Snart en månad in! Gah!

Skriver på, läser på. Suddar. Skriver på, läser på. Kopierar böcker. Läser på, skriver på.
Fantastisk termin! Inte ironiskt alltså, utan jag gillar det verkligen. Tycker det är toppen att få läsa om sådant jag tycker är väldigt intressant, och har inte haft första återkopplingen än så jag vet inte om mitt är skräp än. Blissfully unaware.

Annars är Julle på besök hos mig och Colle. Det är ju alltid lite extra trevligt. Vi ser på film och...ja...ser på film. Såg Slow West häromkvällen. Lyckad vändning i slutet, vi båda skrattade högt åt hur roligt det var. Colle älskar att Julle är här, krokkar järnet med henne hela dagarna. Ikväll gäller mer Fassbender, X-men. days of future past

Annars rullar det på, onwards and onwards and onwards we go. Terminen är ju fan snart slut redan. Jag avlider. Måste söka kurser, måste söka jobb.
Min buk fortsätter strula, men har äntligen fått en remiss till akkis. Ett skäl så gott som något att fortsätta tugga CSN. En av världens mest nedlåtande läkarjävlar skrev den, men så är de. Van.

På specialmottagningen får jag göra rorschach-test, de bedömer min personlighet. Hur fan?! Va fan?! Många uttrycksfulla tecken senare. Tar en vecka att reparera sig efter var gång man varit där. Vaknar ibland på morgonen och ifrågasätter allt, bara slippa dem. Aldrig dem mer. Värt det? Oklart. Rock and a hard place eller hur det heter. De älskar att ifrågasätta och dra sönder, smula en mellan fingrarna och aldrig är det nog. Antingen är det inte "nog illa" för att få hjälp eller så är det inte deras bord. Sedan är det alltid intressantast att diskutera det som inte är deras kompetensområde. Se det vill de gärna gräva vidare i, inom ramen för 45 minuter alltså.

Hann bara öppna munnen sist så undrade de varför man inte utrett om jag har asperger (finns ju inte ens längre! och please, de är inga neuropsykiatriska utredare), om jag inte har undantryckta minnen som förklarar varför jag stängt av min personlighet (det är nog det värsta hittills faktiskt, den lilla "dissen"). Åh sickna pärlor! De träffar mig en timme och tror de känner mig. Le och vinka. Le och vinka.

Jag fick på mig till nästa gång att tänka på något jag kan anföra till min sak, sedan ska hon skriva utlåtande. Jag är ingen psykolog men vet redan nu vad hon bestämt sig för, så vagt hotande med att jag måste fundera ut ett försvar till nästa gång. Jo jo, men det är väl så. Jag tror jag kräks över att måsta sitta och lyssna på skitsnack.

Bli kritiserad som person efter en timmes konversation inom ramen patient och psykolog. Sedan kommenterade psykologen att jag måste bestämma mig för en sexualitet, eftersom man inte kan vara bisexuell och avslutade med att jag även måste klä mig mer manligt om jag vill tas på allvar (eller mera kvinnligt och sortera in mig i ledet). Nu skulle jag ju kunna vara en tjej som klär sig lite ledigt eller en kille som klär sig ledigt, sa psykologen och höll handen för mitt huvud så hon bara såg kroppen.  Precis så känner jag mig alltid där, en köttkropp utan huvud. Ingen tankeförmåga att ta hänsyn till bara ett stycke kött att peta på tills det kvider till lite.


Visst finns det de som ångrar sig, men det är inget deras allra intimaste frågor kan försäkra någon från  och sedan finns det sådana som jag antar jag. Som skulle "ångra sig" bara för att slippa utredningen som är så förnedrande att jag smäller av.

Rorschach! Finns inget vetenskapligt belägg, utan man ska tolka fram mitt undermedvetnas önskningar... vad fan är det för något?Jag kan inte svara rätt i en sådan utredning, vad jag än säger måste tolkas genom linsen av psykologens utbildning som vet hur man tolkar det undermedvetna. Med andra ord kan precis allt jag säger vändas till min fördel eller nackdel. Det spelar ju just ingen roll alltså vad jag vill, eller säger, argumenterar eller uttrycker. Tolkningen ligger hos psykologen.

My lord. Jag får veta resultatet om en månad. Håll utkik, kanske framkommer fler pärlor att dryfta då.

Feed the Duckies

Vi matade ankorna igår efter att ha sprungit runt hela stan i jakt på fungerande Korint-maskiner... när således uppsatsen var inlämnad gick vi till svandammen (ligger s a s mellan Korint mask o inlämningstället) och kastade åt duckiesarna lite gårdagsbralla som det heter.
De flockades runt en och snart stod de som Colle vid byxbenen och kikade upp. Det föll sig mycket naturligt att prata med dem, uppmana dem att vänta på sin tur, inte bråka och vara snälla. De kom så fort de hörde prasslet av påsen. Längre bort åkte barnen skridskor på isen. Mycket idylliskt. Sedan sprang Ju hem t Colle och jag mötte på annat sällskap.

The indoorsy pleasures

En fellow traveller skrattade åt mina försök att återuppliva de styrmoderligt behandlade krukväxterna när hon passerade vårt humble bo. De slokade, man grät lite på insidan när man såg dem, men nu! Nu har de helt återhämtat sig till sin förra glans. De har t o m skjutit nya skott i tron att det är vår nu när de fått både sådana där små pinnar som jag köpte när jag köpte fredskallan till Ju och vatten och sprayade blad. Bladen dör dock fortfarande.
Orsaken ska vara att de behöver större krukor, provade således att ge den mindre en större kruka(eftersom mina krukmöjligheter sträckte sig till detta, vilket fungerade splendid) och därför måste de nu planteras om. Jodå, Steinlager är närvarande och frodas på den här sidan skärmen i mina gröna försök!
JAG MÅSTE FÅ KURSLITTERATUREN NÅGON GÅNG!!!

Julafton- keeping up with familjen

Fokus iår var på multi-purpose.

Vi fick gemensamt multi-purpose: en pasta/ost-are, grytlapps/besjungare, och multiverktyg (nifty gadget!!) och vi gav vit jul-peppisar, badbomber och filsipper.

Vi åt julbord i skuggan av sorgen efter en släkting men som alltid har humorn stor plats. Familjen var  fokus iår, julbordskänslor och annat skit smalt bort för att verkligen ge plats åt umgänget och skratten tillsammans istället. Vi har talar och diskuterat och bara umgåtts. Kvalitet!!

Såklart har jag även tomtat hemma hos familjen Pilli och dess tre dess barn. Puttis, snart 10 år gammal insåg fortfarande inte att det var jag... Dramaten, nästa yepps! Den nya tomtemasken var i svettig och varm. Släppte knappt igenom nog luft att göra sin rörelsemaskin smooth genom och antar jag hjälpte därför även till att förvränga rösten till oigenkännelighet?

GOD HELG PÅ ER!!

Susanna Kallur // VM i att hålla masken // varning för internskämt

När middagssällskapet sitter och flapprar med taktfast med läpparna och det måste avbrytas. 

- That sounds like Susanna Kallur säger jag. Jag ler och sällskapet ser förvånat ut. Ju blir rödare än kommunismen och skrattar så hon nästan faller av stolen. Sällskapet ser mkt förvånad ut fortfarande och nu även väldigt generad.

- Var du tvungen?! Tjuter Ju och skrattar. Hon täcker fejset med handen för att undkomma genansen. Jag skrattar lika mycket för att skjuta upp förklaringen lite som för att situationen nu urartat till det mest bomsiga någonsin och för att det blev så konstigt. Vi skrattar oss fördärvade och sällskapet ler åt vår fånighet. Man är ju roligast själv, det vet han också.

Han förklarade dock för sig själv att det nog bar kadensen vi syftade på när jag sa att SK var häcklöperska.

Men...

Ni som vet... Ni vet...

...varför det här blev så konstigt...

The Infamous w 44

Så har våra dagar med Putte som gäst tagit slut. Vi har varit på museum och tittat på Dinoben, myst m Kalle och flixen, fikat på fik, kikat i Botaniska trädgården, och slottet. Han har sett allt! Som grädde på moset lärde jag honom även några enkla manövrar som kommer sitta fint i en eventuell fist fight, kan kallar den ena "bågsåg" (Ju kom på det), och den andra "blitzhälar". Come at him!
Det har varit hemskt mysigt och nu är vi åter solo tillsammans, Julle och jag och Kolle. Toppenvecka!!

Här var Putte bara liten kille...

 Nu har han blivit större!

