I Dream of Wires again

Oh! The Numan spell! Det är så beautiful!!
Replicas och Telekon primärt är mina bakgrundsljud just nu. De är lugna och harmoniska med exotiskt härliga apokalyptiska texter i bakgrunden.Uppfriskar alltid med kontraster, och nu kontrasterar detta mot Fischerspooners härliga dekadens. Back to the roots, hundra miljoner kära återseenden.

Genom att skriva detta inviger jag mitt nya tangentbord, det är en del i att handikappanpassa mitt skrivbord och att separera skärmen från pappersnivån, den ska få flytta upp på en boktrave eller baslådan eller något så det blir lite bättre.. Jag hoppas på att det gynnar återväxt och tillväxt och all slags växt det går att tala om där bak i kotpelarregionen. Med tre av fyra möjliga lemmar som sockerdrickesbrusande måste något åtgärdas. Det är sequel:en till something must break.
Något gick sönder iförrgår hos sjukisen - 20 min crosstrainer på lägsta motstånd ledde till otrolig smärta och fan och hans moster igen. Läget är nu officiellt värre än när napprisen hade gjort originalskadan. Tippz toppz.
Spenderade 90 minuter på att gå hem den sedvanliga murder-kilometern.En liten norrländska kom och gav mig det finaste hon hade i min kamp mot elementen nämligen helande handpåläggning från Jesus, och jag skrek att nej för i helvete inte på ryggen!!! Hon såg lite förvånad ut men bad ändå för mig eftersom jag var en av de sjuka.Efter bönen när vi skakat hand och jag tackat för omtanken frågade hon om jag var frisk nu och jag svarade att tyvärr så inte var fallet. Då såg hon mycket bedrövad ut och sa att jag borde säga ifrån åt sjukisen istället. Så sant så sant.Uppskattar såklart ändå att få sådan omtanke, det är klart.

Jag har även uppgraderat Yosemite till El Capitan, vilket blogger inte är toppenförtjust i.Konstig text skylls lite på detta då jag inte ser markören utan får gissa lite för att ändra där jag missat ett blanksteg eller så.
Appropå uppgraderingar har jag lekt med mina volcor idag också - alltid uppfriskande. Mina små knobs på keys:en verkar dock drabbats av dammlunga och smittar numer varandra. När jag knobbar på  LFO pitch interval:en påverkas också rate:n, inte bra ofc, även om inte gör min maskin obrukbar såklart. Kanske räcker med att ta av höljet och dammsuga. Or smth. We'll see for sure.

Det här inlägget känns lite som ett nervöst första möte, ett sådant där när man mest pratar om sådana världsliga ting som inte säger så mkt om någon som person alls, bara för att det finns så mycket jag vill skriva om. Samtidigt vill jag inte använda ord alls längre utan bara volca fram det där som behöver komma fram. Men när man väl passerat byrålådan...tja, jag bloggar ju inte bara här och det roliga är ju att starta en diskussion att utbyta tankar och åsikter utifrån inlägget. Detta är inte riktigt platsen för den typen av inlägg och diskussioner och tankar att lufta?Ännu hellre: Ska allt luftas offentligt? Fan vet...

Jag hänger mycket på instagram nu för tiden, detta i samband med annat har lett till att jag är lite sugen på spoken word, men jag är inte den typen? Lite för stel? Ser då jävligt kul ut, och jag är inte ute efter annat än uttrycka mig. Sådana knölar rostar annars. Men som Majsan, min husgud och bäste vän alltid hävdade som inte kunde stava värt skit men som ändå blev sovjets poet nr 1; det är feelingen, inte finishen. Oh well, nya grepp helt enkelt. Nya grepp. Innebär det en YT kanal? Innebär det ett IG konto? Innebär det fortsatt affektdriven produktion av byrålådematerial men upplagt någon annanstans i ett annat format med detta som en fortsatt samlingsplats enbart för personliga anekdoter och uttryck för habegär, vilket detta urartat till? Ja kanske... så många kansken.
Kanske är det här gammalt nu.

