Saffransormar och lord Garth of Izar

Lyssnar på Valentine, känner mig lite som en orm. En proppmätt orm. Inbillar mig att ormar kan bli mättare än alla andra djur, tror att det har något med förmågan att haka ur käkarna. De kan trycka i sig mer mer mer! Har ätit säsongens första julbord idag, därav de ormiska funderingarna. Det var inte så mycket som det kan vara, men mer än nog utan tvekan. Det var IKEAs julbord, med kräftströmmmingar och lakritssmakande skinka. Nja, fjolårets var nog mer i familjens smak. Efterrätterna är det så klart svårt att misslyckas med så de klämde vi i oss utan råge. Mätt var ordet.

Och appropå ormar, vi bakade saffransbullar idag. Lussekatter - f'låt- med Putte. Han bakade en saffransorm dekorerad med många många russin. Även Sturms hjälpte till genom dekorering och kreativa idéer, vi gjorde efter ett tag saffranssniglar  också. Det var rätt lyckat och blev rätt många bullar med men högst tveksamt att de räcker fram till jul. Bitch please liksom.
Medan vi bakade lyssnade vi en del på Velvet Underground, Sturms är frälst och försöker få mig att haka på. Tja, det går bättre än korståget som hålls till Bob Dylans ära iallafall. Som mot prestation har den gode Sturms börjat lyssna på Systrarna - halleluja!

Lagom jästid för lussebullar är 40 min - alltså alldeles lämpligt för att hinna se lite Trek. Dagens episod handlade om lord Garth of Izar, min favorit villain i ST:TOS utan tvekan. Efter att ha varit commander i Starfleet förklarar han sig själv master of the universe och skjuter sönder en planet, bara för att visa att han menar allvar. Alltså blir han inspärrad för medicinering och terapi - Cpt. Kirk ska leverera medicinen . Garth kan dock shapeshift:a och allt blir så mycket svårare då. Garth's awesomeness ligger nog i den balanserade kylan han utstrålar. Wouldn't you say?


Boom!

Och på en helt annan tråd, Svetlana Allilujeva dog idag.

Meanwhile in the Ukraine

Det är ju inte bara tyst ro som snö för med sig, nein nein, då är det visst dags för Död Snö [Norska zombies och nazi gold, kommer ni ihåg?!?] igen och då är det fritt fram för zombiemarathon, och är det fritt fram för zombiemarathons måste det vara fritt fram för kannibalsmarathon och är det fritt fram för kannibalsmarathon måste det vara fritt fram för b-filmsmarathon ayayay!

Började igår med Death Race, inte den med Statham utan den med Stallone. Den var inte helt straightforward, men ok jag köper slutet. Även i framtiden där man har bilrace mellan kusterna i USA, komma fram snabbast eller ha flest poäng (dödade peeps) är slutet gott, betryggande! Dock den enda film där den gode Stallone riktigt övertygat, så inte var det så illa inte. Nazis fanns visst där också för återknyta till Död Snö och ja Outpost då om ni minns det pärlan.

Snö.

Foto: Fru Hauptmann, en svunnen februari

Nu kommer det där vita vaddiga täcket alla ville ha till första advent. Tajming? Indeed. Sjön är mörkgrå, och snöfallet så tjockt att man inte ser stranden på andra sidan. Det är som att vattnet gör sig redo. Inte för att frysa och vänta otåligt utan för att lägga sig till vila tills isen smälter igen. Det är rofyllt, som en spegel av nirvana. Allt i en stackars gammal sjö.

Inne är det adventspynt som gäller, rött och mysigt. Inga glittrande renar eller så, stämningsfullt. Det är till och med så städat att Sturms går omkull då hon skall ta husets kurvor. Det är inte jag som är skyldig till det, långt ifrån. Jag har blott städat mitt skrivbord till hälften. Sedan fanns där nog med utrymme att förvara datorn igen. Know your limits heter det, and I do, yes I do. Men jag vek faktiskt kläderna i stolen också som saknar plats någonannanstans. Så det så. 

Flood II

Flood II är grymt underskattad, har knatat 15 kilometer idag till denna på en gnistrande frostig grusväg och under en absolut klar himmel. Jag kunde se ändå till galaxens utkant kändes det som. Det var så vackert, alla stjärnor var kalla och klara och inte alls röda och blinkande (bara en långt borta) som alla vet UFOsar är. Det kändes rätt ok, trots att pannlampan lade ner. I vilket fall så är kombon tyst stjärnklar kväll och Flood II som sagt underbar, det flyter ihop till underbar stämning och ger tonerna den scen de förtjänar.

