Litegrand som Briksen, fast de var fler ändå. Vuxna människor som bor tillsammans i mutual agreement. Likt liknelsen finns en lägenhet i stad för att få arbete gjort. Må vara att liknelsen inte alls håller längre än så. Men det behöver den inte göra heller, för de är vi ju. Fyra vuxna människor bor tillsammans inom ramarna för familj.
Helgen har inneburit god mat, många skratt som alltid och en mun som bara aldrig vill bara tyst. Många skämt, lite kamp då motparten upplevde att det var för eldfängt. True that, true that.
Ämnar imorgon förklara PMet klart och fortsätta på inslagen väg mot tentamen. Framåt, no stopping.
Fan vad bra det här ska bli, det är järnet som gäller fram tills elddopet. Blott en månad kvar sedan är det dags att för sommaren flytta hem. Så konstigt och underligt långt borta det känns.
Då återupptas livet som proletär, personnummer tack? Då skall cyklas runt hela socknen minsann. Avundades tiden jag sprang 4 mil på en lördagsmorgon idag när jag körde på den vägen. Vill gärna göra det igen. Förhoppningsvis när finanserna gett någon eller annan sjukgymnast tillfälle att kika på mitt Satansben. Då kanske...ett fjällmarathon sommaren efter? Eller ett redigt lapplandsmarathon på vårkanten, man vet aldrig.
Blott en månad av detta kvar tills dess, men en avgörande månad likväl!
Helvete, vad jag ska ha bra resultat att presentera då! Motorväg framåt! Det känns så bra med en plan, det känns utstakat med ljusstavar och smällande raketer. God damn! Rusar framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar