Kill the headlights and put it in neutral stock car flamin’ with a loser and the cruise control

Stress?
För långt bort, som att tänka genom seg dimma, se omvärlden genom sega moln. Bokstäver är just inte mer. Frustrerande långsam läsning.
För nära, sticker i armar och ben för att man är för nära verkligheten. Uttröttande.
Javars!

Det rullar vidare. Börjar kännas angeläget att presterara på den akademiska nivån nu, och självklart är det en paradox för när det börjar kännas extra viktigt att prestera brukar hjärnan välja att checka ut. Mängdträning fungerar liksom inte.
Inget nytt under solen visserligen, men det känns nytt varje gång.

Haha xD

Men det är ju faktiskt inte nytt, tjänar hemskt lite till att jämföra med hur det var innan även om det är lika förvånande varje gång.

Colting- ze fadd provokatör

Allt går ju enligt planen när jag reagerar på "ponnyridning", "tur att ingen blev uppäten"  etc etc. Suck!
Det är så trött att "provocera" så här och sedan backa vid lite mothugg. "Sagt med glimten i ögat"? My ass, tills det kom motreaktioner vilket måste vara vad skribenten eftersträvar, så varför inte stå för sig då? Nej som sagt. Det blir bara tröttsamt.

Never lose heart, all things must pass to a place where trouble can't find you

Not quite related, but a damn good ending

Utveckling.

När gamla tröster och stöttepelare inte smakar längre, utan nacken har styvnat. Huvudet hänger och slänger inte så mycket med vinden något mer utan kan även nedböjt fästa en bestämd blick vid horisonten. Framåt, mot vinden även om frisyren förstörs. 

Sådana där viskningar med ljus röst har förvandlats till en fast röst med magstöd.  Den ljuder med mer eller mindre substans, men det är en kreativ stämma. Skapar en plats att hänga fast vid, skapa något mer utifrån, det talar jag ofta om nuförtiden. Ibland är det ett fjäll som reser sig ur molntäcken som tar andan ur en i all skönhet och ibland är det kvicksand i storm men det går framåt. 

Övar för färdighet, övar för framtid, övar för acceptans, övar för förändring, övar för att äga och kaptena.

Snart snart. Blåser spindelväv från slipverktyg som alltid funnits där, men aldrig varit påtänkta. Vill slipa mjuka kanter nu, kunna följa dem med fingrarna.

Det smärtsamma i att göra ett medvetet dåligt val, där valet är helt frivilligt utan minsta anknytning till dämpning, eller flykt, det slår alla myrkryp, tårar och rusande implosioner i världen. 

Dagen då jag blev struken ur farmoderns testamente

Min farmor behöver hjälp med lite allt möjligt. Hon är skröplig kroppsligt men på bettet mentalt. Jag och Sturms skulle dit för att handla lite åt henne då hon inte gärna är ute och går längre. Vi åker till henne för att handla lite åt henne.

Vi ringer på dörren i vad som minst verkar som en kvart, mer en halvtimme. Ingen svarar, så vi går runt och tittar på balkongen, ingen där. Har hon kanske åkt med farbrodern någonstans? eller ligger hon medvetslös inne i lägenheten? Frågorna hopar sig och oron knyter sig i våra magar.
Vi ringer brodern som ringer farmodern på typiskt manér för min kära familj. Brodern får kontakt med farmodern som är inne i lägenheten men inte hörde dörrklockan men som lovade att öppna dörren till oss meddelade brodern då han ringde tillbaka.Vi var oroliga och tålamodet var påfrestat av den långa väntan och ramlar därför muttrande och buttra in i lägenheten. Jag beslutade mig för att lätta upp stämningen med lite komedi på flajjen, för att avdramatisera lite.

"Vilken tur att du öppnade, det tog så lång tid att jag trodde du flyttat till sydligare breddgrader!"

Farmoderns anletsdrag frös, hon vände sig bort och gick in i köket. Halvvägs genom den välplacerade och högst genomtänkta kommentar hörde jag att det inte alls lät som jag tänkt det, en anspelning på att många pensionärer flyttar till Florida, utan snarare som att den kära farmodern hade kilat vidare till Lucifer. Helvete. Fan. Jävlars!

