Alessandro Cortini

Helt utan snack spelade han synthmusik i ett nedsläckt rum med sin farfars semesterfilm som visual till musiken. Resor, högtider och barn flimrade förbi till minimalistik musik som gick från lågmält repetitiva till skrålande öronbedövande crescendon. Kanske 3 pieces of equipment, och rattarna rör sig bara åt två håll. Kassettbanden var också med.

Som en juvel mitt i allt, en jag-stund, var det här precis vad doktorn förskrev. All in all en fyra timmars resa till någon helt annanstans fyllde på så mycket energi. Elektronisk musik gör sig asbra live.

Det här var mycket likt skinny puppy, men de hade anpat allt x 10. Jag rekommenderar att man söker sig till bägge dessa band/ installationer för att insupa tonsatt framtid. 

Good times.

Djupa skuggor, brillianta höjdpunkter

En högst mixad vecka.

Handledaren sonderade försiktigt om jag var svenskfödd för att meddela att mina svenskakunskaper inte skulle stå sig i arbetslivet. Hon tyckte att jag skrev obegripligt. Rekommenderade reprogrammering. 

Tur vi hade handledning över telefon, då jag blev en aning paff men inte helt överraskad. Ämnet har kommit upp förut, om än inte i samband med så kraftig kritik av mina texter. Oh well, på med huvudstället, upp med ögonen och i med dropparna. Anything for that AB.

Det läskigaste var att hon använde samma formulering som favoritfilosofiläraren på IB, att jag kan tänka för a million bucks men säljer mina ideer korta för att jag inte skriver ut dem tillräckligt tydligt. Jag behöver putsa mina essay skills. Eller som han egentligen sa till mig och vännen, jag kunde tänka och hon kunde skriva, tillsammans skulle vi vara den perfekta eleven! 

Så precis som denne lärare påpekar hon detta så sent att ändringar innan deadline är omöjliga. Story of min extended essay som blev halvbra då han strök halva dagen innan deadline. Tyckte att jag hann skriva om till dagen efter. Nu togs problemet upp en vecka innan dl. 

Jag medger att det inte är första gången på programmet man uttryckt att mina texter följer rytmen av en annan trumma. Styckeindelning faller sig mer logisk på engelska tycker jag, och detta reflekteras i mina texter. Obegripliga skulle jag däremot inte vilja kalla dem alls tack vare detta.

Samma dag fick jag veta att jag inte kommit in på någon av mina sena anmälningar, och vårterminen såg således ut att bjuda på heltidsstudier i juridik och omskrivning av halva uppsatsen. Lyckad combo for sure...

Lyckligtvis fick jag meddelande dagen efter att jag kommit in så jag ska läsa teoretisk filosofi terminen som följer. YES!!

Så nu har jag det delikata problemet att lösa försörjningen tills jag kan lämna in uppsatsen och få den rättad...

Teologen fortsätter att tiga ihjäl min ansökan till fördjupningskurser i mänskliga rättigheter, så min breddning av kompetens på det området lär väl utebli. Fantastisk administration UU! Sån jävla tur att jag kom in på filosofin.

Studierektor har mitt ärende hos sig och verkar inte svara på mail etc. Även om svaret är nekande hade det ju varit trevligt att veta vad min ansökan föll på. Jag är ju antagen, med villkor. Oh well, kanske ordnar sig. Är några dagar kvar...

Kritiken till trots ska jag opponera på en uppsats till veckan, kritisera utformningen! Kan tyckas att jag är ljummet lämpad då, men så är planen. Ett obligatoriskt moment avklarat iallafall.

Medan fortsätter min sömn att hålla sig runt max 5 h/ natt och maten göra gästspel i buken. Bäst är näringsdryckerna. Får jag säga det själv så är det här orsaken till uppsatsens ogenomträngliga utformning verkligen ligger. 

Sömn är s a s skitviktigt, men kroppen säger annat. Minns någon hur IB slutade? Text var bara tvärrandig istället för ord och mening, precis som uppsatsen nu innan jul. Mina texter var desperata, oorganiserade. Precis som PMan på T4. Ja allt går i cirklar och just den här cirkeln är inte min fabbo. 

Men what to do, jag yogar och försöker meditera och det hjälper inte nämnvärt mot detta. Djupt frustrerande. Student heal thyself! Som att skrika i vakuum. Hatar att inte kunna ta tag i och fixa det.

Vad tjänar det till att göra sitt bästa, när det är 30%? Djup frustration att veta att det här inte är representativt, men inte kunna gräva mycket djupare i säcken efter det där lilla extra heller. Ingen ansträngning, eller bra gjort trots omständigheterna syns i betygsdokumenten. Där finns bara stumma bokstäver. Å andra sidan är det väl så, inget är optimalt jämt för någon. 

