Snart en månad in! Gah!

Skriver på, läser på. Suddar. Skriver på, läser på. Kopierar böcker. Läser på, skriver på.
Fantastisk termin! Inte ironiskt alltså, utan jag gillar det verkligen. Tycker det är toppen att få läsa om sådant jag tycker är väldigt intressant, och har inte haft första återkopplingen än så jag vet inte om mitt är skräp än. Blissfully unaware.

Annars är Julle på besök hos mig och Colle. Det är ju alltid lite extra trevligt. Vi ser på film och...ja...ser på film. Såg Slow West häromkvällen. Lyckad vändning i slutet, vi båda skrattade högt åt hur roligt det var. Colle älskar att Julle är här, krokkar järnet med henne hela dagarna. Ikväll gäller mer Fassbender, X-men. days of future past

Annars rullar det på, onwards and onwards and onwards we go. Terminen är ju fan snart slut redan. Jag avlider. Måste söka kurser, måste söka jobb.
Min buk fortsätter strula, men har äntligen fått en remiss till akkis. Ett skäl så gott som något att fortsätta tugga CSN. En av världens mest nedlåtande läkarjävlar skrev den, men så är de. Van.

På specialmottagningen får jag göra rorschach-test, de bedömer min personlighet. Hur fan?! Va fan?! Många uttrycksfulla tecken senare. Tar en vecka att reparera sig efter var gång man varit där. Vaknar ibland på morgonen och ifrågasätter allt, bara slippa dem. Aldrig dem mer. Värt det? Oklart. Rock and a hard place eller hur det heter. De älskar att ifrågasätta och dra sönder, smula en mellan fingrarna och aldrig är det nog. Antingen är det inte "nog illa" för att få hjälp eller så är det inte deras bord. Sedan är det alltid intressantast att diskutera det som inte är deras kompetensområde. Se det vill de gärna gräva vidare i, inom ramen för 45 minuter alltså.

Hann bara öppna munnen sist så undrade de varför man inte utrett om jag har asperger (finns ju inte ens längre! och please, de är inga neuropsykiatriska utredare), om jag inte har undantryckta minnen som förklarar varför jag stängt av min personlighet (det är nog det värsta hittills faktiskt, den lilla "dissen"). Åh sickna pärlor! De träffar mig en timme och tror de känner mig. Le och vinka. Le och vinka.

Jag fick på mig till nästa gång att tänka på något jag kan anföra till min sak, sedan ska hon skriva utlåtande. Jag är ingen psykolog men vet redan nu vad hon bestämt sig för, så vagt hotande med att jag måste fundera ut ett försvar till nästa gång. Jo jo, men det är väl så. Jag tror jag kräks över att måsta sitta och lyssna på skitsnack.

Bli kritiserad som person efter en timmes konversation inom ramen patient och psykolog. Sedan kommenterade psykologen att jag måste bestämma mig för en sexualitet, eftersom man inte kan vara bisexuell och avslutade med att jag även måste klä mig mer manligt om jag vill tas på allvar (eller mera kvinnligt och sortera in mig i ledet). Nu skulle jag ju kunna vara en tjej som klär sig lite ledigt eller en kille som klär sig ledigt, sa psykologen och höll handen för mitt huvud så hon bara såg kroppen.  Precis så känner jag mig alltid där, en köttkropp utan huvud. Ingen tankeförmåga att ta hänsyn till bara ett stycke kött att peta på tills det kvider till lite.


Visst finns det de som ångrar sig, men det är inget deras allra intimaste frågor kan försäkra någon från  och sedan finns det sådana som jag antar jag. Som skulle "ångra sig" bara för att slippa utredningen som är så förnedrande att jag smäller av.

Rorschach! Finns inget vetenskapligt belägg, utan man ska tolka fram mitt undermedvetnas önskningar... vad fan är det för något?Jag kan inte svara rätt i en sådan utredning, vad jag än säger måste tolkas genom linsen av psykologens utbildning som vet hur man tolkar det undermedvetna. Med andra ord kan precis allt jag säger vändas till min fördel eller nackdel. Det spelar ju just ingen roll alltså vad jag vill, eller säger, argumenterar eller uttrycker. Tolkningen ligger hos psykologen.

My lord. Jag får veta resultatet om en månad. Håll utkik, kanske framkommer fler pärlor att dryfta då.

Blir du avundsjuk nu?

Vi ser Oz igen då jag var för trött för att uppskatta serien då vi såg den i våras. Ju uppskattar den väldigt och vi är båda hemskt tacksamma att el P sände den vår väg.
I vilket fall så ser vi en scen där Keller mottar ett bj från en fellow inmate då Ju frågar mig om jag blir avundsjuk. Frågan gör mig minst sagt förvånad men Ju ser helt oberörd ut. Så många frågor om hur min kära syster ser mig kommer upp till ytan och jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
 Jag låter tystnaden göra sitt och bara tittar på henne.
Tillslut stiger färgen i hennes ansikte då hon utbrister: Nej! Jag menade inte så!

