De kom igår. De åkte idag. Min moder och Sturms alltså.
Sturms satt hemma hos mig medan jag pratade revoneringar för 40 miljoner med en professor och åt gratismat. Hur gick det till? Ja säga vad man vill, men modern kan välja sitt sällskap ;) Så även Sturmis kan det tyckas... vi möttes i dörren =(
Så nu sitter jag här och väntar på Austin Powers - the spy who shagged me mol allena och högeligen passive aggressive, medan de styrt kosan homeover igen.
Har läst den där boken som Jocke Berg pratade om, Att leva ett liv inte vinna ett krig. Den hjälpte tusen ggr mer än (12 x 2) sessioner kan vi ju säga. Det är en så underlig känsla att ha en plattform att stå på, inte en orubblig sådan, nej den skakar vid minsta vidrörning men den finns där iallafall. En gradvis förändring mot en grund tror jag visst.
Härlig kontrast mot de tidigare inläggen om kärleken till människan va? Men ikväll är det lugnt, har acceptansen i fickan och strategier till tusen. Nästan iallafall. Ja jävlar i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar