Veckan i filmer

Eftersom vi ratat DD (denna gång på Julles initiativ), och behövde något nytt att bli närsynt av medan vi åt började vi se filmer. Veckans skörd hittills är denna:

The Way of the Gun
- Benicio och that dude från wherever och så Juliette Lewis såklart. OK - tre stjärnor.

The Hunted
Benicio och Tommy Lee Jones. Handlingsmässigt inte så kul, men åh fightscenerna mellan de tu! Man saknade myset, plågorna, och det alternativa slutet där de flyttade (tillbaka) till Kanada. Filmen i sig 3.5 stjärnor, fanfic potentialen 5 stjärnor!

True Grit
Hatade Jeff Bridges (blir aldrig förlåten för the Dude...) i en bra film med cowboytema. Undvek mycket klyschor, det var nice, och så var Mattie lite småcool. 4.5 stjärnor

Inherent Vice
Joaquin Phoenix är knarkande PI på 70 talet. Påminner mycket om Lebowski-filmen och får därför 2 stjärnor.

Traffic
Många bra skådisar och engagerande handling. 4.5 stjärnor!

Things We Lost In The Fire
Missbrukande Benicio får bo hos Halle Berry och kämpar för att hålla sig ren. 4 stjärnor, potentiellt en ny A Beautiful Mind.


Ikväll blir det Avengers: Age of Ultron, let's see vad det blir...

Love for the fix, for the fabrication

I.
Läkarbesök idag, rekord det tog inte mindre än 10 minuter. Det ni! Fick en ny medicin men inget nytt land, ni vet som i den där låten av den där gruppen.

II.
Annars är det en sådan här dag idag där varje steg känns som en eon av separation från jorden och som om man ska singla iväg ut i universum, ni vet sådana dagar när man tycks gå runt i en glaskupa och bara betrakta allt som sker runtom.  Allt blir till tunnlar och man förstår inte hur man sitter fast i kroppen, eller hur den ska kunna interagera med något alls.

Är det mina fingrar? Kan jag röra dem nog mycket att bromsa i korsningen? Kan benen som sitter fast vid något som länkar till uppfattningsmaskinen producera nog med kraft att ta mig uppför backen? Vardagsmysterier. Man blir genomskinlig och odödlig samtidigt, då inget är så nära att det tränger genom bubblan och det verkar som om jag skulle kunna passera genom väggar utan att märka det.

Vad som förankrar medvetandemaskinen i mänskligheten är svettdropparna som hoppar bock nedför ryggraden, och bristen på luft i rören uppför den där backen. Aldrig något vackert, gritty and earthy.

Räknar sekunderna tills man befinner sig inom hemmets trygga väggar igen och kan deka ner sig i skitigaste myströjan. Jag är så glad att basgruppen ställde in mötet idag. Det är obehagligt att tunnla med den.

III.
Det bästa som finns sådana dagar är hundmys och Jullemys, och något lugnt som bakgrundssus.

Har pratat lite med storasystern också, som inte kan hitta nog motstånd i landet utan måste söka sig ut i Europa. Gawd damn!

Crysis

Varit många poliser på gång idag, de stod utefter vägarna och lite varstans. En del satt i sina bilar, andra stod vakt ute i friska luften. Särskilt flockade var de runt slottet.
 En liten gata hade de kletat igen med inte mindre än 6 polisbilar på rad och en på snedden över gatan längst fram. Helikoptrar drog runt ovanför som  flugor runt en...ja ni vet. Man började nästan tro att Tony Olsson var på g igen. Många arga män i kostymer flaxade in och ur sina BMWar, men det lyssnade inte rättvisan på. Ska det vara stopp så ska det.
Det ska visst vara en president i staden, och polisjakter utanför. En ganska händelserik dag ute i världen med andra ord.
Vad gör man för att möta sådant? Tar det som ett tecken och går hem. Väl där spelar man crysis 2.

