Förfallet går vidare

Nu är det definitivt dags att börja träna igen. Dagens rekordlånga cykling på drygt 3 km m några uppförsbackar var så jobbig att folk vände sig om för att se om det var en cykel eller ett ånglok som kom. All kokosolja ( tips på vad göra med mottages tacksamt) i världen lär ej kunna bota min inaktivitet så nu måste det vända!

- skrivet i väntan på lunch...

Tillägg:
För att återvända till förra postens ämne så satt jag idag och bläddrade runt i bilderna på min telefon och ser hur formen var på T1, jäklar vad bra utgångsläge för en deff och mer bygge. Sedan dess har jag lagt på mig inte mindre än 30 kg (i runda slängar) och inte tränat sedan...stan brann?
Det har hänt mycket annat sedan dess också, ryggen pajade - något jag fortfarande har ont av - och ätstörningen kickades ut med den fetaste kängan, sedan tillkommer en och annan kemikalie som också påverkar vikten men allt som allt har måendet påverkats positivt av de sistnämnda grejerna.
Och missförstå mig inte, det är topp! Det är mycket mindre dramatiskt att konfrontera sin kropp i spegeln, eller korva ned sig i ett par jeans sådant där som kunde förstöra en hel vecka förut.
MEN jag börjar närma mig smärtgränsen nu för hur kroppen får svälla och jäsa, jag har snart inga kläder kvar som jag ryms i fastän jag köpte nya för inte en månad sedan.
Jag vill ha en mördarmaskin till kropp, som Keller i Oz, inte en bakmaskin med ryggont.

Det som känns lite knepigt är att mycket sitter kvar av det ätstörda tänket sitter kvar ändå, och någon form av diet - som jag vet är rätt nödvändig nu - lockar fram än mer. Det känns lite avhugget att inte ha någon att stöta och blöta saken med för att reda ut vad som är vad av allt det där som skulle ge sig självt efter behandlingen...

The Wet-Vest Experience

Jag har alltså provat att gammelpersonsgympa i vattnet, i en väst man först spolar i kallvatten innan man tar på sig.

Basen för allt var cyklande eller joggande rörelser med benen medan olika rörelser gjordes med armarna. Dessa rörelser gjorde väldigt ont och jag var gråtfärdig efter uppvärmningen. Jag fortsatte dock passet genom för att jag skulle ge det en ärlig chans. Efteråt kunde jag bara gå halva vägen till omklädningsrummet innan jag var tvungen att sitta ned en stund för själva gången gjorde så jävligt ont.

Passet var säkert lagom givande och jobbigt för instruktören, men vattensitups eller små cirklar med armarna i vatten gav inga adrenalinkickar direkt och bredvid crawlades det friskt i banorna.

Kort sagt tror jag inte att jag kommer vattengympa igen. Får prata med friskvårdslotsen om vad jag kan hitta på istället.

High Pressure Dave

Var ute och cyklade tidigare ikväll och det var mycket nice. Ja alltså, det är mycket nice väl man kommit över den första kvarten när jag fått en panik attack och bara vill gråta och kasta cykeljäveln åt helvete men sedan kommer skillnaden.

Vet inte vad det beror på, kanske är det för att måltiderna är mer regelbundna, kanske för att vilan är längre eller för att förväntningarna är mycket lägre eller något helt annat. Det går att attackera backarna med mer power än innan fastän jag inte cyklat en respektabel runda på 2 år. Snittfart och uthållighet har såklart gått ned dramatiskt men det är i huvudet det sitter mina damer och herrar.

Förut  har jag såklart kunnat attackera en backe men då på vilja endast, nu kan jag liksom utmana backen och låta benen bara göra sitt jobb. Kan fokusera på teknik och styrka. Det är coolt och i längden kommer det gå fortare därför. Men såklart är det värt mer utanför sportandet.

All of this for you

Det är en svår skilsmässa det här.
Ingen som drar en i håret när armar och ben blir till gele bakom dörren, eller i bassängen för den delen. Bara gele som odisciplinerat slafsar runt.