Sedan stämde jag träff med sällskap i mörkret, så mörkt var det att jag inte såg honom alls. Bara skorna trampade mot mig, två reflexer i kolandes mörker. Han var trevlig och rolig, stabil som ljuset från en fyr längst ut på landsänden mot havets skummande vrede. Under ett ögonblick trodde han att jag lurat upp honom på ett berg, men så var icke fallet. Let's do it again?

Right now skall jag Stephen Frya mig lite och sedan sova.

För alla med humor man kan ifrågasätta även om det är kl 3.00

All is Vanity

It's not "What's wrong?"It's "What's right?"

Makes you feel like I'm talking a foreign language sometimes

It's not "What's wrong?"It's "What's right?"

It's the facts of life sunshine

It's the facts of life sunshine

It's the facts of life my sunshine

Jag hatar sådana här blogposter på andras bloggar. På min - alles OK eftersom det är jag som postat. För mig är det alltså inte bara kryptiskt pseudodjupt mumbojumbo som egentligen bara är lyricsen till låten jag lyssnar på just då (även om facts of life biten är en tankevärd nagelbitare) utan någon vidare djup motivering.

Oh Yeah...

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg

Vi dygnade ju som vanligt, man hinner tala igenom konserten så mycket bättre då. Man hinner med mycket annat också, vandra mellan storstockholms alla seveneleven, och prata om allt allt allt. Det är rätt nice. Tyvärr gav ultrafikan rätt kraftiga hostattacker som övergick i feberdrömmar på bussen och sedan ännu fler hemma. Men det var trevligt som sagt.

Jag hann med att börja läsa The Fry Chronicles också, jag gillar mr Fry tycker han är lite häftig. Detta var dock inte så häftigt, den är en självbiografi som spänner över åtta år - universitet och lite framåt. Man vill bara ge honom en kram för han avskyr sig själv så intensivt, han försöker vara rolig om sina brister men det blir bara sorgligt. Jag tänker därmed inte sluta läsa nein.

We forgive as we forget (eller när jag mötte Andrew)

The Sisters of Mercy. Jag fick se, på riktigt, The Sisters of Mercy! Det var mäkta coolt må ni tro. Tempot var högt, small talket stinker fortfarade(jaja, det är Bauhaus men...ja det passade) och vi fick sjunga allsång med Andrew Eldritch. Det var coolt. De spelade massor av godbitar, Flood I, Rain from heaven, etc etc. Det var jävligt bra. Han har sådan mäktig röst, mannen från Leeds.  Det var så mycket rök överallt vilket passade utmärkt till den (upspeedade) malande musiken. Det byggdes upp och var underbart. Speciellt Rain from heaven var intro fick vara i minst tio minuter innan det drog igång. Underbart. Så klart skedde inget direkt tal till publiken "I like you rotten people" var väl det längsta han sa, som det skall vara. Han anmärkte också "please" en gång då vi tydligen applåderade på fel ställe. Lite som Blixa på Berns som även han avslutade applåderandet omgående. Vet de att de är awesome och det räcker så?

På slutet kom en ung man fram till staketet där vi stod el P och jag. Han började spotta mot scenen och ge fingret. Han skrek att de förtjänade det som svek så. Sedan gav han sig av igen. Får nog aldrig reda på vad som skedde. Men då vi dröjde oss kvar lite fick jag setlisten av ljudteknikern. Nice nice!

Publiken var allt mellan  sju och sjuttio, det var rätt coolt att se gamla Agda bli ledd av sin medelålders son upp till salen där konserten hölls. "Merchen" sålde talande nog slut i storlekarna L och XL först, även tröjorna det stod "Fuck me and marry me young" (det är ett citat från Driven like the Snow, från Floodland inte random tackyness). Några tyckte detta var talande för att alla gother är overviktiga andra tyckte det var talande för att SoM generationen var medelålders och bekväm nu. Jag säger ingenting. I egenskap av överviktig ex goth med tveksam smak.

För åsikt kika här

visdom

NäR JAG BERäTTADE FöR LILLA PUTTIS ATT JAG SKULLE SE SYSTRARNA SOM KOMMIT äNDA FRåN ENGLAND GAV HAN MIG ETT RåD: TA MED MAT! DE äR NOG JäTTEHUNGRIGA EFTER ATT HA åKT Så LåNGT. SKARPSINNIGT MåSTE MAN SäGA.  TJA ALLA SäTT ATT BLIDKA DEN LILLE MEN TJURIGE MANNEN äR NOG BRA, UNDRAR VAD HAN KAN VARA SUGEN På? SITTER ANNARS På BUSSEN NU På VäG MOT GäVLE. 