Det positiva är iallafall att eftersom det har cirkelform är det inte min första rodeo, och därför har jag tappat orken att  förebrå och bl a slita mitt hår. Gör allt lite lättare. Rutin är trots allt grunden, gno på gno på. 

Nu ska jag sätta igång med opponeringsförberedelserna. Ciao.

Grillpremiär! Altanhäng! Folkfest!

ÖpÄr i Hemmat.

Vi har...

1. Grillpremiärat! Jag grillade, asgott utan att skryta... Så mkt...

Även kunnat sitta ute och läsa Hart, underbart värre!

2. Satt upp Colles sommarhage! Han är nu mkt vass och övertänd sommarchivvis som jagar boll och barn, mycket gulligt! Sedan är han så slut att han somnar på en, vilket även detta är supergulligt.

3. Gjort akuten här också för mitt magont, noggrannare utredd på 6 h där än hittills öht i the snackademiska/vc m 3 läkares input, gastric cocktail, mycket blodprovande och ett bonus EKG för att jag fyllt stämpelkortet. Allt är fine, så det är lugnt. Ska ultraljuda buken på måndag, hoppas de hittar felet istället.

Sömnlös. Njurstensproducer?

03.00

Ligger och väntar på morgonen. Min morgon var tänkt att börja 7.00, ontet tänkte annorlunda. Av allt att döma är det dags att producera en ny sten av det njuriga slaget. Sådant muntrar alltid upp. Det tjuvmoler på sådär elakt. 

Jag har gjort slut på freebees och måste gå på föreläsning idag. Förihelvete. Men lika bra att få allt gjort på en gång?

Har iallafall hemskt gosigt hundsällskap. Snarkar som en liten ångmaskin.

4.00

Transcendar. Sugen på kaffe. Drömde mardrömmar om Randy ur Trailer Park Boys förut. Fucked. 

Fryser.

Chirpy wirpies ute.

De har inte uppdaterat Discover Weekly heller - vilken värld?!

Vintern har rasat

Vi flydde lägenheten med hunden till ett område med kolonilotter, bakom Fyrishov. Där eldade man granar och toppar, och sålde korv. Det var rätt gemytligt. Någon ledde en slags allsång, där man hade satt rumsrena texter till ett gäng välbekanta snuskvisor. Vi stod och skrattade o Colle frös, fast mest ville han bli buren. 

Hemma skakade lägenheten av valborgsfirandet under, så det var skönt att slippa dunket en stund.

Jesus only loves a man who bruises

Jojo, jag är back på snackademiska, och ingen läsning blir gjord. Det fortfarande ont, såklart men så kan det ju såklart gå i världen. 8/10 vid beröring. 

Åkte taxi hit med en man som snackade om taxiförarens vedermödor, de var många och hårda. Tack och lov blev de inte rånade så ofta längre, måste verkligen vara en lättnad, fy fan. Tyvärr uteblev också dricksen. The curse of plastic.

Update update major update, read all about it!

Hemma igen fortf inget fel men ont åh så obt gör det. Jaja, onwards and onwards.

Jag hatar vården del 1 000; I'm the S.E.P

Hemma!
Technically hemma igår, men då orkade jag inte skriva något. En yttepytte blödning har tydligen retat bukhinnan och detta gör denna hemska ondska i buken på mig. Den här veckan, i påskas, i september.
En ny undersökande läkarlady konkluderade att då kan man lika gärna åka hem och eftersom det är helg vila ut i sin egen säng. Smärtlevels status quo, värktablettlevels nivå inga alls.
Men tre vänner är allt jag behöver, sängen, Kolle och Julle. Tre vänner är mos def allt jag får.

Hon var villig att sträcka sig till att ge mig p-piller så fler sådana här blödningar inte uppstod igen, men främst för att jag har sådana kraftiga äggSTOCKAR som gör massor av bra saker och att man är av en mer maskulin typ i sig själv, hårigare, bastantare. Främst för behåringen och det var det ju bra att äta p-piller med östrogen i så man blev lite femininare tyckte hon, och så fick man svullna bröst fick ju inte heller var en nackdel.

Jag blev väldigt paff. Vad fan säger hon? På kvinnokliniken? Är det så systerskapet ser ut? Så jag sa att jag trivs med mitt hår (och jag ju för fan använder binder!!! Långkorv ftw!) och inte vill ha östrogentabletter.