Jag får simma 20 minuter för nya coachen, det blir då inga crawlövningar på det kan jag säga. Hinner knappt få igång sjöbenen och ta mig en slurk av vattnet innan 20 minuter har gått. Valde alltså att spendera dessa minuter i långsamma banan och såsa runt så som jag ska för att inte addera till stressen. Lugn och fin är temat.

Jag gick därifrån med en konstigt känsla  av att ha varit duktig och undrar om det här är vad träning ska vara? Jag undrar vem jag är utan tvåtimmarspasss och kommer till slutsatser i olika färger. Försöker sortera dem, men det är inte helt lätt det heller.

Det är en svår skilsmässa det här.

Kajs poolare

Snodd från medori.se

Crawlkursen är nu slut, och för att fira införskaffades Kajs poolare knappen längst ned till höger och en tablettask med Kaj motiv. Storstilad avslutning alltså!

Kvar efter kursen finns en vilja att fortsätta simma, det är så snällt mot kroppen jämfört med att både cykla och springa, med vissa förbehåll. Hade präktigt ont i knäna dagen efter att ha använt fenor men annars har det gått bra. Sista gången kunde jag t o m  gå som folk efteråt för första gången!
Ledaren för det hela sa t o m  under simningen att min teknik var perfekt och sådant tar skruv.

Lite spejsigt var det sista gången när vi fick använda paddlar, dolmar, flytbrädor och ovan nämnda fenor, det är liksom det ända materiella man kan investera i för att blir bättre på sporten. Helt plötsligt kände man sig som ett reaplan i vattnet med alla hjälpmedel.

Nu är grunderna fräscha och här ska crawlas!

Stavprommisar

Fyller kalendern på funbeat med 2k stavprommisar med mammis!
Igår var vi till kosera på andra sidan sjön, idag till DöTsbaKKen.

Kåsserna gömmer sig i mörkret

Mys fastän det är farmorshastighet (jag som drar ned speeden) på det hela!

Klololokt

Står med datorn upppallad för att surfa i lyxstort format och lyssna på M83 så att alla andra kan höra det. Känns som DJ:igt att stå med datorn på detta sätt, upppallad på en högtalare no less. Mobilen bjuder ju trots allt på budgetsurf och nya spotify-uppdateringen stänger ned hela tiden. Appropå musik, letar å Jus vägnar efter en väldigt populär dance remix av en orientalisk låt, var jättepoppis för några år sedan, men jag kommer inte på vad den heter. Sitter någon på tips så kommentera bitte!

Var ute och gick förut med hundarna, mina 2 km, och insöp hur fint det är nu med sommar och sol och hela paketet. Hunden i band stannar och väntar på mig när hon tycker jag går för långsamt - och bandet är ca 3 m- slick på handen och svansvift med klappkalas som följd varje gång jag hinner ikapp. Det är rätt mysigt!
Långsam promenad, halvt linkande lämpar sig bättre än löpning för att uppskatta omgivningen. Så ska det ju inte behöva vara och det kanske är värt att se över prioriteringar och strukturer på den fronten. Alla pass behöver ju inte vara runner's high betonade, men nog ska man kunna känna solskenet och inte jämt bränna skiten ur sig med följd av skador.

Yeah, vuxenpoäng och klokpoäng och alles gut!

Black and blue, and broken bones

Gör mitt fortsatta bästa för att hålla lul med jobb. Har idag hunnit med vc läkare och MR. Rtg var lite av en besvikelse då jag väntat mig stora slamrande maskiner och en 20 minuters nap men istället blev fastspänd på en brits och lagd under en stor kamera i 5 min och vips var det klart! väldigt mycket mindre dramatiskt. Sköterskan drog runt madrassen på britsen, och britsen själv så jag trodde ryggen skulle gå i två men såklart log jag bara och sa ingenting om det. #Bob.
Man ville kika på både länd och bröstrygg, eftersom jag tydligen är lite speciellt utformad gällande ryggraden. Läkaren demonstrerade på en modell, att min ryggrad är lite mer framåtlutad i bröstryggen än normalt och att det därför är väldigt väldigt viktigt att fortsätta träna styrka för eländet, annars skulle jag helt säkert få ont. Det var endast tack vare träningen hittills som jag klarat mig gjorde han mycket klart.  Påpekade för sjukgymnasten att jag även hade ont där uppe, men denne sa - som jag alltid trott - att jag sitter fel vid skrivbordet. Bäst vore om jag kunde stå och plugga sa läkaren. Han gjorde även lite böjtester av benen och när jag nästan skrek vid helt harmlösa rörelser så sa han att jag borde gå till en naprapat och få någon blockering han hade hittat tittad på.
Diskbråcket tordes han inte säga så mycket om, utan ville att jag skulle röntgas för det med.
Ju mer man söker desto mer finner man?