 Fångade en av dinosarna

... som tänker ta sig en varm macka...!

Sedan kom moffa och tag hand om Kolle! 

(mommo lämnade av Putte på tisdagen, men det var för sent för bilder då... suddiga ppl, Kolle blev dock precis lika glad då =))

We're happy ma, we're having fun

Efter att ha blivit utsatt för en Dickhead-attack av en BASGRUPPmedlem (oh joy det ska bli att jobba med denne ett par månader framöver då...) skärpte dagen till sig och jag utväxlade några hälar med Ju efter att ha lagat världens (näst) bästa pastasås till middag. Den innehåller mest kidneybönor och krossade tomater, men även paprika, pepparfrukter, basilika, oregano, gul lök och oliver. Yum yum. Proportionerna blev lite off tyvärr, men det kan fixas. Det saknades en aning krossade tomater för att få såsen att såsa till sig och slibba fast sig på pastan, men som sagt det kan fixas.
Ju bjöd på fredagsmys i form av billighetsmelon och kvarg -  yummie det med! ICA har uppfunnit hjulet genom att smaksätta kvargen med vit choklad och kokos, så himmelskt gott! Jag som trodde att Lindahls nötchoklad var grejen, men ICAs sätter den på skam.
Vi telefonerade även lite med modern, som lade på inte mindre än TRE gånger för att vi var så muntra att hon fann det omöjligt att kommunicera med  oss som människor. Åh så roligt det var! Vi stalkade även lite under hennes ledning, men det tar vi en annan gång...

Bum-bait

Vi firade lite helg med att svänga in på den där second hand butiken på väg till Willys, social ekonomi, och botaniserade loss. Vi blev kvar så länge att de till slut slängde ut oss för att de ville stänga (OK, inte jättelänge i verkliga världen eftersom vi var ute lite i sista minuten, men betydligt längre än vi tänkt oss)! En liten guldklimp, då det inte alls var lika urplockat där som i centrum. Det var nice! Gick därifrån med två svarta skjortor (en kortärm, en långärm) med ganska stor krage vilket är nice, en väst och BLOMKRUKOR! så inte bara har vi två blommor i hushållet nu, utan även krukor till dessa!  Någon slags vuxenpoäng på det tack...och ja  vi kommer snart till gardinerna jag lovar...snart...bara...snart...bara....not today.

På vägen hem blev Ju antastad (som man säger) av en alkoholist/hemlös som ville smiska henne på röva (?!?!?!?!???!!!) som jag körde iväg. Schas på sig för HELVETE! De dras till henne i den här stan! Han menade ju inget illa och ville bara vara rolig sa han, men fuck off vad roligt det var då! Där myntades termen: bum-bait = Ju.

Nu ska jag återgå till att läsa om lögnens psykologi, för det är sådant jag gör.

Iakttagelser under promenaden

I.

Den unge mannen som just flyttat in, vilken jag erbjöd hjälp upp med matbordet som han tackade nej till, vars föräldrar just kommit med bil. Med sig hade de hans cykel och krukväxter, klockan sju på kvällen. Han uppmanade dem att låsa fast cykeln nere vid cykelställena med nyckeln som han kastade ner, och sedan kunde de väl släppa in sig själv eller? För han var ju mitt i maten och kunde inte tänka sig att gå de två trapporna ned (och tacka dem för hjälpen)... tacksamhetsnivå: stabil nolla.
Kvar på  marken låg prislappar från IKEA som spreds för vinden första helgen på terminen.

II.

Det har öppnat en ny pizzeria i grannskapet vilken vi passerade på prommisen nyss med Kalle. Han stannade i dörren in då det var automatiska skjutdörrar som gick upp då hans lilla själv närmade sig dem. Han vägrade att gå vidare då det måste luktat mycket gott därifrån och damen bakom disken erbjöd sig genast att komma med skinkbitar till honom. Hon pratade länge med honom om hur söt han var, och han verkade inte misstycka utan stod snällt och väntade på sin skinkbit. Alla vet ju att K inte får äta skinkbitar bara sådär efter sommaren magbreakdown så han fick tyvärr ingen, men nog måste det bli vår stammispizza som har så fin attityd!

Summer's Gone

Tillbaka i Uppsala efter den bästa sommaren ever. Den har givit inspiration till att fortsätta kampen för ett eget Tampico, och givit insikter om livets mervärden. Den har varit vilsam och mycket avkopplande. Den har bjudit på tid att umgås med vänner från förr och nu, och massor massor massor av tid med broderns småttingar. E har för övrigt just upptäckt rymden tack vare en avstickare till NASA utställningen i Norrköping under semestern, det är ju underbart!!

Annars är det nu tillbaka till vardagen, inleder terminen med att ha en ganska lugn vecka. Ska förbereda en 45 min pp -presentation tills på fredag, men det är allt. Rätt lugnt mot att ha 2 seminarier med tillhörande läsning då man inte riktigt har koll på materialet varken från min sida, eller institutionens... Är förkyld som bara den, allt som behövdes var lite promenerande i staden för att det skulle bryta ut. Är glad dock att detta förklarar varför trottoaren dansade igår när jag gick i svag uppförsluta med två terminers uppsättning kurslitteratur (här ska säljas!) i ryggan, och att det inte var en fortsättning på mina hälsobekymmer sedan sommaren med svårigheter att få luft, hjärtklappning osv.

Eftersom jag läser rätt och psykologi (=processrätt=bevisvärdering), har Ju gott om input också, det är askalas! Till att börja med ska vi prata minne, och det är verkligen mammas gata för henne vilket är perfa!

Kalle hade sorg under dagen för flytten ned, han låg bara och tittade ut i intet och ville inte ens ha små tuggben (vilket det fanns massor av här, helt bortglömda!), men sedan återhämtade han sig lite igår med att tugga och mysa kopiösa mängder. Mycket trevligt med det pluggsällskapet, som alltid =)

Väntrumsjazz

Småboysen jagade drakar på stan med mig och Ju idag. Favoriten var räddningstjänstens drake som räddade en minidrake, man kunde, förutsatt att man hade liten stjärt, sitta i öglan på ryggen som slangen utgjorde, något som uppskattades mycket (vad sa ni om den kommateckensföringen då?? Hemsk va?). Vi fick skynda oss och kika innan solen gick dock, eftersom alla vet att drakarna är ute och flyger på natten även om man inte ser vingarna där de står på dagarna. P sippade vatten från en drake som erbjöd det bästa dricksvattnet och bekräftade att det verkligen var det bästa han någonsin smakat, vilken tur!

 Före detta var det ännu ett besök på KK som gällde där läkaren inte brydde sig om att stänga dörren när man låg halvnaken, och det rördes runt i all evinnerlighet där nere. Man tog även blod, tappade urin (ny och obehaglig upplevelse), mätte temp och donade för att komma till samma slutsats som sist. Nada. Nej, jag var varken gravid eller hade klamydia - sicken tur! Värken kvarstår dock, får väl se varthän det bär med det...

Strax innan detta fick småttingarna för första gången besöka sjukhusgaraget, de tyckte det var häftigt att hela sjukhuset vilade på pelarna därnere, och gillade att åka hissen upp och bli bjuden på lite glass av Tant-Ari. Utsikten därnere över så många bilar gjorde inte heller saken sämre.

 De såg dock även att det fanns en källarvåningsknapp i hissen så jag berättade högst sannskyldigt att det var därnereman förvarade döingarna. 

Först var de skeptiska, sedan rädda och efter detta uttryckte P den högst relevanta funderingen om det verkligen var lagligt att göra så, hoho! Vi fick bara lova att de skulle slippa åka dit. P höll tom för knappen så E inte skulle kunna trycka på den, så adorbs!

She's even kind of crazy 'bout my farmer's tan

Jag har idag varit på mitt livs första traktorrace. Det var hemskt gemytligt och opretentiöst, hölls på en lägda mitt ute i spenaten där man byggt två lika banor som det sedan rejsades ikapp på. Krönt vinnare stod en Grålle framförd i en väldig hast. Man spelade lite fräsig country och trashtalkade de tävlande i speakersen. Hade nog roligare än både E och P tillsammans, men det bjuder jag på!

Asses out

Bonderøven

Julle slår med lie och har byggt hage åt Kalle. Jag lindar tråd och tar bort stolpar, det ska betesputsas. Vi kör pick up truck.  Vi har solbrända armar tills t-shirtkanten. Vi målar hus och diskuterar EUs vara/icke vara. 

Vi solskensbondar och det är brilliant.  