Östrogentabletter ger ju även humörspåverkan, och min brainchemistry sköter den delen utmärkt själv tack så mycket. Inte heller brydde hon sig om att kolla om de piller hon skrev ut var kompatibla med mina nuvarande meds så om jag nu tar det jag fått är resultatet oförutsägbara blödningar = zero resultat. Kan inte ta dem förrän om ca 1.5 -2 v heller, och fick ingen liten värktablett alls så länge. Så summa summarum noll. Måste alltså gå tillbaka eller dryfta med någon annan eller vad fan som helst.

Medan hon petade runt hittade hon nämligen en ond fläck, men inte 12/10 fläcken utan snarare än 8-9/10 och drog slutsats att den var problemet fastän jag sa att så ej var fallet. Medan hon höll på så sa hon upprepade gånger att jag inte grimaserade nog mycket. What? Jag förklarade att hon inte var på rätt ställe även om där gjorde ont men hon pratade över mig.

Sedan när hon var klar, i sedvanlig ordning stack det in en jävel i dörrn där man står med bar underkropp och upplyste om att det var fika och då blev det bråttom.

När undersökning så var klar skulle jag tillbaka till rummet och samla ihop mina kläder, bli av med nålen och få något starkare så jag orkade gå till bussen. Jag blev kallsvettig och fick stanna helt yr mot väggen och kika om jag skrivit upp rumsnumret på mobilen, inte en chans att jag hittade tillbaka. Från ena sidan till den andra, tvärsöver, inte längsmed. Här någonstans började jag ifrågasätta hur jag ens skulle ta mig till bussen, men tänkte att det skulle ordna sig med the power of determination och ett fast beat.
Nålar ryckt, oxynorm in, kläder på - ut. Tårar tårar tårar sprutar, jag har så ont, jag är så kränkt, jag har inte sovit mer än någon timme, ätit sedan dagen innan och droppet ryckte de mitt i natten. Allt är för mycket. Ringer till Julle som får kolla bussen och coacha, är krossad, har ont. Julle är klippa. Oklart om någon kollat hur min medicin interagerar med någon jävla oxynormare - rädd att dorma av på bussen. Hugger i buken av broms/gas, ingen risk.

Man orkade inte hämta min medicin från lämplig avdelning utan bad Ju ta med den - har alltså kollat var den ska finnas - den vetskapen kör stopp hos sköterskorna att få annan smärtlindring än alvedon/ipren, trots upprepade upplysningar om det inte hjälper. Att jag inte haft annat än alve/ipren används av läkaren som att jag inte har nog ont, och så grimaserar jag ju inte nog.
Jag är inte feminin nog, för platt och för hårig - jag har ändå behov av p-piller för att fixa det.
=>Är det inte lika bra att jag går hem med min psykosomatiska smärta och käkar p-piller och quit my bitching istället?

Kommer hem, sover länge - vilket är bra, får behålla lunchen men inte kvällsmaten igen.

The other hotellet

Ligger på sängen och lyssnar på metal när morgonen gryr. Har förmånen att se ut över hela stan, från strax bredvid slottet. Har haft en ynka wire att skryta med själv sedan igår då kroppjäveln inte ville ha kvar mat som svar på smärtan längre. Sovit fläckvis, på hotell ackis efter att ha blivit pokad och proddad av en läkare. De vet inte riktigt vad som är mitt fel, bara att jag har rrreeeaaalllyyy ont. Läkarladyn hittade på något som fick past 10 på smärtskalan att framstå som en 8, som allra mest. Ont som fan gjorde det. Nu ligger jag mest på förvar och väntar... Utan Kolle.

Jag pissar i koppar. Får mat i droppar, skällde på Julle när hon skakade om för/huvud/efterrätt igår, pushar sympati poängen hårt.

The volca keys experience

Igår grejade jag lite med min volca. Det var underbart. Jag fick den att skräna och tjuta och rabbla likt hundra röster samtidigt. Sedan sansade jag mig och böjde mest bara sekvenser snällt och (semi)melodiskt. Gör mig så glad! So much fun! Var ett tag sedan jag grejade med volcan, trodde kanske att jag passerat götteperioden men no! Det var roligt att återupptäcka.

The shivering last days and the beaming firsts

I fredags begravde vi mormodern. Det var fint. Vi fikade efteråt fortsatte sedan att fika i två dagar till. Det fikades med moderns släkt, det fikades med Pillis familj. Det fikades kväll och det fikades morgon. Det är lite så vi dealar med det mesta. Tre  tårtor, sedvanliga tillbehören. NOM NOM NOM NOM NOM.

