Här kommer bot, här kommer bättring med ett underbart liv i släptåg

Mötet

Uppstyrd och försökt att göra rösten mer feminin än vanligt approachade jag min man för kvällen. Hans min sa "Du har lämnat mig redan kl 16". Man för att han var lite äldre än mig. Hans öppningsreplik var "Jag vill ha barn, 3 är lagom."
 Han var en måne i kvällningen, log och dånade med rösten. Han ville mysa och myste bra, bara mys min kära moder, bara mys. Mitt svar var "du har visst ätit vitlök?" hans skepp singlade mot botten,
klass 1 som alltid.

Allmän bio om oss

Caféer. Han talade om allt och jag lyssnade helt och hållet. Var engagerad men han sa "Du är verkligen stonefaced, kan inte läsa dig alls, tycker du om mig? Du framstår som väldigt cool, men du kanske bara inte bryr dig?". Jag såg på honom och sa "dina läppar är som daggmaskar, men på ett bra sätt".
Han skrattade, för nu fattade han galoppen.

Vi tog vänstervarv och han sa "Araber? De är vackrast vita."
Han var artist på spotify och svunnen hästfotograf, tillika kock och beteendevetare. Arbetade på nästa skiva, den skulle vara mörk, men skrivkrampen var total. Hälsotecken?
Han var well rounded så att säga.

Han frågade vem jag var och jag svarade, det är viktigare vem jag är.
Han skrattade och skrattade, bullrade så stenar rasade. Jag stod mitt i raset, kanske var det murar som föll? Kollade på stenarna, och banne mig var det inte kattguld som glimmade? Sparade en i fickan ifall att jag behövde glittret. Men det var svalt, svart och glittrade likt olja.

Han gillade skog och knivar, drack aldrig sprit och hade hjärtat på skjortärmen, älskade småsillar i saltvatten och god mat överlag. Jag tog hjärtat försiktigt i handen och motstod att gräva in fingrarna i det. Kanske att hålla takten med tills jag somnade? Likt en stämgaffel för dygnsrytmen. Stämde den helt åt helvete fel, vaken och klockan är 01. Pukor och trumpeter! Revelj om 5 timmar.
"Är vi exklusiva?." Javisst, vi är skitdyra bägge två. Finns inget som köper oss, kung av Israel. Fångad i månens skarpa helljus var jag likväl. Belyste varje por, varje ärr, varje litet dammigt hörn. "Vill du gifta dig?."

 Ja. Nej. Ja. Ja. Nej. Ja. Nej. Nej. Ja.

Bygg något vackert (eller?) som krossar allt. "Det kan ta slut ikväll, det behöver aldrig börja."
Möjligtvis en sommarnattsröm kan förleda, men det vet ju ingen av oss. Det är maj som stampar med röda fanor och heta vindar utanför, oskrivet är bäst. En Hector eller 300?

Oberstanalysen

Panic on the streets of London.

Darrande eller skakande, gör hela världens skillnad.
Kanske bergochdalbanan är utbytt som huvudattraktion, till Pariserhjulet? Lyckohjulet? Finns det dubbelnollor i framtiden? Sluta slå dig själv. Sluta slå dig själv, varför slår du dig själv?
Efter allt tal i timmar var jag utmattad och zonade helt ut. Men eftersom jag är stonefaced gjorde inte detta någon skillnad.
Allt antog skepnaden av en charad och jag undrade varför han bredde på så? Spelade över tillochmed? Trodde han på närheten mellan två människor? Då är jag ledsen, men människa är inte jag. Svarade på hans språk men var förvirrad, brinnande formuleringar. En balansakt på tungan.
Vad händer nu? När presenterar han sitt riktiga själv? När släpper han bomben att allt bara var på lek? När skyller han på tiden och drar? Vad vill han mig? Varför gör han såhär? Blicken fastnade i fjärran, förändring är inget att leka med.
Visst, måste vila hjärnan lite bara. Jag är trött, det färgar.

Panic on the streets of Birmingham.

Om Det Där

Susade hem på lättaste växeln. Lyssnade till "Jag är inte rädd för Mörkret", Som färger på natten, vilade hjärnan. Min kofta flaxade som Batmans vingar. Hoppade dansande upp för trapporna till min Lubjanka passage. Han tröstade, om man sover går tiden fort.
Det är alltså så här det är!

Nu jävlar är du fri!