Sturms pep av återhållet skratt och jag tänkte febrilt på bra sätt att släta över men kom inte på ett enda. Hur än jag vred och vände på det blev det bara värre. Jag önskar att någon hade gett mig en portion "sshh!" likt Dr Evil ger Zach, men nej.

Vår Urmoder köpte inte för en sekund att jag anspelade på något jävla Floridaresidens. Så hon gav oss pengar och instruktion till shopping med anletsdrag som fortfarande var frusna i ogillande, och vi gick till Konsum för att införskaffa de önskade varorna.
Väl ute i verkligheten igen kunde varken jag eller Sturmis hålla oss för skratt.

Ta-det-lugnt-tisdag

Ja, herregud det måste man ju också göra ibland. Unna sig liksom. Dagen skall dock bjuda på tvångsshopping och lite allmänt jokkel med modern. Yeah.

Appropå tvång och bjuda på, så mötte jag igår en ilsk travhäst när jag var ute och rastade bilen, varför inte heja liksom? En hov var iallafall ledig även om minen skvallrade om att den i så fall hellre gett mig en "up yours" gest. Är jag i onåd kanske?

Bygg nåt vackert II aka Slowtwitchin', no bitchin'

Ja intervalltisdag ställdes in av bekvämlighetsskäl, alltså får uthållighetstisdag ta vid istället.
Uthållighetstisdag behöver man inte tagga för, den taggen finns alltid där så länge man inte har ont.
 För intervallXXXag måste man tagga igång redan på morgonen för att palla med ens tanken, eller överraska sig själv att under passets gång med att köra igång så man inte hinner med att tänka på hur snorjobbigt det kommer bli.

UthållighetsXXXdag, det är ett äventyr varje gång! Man utmanar sig själv på ett annat sätt, man tar sig fram från punkt a till b eller till a igen. Kanske tycker jag bättre om uthållighet är fart eftersom jag är så långsam, mycket möjligt t o m. Det är mysträning, när det inte gäller långintervaller eller snabbdistanser i samma syfte.

Den stora rysaren är: hur hårt kommer Elsa gå på för att se till att hon knäcker mig, fast hon vidhåller att hon bara vill känna på benen lite...?

Bygg nåt vackert

Idag är en splittrad och frusen dag, passar man sig inte kan den bli blå. Man fryser, och kanske regnar det med. Man kanske t o m håller på att bli sjuk, och man är så trött så att det nästan är en bragd bara att lyfta på rövva. Kanske är man mest bara ömklig och ynklig och en påse fylld av självömkan och gnäll och kanske hör man Kjell Höglund på repeat inne i huvudet och hänger med huvudet.
Eller...
så är det intervalltisdag!! Det skall jagas endorfiner, må bra kusar som springer runt i kroppen i stegar.
Man gör citrondryck av citroner och ler och säger inget negativt om denna dag. OK man kanske inte säger så mkt alls, men va fan, det får vara en ände på kraven!

Nationaldag

Dancing

He's a fat little insect

a fat little insect

Lycka!

Blott en tenta kvar tills en underbar sommar! Så happy att det brusar i venerna och artärerna!!

Dead Passive

Mångfärgade mindmaps och klassisk musik, det är nästan lika hipt som mac:en.  Kör på!

Friday, I'm in love!

God damn, kom just hem från lite springa. 18 km blev det, räknade lite fel. MEN ser ni, det är inte undret.

Normalt när jag kommer till km 7 brukar tankarna börja mala och mala och mala. De maler och maler, kritiserar, irriterar och gräver runt runt runt i huvudet med spadar, det slutar aldrig och tar helt bort löpglädjen, särskilt långpass de är värst.

Nu kanske ni tycker att det är lite inkonsekvent med att jag sprungit maror och så men det är det inte. That's different. Fjällmaran var undantaget i stora sjok men inte hela. Det var vackert och positivt, kanske just för att benet gav upp (trots att jag lade mig i gruset och stretchade) och jag hade en fullt giltig ursäkt att inte springa. Tror regnet på den andra räddade stora delar, och så Eddie Meduza såklart och en trogen kamrat som re-fuelade mig kontinuerligt.

