The lost years

Ja ni vet de där opublicerade inläggen - de kommer nog att publiceras under rubriken "b-sides and rarities" när jag en dag blir världskänd. I vilket fall så är ju det här med nivå intressant. På vilken nivå skall man vara öppet personlig, och på vilken nivå kan man hålla intresset om man inte/är personlig? Så många frågor! Konceptblogg kanske vore något? Då är ju personlighet helt irrelevant.

Det här brukade ju vara en blogg som försökte beskriva humoristiska händelser. Visst dagbokskänslan har alltid också varit närvarande, men det känns som om vågskålarna väger mer mot personlighetssidan nu. Jag vet inte, den kanske är vad den alltid varit?

Och appropå vidhålla intresse och personlig integritet såg jag på Tosh.0 igår, internet på TV om ni nu inte har sett detta mästerverk till serie själva. Där är den personliga integriteten utraderad, allt för berömmelse. Det är ju fakkin' internet på tv, det måste vara så! Men jag får ändå lite gallsmak i munnen fastän det är humoristiskt och konceptigt. Kanske det är hipstern som vrålar, jag vet inte.

Var e vargen

Det har hänt en olycka på Kolmården, en skötare har blivit attackerad av vargar.
DN har intervjuat Kolmårdens styrelseordförande Jan Roy ( länk = olycka på kolmården). Denna intervju ger uttryck för en del knasigheter.
Konstiga frågor får konstiga svar, stöttepelaren Roy verkar inte ha koll på mycket rörande djurparkens rutiner. Han må vara förlåten för att han är "pappersnisse" men det är ändå svårt att förstå hur han kan vara så osäker, borde han inte vara förberedd?

Man uttrycker att ingen avlivning av vargarna är aktuell. Jag håller med om att detta är ett fullt logiskt beslut. Vargarna är vilda djur, driven av instinkt som alla djur är. Det är inget underligt med att en vargattack sker, snarare att det inte händer oftigare i Närkontakt varg situationer. De är vilda djur, man får inte glömma det.

Jag är glad att de förbjuder fortsatta event såsom närkontakt varg på Kolmården, min käre broder Herr Hauptmann fick ett besök hos vargarna i 40 årspresent, och jag önskar inte se honom tuggad på av dem.

Påkörd eller när crazy mötte crazy

Imorse vaknade jag klockan 5, körde techno för fulla muggar innan klockan 7 och spjutade allt jag hade till biblioteket. Try me. Biblioteket bråkade, kunde inte sitta stilla, sprang till ICA. Done. Järnet till Ekonomikum och precis när jag trodde jag skulle explodera av all kärlek till världen och mina kursare och allt som solen rörde vid kunde jag ta ett steg tillbaka och andas. Underbart. Ett andetag av lagom mycket kärlek och ljus. Inte extraljus utan vanligt helljus. En redbull(fredagslyx!) senare kunder jag lugnt hjälpa en annan kursare med tekniska problem.

Sedan skulle jag från Ekonomikum efter en ,för föreläsaren karaktäristiskt, rörig föreläsning. Jag spjutade järnet mot en korsning, bråttom bråttom förstår ni, lämna ansökan, handla, städa, fest, jag har så bråttom, borde träna också, bråttom bråttom. Jättebråttom!

En flicka gick över gatan, en grå saab väntade på henne. Perfekt tänkte jag och gav mig iväg efter på övergångsstället. Nej, inte ledde jag cykelskrället inte, no no, inte tid med sådant. Gjorde mig redo för att stealthplansaktigt susa efter flickan, kom över ena körfältet, saaben väntade vid det andra. Tack tack tänkte jag. Utmärkt. Susade ut i körfältet.

