Igår var jag ute och gick.
" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "
Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan.
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga.
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.
" Det var mycket vackert. Vindstilla natt med ljussatta träd och forsens dånande. Samma skönhet som overtüre mit Helikoptern besitter. Fastän vattnet strömmade låg ytan någorlunda stilla så alla ljus som speglades gav intryck av festskrudade salar därunder broarna. Jag bara stod där och betraktade allt, tog in varje detalj medan forsens brus liksom slipade kanterna av alla tankar. "
Precis så var det igår med, fastän jag gick. Förbi och ut dit gatljusen är färre och elledningarna fler, genom centrum, över bron. Inte lika många elektriska slingerbultar (ålar?) som vid CDG men nästan.
Jag promenerade sakta och lät vinden föra mina steg. Det var så tyst och stilla att det var lätt att tro att allt stannat, någon hade tryckt på den stora pausknappen och låtit en alternativ verklighet få plats ett litet tag. Det var en sådan där skönhet man inte riktigt kan sätta ord på, som ovan. Men det duger inte riktigt att låna andras ord heller, de tycks också otillräckliga.
Det enda som förankrade stillheten i verkligheten var de nattliga grusblåsarna vid G.centrum. De blåste ihop gruset med ett fasligt dån. Men väl värt var det att stå ut med då man från getarnas höjd på andra sidan gångtunneln såg ut över hela den natriumdränkta staden. Det var vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar