Är bloggaridealet lampan?
Så jag hovrar en del i bloggosfären, knappt nyheter för någon. Hot stuff i träningsbloggarna är ideal, är det inte alltid?
Vi kan ta upp två perspektiv här,
Saras och
Emelies.
Sara är inne på att kroppen är ett tempel och att man borde träna för hälsa och inte för att sträva efter att leva "hälsosamt" som i ytterligare ett ideal som lägger press på kvinnor (antar jag).
Emelie å andra sidan hävdar att kroppen inte är ett tempel utan ett nöjesfält där man får räkna med lite stryk för att få uppleva saker. Inte ska leva hälsosamt hindra någon för att nå sina drömmar.
Damen tävlar i body fitness och ligger nu i stenhård deff, 4 veckor in tar hon 75 kilo i bänkpress vilket kan jämföras med junis maxning på 67.5 kg. Hon vill inte vara en förebild eftersom hon är villig att ge allt för sin dröm.
Förresten vi lägger till ett tredje,
Elbe fick skit för ett tag sedan eftersom hon tipsade om vilka fina färggranna shorts som fanns på H&M, om man vill piffa upp garderoben lite. Den egna alltså, inte barnens. Hon protesterade genom att hävda att storlekarna var så generösa att hon som är av normalbyggnad minsann får på sig dem.
Jag tror fasen att vi slänger in ett fjärde också nämligen
Petras som varnar för att allt för stor fixering vid träningen och maten leder till ätstörningar och andra problembeteenden. Hon tappar lusten emellanåt men skriver om det med, frågar sig vem hon tränar för och har i större utsträckning börjat förmedla en mittstig gällande träningen. Träna hårt men lämna träningen på träningen sedan, låt den inte ta över utan lev utanför också.
Jag blir inte riktigt klok på bloggformatet i vanlig ordning.
Visst jag köper att alla nya recept, lyckade träningspass och flådiga nya träningskläder skapar ett paket av träning där man måste ha inte en utan alla delar för att vara lycklig. Det finns bloggnätverk där alla bloggare får samma produkter att marknadsföra, allt från skor till knäckebröd, vilket leder till en större exponering av samma pryl = fler exemplar sålda får man förmoda.
Praktiskt är ju också att inte bara produkter utan dessutom dieter av olika slag marknadsförs och sammankopplas då med den lyckade träning som utförs och hipp som happ har man en lyckad utpräglad hälsosam livsstil om man gör allt som bloggarna gör.
MEN som tränande individ och tillika bloggläsare vill jag hävda att man har den kritiska linsen i ögat när man läser träningsbloggarna.
Det finns knappt någon poäng eller någon skyldighet överhuvudtaget att bokföra misslyckade eller uteblivna pass för bloggarna. Det är i varje fall jag väldigt medveten om när jag läser bloggar. Någon skulle springa så långt denne kunde på 10 eller var det 12? timmar men slog av sin klocka när denne var hemma och tog en paus mitt i. Vips! Någon annan är ute på långpass som går herrans fort men glömmer att nämna att denne går och stänger av klockan i uppförsbackar förrän de blir tillfrågade. Bildbevis på bragden presenteras ändå.
Vidare att alla damer som bloggar helt skulle motiveras av eget tyckande och uppskattning när det gäller produkter har jag alltid i minnet. Särskilt i de fall produkten återkommer i nätverk osv. De som är öppna med att de fått produkten till skänks - kudos. Jag räknar ändå alltid med att vågen väger över åt det sponsrade hållet.
Vidare runt ideal då. Ett gäng damer jag läser om är smala som vidjor och ser hundra år gammal ut i ansiktet - de är alla löpare som äter raw eller paleo kost och det är sååå bra. Det betyder inte att jag strävar efter någotdera. Jag köper inte rätt av att man måste se ut som dem, träna som dem eller äta som dem för att nå sina mål. En del av dem påminner tom om att såhär ska man INTE göra. Mål och effektiva medel dit är ju individuella i en viss mån. Det håller jag också alltid i bakhuvudet.
En del bloggar utstrålar tvångsmåssighet i all sin glättiga inspirationsanda, jag håller inte dem för ideal. Jag tycker mig kunna se tecknen och avfärdar den från vidare läsning. Jag är inte intresserad av distanslös träning (i bägge bemärkelserna ;)).
Jag köper verkligen inte att bloggerskorna lever hälsosammast i världen och har de bästa grejerna. Tvärtom tar jag ibland uppehåll från träningsbloggarna för att slippa all påklistrad sörja om hur bra kokosvatten/paleokost/kokosolja you name it är.
Har jag immunitet mot allt vad påverkan heter från bloggosfären då?
Nej, såklart inte. Jag har provat att träna som bloggerskor och gått sönder men varit smart nog att inse att min kropp inte fungerar som deras utan att andra medel krävs. Jag prövar ibland recept jag hittar på bloggar för att förnya menyn en aning. Två lyckade fall, bägge från Elbe är paleoglass och zucchinipasta. Jag tror inte att jag kommer glänsa av hälsosamhet för det utan ser det bara som ett alternativ att prova bland många. Jag köper inte livsstilen utan prövar de små strån jag finner lockande.
När de börjar jiddra om att vara sexig i spåret kräks jag lite i munnen, jag är löpare i spåret inte sexbomb som löper. När någon inte genomför sitt gympass för att de råkat ta med 3/4 långa tights men har stubb som då skulle synas undrar jag vad som hänt. Jag skulle gå in ändå, jag är där för att träna inget annat. Prestation där kroppen står i centrum är viktigare för mig än att gå till gymmet i matchande outfit. Min motivation ligger inte i klädesområdet. Men jag kan förstå om andra gör det, även om det får stå för dem.
Det blev rätt långt och inte särskilt sammanhängande men min poäng är att likaväl som bloggaren är ansvarig för vad den skriver är bloggläsaren ansvarig för att rensa bland grus och kattguld.