Ju 22 vid havet

För att fira Julles 22a födelsedag åkte jag Pman, Kalle och födelsedagsbarnet till centrum för att köpa oss gossig lunch och sedan inta denna på en grillplats vid havet. Sagt och gjort!

Det var mycket mysigt på den nysanerade kustrimpan. Vi satt och pratade om ingenting medan vi åt vår mat och Kalle sniffade runt. Inte så märkvärdigt kan tyckas men det var så nice med vågornas kluckande och det gladlynta tjattrandet mellan oss. Kissekattfamiljen reunited. Definitivt en liten juvel att tänka på.

Hundviskarvisa

Lunchar ute med min pack, hundpacken alltså. Vi har sett Cesar till morgonen och lärt oss allt om Chivvis treatment. Jaja, jag kollade igår också och lärde mig då hur man avstyr Chivvisars vana att skälla på ALLT som rör sig utanför fönstret, för lite måste de få skälla men inte JÄMT JÄMT JÄMT yap yap yap... Så nu är vi calm and assertive, yeah boy.

Oh my god... A double rainbow!

I want to believe

Ups tor, kort och torrt

Kört till Djäknen idag för att hämta upp Julle. Kolle mådde tjyvens på vägen så vi fick mellanlanda lite men nu mår han bra. Ligger vid mina fötter och snusar.

 Vi städade lite, åt lite och pantade den där högen med flarror som sakta växt till sig under tiden vi bott där.

Det var stora beslut som togs när vi packade: skulle garmin få följa med upp eller inte? Det fick den, mest symboliskt dock då jag är inne i en fas av mitt knäont där jag vaknar på nätterna för ontet är så påtagligt. Well well Ju kanske vill låna den gamle rackaren...

Över och ut

Tentaplugget är officiellt över för denna gång. Jag har nu sammanställt, skrivit om bearbetat och jobbat med seminariematerialet och tillhörande litteratur i 3 veckor ( ge eller ta någon dag för opponeringar n such) och känner mig rätt väl förberedd. Det jag inte har i huvudet har jag i anteckningar så jag hoppas att det ska gå bra imorrn. Lite extra nervöst är det ju när denna tenta markerar slutet för min grundutbildning. HJÄLP!!!
Till hösten inleds fördjupningskurserna med 30 hp Rätt och psykologi (vittnen och sådant) det ska bli spännande! Jag känner mig likt en jättebebis som blir tvingad sakta men säkert bort från universitetets varma famn till den ogästvänliga världen som vuxen (tm) och ansvarig arbetare... det är svettigt.

Konstaterade i samspråk med familjen att så redo som jag är nu blir jag nog aldrig inför kommande prövningar . Alla nagelband är bortknåpade, håret ligger i drivor vid skrivbordet (not kidding...), tänderna är gnisslade till stumpar och jag är i behov av en lång lugn sovmorgon. Allt är som det ska vara alltså...

Resten av kvällen ska jag se Trailer Park Boys med Ju och K och bara relaxa och ta det lilla lugna.

*suck*

Föräldrarna ringer för att gratta Ju till lysande resultat på senaste tentan och frågar hur det går med mitt tentaplugg. Jag svarar att det går bra, ligger hyfsat i fas och känner mig inte alltför rökt i skallen. Ju tar då över samtalet och upplyser dem om att jag nästan dragit bort allt hår från huvudet, och gnisslar tänder för jämnan så att grannarna vaknar av ljudet. 

Fadern drar då en suck så djup och uppgiven att man nästan tycker synd om honom, det lät som att all syre, hopp och dålig luft gjorde sällskap ut och lämnade ett skrynkligt pappaskal kvar. Varken jag eller Ju kunde hålla oss för skratt.

Men på måndag ser ni, då är det klart.

I call it a Kaiser blade

Såg Sling Blade som kvällsfilm igår - 5 stjärnor på direkten. BB Thornton som gjort allt, och som även spelar huvudrollen. Filmen handlar om en efterbliven man som släpps ut fr mentalsjukhus efter att ha suttit där sedan han mördat sin mamma och hennes älskare, och hans försök att acklimatisera sig till den nya världen. Komplikationer uppstår såklart men filmen är uppfriskande lågmäld och det blir inte blaffigt någonstans. Top notch!

I verkliga livet pluggas sekretess idag, tillhörande bok är astråkig...