Men tränings 40 k icke undantaget. De där tankarna kräver att jag fortsätter, gärna fortare och fortare.  Det är därför jag slutar springa i perioder, de tar för mycket plats, jag orkar inte med dem längre. Då har jag också tränat mig ganska duktigt övertränad, så ingen fart ingenting finns bara ont. Men kraven på prestation sjunker inte, de kräver omöjligheter tillslut. Kanske är det därför jag springer sönder mina knän så många gånger, stannar aldrig förrän det gör för ont. Who knows.

Men idag, de malande hetsande tankarna kom aldrig. Jag rullade framåt och fokuserade på känslan i benen (och glutesarna - god damn, the glutes! ayayay med en booty av min size har man mycket att få träningsvärk i), allt gick bra fastän hörlurarna gick sönder. Kilometrarna försvann. Fartökning på vägen hem, mötte tusen löpare, blev omsprungen av blott en. Det var som att se en storm bygga upp men sedan mojna igen. Så jäkla glad! Sprang genom staden hem- showoff showoff. 

Nu ska jag plugga, see ya!

No Kill I

I diskussion med basgruppen häromdagen kom vi in på äckliga lukter. En tyckte att det som luktade äckligast på jorden var köttfärs som fick kontakt med en varm stekpanna. Usch usch usch.
Försökte introducera rå köttfärsmacka med peppar och salt, men den föll inte i god jord. Det var tydligen ännu äckligare.
 Diskussionen gick vidare på dåliga lukter och saker som smakade illa. Älgtunga tyckte någon var vidrigt, en annan gillade inte kycklinghjärta. Jag sa att det som luktar värst på jorden var en inkråm af ko.
Syrsorna spelade i tystnaden och  stäpplöpare kom rullande. Så tyst blev det.
Fokus återkom efter ett tag när det sjunkit in att undertecknad kommit i kontakt med sådana gosigheter och frågan övergick till hur man dödade en ko. I ett trollslag från äckel till fascination och vetgirighet.
Jag svarade med en trestegsförklaring och så förenades Tapelake och Helveteshålet lite till.
Snart kommer vi till schrei und kampf...eller kanske en liten jagis?

Snart 1 veckas jubileum

I mitt nya hem, min sniperlya med excellent utsikt över gården. Kommer hit en president och ni blir skjutsugna är det no doubt vart ni ska vända er, det är nämligen hit. 

Har börjat med lite sådan där undervisning nu, det är great det. Han säger så doktoranden, great om allting. It'g great to be great I replied. EU rätt och regeringsform stå på schemat veckan ut, sedan kommer den nationella rätten med all säkerhet att smyga in på stiletter också. Jopp jopp. Spännande spännande! Men allt sådant där praktiskt har jag visst glömt av. Oh well, korintkort, nationer, etc etc. Det kan la vänta en stund? Min kursare kritiserar att jag flyter ut i ovidkommande resonemang, oh no they didn't?

Ute pudersnöar det skirt, pretty. 

Carolinabacken check, både uppför och nedför. Med och medutan cykel därtill!

Montag

Ja, så var det måndag igen och man känner sig sådär äckligt pigg som man gör efter en helg med mys med familjen och påfyllda glykogendepåer trots att man missade den morgonjogg man lovat sig själv att genomföra och bittert ångrade på väg till jobbet att man inte gjorde. Det var sådant ljus imorse förstår ni, det var ljuset som gjorde att man borde sprungit gatlopp (sovit lite? Jag? Näe...)!

I vilket fall...

• Sturms blev firad i helgen med hela släkten och lite till. Vilken uppslutning! Tårta åts i dagarna tre och på det hade vi lite kakmarathon. Den utlovade Mint Julep:en uteblev dock, men det skall ordnas i framtiden. Det utlovas också. Det blev mycket Trek istället.
• Puttis och jag gymmade, han blev lite kär i dipsmaskinen och åkte sedan hiss i den medan jag tränade. Barnrummet var dock en stor besvikelse. Musklerna växte han var övertygad och lät alla känna på sina grofva armar. Dagen efter kom han ned innan solen ens stigit upp och insisterade på att vi skulle åka tillbaka till gymmet. Gott gry!!
• I torsdags var det den där dansen, och J skvallrade om att den på lördagen varit bättre. Men en av två är inte illa! Jag trampade fötter och klämde trapezius på ett par grofva axlar, gott så. Svetten forsade och jag fick lära mig inte bara foxtrot, någon form av bugg utan även den lokala specialiteten juckhambo. Ja detta var ju genrepet, åker alltså till Täfteå på lördag för att dansa på riktigt. Kampankjer hålls för att Hauptmanns fru skall följa med men det går trögt.