Det visar sig att vad Ju tänkte på var tatueringen som syntes på Kellers vänstra arm, den är en avbild av Jesus på korset för att symbolisera hur Keller är larger than life (nu tror jag pga google att tatueringen är Chris Melonis men ja). Jag hade tidigare nämnt att jag var avundsjuk på hans tatuering och ville ha en liknande om än inte med samma motiv (lite härligt impulsivt).

Ju producerade därför förslag på motiv då vi bannlyst infinity 8:an pga Rotenburg samt hipstervarning samt the infinity killer

1. Rättvisedamen, med blindfold, svärd och våg

2. paragraftecknet

3. Några toppenidéer?


OBS oroliga själar jag ska inte tatuera mig!!

Reasons to be miserable

Jag kommer personligen inte ihåg detta guldkorn från HGTTG filmen, men tycker det är underbart att det är Fry som sjunger om Marvin, låt oss säga att jag hade ett föredrag en gång för en släkting med utgångspunkt i hur hon tyckte en viss korpulent britt aldrig kunde sluta ordbajsa och hur jag tyckte det korresponderade väl med en särskild manodepressiv robots karaktär och hur ett visst vänskapsband fanns mellan denna britt och författaren i fråga som vidare föreslog att min slutsats var pure logic. Är detta då slumpen? I think not!

Give his brain a pain

There is little that turns him on, Marvin's his name

He's a robot that's his lot, robot full of cares

He'd feel a little better if they broke him up for spares

But everything he has to do, he finds the world condemming

If he had his time again, he'd rather be a lemming.

Oh well,

He's just a menial robot.

They drive him crazy with their...

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Robot naughty, robot bad, robot happy, robot sad,

Who's a clever robot lad, it's enough to drive you mad.

Robots are inhuman ( x 2)

Human robots are in ( x 2)

He gets no satisfaction

araWhy do they make him do their work

Rather be a vacuum cleaner

sucking up the dirt, that'll be the day.

Pat him on the head

Think he would be keener just rust,

Just to rust his life away.

Feeling dull, dull, dull

Get dull

Feeling dull, dull, dull

Get dull

Dull

Get dull ( x 3)

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Marvin close the door

Isn't it enough to make you tidy up the floor

Spoils a robot's day.

Marvin when you're finished you can put yourself away

He's going to flip his lid because they treat him like a kid.

Nu ska jag se Liftarens Guide igen, hoppas att den gör en sådan comeback som 2001 gjorde i Sturms ögon när hon fick veta storyn ur de fyra odyssey böckerna. Åh ET you're in for such a treat!

Jag utlovar att vi pausat vid nyckelpassager och diskuterar dem noggrant innan vi fortsätter se nästa filmsekvens  hela kvällen lång! och särskilt i slutet! omg omg omg kan knappt vänta! Du känner väl likadant?

Burger Queen

Igår var jag ute och gick.

" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "


Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan. 
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga. 
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.

Den 666e posten; the way the morning broke was quite unusual

För broke var ordet, glad ihågen(well...) klädde jag på mig efter frulle och tänkte fasen vad jag gillar de här byxorna, de sitter inte som korvskin men är inte bylsiga, ett par tunna helt ok kontorsbyxor. Lade märke till en fläck på knäppningen...köttfärssås? Skrapade bort den med nageln och kände brisen mot min bakdel. Väldigt tunna, men gsg tänkte jag. Allt gnussande på stolen på jobbet kommer nog göra dem kortlivade... mycket riktigt hinner jag inte längre än ut i bilen. Ritsch. Arslet sprack pengarna tillbaka. Fan också. En prydlig öppning från midjan till grenen tillät den kallare utomhusbrisen att fläkta min bakdel. Merde. Korvskinnsbyxor på och till jobbet. Panikattacker kommer prägla denna dag som följd av andnöd. 4 dagar av detta men sedan mjukbyxor!
Tur att träningsperioden efter Vertex/AXA fm redan är planerad.

En ordinär tisdag

Igår besökte Generalissimus Brez på jobbet. Han blev introducerad för en läkare som modern jobbar med och sin vana trogen tog han ett fast grepp runt mannens hand. Det ska kännas att man skakar hand med en karl brukar den käre G säga. Det innebär oftast att man måste kolla att benen i handen är kvar och i oförstört skick efteråt.

Jag som inte var på samma ställe som modern på jobbet och fick veta om detta möte lite senare via mail. Modern uttryckte en enda förhoppning och det var att hon hoppades att G inte hade försökt krossa läkarens hand. 

Eftersom jag slutar tidigare än modern kom jag hem till lite mys vid köksbordet innan jag måste hämta henne, laga mat etc. Det första fadern sa var "jag visade vem som bestämmer". Han hade tagit ett fast grepp och klämt åt, precis som en riktig karl gör och där hade läkaren stått med nedviken blick och funderat över denna dominanta gest.
Brez känner sin gubbe väl, annat kan man inte säga. Han skrattade gott när han fick vetskap om hennes förhoppningar och kände sig väldigt förutsägbar.