Crank + Crank 2: High Voltage

Har jag berättat om Sturms nya men inte favourite obsession? Jason Statham. Han är stjärnan i ett nummer spännande och känsloladdade filmer. Crank och uppföljaren High Voltage är två av dessa, precis som Transporter (1,2,3...4?) etc etc. Alla känsloladdade dramer.

Crank till exempel, börjar med att denne känslige man vaknar upp groggy och upptäcker med hjälp av en DVD att den kinesiska maffian injicerat honom med ett gift som kommer döda honom om ca 2 h. OM han inte håller adrenalinnivåerna skyhöga (hans livslånge vän mr. deranged doctor upptäcker detta). Alltså sätter sig den väne mannen och gråter i de 90 minuter filmen varar och man får följa hans väg mot sitt oundvikliga öde. Mycket sorgligt. Det alternativa slutet är dock helt annorlunda.

Alt. end

Chev(Statham) vaknar upp och ser DVDn inser att han måste hämnas hårt och få tag på ett motgift. 90 minuters adrenalinstimulerande aktivitet följer. Biljakt, bilkapning, innovativ bilparkering, slagmål, offentlig kopulering, knarkande samt intriger med flickvännen och småprat med Pedro (Napoleon Dynamite ni vet), alla stereotyper som finns används nonstop. Massor av gunfights, fistfights och helicopterbattles.

Får fem motorsågar av fem möjliga, ganska påhittig film med enormt tempo. Stor humor också.

Crank 2 är i samma anda ett känsligt drama om hur den kinesiska maffian byter ut hans tidigare hjärta mot en maskin som bara kan hålla Chev vid liv i 2 h. Här porträtteras en helt annan sida av dödskampen då Chev denna gång inser att detta bara är ett grymt skämt, en parallell mot Raskolnikovs kamp med sitt samvete.

Alt. end

Eftersom batteriet till hjärtat går sönder är det akut att få tag på Chev's "strawberry tart" och vild jakt följer med inslag av innovativt elchockande. Battle med asiater överallt, mycket naket, offentlig kopulering och småprat med Pedros tvillingbror som är extremt hämndlysten (TS de är tvillingar i verkligheten) och vill kicka asian butt. Fler intriger runt flickvännen följer också med fortsatta nakenheter  till följd.

Lite långsammare tempo mer naket, inte lika intressant men med guldkorn här och var. The baddie heter Poon Dang. Jag menar... ja, tänk själv. Tre motorsågar.

Warrior's dance alt. are we human or are we dancer?

Jo, det var dans igår. Den där lila regn låten, den där om Carina och en klämmig bit om vad Rut hade under blusen. Det var kobönder och öl, gratis nötter (hehe..) och några rundor av foxtrottande runt rotundan. Rätt trevligt var det. Träffade en grabb som bodde fågelvägen över berget. En kallhänt dancer med facebook.
Nu blick mot Söndagen, kådisar och mörka toner. Fan tar den som dansar då!
 Måste komma ihåg att hämta ut den där biljetten!!

From disco to disco

Ja imorrn blev man så snabbt medbjuden på Lars Kristerz dans. Neat neat, kan fortfarande inte dansa men men. Termen för män på sådana tillstälningar är klamydia prinsar, har jag hört. Vad kallas de man träffar på Systerstillställningar? Kådisar?Höhö.

Sitter annars på tal om högt och lågt och allt däremellan och lyssnar på HIM (bara så att du/ni som kritiserar frekvensen av Eminem på "mest spelade"listan på mitt spotify account vet att det försiggår mycket som inte borde vara officiellt där). Minnen av sommar i svarta jeans för att förihelvete inte bli solbränd på sjön kommer till ytan. En tappad åra som drog iväg. Dödsföraktande dyk efter densamma och akrobatik då det visade sig att grannen tittade i teleskop.


Imorrn skall jag även till shoppingkomplexet med kamraten K, okristligt tidigt måste man då kliva upp för att slänga ut hästar, vatten och mat till dessa. Jisses! Solen hinner knappast gå upp.

Tack kattusling, tack så mycket

Ja någon råkade under ett sällsynt anfall av gosnödighet efterlämna en ohygglig parasit med jävligt stora tänder på mitt skrivbord. Jag tackar mjukast, det är ju inte så att jag är lika rädd för maskar som jag är för utomjordingar. Nej nej, på intet sätt är ju så fallet. Jag rengjorde alltså inte mitt skrivbord med diskmedel (låt oss säga ett par gånger...) och inte heller googlade jag om man kan bli smittad av kattmask. Fun facts, få av kattens maskar smittar faktiskt människan (med undantag av barn då som drar på sig allt de kan hitta i parasitväg tydligen...), den trevliga lilla jävel som däremot smittar från katt till människa är dvärgbandmasken. Japp, den finns det heller inte något riktigt bra medel mot. Tackar och bockar och Tumme är portad. På livstid.

