Gnäkathon, sträcka femtioelva

Så nära får ingen gå

En baktändande motor ryser till ibland, ett tändstift som blinkar fyrljustakt eller strobelight?
En kontrollerad implosion.
Stor Wall-E framåt kub framåt kub, join the rhythm of machine. Mer ljus,ge mer ljus! Kontrollera? Bara grötig tystnad tankesörja sörjer tanke vokal gröt vokalgröt  ö
- Ha...rttscchhh...hall..schhhh...schhhrrttschh...hallå? Haå? Haå! One two, calling one, two, do you read? Over! Under över under SVÄNG över under SVÄNG  över under över som ja som vadå? Hoho, inte spelar det någon roll , känns det inte? Är det inte? Flimmer, pilar åt alla håll, inte helt. Split-vision åt överallt och det är så uttröttande. En liten paus, utan vara med. Medvetet närvarande?

Det måste sluta nu, sjunka in och lägga sig till rätta. Symtomiseringen måste sluta, för den händer när rädslan tar vid. Vissa saker härrör till karaktär inte till något annat och det är det som kräver jobb. Som en man sade till mig för snart fyra år sedan, det är dags för dig att sluta fly. Kanske menade han att man måste kapa av sina vingar och lära sig gå även i motluta, kanske menade han något helt annat. Men det brinner i knutarna nu, det gör det alltid när implosionen är närvarande. Alltid fakkin reaktor 6 om man inte biter i det sura äpplet (haha) och slår på stort med en konfrontation!

Går in i mitt tysta ställe. Där väggarna är flammiga, flytande projektordukar. Jag hör er, men alla svar har ni hört redan och jag ser era blickar, era blickar för varandra. Jag tar upp plats som en staty tar upp sin plats, men jag vet att ni talar om varandra, ja varför skulle jag vara undantagen? Så jag ger er inga krokar att hänga upp mig på, inga minneskrokar att ens komma ihåg mig med. Jag ger er ingenting och förväntar mig inte något tillbaka. Jag är rädd för era domar, för jag tror ni vill mig härifrån. Jag tror det finns tysta viskningar som små virvlar i strömmen av flammor på projektorväggen och de gör mig inte klok. Små glimtar skratt och ljus, andra glimtar från bakom stängda dörrar. Hålla god min och vara tyst? för de var inte menade för mina öron. Mitt leende håller sig inte på plats länge, för jag vet att skratten är spel. Inget är så roligt, det saknas harmoni. Förstår inte hur de orkar hålla på? Jag är slut efter bara några timmar.
Klöser på projektorduken men den är just en duk och glider bara undan mina kloande fingrar. Jag sörjer min fångenskap medan jag vet att den är just min, den är alltid alltid alltid på riktigt.
Jag vet att jag borde lära mig spelet, för framgång och lycka, för kvalitativ interaktion, men det lämnar mig uttömd på energi, tomt stirrande för jag förstår inte era svar. Vad menar ni egentligen?

Kippar efter andan för jag får panik när jag tänker på intersektionen mellan det tysta stället och verkligheten. Åh jag mår så illa när jag tänker på det, de snurrar som två magneter om varandra. Fosterställning bara på blotta tanken att de är verkliga helt igenom - kapabla till att vara genuina - jag får svindel.

Gör avtryck i verkligheten, agera för att skapa verklighet. Shaping by doing. Ta bort smörpappersväggen, det är ingen vägg man inte kan sparka hål på om naglarna inte biter. Låt rodnaden gå ned och var på riktigt, interaktion, knyt fast i verkligheten fast den är hal. Behåll kontakt, även fast det känns så fejk. Släpp inte taget, härda det. Tänk objektivt, hur skulle du se dig utifrån? Iskall strategi eller den största rädslan i världen, vad spelar det för roll? Det är inte väggar på det tysta stället med undanglidande film, det är av hal metall, måste kämpa och inte tro att naglarna räcker till. Du har ju just börjat höja rösten, du måste skrika högt och låta allt komma utö. Låta dig själv komma ut! Ut i ett nu som bara finns just nu. Alla "nu" summerar hela universum, hela existensen och om de kommer undan med att vara gröt kommer det vara så i det riktiga minnet med. Det är riktigt för att det är lättare att erkänna i minnesgränden än vad det är i nu nu nu nuet.Man backar alltid ur minnesgränden. Bort från nuet och det är så mycket lättare att erkänna då och analyera och ha bloody åsikt om någonting.Har det tagit så lång tid att inse att medveten närvaro krävs? Är det tillräckligt?


Så dramatiskt allting blev, hehe. Hjärnan måste vila lite.

Jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare

Det är fortfarande ljust ute och klockan är 23.32. Det är nu dagarna blir så långa att man aldrig vill gå och lägga sig. De blir längre eftersom ljuset aldrig riktigt tycks slockna utan hjälp av tunga regnmoln. Gnistan som kickar igång åskan som rumlar efter sådana orosmoln finns inte. Det är inte så ljust.