Dagens plugg: LVM/LPT with a twist of lemon - lite ostrukturerade tankar

LVM

Jag måste dela för alla som kan tänkas läsa, och kan tänkas få ett telefonsamtal senare ikväll vad vi gör för spännande just nu.

Vi ska utifrån rådande reglering samt förslag resonera runt möjligheten till att utvidga möjligheten för att tvångsvårda gravida missbrukare till fostrets fördel.
I förarbetena uttrycker man sig som så att det rör en "potentiell individ" och medicinsk-etiska rådet insisterar på att det inte rör sig om rätten till liv MEN vi som sitter med naturrätten för ögonen undrar om det inte gör det ändå.
Det rör sig ju om ett av det mest ingripande tvång en individ kan utsättas för och då tycker jag att man ska vara försiktig med vilka värderingar som underligger ingreppet.
Ett av förslagen går ut på det ska vara OK att tvångsvårda mamman i 9 månader (graviditeten) till skillnad från max 6 månader som det är nu och att möjligheten ska utsträckas till att omfatta max en månad efter det att barnet är fött. Just nu får man endast tvångsvårda mamman med hänsyn till dennes vårdbehov, något som faller sig logiskt med tanke på att vården rör just den personen. Att vårda moder och barn på samma grund tycks skapa en moralisk och rättslig enhet av det ofödda barnet och mamman, och då det i praktiken är svårt att särskilja de två åt under graviditeten skaver det ändå i ryggmärgen på mig. Någonstans blir kvinnor då barnbehållare, ett tankesätt som inte känns främmande i sådan amerikansk debatt man läser om ang abort och våldtäkt. Rätten till sin egen kropp aktualiseras här.
Å andra sidan uttrycker man även i förslaget att möjligheten till abort funnits och förgåtts, och att man därför bör se till vården med utgångspunkt i samhällets syn på valet att låta bli abort men fortsätta missbruka, också ett shady uttryck. Samhället?
Public opinion? Övrig förvaltning, sjukvård, soc tjänst etc? Ska man ta hänsyn till att detta kommer spilla över på skattebördan och att detta är impopulärt => är man ute efter att bli omvald, ta hand om medborgarna eller eliminera sjukdomar och på så sätt förbättra folkhälsan?

Man uttrycker att det faktum att det faktiskt förekommer FAS (Fetalt alkohol syndrom) fortfarande är ett skäl att skärpa regleringen. Då jag förstår vad de menar  tycker jag att formuleringen är jävligt klumpig med tanke på att det är potentiella individer vi resonerar kring. Man går i ett hjärtslag från moderns vårdbehov till att resonera runt att tvångsvården skulle avslutas vid missfall, och då har man plötsligt flyttat fokus väldigt i smyg.
Å andra sidan kanske mina synpunkter, som alltid, är en aning för teoretiska då det rör sig om kött och blod individer som faktiskt, i sådana fall som FAS får lida livet genom för vad deras obetänksamma mamma gör. En sådan lagd själ skulle kunna hävda att det inte samhällsekonomiskt försvarbart att inte ingripa och skapa en individ i värsta fall med eget resurskrävande vårdbehov livet genom.

Vidare uttrycks det att tvångsvården ska fungera som incentiv för mamman att söka egen hjälp, parallellt hänvisar man också till att den föreslagna ordningen att mödravården skulle anmäla dessa fall skulle påverka antalet som sökte sig till mödravården i rädsla att bli anmäld i denna känsliga och utsatta situation. Utgångspunkten är att modersinstinkterna ska kicka in och att kvinnan därför ska vilja bättre sig. Å andra sidan ska denna åtgärd endast rikta sig till de kvinnor med långvarigt missbruk. Frågan är i mitt tycke om man inte höljer kvinnan lite i mystiska krafter här då sådan tyngd ges moderskänslorna, jag tror i mitt okunniga sinne att det är en faktor att räkna med men inte en mirakulös motkraft mot missbruket. Det kan hända att jag har helfel här eftersom jag inte har erfarenhet av någon av dem, men jag vill mena att när vi pratar lag så måste det till något solidare som argument för att man ska berättiga sådan här vård, än att det kommer ge sig självt att kvinnan återhämtar sig från sitt missbruk. Jag tycker åter att man blandar ihop skälen för vård, mammans eller barnets bästa trots att man valt att ( förslaget) reglera problemen på två olika stället och på så sätt gjort en klar strukturell skillnad.

