Igår åt vi middag på Grand Hotel i Halmstad. Dagen hade varit lång, lunch vid elva och nu när klockan nästan var åtta var alla vrålhungriga.
Det skulle ätas tapas, fine tänkte jag spanskt (?) har jag aldrig ätit förr. Smårätter sa sällskapet att det var så ta flera. Javisst tänkte jag och tog två olika ovetandes om hur små/stora. De beställde samma samt en rad andra rätter.
Så kommer en tallrik in med de spett vi beställt och den kommer till mig. Ingen annan verkar få sin mat så jag tänker vackert vänta, men sällskapet tycker jag ska passa på medan det är varmt. Javisst jag mumsar och äter framför deras hungriga anleten. Gott gott men det var ju en rätt OK portion av spett. Inte behöver man så många andra rätter tänkte jag. Sällskapet säger ingenting men börjar snart fundera vart deras spett tagit vägen. Personalen berättar att allt kommit in på samma tallrik och plötsligt smakade de där räkorna papper.
Snopet slutar jag tugga och skäms ögonen ur mig, jag hade ju ätit upp nästan alltihop och alltså ätit upp deras mat.
Åh vad jag skämdes över min glupskhet! Så White Trashigt ouppfostrat stövarglupsk har jag nog aldrig känt mig eller betett mig. Kände att en mer lämplig plats var bland raggarna på korvmojen tvärs över gatan där man kan äta med fingrarna och rapa högljutt utan att någon skulle lyfta på ögonbrynen, eller kanske i My name is Earl.
Sedan tog vi vår bil runt i bygden tills vi hittade var gräsplätt, kröp in i bakluckan och lade oss för att sova.
Så går det när landet åker till stan.