Tvärtemot denna vilja att producera har jag inte ett enda mål för sommaren.
Ingen resa eller konsert
och inte heller något lopp.
Wtf?

Har anden gått i stå?
För jobba, det ska jag ju göra. Oh yes, som brukligt är. Kanske men bara kanske kan någon smula över räcka till en racer, med fingrarna korsade och salt kastat över axeln. Men mer som en corporate robot? Eller kanske, bara kanske, som en vuxen. Eller misstar jag vuxenhet för att ha dödat sina drömmar? Vet inte.
Nog med nocturna nagelfarelser.
God natt.

Smells like teen spirit

Luktar en blandning av stekt fisk och hästskit härinne. Charming. 

minuS

Gillar att många som googlar kvinnor och kroppsbygge hamnar här. Fun facts liksom. En annan fun fact är att jag nu mer drar mer än min kroppsvikt i mark, men VM vinner man om man drar över 200 kg, så det är coolers. Är inte ens i närheten av för stor, är faktiskt flera ljusår bort.
Ja, det var ju innan jag assplanted med 80kg på stången alltså (dåligt ljus, skum färgskillnad på kakorna, jaja jag är korkad också) när jag skulle knäböja. Whops. Satte mig på röva med allt bara tjoflöjt! Så nu är det knappt någon träning alls som gäller. Ont i ryggen indeed, en axel och en hand. Damn! Promenera och crosstraina och springa lite lite kan man men inte så mkt mer. Surt surt men wtf, det går la över.

Man skulle ju kunna tro att man kanske hinner packa då istället? Ja om man var den där planerande typen alltså. Men som ni kanske listat ut redan, nej sådan är inte jag. Man får med sig precis så mkt man behöver om man börjar packa då chauffören startar bilen. Det är min filosofi and I'm planning to stick with it.

Tjirrevipp!

Tack kattusling, tack så mycket

Ja någon råkade under ett sällsynt anfall av gosnödighet efterlämna en ohygglig parasit med jävligt stora tänder på mitt skrivbord. Jag tackar mjukast, det är ju inte så att jag är lika rädd för maskar som jag är för utomjordingar. Nej nej, på intet sätt är ju så fallet. Jag rengjorde alltså inte mitt skrivbord med diskmedel (låt oss säga ett par gånger...) och inte heller googlade jag om man kan bli smittad av kattmask. Fun facts, få av kattens maskar smittar faktiskt människan (med undantag av barn då som drar på sig allt de kan hitta i parasitväg tydligen...), den trevliga lilla jävel som däremot smittar från katt till människa är dvärgbandmasken. Japp, den finns det heller inte något riktigt bra medel mot. Tackar och bockar och Tumme är portad. På livstid.

Så nu är det åter koll av tungan på morgonen som gäller och helst även skakning av sängkläder var kväll i ett fåfängt hopp om att skaka bort eventuella lämningar om katten trots den stängda och barrikaderade dörren skulle komma in till sängen. Ve!

Tumme nu och i framtiden, ja kort sagt forever alltså! 

Barnen mår bra, de mår som de ska

F*rbannade j*vla [vokalrasism?] universitetsjävlar!
Sök filosofi, sök delmomenten separat, prata med oss då du vill börja gutes abend. MEN JAG BLEV JU INTE ANTAGEN? Less, less suck pust och stön. Skitless! Löften, papperstunna fågeljävlar med gaffelklor. Steakdinner mafakkers.
Det enda jag alltså kan göra till hösten är att läsa om det delmomenten jag redan läst for funsies och sedan likförbannat ha en halv kurs kvar?? Eller läsa biologi B. Jaja, wtf liksom...

You now better than that I said

Echkhardt Tolle vs Charlie Sheen.
Jag ser definitivt likheten, gör ni?

Kubrick- boxaren

En av mina livsmål är att ha organiserat mig, Kubrick style. Såg en gång en dokumentär om hans organisationsmetod och insåg genast att jag inte var ensam i världen med min kärlek för kartonger och boxar. Jag lutar dock mer åt färger och former än strikt naturfärg med nummer. Jag prioriterar alltså den gömmande faktorn framför den absolut organiserande likt mr K.

Nu när jag tänker efter lite vill jag även minnas att han specialbeställde dem efter speciella mått och material. En sådan boxprecision måste man ta av sig hatten för, men tanken har slagit mig med måste jag erkänna då alla boxar tycks lämna en halv kvadratdecimeter utrymme kvar (både på djupet och bredden) där man inte heller gärna kan peta in böcker utan att det ser taikon ut. Hatten av för mr Kubrick alltså, inte bara  filmskapare utan även boxare.

Ropar högt mitt namn

Jag vill ha en blomma. En inneblomma i kruka, men ingen kaktus. Den ska ha kronblad som är svagt rosa som de där jävlarna Stina hade i rabatten, de var alltid infesterade av svarta onda myrjävlar. Men väldigt fina att se på- från ett litet avstånd.