Då kommer en lila bil. Han stannar först vid övergångsstället, flickan hinner över. All good, all systems go. Jag började att cykla över. Då lägger bilföraren sig på tutan och gasar mot mig. ?!? hann jag tänka innan cykelstyret och framhjulet smällde in i framskärmen. Det var en ganska rejäl smäll.
Släppte styret och försökte såklart hasa mig bakåt och undvika (att den enda jävla dagen jag har med mig MBP få den krossad av en bil!!) att bli träffad själv. Det var en lyckad strategi. Jag undkom oskadd, likså ( relativt iaf) min cykel. Men styret måste ha repat bilen om inte bucklat den, aldrig en chans att det inte blev märken (dubbelnegation - naughty naughty). Föraren bromsade in lite efter smällen och fortsatte sedan köra.

Humöret som går igenom familjen Allilujeva gav sig snabbt till känna. Rage extreme!
Så där stod jag i mitten av en T korsning, av Tverskaja och Nevskij Prospekt, skrikandes att den där satans idioten var en jävla idiot (lovin' the grammar)! Raaawwwrrhhh!!
Åh jag ville bara kasta cykeln i marken, springa ikapp bilen och slå den där idioten på käften så att han kunde hämta tänderna i Vladivostok.

Rage är sällsynt i mitt fall men ibland så, oftast när någon spottar på Sturmis, då jävlar. Då är jag villig att slåss med knarkare, men på det hela taget genom (...) draget endast då. Oftast är det såsom Sturms brukar säga, bara att hålla masken och vänta två sekunder så skrattar jag igen. Nej nej, inte passive aggressive at all.

En medelålders blek dam, tillika föraren av den gråa saaben som så gentilt väntat, vevade ned sin ruta och undrade försynt om allt var okej. Hon sa det så försynt som att hon misstänkte att denna lavaflod av ursinne skulle träffa henne om hon inte var väldigt väldigt varsam. En framtoning av crazy vrålapa tycktes inte smälta hennes hjärta.
 Ja, det var det. Åh fy fan vad okej jag var. Men jag svarade kort åt den lilla damen och trampade därifrån. Åh vad jag önskar att jag kunde springa fort och hantera gevär medan jag skyndade mig mot ansökningsdeadline och handling.

Kalv på grönbete!

Ojojoj, nog är det vår alltid! It is frikkin' AWESOME att var människa.
Känner ni hur solen skalar av det vinterbleka höljet av trist grå dimma för att släppa fram härden som kokar där under och väntar på att få sätta världen i brand?!? Yeah! I'm feelin' it for sure.
Bar asfalt - man vill bara ta av sig skorna och känna den varm mot sulorna. Inte riktigt dags än, men då får man värma den med sulorna istället.
Gräsmattor är framme, de luktar sådär jordigt unket - som en transformering från något dött till något spirande nytt och fräscht. Det är i luften mina kära vänner, det ligger i luften!
Kvällarna ska vi inte tala om, de är fortfarande svala men vinden smeker inte river och det är framförallt inga snöflingor som hotar invadera näsan på en. Det är awesome.
Man kan (i teorin sitta iaf) hålla till på sin balkong och lyssna ut i natten på motorvägen långt där borta, bara viskningar men ändå så sköna.
Snart kommer de storblommiga klänningarna fram!

Haha googlar man "spring" och "awesome" får man upp en bild på en bult xD

Fall into you is all I ever do

Skjutsat Sturms. Skall snart hämta Sturms och eventuellt ta en dusch däremellan...kanske...om jag fortfarande vill då jag kommer till duschen... i vilket fall så regnar det ute så jag kommer bli blöt då... kanske lika bra att vänta? Jaja, jag måste väl... sådana här situationer skapar alltid frågan: Är jag inte kapten över mitt öde eller hur ligger det till?! Och så vägrar jag dusch en dag till! Freeedom!

Idag har all potential i världen att bli en jekkla bra dag! Skall påbörja mitt filosofiska pluggande idag, ignorera regnet och uträtta ärenden. Trés magnifique! Cambro fungerar äntligen så det går på räls som Kraftwerk brukar säga! Kanske kan jag klämma in lite choklad någonstans också, det vore rätt bra... för hjärtat självklart?