-definiton av beroende i ICD gör mig högst skeptisk till att  några moderskänslor skulle ta över, står att väljer drog trots konsekvenser = definitionen av att handla tvärtemot moderskänslor

LPT/LVM integrering

1. Vård utan samtycke
- riktat mot att ge missbrukare rättssäkrare vård
- förse m t ex stödperson som i LPT - betoning på behov av psykosociala insatser --> viktigare att se till skyddet i LPT uppfylls och därför att föredra att integrera dem.

2. Praktiska hänsyn dominerar
- bättre kunskap om tillstånd --> bredare definition, bredare behov, viktigt med rättssäkerheten
- del i vårdkedja, inte isolerad insats som fallet med LVM tillämpning
- nuvarande tillämpning domineras av andra hänsyn, samt lokala tolkningar och bortseende från rekvisit i LVM lagstiftningen

3. Rättsosäkerhet i överlappningen


4. Klargöra LPT och komplettera
- enhetliggöra tillämpning

F5. Behov att utvidga tillämpningsområde (t ex spelberoende eller ätstörning) eller behov av vård utan samtycke öht

- vad är det egentliga problemet? Behovet anses utvidgat iom bättre kunskap, samt bättre förståelse för vad so utgör effektiv behandling = behovet finns, starkt
- LPT ges vid ätstörnng redan, så varför hypotetisk diskussion? Livshotande PSYKISK SJUKDOM
- Är egentliga frågan om gränsdragningen inte om behandling eller inte, utan NÄR tvångsbehandling? Varför diskutera i relation till LVM förslaget? Faller inte under LVM till att börja med och psykisk sjukdom diskuteras öht ej --> KOLLA  RÅ 1990 ref 10
- Gränsdragning för spelberoende torde vara densamma som vid "fysiskt" beroende, omfattas av ICD (Varför anv ICD i förslaget då fastslår att psykiatrin anv DSM-V(?)/ IV, beroende faller under psykiatri?)

When your sparkle evades your soul I'll be at your side to console

Lyssnar på Glasvegas fina bit och ska skapa något om sanktioner är det tänkt. Ja sedan sidetrackade jag en aning som det så vackert heter.

TW: mystiskt mumbojumbo

Det började som en ilning längs ryggraden i hemligaste hemlighet, en fråga som drunknade i en utandning, eller som det minsta speck of dust i ögonvrån. Några vilsna funderingar och överstrukna ord på ett papper. Men det växer ser ni, en fundering som blir en hel vaken natt och det där ihåliga blev solitt. Frågetecknet rätade ut sig och började bli en punkt istället. En känsla av enhetlighet och en djup saknad.

Påskdagen baby

I'm going home

Så äntligen har dagen kommit när det är dags att åka hem på påskhelg, notera att jag inte säger ledighet då mitt PM kraschat episkt och jag måste börja om från början. En vecka, tio sidor, no worries eh?

Vaknade kl 5 av en hiskelig mardröm som i stora drag gick ut på att jag slagit ihjäl en släkting (redan död så ni kan ta det lugnt) med en spade, men gjorde ett dåligt jobb så det tog hur lång tid som helst eftersom jag bara halvmissade hela tiden. Sedan hade jag styckat kroppen och begravt den i dennes rabatt och planterat plastblommor av garderobsblommetyp över för att bulletproof gömma. Briljant gömma, verkligen.När jag vaknade var polisen på väg med hundar...
Hjärnan, you ok?