Mer Gear

Var på barfotalöpningsföreläsning igår med ET. Spännande grejer togs upp, och årsfärska skomodeller fanns på plats för att långsamt strykas mot kinden tills man blev motad därifrån. Vidare fick man 20% på sportaffären där han jobbade med att göra skoinlägg...Så jag ska gå och smeka på ett par Salomon sense  mantra imorrn med sällskapet för att se om de kan tänkas vara så bra som det sägs...ehm... jag tror.

Föreläsaren var ortopedtekniker och förespråkade inte så mycket barfotalöpning som framfotalöpning överlag och demonstrerade lämplig teknik - POSE inspirerat. Han var rolig att lyssna på, och dessutom bjöd han på ett tube:athon, det är ju aldrig fel.

Läste en artikel om vikten av att skrubba fötterna som alla andra kroppsdelar för att undvika uppluckrad hud- något som lätt kan misstas för fotsvamp. Ryser vid blotta tanken. Skrubba fötterna, bara ta i dem är  otänkbart. Fy fan.

By any means necessary

Var till sjukgymnasten nyss.
Han förklarade undantagstillstånd gällande knäna och gav mig 100%igt förbud att göra NÅGONTING ALLS som gav smärta i ryggen som resultat. Ingen jogg, inget cyklande, inte böja sig ned och plocka upp något från golvet, ingenting och noll. Han skulle ta till alla medel för att jag skulle bli bra, även om jag inte skulle gilla det (här någonstans började jag fundera om han gillade drama, eller om det står en rullstol och en såg väntandes nästa gång....).
Den nya hypotesen är att jag har diskbråck, och att det måste ske en förbättring snart.
Ja, ingen hoppas på det mer än jag!

MTB Rage

Då får jag köpa en ny...

 för jag ska jobba ikväll!

Åh humor! Har kollat m Ju att det inte bara är igenkänning som gör det roligt, hon tyckte det var roligt med.

Tanz z.n.s

Var till sjukgymnasten idag igen. Knätime.
Han trodde fortfarande på sin teori om skdade senor, över knäskålen och på sidan knäet, och beslöt att jag skulle få stötvågsbehandling för att renovera dem. Han varnade för att det skulle göra ont, både under behandlingen och dagen efter.

Lazors charged

Tänkte mig såklart stötvåg = elchock och började genast kallsvettas ymnigt. Det är dock tryckluft som stöter på visade det sig och särskilt ont gjorde det inte, ffa inte på sidan benet. Att kavla fanskapet är tusen gånger värre. Han vred på mer juice gång på gång tills han kom fram till att jag var  mycket smärttålig helt enkelt och gav upp på att försöka göra illa mig.
Senan på knäskålen var betydligt mer känslig och stötvågorna administrerades där reflexknappen satt. Kändes hemskt underligt när benet låg och spratt som en hoppjerka.



Ska få sådan behandling i 5 veckor på båda knäna och får under tiden inte springa,gå eller cykla i onödan. Styrka var OK i den mån det inte gjorde ont (tveksamt om det blir böj alltså), och annars var det bara att köra på för resten av kroppen - ja i den mån ryggen tillåter. Simma kunde jag också få göra, om jag måste. Helt onödigt att ta med cykeln ner alltså.

Ryggen var han f ö orolig över då den inte blivit tokmycket bättre sedan förra gången. Men han trodde bilåkningen hade mycket att rå för där. Alltså ingen fara på taket.