God jul! rationale

Större än att få är att ge, därför har jag och Sturmis iår skruvat bollen ett extra varv 

innan vi släppte iväg den.

Till lille Puttis: från Spocks pappa, inget konstigt, utan en pysselbok

samt en bok om jorden och universums utveckling.

Till lille Erich: En body med månar på, från Professor X

Magneto heter ju Erik, och Erik och Charles Xavier (prof X) är ju home boys,

  Sturmis version av David Bowmans utvecklade form star child är rymbäbis.

Alltså passade en sådan gåva från sådan avsändare bra.

Till El P: All these worlds are yours except Europa

attempt no landings there,

avsändare: Marvin & Ash

Den erbjuder vi inga förklaringar på just yet.

Ka-check!

Upptäckte igår att undergroundgymmet (min inre hipster älskar att kalla det för det!) som jag bor bredvid, har ett helt fungerande löpband. Jippi! Jag behöver inte få köldastma, klad hest.
Good times are rolling eller något sådant, sitter och lyssnar på blues medan jag idisslar mitt PM ser ni.  Tänker skriva om kausalitet och adekvans i HovR. Ja, det är arbetstiteln, man behöver inte ha så höga krav på den, ex KB blev ju en V. Mkt snyggare, av bild att döma med. Fick en konkurrerande bäbisbild imorse av broderns fru, svårt race det där. Han såg väldigt glad ut.

Känner att det kommer föreligga vissa svårigheter med att hålla sig till ämnet, juridik alltså och inte rota fram Aristoteles och grabbarna angående Modus Pollens Modus Ponens och grejor,  och inte hur mycket behöver riktiga-praktiserande-personer visa i verkligheten för att åstadkomma "med största sannolikhet".

Den här veckan har i summering varit en riktig treo, eller vitamin C eller whatever, en sådan där man tror är en helt vanlig tablett tills man svalt den och inser att det är en brustablett som kommer ligga i svalget och sprida illa smak ett tag. Ja så ordentligt illa var den väl inte men skulle behöva ett par dagars helg till. Pluggfri helg, bara ligga på sängen och titta i taket, sitta på balkongen och se lite på stjärnorna, se en film kanske - men inga krav på att se hela i ett kör och bara lalla på lite. Hade varit grejor, nu sörjer jag ju inte direkt att jag samkvämade med Elsa och Hitler men ändå. Får få timmar på dygnen.
Har inte hållit rutinerna den här veckan, och inte skött hälsan - tvärkorkat. Då blir det som på cykeln, kuggarna på navet hakar inte alltid i kedjan.

Abuse and reuse

Desperation Row

Jag vill släppa ut nu, men jag vet inte vad. Det är bara rastlöst skramlande istället för tankar och det gör sig inte så bra i ord. Dramatisk titel är ju alltid en början men sedan knöt det sig visst igen.
Man tar sig så lätt på för stort allvar!

Igen

Never lose heart, all things must pass to a place where trouble can't find you

Not quite related, but a damn good ending

Utveckling.

När gamla tröster och stöttepelare inte smakar längre, utan nacken har styvnat. Huvudet hänger och slänger inte så mycket med vinden något mer utan kan även nedböjt fästa en bestämd blick vid horisonten. Framåt, mot vinden även om frisyren förstörs. 

Sådana där viskningar med ljus röst har förvandlats till en fast röst med magstöd.  Den ljuder med mer eller mindre substans, men det är en kreativ stämma. Skapar en plats att hänga fast vid, skapa något mer utifrån, det talar jag ofta om nuförtiden. Ibland är det ett fjäll som reser sig ur molntäcken som tar andan ur en i all skönhet och ibland är det kvicksand i storm men det går framåt. 

Övar för färdighet, övar för framtid, övar för acceptans, övar för förändring, övar för att äga och kaptena.

Snart snart. Blåser spindelväv från slipverktyg som alltid funnits där, men aldrig varit påtänkta. Vill slipa mjuka kanter nu, kunna följa dem med fingrarna.