So hot, so cold, so far, so out of control

I
Jag promenerar runt i landskapet med månen över, bara två ögon och det mjuka viskandet av foppatofflorna mot asfalten och gruset. Inuti kupan brakar systrarna loss i hörlurarna som en välkommen överraskning efter ett samtal med en vän.
Det ekar från en gammal värld när jag svarar jakande på om jag fortfarande lyssnar på samma musik som jag gjorde då. Jag tror jag viskar men mot musiken blir visst  viskningar skrik och den stackare vi möter på gångvägen ser skrämd ut.

Kalle gör dog stuff och ögonen tittar upp mot månpajen.

II
Pusselbitar som skaver, som ramlar av som ansiktet när Harrow glömt att haka på det ordentligt. Massor av lim och veckomagasinstunna bitar som flaxar iväg oombedda. Bara två händer som kan hålla fast. Så många frågor lämnar de efter sig med så många alternativa svar. En sotflaga lämnade ansiktet, viskar om nederlaget som alla riktiga människor firar, som jag är nöjd med. Flagan lämnade ett hål för något nytt. En ny fråga. Ett frågetecken mot hud, under huden låter det sig visa att svidandet fortsätter. Det blåser alltid en wind of change genom bilderna och får dem att virvla runt runt med flaxande händer som följd.

Samlingsnamn identitet, lustigt namn för en sådan samling av kacklande frågor. Vem mer än medvetandebehållaren? Det är den första och den största, portalparagrafen som det heter på lingot. Hur klär man på den genomskinliga medvetandebehållaren, ögonparet, till att bli en människa, det är frågan.

III
 Idag har vi varit till Gunnar och handlat åt Kalle. Inte mindre än skålar, tandborstshandske och mat fick han. Och så en liten säl på Willys som var bäst av allt. Krokkis är död, länge leve Krokkis.

Next in line

Intresseanmälningarna har kommit tillbaka, 2 lgh har våra namn hängande i luften på sig. Båda finns på samma ställe och blott ett stenkast härifrån. En på vån 5 ( m balkong) en på vån 1, annars lika stora. Inflytt den 1/12e, en måndag. 

Oh decisions decisions...

Alternativen

Diskuterade imorse med fadern om alternativen. De andra möjligheterna än juristen alltså och kvarnarna började att mala och fundera på alternativ till juristkontoret med fancy dress.

Sådanahär funderingar är alltid väldigt knepiga då det krävs att man idetifierar vad som är strömmar av social ängslan och allt av dylik art, den inbyggda mänskliga rädslan för ansträngning samt allt av dess art, och vad som är det JAG faktiskt har ett genuint intresse av. Vad som skulle inte göra mig lycklig eller något sådant pretto, utan iaf förgylla mitt liv. Alltså, vad är vad och vad är skillnaden mellan att fly situationen och genuint vilja förändra den, om ni hänger med på hur jag menar?

Samtidigt är det farligt att börja vandra i gråzonen där rankor av tvivel växer, för de växer sig stora och starka fort. När de blommar så slutar man försöka och då är det ju klart att allt skiter sig.

Konkret exempel:

Jag vill plugga, men har under våren funderat tusen gånger om juristen är värt det. Tar terminerna mig framåt mot ett yrkesliv jag vill ha? Leder det åt rätt håll för min del? Eller kommer tvivlen av att jag tyckte arbetsmängden var hög och latheten slog till? Tvivlade dock aldrig på IB trots den mängden på samma sätt...

Mången fundering...

Time to pray, Captain. Pray to me!

Nu har Sturms åkt hem och här sitter jag åter helt ensam. Min dator pratar inte ens med mig, men jag fortsätter att försöka få den att göra det. Skam den som ger sig.

Ja, visst saknar jag redan Sturms, det kan inte hjälpas.
 Jag dövar med PM författning, något som legat och gnagt hela helgen, och veckan före det, och helgen före det och veckan före det. Panik panik hela tiden. Har åstadkommit två kvalitativa stycken nu, något jag skulle gjort för massor av veckor sedan...

