are!

Kanske en YT kavalkad skulle hjälpa detta? Men jag kommer inte på några lämpliga YT:are heller, bara en massa Kent som setts till dödagar redan. Jeepers creepers. Antar att det är tillbaka till plugget som gäller-

Now I know how Joan of Arc felt

Ibland tror jag att någon annan har skrivit här. Hur tänkte jag där? Knackar på skallen och liksom känner efter vad som skramlar runt därinne.
Idag är iallafall den första dagen på vecka 16 och tillika den första dagen på resten av livet. Känner ni strupgreppet? Jag med. Eller som jag tänkte igår när jag var och handlade (mind you, har gjort köttgryta [tänkte nästan ringa pappa, så stolt jag var!] av segjävel, köttbullar av segjävel, chili con carne på segjävel och för att avsluta köttfärssås av segjävel) för matlådeproduktion. Ja jag gör matlådor av det jag hittar i frysen och tänker alltid att "det är ju bara det som kom ut därifrån som ska in igen så det borde ju gå", mind me jag har alltid fel.
Lyxproblem! Smaka på ordet. I like it.

Jo var var jag. Just det, som jag tänkte igår ja.
Det finns för lite nu, alltid för lite nu, och alltid för mycket sedan. Jämt i tid, men ojämt i distribuering?
Accepterar man det då som en konstant i universum? Ungefär som... ja jag vet inte, kanske som Cpt. Kirk skulle ha sagt:
 "Maybe we can't stroll to the music of the lute. We must march to the sound of drums."
(lustigt nog när man söker på "this side of paradise quotes"får man inte upp något om squatting on a mushroom)
Sedan är trumman och lutan är nuet. Positivt much?
Men det gäller inte framtiden som helhet utan snarare endast konsekvenser, visst var jag rolig nu? För framtiden utgörs ju inte av konsekvenser... men inte endast iallafall(?)men men.
Tanken var iallafall att dagen är vacker, till och med lite solig men sedan slår på sin trumma och harklar sig inte vidare diskret. Åter till pulpeten, åter dra fram plogen och köra igång. 
Sedan är dit man ska, nu är varifrån man åker. Men nuet som existerar i den stunden boken blir plöjd då? Det kallas så fint icke-tid. Frånvaro av tid. Den flyter snabbast av alla tider.

Spock has a logical hurt

Meanwhile in the Ukraine

Det är ju inte bara tyst ro som snö för med sig, nein nein, då är det visst dags för Död Snö [Norska zombies och nazi gold, kommer ni ihåg?!?] igen och då är det fritt fram för zombiemarathon, och är det fritt fram för zombiemarathons måste det vara fritt fram för kannibalsmarathon och är det fritt fram för kannibalsmarathon måste det vara fritt fram för b-filmsmarathon ayayay!

Började igår med Death Race, inte den med Statham utan den med Stallone. Den var inte helt straightforward, men ok jag köper slutet. Även i framtiden där man har bilrace mellan kusterna i USA, komma fram snabbast eller ha flest poäng (dödade peeps) är slutet gott, betryggande! Dock den enda film där den gode Stallone riktigt övertygat, så inte var det så illa inte. Nazis fanns visst där också för återknyta till Död Snö och ja Outpost då om ni minns det pärlan.

Räck mig Gaffatejpen Baby!