Det smärtsamma i att göra ett medvetet dåligt val, där valet är helt frivilligt utan minsta anknytning till dämpning, eller flykt, det slår alla myrkryp, tårar och rusande implosioner i världen. 

This Charming Man

Det är så vackert ute nu, fönstren på de andra legohusen brinner i mörkret och regnet som om det vore en höstkväll, någon gång i oförlåtliga oktober. Regnet är kallare då.
Spretverket till träd utanför mitt fönster vajar i orkanvinden. Himlen är blekblågrå men lyses upp uppifrån av någon anledning. Det är vackert. Undanhåller höstens djupa svarttonade mörker. Lovar att snart skingra sig.
Gatlyktorna lyser  kalla i kontrast mot de varma eldhålen som är fönster, värmen från inne-lamporna är mjukt, skvallrar om gemenskap och tv kvällar. Man jagar mörkret på flykten.
I mitt hål mot verkligheten lyser blott ett stearinljus, inte ens flitens lampa. Ikväll är en kväll enkom ägnad att uppskatta skönheten i världen.

Jag hade på förslag att en kock skulle komma hit, men han ringde kl 00.00 igår natt och ändrade planerna. Jag ändrade för att vara ärlig. Stranger danger!

Kobayashi Maru

Varför är Kyle den stackare som Kaptenar Kobayashi Maru?

Burger Queen

Igår var jag ute och gick.

" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "


Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan. 
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga. 
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.

Armenia (live)

Har aldrig tänkt på att rondeller kan vara mysiga, men i bakgrunden med hjärtslagsrytmen i Armenia som utförd live av Einstürzende Neubauten- something about it said home (här skulle det ha varit en yt video av capt. Kirk i TOS:Obsession).
Lite SNAK!


Tyvärr är inte rondellerna med här, men eftersom att jag vet att ni gillar yt klipp på över 5 minuter så får ni denna ändå. Finns även en till live version på tuben som den som är intresserad av kan lyssna på, där har de valt att låta som vger i början istället föra att väsa i micken. Så det så.

I don't believe in the existance of angels

Ett inlägg skulle ni få!
Hittills har jag skrivit och raderat:
1. en ordlek
2. en berättelse strukturerad runt allitteration
3. acid
4. En återgivning av dagens events
5. planerna för morgondagen
6. random tankar som poppade upp

Ska sova nu. Med Nick Cave ekande runt i knoppen, värre kan man ha det!
God natt.

Flood II

Flood II är grymt underskattad, har knatat 15 kilometer idag till denna på en gnistrande frostig grusväg och under en absolut klar himmel. Jag kunde se ändå till galaxens utkant kändes det som. Det var så vackert, alla stjärnor var kalla och klara och inte alls röda och blinkande (bara en långt borta) som alla vet UFOsar är. Det kändes rätt ok, trots att pannlampan lade ner. I vilket fall så är kombon tyst stjärnklar kväll och Flood II som sagt underbar, det flyter ihop till underbar stämning och ger tonerna den scen de förtjänar.

Sedan stämde jag träff med sällskap i mörkret, så mörkt var det att jag inte såg honom alls. Bara skorna trampade mot mig, två reflexer i kolandes mörker. Han var trevlig och rolig, stabil som ljuset från en fyr längst ut på landsänden mot havets skummande vrede. Under ett ögonblick trodde han att jag lurat upp honom på ett berg, men så var icke fallet. Let's do it again?

Right now skall jag Stephen Frya mig lite och sedan sova.