Måste skicka in en story till skrivkursen idag också, 5 personer i kö - från trivial händelse till dramatiskt slut. Funderar på att förlägga handlingen till Stalingrad och låta allt sluta med bomber och kannibalism, mitt signum nu för tiden? Har avverkat
1. Kannibaldating
2. Hjärntvätt av kannibal
3. Rymdforskning (med kannibal,hör samman med punkten ovan)
i någon slags Kubricksk anda, eller något slags Kretschmannskt tema; kannibaler kärlek och ja han var faktiskt med i en halvanimerad film också - nästan rymden...

Så vad ska man hitta på nu då? Eftersom det är näst sista gången anar jag att man ska skriva ett slut på det tills nästa gång, vill man skriva slut på bomber och kannibaler? Iofs, kriget slutade ju och då upphörde ju allt det där och livet och konsten och etc etc...


I'll think of something...

Baddie i ST:Into darkness?

Rymden var inget bra ställe för honom,

först slagen av Kirk sedan HAL...

Kanske får Gary Mitchell hämnd på Spock, vem vet?

Forgive me any pain I may have brought to you

 Snurrade runt som en packe djupfrysta sniglar i en blender. Mycket skrammel, shaky feel to it och passar man sig så smyger motorn iväg. Jobbig känsla.
Jag gick ned i källarn och lyfte those god damn heavy ass weights som terapi. Mindful är man med kroppsvikten(jaja, eftersom ni frågar...lite till) hängande i händerna på väg på top positionen i marklyft med svetten som rinner i en flod nedför nacken och ögonen fästa uppe i skyn.
Koordinationstränade lite med kettlebell efteråt. Hittade en 16 kg och en 24 kg, lille- och storebror helt enkelt. Fick nöja mig med 12an i windmill:sen dock för min koordination hade tydligen gått hem till gud. Planerade säckterapi också, men några övade steppdans därnere så jag fick ge mig.
Nu ska jag lyssna på weeping willows och tänka på min pm.

Fö älskar jag att ICA är storebror, fick mig en feting på 25kr idag och 20% på eko snabbkaffe - som att fylla år! Naw, de håller koll de...haha....

Hörde händerna mot himlen idag också. Grymt besviken. Lyssnar på Morrissey istället.

Ja just det, jag var ju på skrivkurs igår - första gången!
Vi fick 20 min på oss att knåpa ihop en story och jag gjorde min till en cowboy story som involverade 300 nakna soldater samlade av studentnationerna i hopp om gratis öl, eldsprutande drakar som drack glädje från akkis, svarta riddare och gun fights vid universitetshuset. Needless to say var det en dunderhit.

Desperation Row

Jag vill släppa ut nu, men jag vet inte vad. Det är bara rastlöst skramlande istället för tankar och det gör sig inte så bra i ord. Dramatisk titel är ju alltid en början men sedan knöt det sig visst igen.
Man tar sig så lätt på för stort allvar!

Igen

Vi har en mikroskopisk chans att bli gamla tillsammans

Igår exklusiv, idag instabil. Fantastiskt men förjävligt.

Anda good night to you all

Running low on stardust!

Jo förstår nu, järn är stjärnaska. 
Det är egentligen ganska häftigt att man har stjärnaska cirklande runt i systemet. Inte konstigt att man behöver konsumera kompressionsstrumpor för slaggproduktsbortförsel! *julklappjulklapp* Vet ni varför det är lätt att få järnbrist när man springer mycket? Jo, för när man springer så går blodkärlen sönder, de krossas av stötarna.  Ergo behöver man mer stjärnaska för att reparera skiten.
Den där kroppen är en rätt så superhäftig manick.

Och appropå superhäftiga grunkor så såg vi a beuatiful mind igår, den handlade om fördomar på matematik instutitioner på universiteten i USA från 40 talet till 90 talet, andra temat var försmådda vänner som betedde sig lite underligt.

Anyways så  kom jag iallafall på vad nästa FR x05 från Garmin (om inte Apple snor det först) kommer att vara idag under springet hem, ni vet när han får chipet stämplat i armen i filmen? 
Så kommer den vara. Minimalt med plats, maximal återkoppling för prestation. Awesome! 

They won't take me alive!

This is Sparta!!!!

Min backup has arrived

Tänk om jag hade en armé... en räkarmé

Ahhh, they're coming for ma' scalp!!