Så nu är det åter koll av tungan på morgonen som gäller och helst även skakning av sängkläder var kväll i ett fåfängt hopp om att skaka bort eventuella lämningar om katten trots den stängda och barrikaderade dörren skulle komma in till sängen. Ve!

Tumme nu och i framtiden, ja kort sagt forever alltså! 

Black mariah in your eyes

This very söndag mina kära är det dags!!
Crap on the famous pancake eller alldeles alldeles alldeles underbart!

De nådefulla systrarna kommer till Stockholm, och jag ämnar vara en av de betalande som sponsrar huvudmannens fortsatta leverne. El P, är du med eller är du?? 

Solitude sometimes is

Today is caturday. Jag sitter hemma och är sjukling. Alldeles ensam. Detta känns mycket hårt såklart. Inte ens Sturms kommer hem i ordentlig tid. Nej. Mycket tråkigt är vad det är. Det måste vara såhär att vara innekatt. Mjau mjau.

Så jag beslöt att bli utekatt istället och gick ut till kamelerna. De var mycket gosiga visade det sig. En gamm'häst somnade medan kliad i pannan, en annan yngre förmåga men med samma färg hade samlat en halv bal i pannluggen som jag plockade bort under små protester. En tredje kliade det mest i tänderna på. En fjärde var bara mysig och tänkte äta upp min näsa. Det var mycket mysigt. Så här fint kan det vara en höstdag. Men de vill ju inte gosa föralltid de där kamelerna utan de drog och vad gör man då? Jo sitter ensam igen.
Då fattade jag beslutet att bli innekatt igen, med TV privilegier. På någon kanal måste det ju finnas en Will Ferrell film?

B.u.f.f.é - it's the law (and it ain't gonna rain anymore)

Jag har whinat och dinat Elsa Triolet idag. Det var onekligen en riktigt stor ljuspunkt! Jag har också åkt häst inte mindre än 2 ggr. Här görs inget halvdant!

Så trött nu. Inte mindre än 4 omgångar buffé gör det med en. A round of applause, bitte!

Zoo station

Hear ye, hear ye! Läste för någon vecka sedan i någon press om att Nine Inch Nails skulle göra en cover på U2's zoo station. Kul tänkte jag, lite Trent livar ju upp! Till och med U2 . Jag kan förstå vari deras storhet ligger. Lite svängiga gitarrer och en to say the least hyfsad röst. Krydda det med lite väderspännande...jag menar världsomspännande lyrics och voila! U2 är världsrockartister. Som ni kanske anat faller de inte mig på läppen riktigt, saknar sting. Men jag är inte okänslig för deras charm, de är bara inte top notch.

Anywho. NIN och U2 alltså. Skulle ju kunna vara roligt att höra Trent ta sig an lite gammal arenarock, han har ju talang för det där lite svulstigare och fartigare, så det hade all potenetial i världen att bli bra. Tyvärr blev det ju inte så. Nej, för vad som hände med stackars Zoo Station var Ghosts. Med andra ord (och detta stjäl jag helt rätt av) crap on a pancake.

Ghosts i sig är inte dåligt. Nej, det är meditativt och lugnt. Minimalistiskt så det förslår och allt det där, men vissa vibbar får man ändå när det är NIN som kör igång. Ungefär som att man förväntar sig mästerverk varje gång Thåström slår an en ton. Detta blev det alltså intet av utan istället kan det höras ekon, hastiga hasplanden av ord, en xylofon/marimba ngt dylikt samt en del repetitiva gitarrer. Ghosts alltså.

Synd, hade ju kunnat gjuta lite liv i U2 detta och Trents avsomnade projekt NIN med men icke, nej icke. Det har inte ens behövt varit rock eller så, inte ens 12 minuter långt bara lite mer stuns. Nu blev det tråkigt med motiveringen jag har hört det här förut, t o m partiet runt 5 min återfinns på ghosts/ year zero/the slip. Det som stör är nog främst att jag inte får ihop lyrics med låten. Distanserade Trent skall vara redo för vad natten har att bringa?
Jag gillar egentligen ghosts etc, i korta bitar men förstår inte riktigt vad temat eller vad jag skall säga har här att göra?

Hear själv, hear själv. Missa inte pipet runt pipan i refrängerna, det är något han är bra på den gode Mr Reznor.