Fem veckor känns som en kort tid att göra inget alls för att få ordning på knäna. Hoppas det räcker!
Så här dagen efter känns det inte alls att någon tryckluftat sig på knäet, måste vara bra?

Efter sjukgymnasten....what is to be done?

Så efter att ha varit till sjukgymnasten igår för min skröpliga lekamens skull är jag rådd att sätta styrketräningen på sparlåga ett tag såvida det inte är övningar där ryggen får vara absolut rak.
Den lilla grejimojjen i disken som det var någon typ av vätska i hade gått sönder och det där blöta rann ut och gjorde disken tjockare på fel ställe = ont när jag ska röra på mig.
 Tränade jag ändå måste jag äta stående, eller sittandes på kanten av stolen- får inte bli stillasittande med mindre än absolut rak rygg och så ska jag rehabba en gång i timmen.
Det skulle ta "några veckor" till innan ryggen var bra, och sedan skulle den vara känslig för att samma sak skulle hända igen. Får alltså ta det lite varligt, inga problem, det är ju i det stora hela mitt signum!

Knäna trodde han var överbelastade under lång tid och att de därför var känsliga som ögat, och möjligtvis att jag hade skadat senorna. Det var svårt att hitta något fel sa han när det inte gjorde ont bara på ett ställe, men eftersom jag inte utsatt dem för någon yttre påverkan så trodde han inte på någon större skada. Utförligare koll på måndag.

The question of the hour är då...vad tränar jag istället?
Någon större mängd cykling blir inte av med tanke på ryggen, tung styrka går bort. Någon större mängd löpning går inte heller att hålla igång. Blir det promenader och schack?
Tips, tankar, råd och rättning?

Salomon Skin Pro 14+3 Hydration System - en kort recension

The gear
Provsprang min nya rygga igår.
Köpte den för att ha som springpendlarygga då min Haglöfs Ace S är lite väl small, men har inte haft chans att provspringa den förrän igår. Det var storhandling på gång så jag drog iväg ändå till Gränby Centrum med denna på ryggen för att återvända med dörrkrokar och bearnaisesås 8,5 km senare. Har varit lite småsugen på en väldigt länge och slog till för ett tag sedan.

The väska
Ingenting syns ju direkt bra på bilden men den väsentliga fördelen förutom att den rymmer 12 L till mot min lilla är själva fastsättningsanordningen. Iochmed att den fäster vid 3 punkter per rem, remmarna är 2, sitter den som en smäck. Det finns dessutom många steg att justera fastsättningen på så att den sitter riktigt bra även om man inte har en traditionell löparkropp vilket är en stor fördel. På mig brukar saker runt midjan vandra upp till hakan, jämt och alltid så det uppskattades mkt.
Plockade i mina varor och satt en 0,5 L flaska i den röda ficka som syns på bilden (finns en på varje sida) men den rörde sig ändå, trots denna snedfördelning, inte ur fläcken när jag skumpade vidare. Tack vare att den sitter så stilla slipper man även att den slår i armarna hela tiden, vilket det gör på den lilla.  Verkligen toppenpassform!

Förutom passformen är den riktigt rymlig med fickor på axelremmarna, förutom det stora 14 L facket och det mindre 3 L facket i själva väskan, vilken dessutom rymmer en vätskeblåsa på 1,5 L. Man kan  knyta fästa stavar på säcken och extra fickor på axelbanden om man så vill. Det får plats med massor av grejer helt enkelt. Ska testa hur mycket senare.

The blåsa
Vätskeblåsan är lite väl liten, hade kunnat få rymma 2 L iaf. Slangen är dessutom trädd nedifrån midjan och upp på axelbandet till skillnad från min gamla där vattenslangen kommer ur ryggsäcken över axeln och ned. Att dra den från motsatta hållet torde innebära att det är svårare att frysa slangen på vintern då man inte behöver försöka blåsa tillbaka vätskan in i blåsan. Slangen är dock inte isolerad vilket är ett minus.
Munstycket har jag inte kikat vidare på, tog bort vätskeblåsan för att jag inte behöver den nu men risken för att detta ska stelna till ( i öppet läge, har hänt med den gamla, te över hela jackan och blött och kallt hela vägen hem) torde i vilket fall vara mindre då vätskan ej rinner dit själv.