1. No Indalsledenloppet, frankly pallar jag inte med att springa i 10 h. Sjukt tråkigt! Monotont gnuggande utan något annat mål än avbryta då tiden är slut? Nej!! Jag sätter bestämt ned foten, mellanfotslandning men ändock icke. 5 km på sin höjd, och då skall det gå fort. Inte ett steg längre. Kanske är den där postmara grejen? Sprang en mara för en månad sedan kanske, bara för att det var kul en lördagsmorgon. It's just history babe! Jag har inte ens något sug efter en 310a längre, eller en Spockhoj! Wtf? Jag vill bara på sin höjd promenera och lyssna på Röd men mest av allt läsa böcker om filosofi och inte alls motionera.
2. Sitter by mah [fantastische, amazing, beautiful] MBP och söker jobb (som alltid) och planerar min akademiska karriär. Jag måste nog helt avskaffa sömn för att hinna allt. Nemas problemas. Jag ska skaffa mig ett jobb, jobba ihop en inkomst och samtidigt studera mina kompletteringar (ifall att liksom) och sedan på nätterna kan jag läsa filosofi. Jag tycker det är en superplanering faktiskt! Endast ett hinder och det är att jag tydligen inte får anmäla mig till filosofikursen? Minor prob dock, då jag helt enkelt fär charma umu lite sedan så- back on track!
3. Jag måste hinna med min nya sepåhelatiden film också; A beautiful mind- scenen där han står på taket och ropar om lesser mortals haha! Jag ska ju åka till det stora äpplet också, glömde jag nästan! Och vara på AIR och umgås med alla underbara människor i min närhet!
4. Ja just det! Sommarkursen i matematik, kompletteringarna till augusti (vet jag inte säkert än men still...) samt sommarjobbet ska också få plats, men det är inga problem - kvalitet framför kvantitet! Kommer ni ihåg vad det stod på släktvapnet? Talang framför utbildning! Man kommer nog en bit på det
5. I nästa sekund trycker jag minnesmärke-t och har helt glömt bort varför....varför?

Gud som haver barnen en gång till

Idag fick jag en sådan lust att börja läsa filosofi igen, den där argumenterande sidan av hjärnan vaknade till och började skrika om nödvändigheten av att konstruera sanningstabeller. Fick en känsla av att det var dags att sluta förneka att det var så det skulle bli från början, dags att sluta låtsas att logikcentret behandlar matematiska formler lika väl som argument och premisser och släppa efter för ödet (hihi så svulstigt...).

Helt bortglömda var de där planerna på att läsa retorik, ekonomi, matematik, webbdesign (var kom de ifrån från början?), medicin, psykologi och kostvetenskap, så där bortglömda som de i regel bli en gång om år då inspirationen rinner till och hornbågarna och polokragarna tågar i spetsiga skor runt runt i pannloben.

Men sällan har det varit så kristallklart som idag- boom! Det var ju filosof det stod i stjärnorna! Jag har glömt så där som i lejonkungen Elsa!, glömt vad jag skulle egentligen. Uppvaknandet står fullt i klass med det som hände hos Jocke Berg (ifjol vår...it's in the water baby?), det blev så klart att jag nästan tappar andan när jag tänker på det borttappade året som gått i filosofins frånvaro. Det rinner som isvatten nedför ryggraden, vetskapen om att ett hemskt misstag begås. I detta nu eller i funderingen på förändringen? Kan inte veta.

Svar som genom ett trollslag i högtalarna att now is the only thing that's real, jag är inte övertygad.

Åter hör jag samma ordande och ordande av åsikter i huvudet; ta kontroll, sluta låtsas, släpp inte kontrollen till någon annan (finns visserligen ingen att släppa någon kontroll till nu men likväl är det så ramsan går), kom ihåg att du hade a mission - har du glömt den? Se nu hur det har blivit. medelmåtta? Nej! Ödet ma chérie! The mission! The mission!

Inget uppdrag för sådana får man av andra, a mission tar man sig an helt av egen vilja.

Jag plockar ned min toolbox for philosophers och ser att ryggen inte är bruten, tar den i samma grepp som Majsan och ser på dem båda. De är så lika, de tar andan och gömmer den. Är det prestationsångest eller längtan? Den där T.Nagel i ögat gömmer sig också där. Lägger dem alla vid Heurekas sida och ser hur de skiner i jämförelsen. Det är svårt lockande att strunta i alltihop och göra vad jag var tänkt att göra så mycket bättre.

Någonstans är jag övertygad om att det inte är de annalkande tentorna som viskar filosofens lov, jag tror mig veta ganska säkert att det är självständig glöd som talar. Loggar in på studera och får tankarna bekräftade; mycket bättre än någon stadsvetenskap som jag också hunnit med.

Ack du förhatlige deadline har passerat och nu...

En lååång fredag

Idag var det ju som bekant långfredag, en dag som bjöd på intervaller, jätteräkor och ett sådant där smygande moln av ineffektivitet som gör att man kommer igång först runt 24 tiden.

Men distraktionen- solskenet var det inget fel på och benen trummade mot leran som mäktiga trumstockar, gutes abend!

Imorgon är det okej att vara glad igen också-alltid något att se fram emot!

Anda good night to you all