Så nu är det ny vecka! Förtvivlat fort går det mot loppen, racen, prövningarna- nästa vecka är det dags för Höga Kusten halvmaran, en vecka efter det Vertex!! Hjelp...! =)

And the might haves and all the could have beens

Ridit idag, runt i hagen kloppetiklopp. Ingen grimma så långt man såg för det var en sådan som eftersöktes. Får ta kontakt med efterlyst eller kanske antikdeckarna istället. Lite som en indian kände jag mig allt där jag red runt på en trind märr utan sadel, blott ett betsel och massor av löst hår, eller ja Sully i Dr Quinn kvalificerar sig nog också med den beskrivningen.

Promenerat idag också med vätskerygga och musik, i min egen värld travade jag runt i ca 2 h, man väljer då givetvis de varmaste timmarna på dagen, annars ingen utmaning. Mycket meditativt att trumma med benen tills man känner sig som ett flytande huvud bara. Backe upp, backe ned mötte postbilen fyrtio gånger. Åt en blåmassa ägg, ost, mackor etc för att kompensera för nyttigheterna som kommer av motion. Magsäcken hotar sprängas, den knakar i fogarna men mind over matter är min melodi. Mättnad är bara a figment of the imagination.

Sett Star Wreck, sci fi signerad Finland med tons and tons av spaceaction. Udda upplevelse. Triggad av detta vill jag nu skapa egen sci fi, men det blir mest bara groms av det hela. Sågar FBs verk istället, mucho terpeutico.

Nu vill jag sova, god damn it!

Gunslingin' Backsmokin' Hardtalkin' Cowboys

Härintill, nästangårds har det flyttat in ett par. Ni vet, i lebbornas stuga.
Det är två män som där nu residerar, ryktet säger att de är backsmokers. Bakrökare. Sturmis hävdar att detta stämmer eftersom hon sett rök komma ut ur skorstenen på huset och G backar upp då han talar i vackra ordalag om eldar som aldrig slocknar och hur man nog skulle bakröka som om det inte fanns någon morgondag om huserade vid en sjö i en ständigt preapokalyptisk stämning. Vidare har han även påtalat närheten till berg och hästar, som i Brokeback Mountain (japp han är säker nog att se den med oss, inget han kanske räknade till sina största filmupplevelser men inte allt kan vara som den legendariska Kampen om elden) och att kan smyga dit och bräka som ett får om det skulle få dem mer på humör.
Sturmis vars högsta dröm är att ha en Dorian Gray-ish vän vill stryka runt där lika mycket som runt den nautiske mannen konstant finns i hennes tankar, hon är i en svår tid av splittring.
Som vanligt i Tapelake tar vi oss an detta med stor mogenhet, vi har dock inte kunnat utröna om röken kommer från Puppa-fes-Patrik (vi såg röken), eller om det Backsmokin' asscowboys med chaps.

2011.05.12; ett axplock [A Beautiful Mind, Röd och natt]

Släpp taget - omfamnar okänd mark-

så ytterst underligt - hur? Så här?

- Förtjänat- javisst år & år & år

tvivel, ärr, förakt & tvivel, cirklar

tills äntligen!

Förkylningen släppte och själen är fri!

Världen är vacker, färgerna ler! Så fräscht,

måste vara nymålat

jag lovar. Ingen har trampat på

golvet- 

skinande hälsar morgonsolen.

Varannan sekund sker återfödseln; resurrektionen

den nya dimensionen lägger av gamla skal.

Världen sover- ett sådant slöseri, hur kan inte

leendet hålla dem vakna?