Översten har visserligen bara ett öga, men en äggskalshjälm istället- för bravery kanske?
Save me! Save me please from the Bearshrimp (coolare på tyska, men jag kan tyvärr inte)!

Femårsplan...eller iaf en halv or so

• Utbildning: dietist, start VT-11
• Plats: Uppsala/ Umeå

Hoppade filosofin idag, skall spara mina pengar till dietiststudier tänker jag mig. Intresse+jobb= win!

Overdo it and have a fit // Mål

Mål.
Jag vill ha mål men bara ordet ger mig dålig eftersmak i munnen. Sätter man för höga mål då? Mål gör att jag skrattar ihjäl mig fast det inte är särskilt roligt. Mål känns som en konstruktion baserad på piskamorotsprincipen.
Man kan gå i mål fast det verkar inte riktigt så eftersom man bara flyttar målet framåt. Målet blir inte ett finit mål utan slutet på en etapp och därmed början på nästa. Borde ju vara riktigt inspirerande tycker man? Eller bara ett sätt att säga aldrig nöjd om man är sådan.

Såklart finns det orsaker till dessa målriktade funderingar.
Jag önskar kunna springa midnattsloppet nästa år men ärligt talat är det ett rimligt mål att sätta? Med fnuliga knän och uthållighet värdigt en sushibit.  Mums, borta.
 Yay, bygga muskler! BF here I come!
Nej, jag vet! Springa långdistans here I come, va fan lade jag på mig sådan massa för!? Näe nu blev jag ju skadad igen. Åh suck. Självkännedom?ÄSen som talar? Fråga igen om en halvtimme.

Midnattsloppet är bara en mil långt, det borde egentligen inte vara någon fara... och det är ett helt år till nästa.... för visst finns det en charm med att vara ute och rula i halvmörkret fortfarande. Dagen svalnar, Curtan skriker på och andningen låter som en skördetröska. Man blir rätt så lugn av det, tänkte skriva ren i huvudet men nej. Man blir inte ren av att löpa även om det kan verka så. Bah!

I don't want a holiday in the sun

Bild, blogger vill inte lägga upp bilder idag :(

Funderar så smått på att läsa både ekonomi helfart i höst och Filosofi A halvfart, tankar?

Jag tänker iaf att man borde ta och bli lite utbildad någon gång, idealiskt hade varit två halvfartare men due to ldålig planering går det inte så då får det blir så här. 

Givet historien, är det klokt? Nja, kanske inte om lemmarna kliar bara av att ha en uppsats att skriva som jag dessutom är bekant med. Ekonomi är djupdyk i okänt vatten.  Men jag kan ju meditera nu, kontrollera andningen och grejer och deprimerad kan man bli ändå, göralöshet har inte påverkat måendet särskilt mycket.
Det kommer när det kommer och går när det så önskar, inget att göra åt?
Dessutom finns ju alltid möjligheten att dra sig ur om det inte går och dessutom så finns det ju personer att vända sig till om det skulle skita sig helt så att säga.
Bara jag kan sova, no problems!

A rock, an island

Hej där.
Idag har det inte hänt så hemskt mycket.
Jag har lagat en massa mat och badat och skrivit lite på min Rothsteinuppsats, han kan inte få ha rätt hela tiden. Jag måste stå upp och protestera, kausalitet? Hell no! Eller ja, lite finstilt harkla mig iaf.  
Massor med vatten har säkert haft tillfällig med min förbenade oskyddade trumhinna som aldrig verkar läka. Den bara tinnituspiper hela tiden. Jäkla grej.
I övrigt idel solsken och värmebölja. En sådan där ljummen dag som måste få finnas men som man inte riktigt minns med andra ord.

Men så kom jag på att jag måste fråga er läsare (förutsätter plural!) hur ni tänker om en läsvärd blogg, bredd eller djup? Svart eller vitt, "det beror på" svar accepteras inte. Då spåras IP adresser och skickas brandbomber. Det syftar även rubriken på, fundera på det. Carrie Bradshawdjup idag!