Klockan snart 9, en ordinär tidig höstmorgon

God morgon, lite av en favoritfras att inleda inlägg med måste erkännas. Det är höst nu, Sturmis har börjat skolan. Lyckligtvis har Putte semester ett tag till men sedan...mjau. Tumme och jag är utelämnade till varandra.
Det börjar kanske bli dags att googla, bokusa och sådant där då skolstart väl sker om än en vecka (kanske två)? Men jag tror det kan vänta lite till, en aning mer slösurfande sedan så!
 Men annars är jag lite alltiallo. Idag till exempel skall jag följa med Urmodern till sjukhuset, så även imorgon och se på fan ska jag inte jobba dagen efter? Jo, verkar troligt. Fyller en dominant roll det där sjukhuset.

Hade inget att dela egentligen så det blev utfyllnad istället.

Midsommarmiddag

Urmoder, Farbror med dotter och Hauptmann med familj satt vi runt bordet med idag. Vi åt i rask takt och blev snabbt mätta. Det hela avrundades med kaffe, tårta och det klassiska samtalsämnet som bereder alla i sällskapet så stort nöje att det är svårt att inte tala om det; avföring.
Japp, alla mellan 5 och +50 hade lika roligt åt gången G satt på en skogsväg och födde då två gubbar kommer och frågar om han var klar snart eller den gången ett trängande behov uppstod på Uppsalaslätten och G uppmanade att bara hoppa ut ur bilen och göra't bakom ett träd, inga träd fanns inom en radie av två mil eller kanske hur det låter när Ts avkommor sveper förbi i rören. Hauptmann uppvisar en idérikedom till planering och plantering av sin avkomma som i det närmsta är bisarr och farbrodern skrattar så han måste dunka händerna i bordet av förtjusning då detta framkommer.

Det märks att vi är av samma skrot och korn allihop.

Hårt mot hårt

En helt vanlig dag

Idag såg jag att kemin blev godkänd - tralala! What else?

People are People/ Släkten är bäst ?

Spanade på nätets många tidningar imorse och detta var vad jag fann!

"Vad säger grannarna om att ni har en rysk stridsvagn i trädgården?
- Folk bryr sig så mycket om vad andra människor tycker, i stället för att satsa på sina egna drömmar och på vad man vill göra med livet, säger Tom Nilsson Hedlund."

Torsdag vecka 10

ST är slut.
Jag är sjuk,
vill helst sova
men måste plugga.

Kemi,
inget spring,
vattna hästar
och se top model.

It's a great big beautiful world out there on just the other side of that door

Huvud upp. Fötter ner. Gott så!
Solen skiner, snön droppar- det är vår nu!

Mot framtiden kamrater!

Jag mötte Lassie eller det blev som det blidde

Jag blev träffad av Jesus idag.
I hundratrettio kilometer per timmer kom han genom dödens kurvor, själv hade jag en hastighet av blotta trettio kontrollerade kilometer. Jag drog in armarna och höll andan men kunde inte hålla bihangen nog nära. Pang boom krasch! Så fick barnen födelsedag.

Armkroken stannade oss båda i mörkret och kylan.  Jag drog mig mot sidan och han stannade mitt i kurvan, utan sikt åt något håll. Varningsblinkersen gick varma. 
- Vilken tur vi hade, tänk om vi kraschat rätt på varandra. Adamsäpplet guppade i takt med hans försök att rädda situationen. Ja, tänk om vi gjort det då hade vi varit som vrak, kraschade in i granskogen. Hopplösa. Ett våg av mild acceptans flödade från hans nasala röst, babblade osammanhängande. Det spelade ingen roll, det var bra nu. Inte stressad, inte sen till spinningen, inte ont i benet. Bara frid. Han var helt utan undertoner, ärligheten personifirerad. Det ena ögat var halvslutet vilket i stark grad bidrog till det fridfulla utseendet. Ändå fanns det något som skvallrade om att Jesus nått nirvana via Christiania, mörka ringar, fett hår.
- Borde vi inte byta nummer? Såklart. Jag hade tappat bort mig i skenet av glorian som omslöt hans flottiga skalp. Jo, det borde vi. Jesus hade mobil? 

Jag har Jesus nummer och armen den gick att foga tillbaka med lite våld men någon spinning det blev det inte.