Det enda som tar ner dagen är att jag har energi till att lysa upp tusen glödlampor men en vilopuls på 70 slag (brukar ligga runt 40) och alltså vill inte min förlängning i rummet vara med på ansträngande aktiviteter. In return drömde jag inatt att jag sprang Vertex, sprang som vinden och var så nära målet när jag   blev väckt av någon som skulle åka till "IHLÖ sen ska man dö". Åh så jag vill springa! Men får väl utnyttja all energi till att lusenläsen Nagel istället. Take my hand, come into the land som han brukar säga.


Eller kanske... plugga koreografi istället?

Den 666e posten; the way the morning broke was quite unusual

För broke var ordet, glad ihågen(well...) klädde jag på mig efter frulle och tänkte fasen vad jag gillar de här byxorna, de sitter inte som korvskin men är inte bylsiga, ett par tunna helt ok kontorsbyxor. Lade märke till en fläck på knäppningen...köttfärssås? Skrapade bort den med nageln och kände brisen mot min bakdel. Väldigt tunna, men gsg tänkte jag. Allt gnussande på stolen på jobbet kommer nog göra dem kortlivade... mycket riktigt hinner jag inte längre än ut i bilen. Ritsch. Arslet sprack pengarna tillbaka. Fan också. En prydlig öppning från midjan till grenen tillät den kallare utomhusbrisen att fläkta min bakdel. Merde. Korvskinnsbyxor på och till jobbet. Panikattacker kommer prägla denna dag som följd av andnöd. 4 dagar av detta men sedan mjukbyxor!
Tur att träningsperioden efter Vertex/AXA fm redan är planerad.

Exit life - enterprise

P'te och Sturmis ser på ST:TOS där Kujk blir mindmeldad av Spock i en act of mercy för att glömma robotdamen han så gärna ville köra ett spacerace (guilty as charged mr G).

Patrik är otålig, hela tiden undrar han när de ska ta av sig kläderna? Han blir mycket besviken då robotdamen avlider som följd av sina nya känslor och tycker att det verkar gå trögt för Kirk. Han tycks förstå att lidandet i rymden är stort, på Kirks tid fanns ju inte holodecks. Man kan undra vilket intryck av rymden den lille har sedan tidigare egentligen...

Leken runtom fortsätter och han konstruerar handlingar runt enterprise; Kirk blir uppäten i fängelse, Spock är fin som en brud och Enterprise i form av ett maghjul susar runt i vardagsrummet.

Cuts like a knife

Hemma i Tapelake igen. Saknar att resa redan. Trivs på tåg, lugnt gungande långsamt tåg, med eller med utan män på taket.
Reste med buss igår också.
Hon bredvid hade med sig en liter o'boy och en liter cola, jag duschade hennes dryck med min loka. Den exploderade över oss båda, kablammo. "Sådant som händer" sa hon. Jag torkade av henne med min förtrånga tröja iallafall. Hon såg måttligt nöjd ut, men bättre det än blöt tyckte jag.

Införskaffade en svart spork igår på designtorget i Ups. Han bakom disken log och sade "svart". Jag log tillbaka och nickade, japp precis som den svarta trenchen, svarta skorna, svarta tröjan och svarta väskan. Ska det vara hardcore så ska det. Köpte kaffe, gick runt i regnet och drack. Det var väl fint.
Löjligt lycklig blev jag på LundeQ när jag hittade inte en utan tusen nya WW2 böcker.En som en SS soldat skrivit under den andra halvan kriget ( på tåget talade två tyskar med varandra bakom mig, de tyckte att svenskarna var som ryssarna - inte så talföra). Jag anlade kännade min när jag tittade på böckerna tills jag såg den med röd svart omslag. Jag log brett och tog den fnissande. De bakom började skratta. De tyckte också att WW2 var förjävla festligt. 

Cuppisar

Jag vill baka cuppisar! Browniecuppisar med ljusblå toppar. Skulle bli fint det :) och precis som sist jag var så här taggad på kreativitet är jag lika omotiverad att dra mig till Arbetsförmedlingen. Jag menar it doesn't hurt, det är bara så dödande för anden :/ Jag har inga förutfattade meningar, no no.