NU ÄR DET NYTT ÅR!! DET FIRAR VI!!!

 

Feelingshookers (det plågsamma adjökandet)

Bilden vill inte bli större :(

Sa adjöken till den bra psykologen nyss, inte riktigt ett feelingshooker men nästgårds.

Weird.

Moar Tumblr

Utmost Sympathy.

So I’ve just finished watching 2010: The Year We Make Contact with my Dad. We watched 2001 not that long ago, so it kinda makes sense if you try not to think about it.

And near the end, I begin to tear up. Now I’m not one for crying, not for any particular reason like ‘Real Men Don’t Cry’ or whatever, it’s just something that I’ve never really done all that often.

I was crying because HAL 9000 had just asked why he was being asked to ignite the engines on the Discovery, so that the Leonov because doing so would leave it stranded, and if there was any danger, HAL would be killed.

After finding out why they were asking to do this, HAL accepted, in the full knowledge that he’d be killed.

And here I am tearing up because of this.

I’m sorry, I can’t seem to put the words down right. 

In short, I feel I can sympathise with not just those people who feel the need to ship fictional characters with other fictional characters, something which I’d not really taken much consideration of to be honest, but anyone who’s ever been emotionally changed by fiction.

- tumblr

Om du var här och jag var där

Sitter på bussen hem från el P nu. Tillfälligt stopp i huvudstaden både upp och ned, lyssnar på Kent för att få lite feel för den. Får inte gärna det annat än på natten.
Varit en helg av god sömn, lite plugg, mkt mat och lite träning, allt inom ramen för sällskapet såklart. Ganska klassisk helg när syskonen kommer samman, då prioriterar vi, mat och sömn alltså och sällskap.
Åkte hem lite rikare på allt möjligt. Det är mkt nice.
Vad som är mindre nice är detta jävla bussande. Som alla vet, Sturms mer än andra, hatar jag avresor och ankomster. Att vara på plats är bäst, oavsett om man är här eller där. Resor är som att långsamt dra bort ett plåster, det lossnar inte förrän man är framme och har varit på plats en dag eller två.
Alltid bättre sällskap när man varit på plats en dag eller två, boat in sig lite. Sturms brukar ju hämta mig och lämna mig och har nog därför fått mest skäll av alla. Både när vi åker och ankommer och lämnar brukar hon få sina fiskar varma. Inte så snällt mot henne. Tror el P fick sin släng av sleven också.

Just nu vill jag bara hem, lägga mig på soffan och se på tv. Bara vara en stund (i sällskap av 6an...ja jag vet...) och dra ut kvällen lite extra för att få lite paustid och sedan flytta fram morgonen- få lite mer söndag helt enkelt.
Jag var kaxig häromdagen om kursare som vill byta bort det här, eller hoppa det helt. Jag kan ha uttryckt att jag tyckte att det bara vara att kn*lla på, och sedan skriver jag som ovan.  Det behövs väl inte nämnas att jag har noll koppling mellan det tänkande och det kännande ur den aspekten. Jag tror fortfarande att det är att gnugga på som är melodin.

Jag tror Ensammast i Sverige handlar om könssjukdomar. Punkt.

Det är nu du ska gråta

Han kunde ju sjunga, så han sjöng för mig

fylld av förväntningar på gråt och tandagnisslan

Det är ju lite horeri att lämna ut sådant här, med tanke på privatlivets helgd och sådant men, tja ämnet är gammalt och utnött. 

 Tar med mig ljuset och låter resten vara glömt. 

Resultat - no more IB. eller Goodbye IB.

Nu har resultaten kommit. Tre års slit, och ett års uppsatsskrivande för detta moment. Och så var det över så fort som det kom- NOT! Lång jädrans väntan, men nu är IB helt borta ur huvudet. SKÖNT! Äntligen. Nevermore