Solen kan aldrig lämna sitt sken obrukbart.

För allt det vackra jag ser- alla tusen detaljer i ultra HD

lämnar gråleran i vinterns armar.

Med gräset växer livslusten - genom sprickor i

den gamla bitterhetens stenblock.

Världen glöder av rosenkvarts & solen reflekterar

- hur underbart att vara människa!

[Obearbetat endast översatt till knapptryck istället för bläckdrag, 

men en ganska superhärlig känsla måste jag erkänna. 

Radbyten för att raderna inte ska ta i kanten- det är allt.

Inget poetiskt mästerverk smickrar jag mig med (jag har annat att göra). 

Bara en anteckning.]

The way the morning broke was quite unusual

Just sett zombieland. Medioker. Harrelson = awesome! Kan inte göra dåliga filmer, haha! Blev bitch please:ad på ICA av 2 12åringar men den man som med sluttande axlar och pinnsmal bröstkorg som var bakom oss sa åt dem att för fan ställa sig i kö som folk (Sturms fyllde modigt i med ett väst "douches" efter mannens kraft). De gjorde de. Amazing! Sedan slutade adrenalinet pumpa och det civila kuraget log snällt i sin jeansjacka. Rätt ska vara rätt även på ICA, de unga tu stod bakom och räknade på hur mycket kötid som skulle kunnat sparas om vi bara packat alla mjölkar utom en iställlet för att streckkoda dem alla i bokstavsordning. Då var det vår tur att bitch please:a.

Fucking kompletteringar - livet som godkänd är ju rätt sweet. Ingen matte på 2 dagar? Lätt att trilla ur minnet.

Däremot har ju jag och el Sturms varit ute och ridit, som kan synas nedan. Roligt att återuppleva gamla minnen! Barbacka och galopp på gammKia. En bit kaka, en bit kaka måste erkännas.

Nu Goon Moon och mer komplettering (jag måste uppfinna och motivera varför jag uppfunnit samples, shiet - när briljans backfirar då kommer Talang över utbildning verkligen till sin rätt). Yiihaw! Mafakkers!

Sturmis och Allilujeva takes on hinderbanan i regnet och mörkret

Yes, there we went and that we did. Sturmis och jag har nu besegrat hinderbanan. Det är något underligt befriande med att få gegga runt i leran helt ohämmat. 

Det visade sig att Sturmis hade en djävulsk björnkondis och jag hamnade på efterkälken hela tiden. Vi kunde inte gå armgång så vi bar varandra som sårade soldater istället. Det var skitkul, men gick i långsam takt. Det var lerigt värre. Jag gick omkull i värsta leran på en lägligt placerad kvist och fick ett sår i handen. Repklättringen blev lite knölig efter det. Vi hade ruskigt roligt och tjöt på både tyska och ryska för motivation och kraft. 

De omkringjoggande tittade men ingen kommenterade. 

Efter vi lerat klart skulle vi åka hem och då körde två tonårspojkar som idioter framför oss. De körde ut mitt framför oss där jag hade rätt att köra först. Oförlåtligt. Jag manade fram en inre Hauptmann och förföljde dem med ena handen fast placerad på tutan. De föröskte kollra bort mig i en rondell och en korsning men de lyckades inte. Jag följde efter och de tittade iderligen i backspeglarna. Nervous prey. Efter ett tag gav jag likt katten upp, det blev tråkigt men Sturmis levde upp som bara den. Det var det roligaste hon varit med om på länge.
Dunkandes Rammstein åkte vi sedan hemåt. De skulle bara veta hur nära the allosaurus de var.  Nut tittar jag på animalen med pappis. Han snarkar med en Expressen som täcke.
Peace out.

Hästbiten

Jo, har varit ute och motionerat Jambo lite såhär mellan lyssnande på Andrew och Peter och mockande och hämtande av Sturmis och allt sådant.

Vi var ute och gick och gjorde upp om vem som bestämmer i skogen. Vi kom gemensamt fram till att det var jag. Dock gav han sig inte förrän han bitit mig så halva jävla armen är blå/röd. Satans kräk det där, men som sagt - nu vet vi båda att det är jag som bestämmer.