Sedan åkte vi och shoppade. Eftersom det lagom tajmat precis som med farmoderns, hände sig att jag jag fyller år i dagarna också. Min fader skaffade mig ett par nya brallor, "så låga att skägget syntes". Yster sprang han fram på shoppingcentret så man kunde tro att hans rygg hade normalmånga kotor, och normalmycket brosk och diskar och grejor. Jag stapplade efter och han erbjöd sig att dra mig med! Turntables...turntables...

Efter detta fick lilla familjen skjuts ned med vår brand-spanking-new: KÖKSSOFFA!!! Vi har nu en vit underbart fin (self-assembled no less) kökssoffa i vårt kök! Det är underbart! Perfekt, asnice, you name it! Kom och fika hos mig! Beundra soffan!! I love it. Nu saknas bara gardiner, om än jag tycker det är lite småborgerligt. Soffan är så nice!!

Jag fick även från min lätt teknikfientliga (så fientligt inställd att hon igår svartade hela lägenheten) syster ett löfte om att skaffa mig en ny volca, så nu är frågan....beats or bass? Åh det är good inredningstimes! Alla bday önskningar uppskattade SÅ mycket, loved it! Tack!!! Million bucks, you lot - all of you!!

The indoorsy pleasures

En fellow traveller skrattade åt mina försök att återuppliva de styrmoderligt behandlade krukväxterna när hon passerade vårt humble bo. De slokade, man grät lite på insidan när man såg dem, men nu! Nu har de helt återhämtat sig till sin förra glans. De har t o m skjutit nya skott i tron att det är vår nu när de fått både sådana där små pinnar som jag köpte när jag köpte fredskallan till Ju och vatten och sprayade blad. Bladen dör dock fortfarande.
Orsaken ska vara att de behöver större krukor, provade således att ge den mindre en större kruka(eftersom mina krukmöjligheter sträckte sig till detta, vilket fungerade splendid) och därför måste de nu planteras om. Jodå, Steinlager är närvarande och frodas på den här sidan skärmen i mina gröna försök!
JAG MÅSTE FÅ KURSLITTERATUREN NÅGON GÅNG!!!

Kumma Gömma!

Något annat som pojkarna ffa Mattis var mkt förtjust i, var Kumma Gömma, eller kurragömma som resten av oss känner det som. Han avbröt allt han hade för sig så fort man andades åt kg ljudande ord för att med glädje engagera sig i det istället.
Det var inte särskilt avancerad kurragömma dock, han drog med sig en kamrat in i klädkammaren och satte sig bakom dynorna till trädgårdsmöbeln men var så nöjd och glad med det. Det krävs inte mycket för att tillgodose hans äventyrslusta. Även Calle var inbjuden till en omgång med kumma gömma och klappades snällt för att han inte skulle avslöja oss (jag fick mest leta, då jag inte är så liten, eller så flexibel att jag hur som helst både kan knövla ned mig bakom dynorna och ta mig därfirån utan att gå av på mitten under samma dag...)
Ibland ropade de små att det var där de satt, så inte heller var själva dealen att bli hittad, eller gömma sig utan bara att få vara på förbjuden mark tror jag. Hursomhelst väldigt mysigt!

Måndag; näst sista veckan innan jul!

Något med den här låten får mig att tänka på min moder och bli så snakis

Då kör vi på då!

Interstellar // rage, rage against the dying of the light

Eftersom Colle var hos tandläkaren igår förskjöts ät/dricktillfällena för den lilla stackaren, och behoven kallade därför ett par gånger mitt i natten. Jag var efter våra prommisar sömnlös och låg därför och kikade på flixen på telefonen istället. Hemskt smidig uppfinning, det där med smartphones och flixar när man inte kan sova.

Problemet med flixen är ju dock detsamma som med TV, hundra kanaler and nothing's on. Vad när jag har så mycket till mitt förfogande ska jag se på? Jag beslöt mig at long last att se Interstellar, eftersom jag velat göra så ett långt tag men det är lite kitsligt att sälja rymdfilmer på över 2h till vissa som bor inne hos boxen och tv:n. De är så att säga inget fan av alien tech som manifesterar sig i inverterade färger o dyl. Det är ju däremot jag.

Jag hade inga egentliga förhoppningar på filmen för Rustin Cole var ju med, och Nolan och så där. Borde nästan byta namn den där McC, för han tycks mest spela samma släpigt talande missförstådda mansgeni nowadays. Men i vilket fall, det var inte poängen. Jag var inte välvilligt inställd, men blev glatt överraskad. SPOILER ALERT!!
På slutet blev det ju lite inverterade färger ändå, och man kunde ju  dra en hel del paralleller lite hit och dit, och sådant som får en att känna sig som en i gänget gillar en ju alltid. Lite laws of robotics, lite Dave Bowman, lite helt tyst space, lite flyta i rymden och bli revivad till en brave new world. Stort plus också att Rustin inte blev engage:ad i ngt kärleksdravel, mkt stort plus faktiskt! Det var ju annars som upplagt för detta. Utsänd tillsammans med den fagra miss Hathaway och som syfte med resan var att återbefolka någon planet med människor...