The knees
Av någon outgrundlig anledning är nu samma knän som knatade 4 km utan problem i torsdags, förstörda. Förstår inte detta, blå och svullna efter gårdagens lilla tur. Gjorde t o m gångpauser förihelvete! Ändå så ont i igårkväll att ice powerns distraktion gjorde att jag kunde somna. Vad fan. Längesedan det var så ont trots sista veckans introduktion av stärkande höftträning och sedan att par veckor tillbaka regelbundna plankor.
Dessutom har cykeln lagt ned så det blir till att knata och lämna in PM:an. Balls.

The avslutning
Lämnar er med Bobby Singers visdoms ord, de roar mig lite: Fat drunk or stupid is no way to go through life son! 

Träning

Fick tipset att börja träna i grupp för att öva social skillsen, (som att det skulle behövas....pfft! haha JK! )för att endorfinerna(eller vad det nu är...) som frigörs under träning då gör att alla blir mycket vänligare/gladare mot varandra och man därför är troligare att komma överens. Samma en rekommenderade även morgonträning för då är man lagom juiced up att vara mer glad = mer obesvärat utåtriktad under dagen.

Photobomb- best of the best

Flippade genom alla bilder som ligger i bloggens webalbum för att hitta kycklingarna och hittade lite annat smått och gott.

 Ja det är räkor

Kadaver.

Armé.

Varför en bild?

Mr STRÖMMING!!

Vålådalens finest i bakgrunden.

Deadpool- oh deadpool.

Tune in, turn on, burn out in the acid rain

Tappade allt träningssug. Skivstång, blargh. 2 g protte x KV, crossfit, uuh. BMR och tennik isch. Vill aldrig prata med någon om det igen, inte gå tbks t gymmet.
Bara springa, ensam och gå gå gå.

Men det får gå över tills imorrn. Då är det crossfit på squashhallen.

Rain from heaven

För en stund sedan var jag ute och sprang i regnet, i Saucony Kinvara;sarna. Feel the pressure bro'?
xD

RawPaleoMatchingOutfitsInstagramPicturesCrossfitRolemodelHealthyIsTheNewSkinny

Är bloggaridealet lampan?

Så jag hovrar en del i bloggosfären, knappt nyheter för någon. Hot stuff i träningsbloggarna är ideal, är det inte alltid?
Vi kan ta upp två perspektiv här, Saras och Emelies.

Sara är inne på att kroppen är ett tempel och att man borde träna för hälsa och inte för att sträva efter att leva "hälsosamt" som i ytterligare ett ideal som lägger press på kvinnor (antar jag).

Emelie å andra sidan hävdar att kroppen inte är ett tempel utan ett nöjesfält där man får räkna med lite stryk för att få uppleva saker. Inte ska leva hälsosamt hindra någon för att nå sina drömmar.
Damen tävlar i body fitness och ligger nu i stenhård deff, 4 veckor in tar hon 75 kilo i bänkpress vilket kan jämföras med junis maxning på 67.5 kg. Hon vill inte vara en förebild eftersom hon är villig att ge allt för sin dröm.

Förresten vi lägger till ett tredje, Elbe fick skit för ett tag sedan eftersom hon tipsade om vilka fina färggranna shorts som fanns på H&M, om man vill piffa upp garderoben lite. Den egna alltså, inte barnens. Hon protesterade genom att hävda att storlekarna var så generösa att hon som är av normalbyggnad minsann får på sig dem.

Jag tror fasen att vi slänger in ett fjärde också nämligen Petras som varnar för att allt för stor fixering vid träningen och maten leder till ätstörningar och andra problembeteenden. Hon tappar lusten emellanåt men skriver om det med, frågar sig vem hon tränar för och har i större utsträckning börjat förmedla en mittstig gällande träningen. Träna hårt men lämna träningen på träningen sedan, låt den inte ta över utan lev utanför också.

