Visar inlägg med etikett de välvilliga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett de välvilliga. Visa alla inlägg
7.11.2012
Are you not entertained?
Såg Robin Hood igår, ni vet med Russell Crowe. Han spelade sin vanliga roll med rynkad panna, starka fluffiga armar - action till häst och bågskytte. Trots all action är han alltid trygg, även på någon slags imitationsrotvälska, ingen farlig man utan en trygg man. Alltid med skäggstubb och breda axlar, mysigt. Marion (Cate Blanchett? rätta mig både gällande stavning och vem det faktiskt var, plz) var ett redigt rivjärn. Såklart trevligt med en stark dam! även om jag inte är något större fan av CB.
Lite besviken blev jag på sheriffen av Nottingham som inte alls var i samma liga eller ens nära Alan Rickmans tokeri. Han fick överlag väldigt lite plats faktiskt.
Den onde då han var ju knappt ens ond, han agerade utifrån någon annans plan och ville knappt det´? Äsch, han red ju runt i brynja och på en svart häst, så jag antar att det är förlåtet det med.
Lite besviken blev jag på sheriffen av Nottingham som inte alls var i samma liga eller ens nära Alan Rickmans tokeri. Han fick överlag väldigt lite plats faktiskt.
Den onde då han var ju knappt ens ond, han agerade utifrån någon annans plan och ville knappt det´? Äsch, han red ju runt i brynja och på en svart häst, så jag antar att det är förlåtet det med.
6.20.2012
4.10.2012
This Charming Man
Det är så vackert ute nu, fönstren på de andra legohusen brinner i mörkret och regnet som om det vore en höstkväll, någon gång i oförlåtliga oktober. Regnet är kallare då.
Spretverket till träd utanför mitt fönster vajar i orkanvinden. Himlen är blekblågrå men lyses upp uppifrån av någon anledning. Det är vackert. Undanhåller höstens djupa svarttonade mörker. Lovar att snart skingra sig.
Gatlyktorna lyser kalla i kontrast mot de varma eldhålen som är fönster, värmen från inne-lamporna är mjukt, skvallrar om gemenskap och tv kvällar. Man jagar mörkret på flykten.
I mitt hål mot verkligheten lyser blott ett stearinljus, inte ens flitens lampa. Ikväll är en kväll enkom ägnad att uppskatta skönheten i världen.
Jag hade på förslag att en kock skulle komma hit, men han ringde kl 00.00 igår natt och ändrade planerna. Jag ändrade för att vara ärlig. Stranger danger!
Spretverket till träd utanför mitt fönster vajar i orkanvinden. Himlen är blekblågrå men lyses upp uppifrån av någon anledning. Det är vackert. Undanhåller höstens djupa svarttonade mörker. Lovar att snart skingra sig.
Gatlyktorna lyser kalla i kontrast mot de varma eldhålen som är fönster, värmen från inne-lamporna är mjukt, skvallrar om gemenskap och tv kvällar. Man jagar mörkret på flykten.
I mitt hål mot verkligheten lyser blott ett stearinljus, inte ens flitens lampa. Ikväll är en kväll enkom ägnad att uppskatta skönheten i världen.
Jag hade på förslag att en kock skulle komma hit, men han ringde kl 00.00 igår natt och ändrade planerna. Jag ändrade för att vara ärlig. Stranger danger!
3.28.2012
Burger Queen
Igår var jag ute och gick.
" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "
Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan.
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga.
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.
" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "
Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan.
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga.
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.
12.03.2011
Julien; revised ed.
Jag vill gärna umgås, tala bara inte med mig.
Hade skrivit ett massivt högeligen bittert och passivt aggressivt inlägg, men kosmos beslöt att blogger skulle fucka ur och sålunde får ni detta istället. Ni fick den bättre änden måste jag säga så här i efterhand.
10.17.2011
De Välvilliga
Har jag nämnt De Välvilliga? av Littell? Uttal som varmkorvarna tänker jag mig.
Det är i vilket fall en roman som handlar om en bisexuell SS soldat under andra världskriget. Huvudpersonen heter Max. Denna roman behandlar, östfronten - Stalingrad, Frankrike,Ungern, språkutvecklingen i Kaukasien, maktkampen inom SS/SD och en hel massa byråkrati, förintelsen och Max privatliv. Totalt täcker den 900 sidor. Man kan slå ihjäl folk med den. Max är pervers. Han tycker, att aliens, och systern Una är hot stuff. I brist på dessa två duger diplomater eller rentboys. Det är en annorlunda roman no doubt.
Det har tagit mig inte mindre än ett halvår att ta mig genom tegelstenen men nu finito. Ryssarna kom. Det känns mycket tomt även om jag inte tyckte att det var en direkt lysande skildring av just någonting. Jag fick känslan av att författaren bitvis tappade konceptet Max helt och lät honom bli en dröm. Sedan tog han på sig uniformen och gick till jobbet igen. På slutet slår han ihjäl folk utan anledning, av en händelse bara. Underligt.
Har ni problem att sova rekommenderar jag dock denna skarpt eftersom den räcker så lång tid i taget, även om det dröjer sin tid mellan de gånger man ger sig på den eftersom handlingen är som den är.
Det är i vilket fall en roman som handlar om en bisexuell SS soldat under andra världskriget. Huvudpersonen heter Max. Denna roman behandlar, östfronten - Stalingrad, Frankrike,Ungern, språkutvecklingen i Kaukasien, maktkampen inom SS/SD och en hel massa byråkrati, förintelsen och Max privatliv. Totalt täcker den 900 sidor. Man kan slå ihjäl folk med den. Max är pervers. Han tycker, att aliens, och systern Una är hot stuff. I brist på dessa två duger diplomater eller rentboys. Det är en annorlunda roman no doubt.
Det har tagit mig inte mindre än ett halvår att ta mig genom tegelstenen men nu finito. Ryssarna kom. Det känns mycket tomt även om jag inte tyckte att det var en direkt lysande skildring av just någonting. Jag fick känslan av att författaren bitvis tappade konceptet Max helt och lät honom bli en dröm. Sedan tog han på sig uniformen och gick till jobbet igen. På slutet slår han ihjäl folk utan anledning, av en händelse bara. Underligt.
Har ni problem att sova rekommenderar jag dock denna skarpt eftersom den räcker så lång tid i taget, även om det dröjer sin tid mellan de gånger man ger sig på den eftersom handlingen är som den är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)