Dock lite av ett mysterium varför man i egenskap av manipulatör av gravitationen brydde sig om att dra sitt gamla jag till NASA i första början, men jag antar att det kan förklaras välvilligt med att det fanns flera som kunde manipulera bokhyllan? Inte bara Rustin? Jaja, det var iaf en mkt vacker film, även om jag är lite lite besviken på att det var en Cpt Kirk sensmoral i det hela; människan är ofrånkomligen människa och medan det ställer till ALLT kommer det rädda allt också. Love is a many splendoured thing, n all that.  Kanske lite oklart också varför man designat robotarna som minecraft-gubbs, men vem vet det kanske är framtiden. Verkade bara inte helt praktiskt så att säga. Ibland blev jag även lite besviken på att de skulle illustrera sina åthävelser med diagram och pennor och osv; behöver ju inte gå till C.Clarke längder och kräva rätt mkt orientering i space junk, men jag tyckte gott man hängde med utan dessa övertydligheter. Det enda som var en litens bitens oklart rörande strukturen av det hela var ju varför den gode McC blev utspottad ur maskhålet igen, samt hur mänskligheten som var existerade i boundless dimensioner inte kunde kommunicera men hey, jag medger min okunskap. Det kanske är det naturligaste i världen.

All in all. Interstellar kan gärna få en precis lika bra uppföljare om Rustins nya upptåg att ta sig till miss Hathaway, jag skulle gilla det.

Lustigt f ö att man kallar den en 2001: ASO för en ny generation när den har rätt mkt gemensamt med både 2001, och ffa 3001 gällande slutet. Kanske så mkt att det är tur att 3001 inte är Clarkes mest kända verk.

Detta anknyter...sort of

Susanna Kallur // VM i att hålla masken // varning för internskämt

När middagssällskapet sitter och flapprar med taktfast med läpparna och det måste avbrytas. 

- That sounds like Susanna Kallur säger jag. Jag ler och sällskapet ser förvånat ut. Ju blir rödare än kommunismen och skrattar så hon nästan faller av stolen. Sällskapet ser mkt förvånad ut fortfarande och nu även väldigt generad.

- Var du tvungen?! Tjuter Ju och skrattar. Hon täcker fejset med handen för att undkomma genansen. Jag skrattar lika mycket för att skjuta upp förklaringen lite som för att situationen nu urartat till det mest bomsiga någonsin och för att det blev så konstigt. Vi skrattar oss fördärvade och sällskapet ler åt vår fånighet. Man är ju roligast själv, det vet han också.

Han förklarade dock för sig själv att det nog bar kadensen vi syftade på när jag sa att SK var häcklöperska.

Men...

Ni som vet... Ni vet...

...varför det här blev så konstigt...

Space goes bye bye

SETIn är slut. Tentan är skriven. Celebratory volca keys, yes please!

Oh, done right son, done so right.

Tiny Robots. So cute.

Skolbarn sjunger och spelar Kraftwerk. Done right. Done so right!

The Infamous w 44

Så har våra dagar med Putte som gäst tagit slut. Vi har varit på museum och tittat på Dinoben, myst m Kalle och flixen, fikat på fik, kikat i Botaniska trädgården, och slottet. Han har sett allt! Som grädde på moset lärde jag honom även några enkla manövrar som kommer sitta fint i en eventuell fist fight, kan kallar den ena "bågsåg" (Ju kom på det), och den andra "blitzhälar". Come at him!
Det har varit hemskt mysigt och nu är vi åter solo tillsammans, Julle och jag och Kolle. Toppenvecka!!

Här var Putte bara liten kille...

 Nu har han blivit större!

 Fångade en av dinosarna

... som tänker ta sig en varm macka...!

Sedan kom moffa och tag hand om Kolle! 

(mommo lämnade av Putte på tisdagen, men det var för sent för bilder då... suddiga ppl, Kolle blev dock precis lika glad då =))

Marwencol

Ey Chuck? Its Marvin, your cousin Marvin Berry! You know that new sound you're looking for? Listen to this!

--->THIS<--- p="">
Detta är Marwencol, en 1/6 skala WWII by. Check it out!

Veckans rekommendationer från Spotify

Sådär härligt doftande av Placebo:iansk Burger Queen. This I like.