Denna svagt rosa blomma ska jag sedan gulla med, borsta tänderna med mint julep och andas på- prata med inte till, byta jord och fukta dess blad försiktigt. Tillsammans skall vi avnjuta a beautiful mind och lära oss replikerna utantill, inte skäms vi för varandra inte. Sedan

sedan...

sedan ska jag ta en näve runt rötterna och slita upp den ur krukan vilken jag krossar mot väggen och mosa in rotjävlarna efteråt i så det inte blir mer än ett vått brunt slemmigt streck, helt maskfritt efter på väggen. Det kommer bli fult efteråt. Jag ska dra lös bladen och sparka dem för vinden och sedan bita i stjälken så saften droppar på golvet i stora fläckar. Jag ska mala stjälken tills den går av, knorva loss bladen och stampa på dem. Jag ska ta det som är kvar av jorden och omsorgsfullt köra detta genom någotslags kvarn. Efter det ska jag ta bilder på skiten och posta på flashback. Helt poänglöst!

Egentligen ville jag bara skriva av mig den där känslan av att inget består och att det därför är meningslöst, frustration tror jag den kallas. Det var inte meningslöst för en timme sedan då vi tog årets första dopp i en ljummen cowpisssjö, då var det kackel, skratt och allmänt tjo! Vi handlade söta örhängen idag också- en synnerligen lättsam aktivitet! Det var tjoigt och tjimmigt det med =) 
Borde verkligen sluta älta och räkna lite matte istället, gaffatejpen!

They call it the dance, the St Görans dance

Imorgon skall jag på ett två timmar långt spinningpass. Det ser jag ju skitmycket fram emot! under själva hockeymatchen!!! Snakar Anna snakar Anna snakar Anna!!!!!!!!!!
Jag skall vakta Putte imorrn, vi blir hemma med matteboken och koalabröderna och glassen i frysen... glassen glassen glassen fulla frysen.
Vi tänkte bada men jag har ställt in det. Punkt. Öppnar man simhallen 2 får man finna sig i att bli utan besökare. Enhällig envåldshärskare.

Funderingar över nuets beständighet. Lyssnar på Skinny Puppy. Cult. El P.

Naken, blästrad & skitsur

Näe men tjockis, svettis och skitnödig ( i bemärkelsen nervös tro inget annat, det här är ju en familjeblogg!).

Rensar väskan från onda saker som inte får följa med, lägger dit Majsan. En eller två?! stor fråga, finns inget svar. Red bull får följa med, gottis. Nötter i märkt påse. Telefonen. Resten är upp till el P.

20 minuter har jag innan boardingen är för sent. 20 minuter som beror på SJ, hur i helvete tror ni det känns?! Jag hörde minsann på radion idag, mhm, det gjorde jag! Signalstopp och armageddon. Vad gör man om det blir så? Sätter sig på pendeln in till Stockholm och har det bara fint?! Näe, just det.

Jag har en god vän som sade vad man skall intala sig själv i sådana här situationer, det funkar faktiskt bättre än S.O.A.L (stop, observe, accept, let go): Hakuna Matata! Hon sjöng också, det gör inte jag.

Body In Motion

Idag har jag och stoet varit på stan och shoppat brallorna av oss!

Well, ok, brallorna satt kvar men vi shoppade ordentligt iaf. Eftersom vi i camp Allilujeva tror starkt på kommunismen så inhandlades en pälsjacka på MQ till stor belåtenhet- jag kallar den vinter i Moskva. Måste nu bara bestämma om det ska vara öronmuffar till eller en Ushanka? Do I dare to bring the Siberian Heat? Ett skäp, just likt en sadeljord inhandlades också för att skapa en midja liksom somewhere in the middle. En brun kofta blev det också, då jag inte hittade någon skjorta, hahaha!

Stoet och jag vbi fikade på Body In Motion, absoluta favoritstället vad gäller mat i staden måste man säga. Älskar möjligheterna där. Drack en detox juice med äpple,chili,ingefära,gurka och lime i. Smakade friskt men det brann både här och där efter en stund. Min magsäck ser ut som ett durkslag från ovan. Imorgon skall vi återvända med hopp om att avsmaka lunchmaten hos dem.

Kamrat Stoet inhandlade en jeans kjol vilken gav henne a pretty hot booty so to speak.
Tyvärr var jag så pass pessig så jag förmådde inte uppskatta den innan det var hemgång. Denna pessimism tog sin start redan i drömmarnas värld under nattens gång då jag drömde om the diploma ceremony.

Jag drömde att jag kom tillbaka till Lubjanka och att jag inte kunde andas. Jag fick andas i handen, ni vet, för att få luft. Alla tittar och säger åt mig att sätta mig ner eftersom jag blev så blek och sedan började jag stortjuta och då erbjöd sig mina snälla kamrater att gå och köpa godis som tröst. Då grät jag ännu mer. Odd måste jag säga, mycket odd dröm.Ett omen kanske?