Jag blir inte riktigt klok på bloggformatet i vanlig ordning.
Visst jag köper att alla nya recept, lyckade träningspass och flådiga nya träningskläder skapar ett paket av träning där man måste ha inte en utan alla delar för att vara lycklig. Det finns bloggnätverk där alla bloggare får samma produkter att marknadsföra, allt från skor till knäckebröd, vilket leder till en större exponering av samma pryl = fler exemplar sålda får man förmoda.
Praktiskt är ju också att inte bara produkter utan dessutom dieter av olika slag marknadsförs och sammankopplas då med den lyckade träning som utförs  och hipp som happ har man en lyckad utpräglad hälsosam livsstil om man gör allt som bloggarna gör.

MEN som tränande individ och tillika bloggläsare vill jag hävda att man har den kritiska linsen i ögat när man läser träningsbloggarna.

Det finns knappt någon poäng eller någon skyldighet överhuvudtaget att bokföra misslyckade eller uteblivna pass för bloggarna. Det är i varje fall jag väldigt medveten om när jag läser bloggar. Någon skulle springa så långt denne kunde på 10 eller var det 12? timmar men slog av sin klocka när denne var hemma och tog en paus mitt i. Vips!  Någon annan är ute på långpass som går herrans fort men glömmer att nämna att denne går och stänger av klockan i uppförsbackar förrän de blir tillfrågade. Bildbevis på bragden presenteras ändå.

Vidare att alla damer som bloggar helt skulle motiveras av eget tyckande och uppskattning när det gäller produkter har jag alltid i minnet. Särskilt i de fall produkten återkommer i nätverk osv. De som är öppna med att de fått produkten till skänks - kudos. Jag räknar ändå alltid med att vågen väger över åt det sponsrade hållet.

Vidare runt ideal då. Ett gäng damer jag läser om är smala som vidjor och ser hundra år gammal ut i ansiktet - de är alla löpare som äter raw eller paleo kost och det är sååå bra. Det betyder inte att jag strävar efter någotdera. Jag köper inte rätt av att man måste se ut som dem, träna som dem eller äta som dem för att nå sina mål. En del av dem påminner tom om att såhär ska man INTE göra. Mål och effektiva medel dit är ju individuella i en viss mån. Det håller jag också alltid i bakhuvudet.
En del bloggar utstrålar tvångsmåssighet i all sin glättiga inspirationsanda, jag håller inte dem för ideal. Jag tycker mig kunna se tecknen och avfärdar den från vidare läsning. Jag är inte intresserad av distanslös träning (i bägge bemärkelserna ;)).
Jag köper verkligen inte att bloggerskorna lever hälsosammast i världen och har de bästa grejerna. Tvärtom tar jag ibland uppehåll från träningsbloggarna för att slippa all påklistrad sörja om hur bra kokosvatten/paleokost/kokosolja you name it är.

Har jag immunitet mot allt vad påverkan heter från bloggosfären då?
Nej, såklart inte. Jag har provat att träna som bloggerskor och gått sönder men varit smart nog att inse att min kropp inte fungerar som deras utan att andra medel krävs. Jag prövar ibland recept jag hittar på  bloggar för att förnya menyn en aning. Två lyckade fall, bägge från Elbe är paleoglass och zucchinipasta. Jag tror inte att jag kommer glänsa av hälsosamhet för det utan ser det bara som ett alternativ att prova bland många. Jag köper inte livsstilen utan prövar de små strån jag finner lockande.

När de börjar jiddra om att vara sexig i spåret kräks jag lite i munnen, jag är löpare i spåret inte sexbomb som löper. När någon inte genomför sitt gympass för att de råkat ta med 3/4 långa tights men har stubb som då skulle synas undrar jag vad som hänt. Jag skulle gå in ändå, jag är där för att träna inget annat.  Prestation där kroppen står i centrum är viktigare för mig än att gå till gymmet i matchande outfit. Min motivation ligger inte i klädesområdet. Men jag kan förstå om andra gör det, även om det får stå för dem.

Det blev rätt långt och inte särskilt sammanhängande men min poäng är att likaväl som bloggaren är ansvarig för vad den skriver är bloggläsaren ansvarig för att rensa bland grus och kattguld.

Nostalgia